Pros and cons of vector graphics in computer programming

Mūsdienās izstrādājot kādu projektu, kur būs nepieciešama grafiska saskarne, parasti tiek pieņemtslēmums izmantot rasta grafiku, jo tā ir daudz vienkāršāka par vektorgrafiku. Bet iespējams šo tendenci var mainīt atrodot piemērus, kur vektorgrafikas izmantošanai būs vairāk priekšrocību un tā varētu būt lietderīgāka par rasta grafiku. Pētījuma laikā tiks mēģināts identificēt vektorgrafikas priekšrocības un trūkumus, lai iepazīstinātu lasītāju ar iespējam, kuras sniedz vektorgrafika un kur to ir vērts izmantot.Nowadays while planning some IT project, where it will be necessary to use graphical interface, it is more popular to use raster graphics, because it is much simpler than vector graphics. But it is probably possible to turn this popularity around by introducing examples where it would be more beneficial to use vector graphics instead of raster graphics. This investigation will be aimed at identification of pros and cons of vector graphics, so that reader might learn posibilities of vector graphics and where to use them

DISA : A predictor study of guided selfhelp treatment for depression by smartphone and with internetsupport based on behavioural activation and mindfulness.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka om trovärdighet och förväntningar på behandling, deltagarens smartphoneanvändning, aktivitet i behandlingen, samtidig ångestdiagnos, initial symtomnivå på depression samt demografiska egenskaper kan predicera behandlingsutfallet i en depressionsbehandling via smartphone med internetstöd utifrån beteendeaktivering och mindfulness. 81 deltagare randomiserades till antingen beteendeaktiverings- (n=40) eller mindfulnessbetingelsen (n=41). Huvudutfallsmåttet var förändring i BDI-II mellan för- och eftermätning mätt med residual gain scores. Korrelationsanalyser genomfördes för att undersöka samband mellan prediktorer och utfallsmåttet. För att analysera skillnader mellan grupper gjordes regressionsanalys på interaktionseffekten mellan prediktor x grupp, samt envägs-ANOVA. Resultatet visade att två frågor som rör deltagarens smartphoneanvändning korrelerade negativt med utfallsmåttet för alla deltagare sammantaget; ”så här ofta i snitt laddar jag ner nya applikationer till min smartphone”, (r=-.45, p=.01, R2=.21), samt ”jag märker att jag ofta använder min smartphone när jag har tråkigt eller när jag inte har något annat att göra”, (r=-.24, p<.05, R2=.06). Av de demografiska variablerna korrelerade att ha sysselsättning positivt med utfallet för alla deltagare sammantaget (r=.26, p=.03, R2=.07). Civilstånd, att bo tillsammans med en partner, korrelerade positivt med utfallsmåttet i beteendeaktiveringsgruppen (r=.44, p<.01, R2=.19). En signifikant skillnad i förändring, mätt i förändringsvärde, mellan deltagare med måttliga och svåra initiala symtom på BDI-II observerades (t(69)=4.36, p<.01). Ingen signifikant skillnad i eftermätningar mellan de två grupperna kunde observeras. Slutsatsen är att hur deltagaren använder sin smartphone kan ha betydelse för utfallet. Även sysselsättning och civilstånd visade sig ha betydelse för utfallet. Varken att ha en svår depression och/eller en samtidig ångestdiagnos visade sig vara hindrande för att ta till sig behandlingen. Det var flera presumtiva prediktorer som inte visade signifikanta samband med behandlingsutfallet vilket indikerar att behandlingen kan komma att passa en bred patientgrupp. DISA-En randomiserad kontrollerad studie via smartphone med internetstöd baserad på beteendeaktivering respektive mindfulness för vuxna med subklinisk och egentlig depressio

Behavioural activation versus mindfulness-based guided self-help treatment administered through a smartphone application : a randomised controlled trial

OBJECTIVES: Evaluating and comparing the effectiveness of two smartphone-delivered treatments: one based on behavioural activation (BA) and other on mindfulness. DESIGN: Parallel randomised controlled, open, trial. Participants were allocated using an online randomisation tool, handled by an independent person who was separate from the staff conducting the study. SETTING: General community, with recruitment nationally through mass media and advertisements. PARTICIPANTS: 40 participants diagnosed with major depressive disorder received a BA treatment, and 41 participants received a mindfulness treatment. 9 participants were lost at the post-treatment. INTERVENTION BA: An 8-week long behaviour programme administered via a smartphone application. Mindfulness: An 8-week long mindfulness programme, administered via a smartphone application. MAIN OUTCOME MEASURES: The Beck Depression Inventory-II (BDI-II) and the nine-item Patient Health Questionnaire Depression Scale (PHQ-9). RESULTS: 81 participants were randomised (mean age 36.0 years (SD=10.8)) and analysed. Results showed no significant interaction effects of group and time on any of the outcome measures either from pretreatment to post-treatment or from pretreatment to the 6-month follow-up. Subgroup analyses showed that the BA treatment was more effective than the mindfulness treatment among participants with higher initial severity of depression from pretreatment to the 6-month follow-up (PHQ-9: F (1, 362.1)=5.2, p<0.05). In contrast, the mindfulness treatment worked better than the BA treatment among participants with lower initial severity from pretreatment to the 6-month follow-up (PHQ-9: F (1, 69.3)=7.7, p<0.01); BDI-II: (F(1, 53.60)=6.25, p<0.05). CONCLUSIONS: The two interventions did not differ significantly from one another. For participants with higher severity of depression, the treatment based on BA was superior to the treatment based on mindfulness. For participants with lower initial severity, the treatment based on mindfulness worked significantly better than the treatment based on BA. TRIAL REGISTRATION: Clinical Trials NCT01463020