The impact of structure lime on seedbed aggregate characteristics : a study targeted on structure lime treatments on loamy clay soils

Kalkning är en åtgärd som bidrar till att förbättra åkerjordens beskaffenhet och höja grödors avkastningspotential. Det finns flera olika typer av kalkning. Ett exempel är traditionell kalkning som syftar till att höja pH i jorden genom tillförsel av kalkstensmjöl. En annan typ av kalkning som blivit allt vanligare på framför allt lerjordar är så kallad strukturkalkning, vilket i flera försök har visat sig ge en markstrukturförbättrande effekt genom stabilisering av lerpartiklar i jorden. Begreppet strukturkalk används för bränd kalk (CaO) och släckt kalk (Ca(OH)2) men används idag också ofta för blandningar av bränd och/eller släckt kalk tillsammans med kalkstensmjöl (CaCO3). Kalciumet i bränd och släckt kalk är kemiskt bundet som antingen oxid eller hydroxid, vilket skiljer dem från kalkstensmjöl där kalcium är kolsyrabundet som kalciumkarbonat. Kalciumoxid och kalciumhydroxid är känt för att vara betydligt mer lättlösligt än kalciumkarbonat. De kan snabbt avge stora mängder kalciumjoner efter spridning och nedbrukning i gynnsamma förhållanden. Det snabba frigörandet av kalciumjoner utlöser en kedja av reaktioner som tillsammans resulterar i att ge stabiliserande och strukturförbättrande effekt på lerkolloiderna i jorden. Strukturkalk har således en positiv effekt på markstrukturen på lerhaltiga jordar. I den aktuella studien har strukturkalkens effekt på aggregatstabilitet och aggregatstorleksfördelning (brukbarhet) i såbädden på lättleror studerats. En praktisk undersökning innefattande provtagning och analys har genomförts på sex olika försöksplatser runt om i Skåne, våren 2017. Dessa försök var alla upplagda som blockförsök där de behandlade leden hösten 2015 tillfördes strukturkalk (4 ton CaO per ha) eller kalkstensmjöl (4 ton CaO per ha). De två behandlingsleden jämfördes dels med varandra och dels med ett led som lämnats obehandlat. Vid undersökningen av såbäddens aggregatstorleksfördelning sållades jorden till tre olika fraktioner: >5 mm, 2–5 mm, <2 mm. Aggregatstabiliteten undersöktes genom mätningar av turbiditet (grumlighet) i dräneringsvatten från jordprov som utsatts för regnsimulering. Värdena från de två undersökningarna analyserades med ANOVA utifrån signifikansnivån 5 %. Statistisk signifikans förelåg om p <0,05. Resultaten från aggregatstorlekskategoriseringen visade att de led som behandlats med kalkstensmjöl hade ett statistiskt signifikant lägre innehåll av aggregat i den grövre kategorin (>5 mm) jämfört med de obehandlade leden (p = 0,016). Likaså sågs en tendens till att såbädden i de led som tillförts strukturkalk eller kalkstensmjöl innehöll en större mängd finjord (aggregat <2 mm) än vad den gjorde i de obehandlade leden (p = 0,069). Turbiditetsmätningarna, som mätte aggregatstabiliteten, visade att dräneringsvattnet från jorden i de behandlade leden hade signifikant lägre turbiditet (grumlighet) än det som kom från de obehandlade leden (p = 0,000). Detta examensarbete har genom provtagningar i fältförsök och litteraturstudier lett fram till följande slutsatser: - Strukturkalk och kalkstensmjöl hade positiv inverkan på aggregatstorleksfördelningen i såbädden på lättleror. Försöken visade att jord som behandlats med kalkstensmjöl hade ett signifikant lägre innehåll av grova aggregat (>5 mm) än jord som var obehandlad (p = 0,016). Strukturkalk och kalkstensmjöl tenderade att göra jorden mer lättbrukad på våren, vilket gav en större mängd finjord (<2 mm aggregat) utan att sätta in fler jordbearbetande överfarter. - Behandling med strukturkalk eller kalkstensmjöl kan öka aggregatstabiliteten i såbädden på lättleror, vilket minskar risken för partikulära fosforförluster till vatten som dräneras genom matjordsprofilen. - Kalkstensmjöl hade bättre effekt på aggregatstorleksfördelning (brukbarhet) och aggregatstabilitet (turbiditet) i såbädden på lättleror än vad som var förväntat. - Bra markförhållanden och rätt anpassad metod vid nedbrukning och inblandning är avgörande för att nå önskad effekt av den utförda kalkbehandlingen. Det är av stor vikt att kalkprodukten brukas ner och blandas in till det djup som jorden normalt brukas.Limning is a measure that enhances soil quality and raises crop yield potential. There are different types of lime, an example is traditional liming with limestone powder to raise pH. Another type of lime treatment becoming more common on clay soils is structure liming. Results from several field trials has shown that structure liming improves soil structure through stabilisation of the clay aggregates. Structure lime is a concept that refers to either burnt lime (CaO) or slaked lime (Ca(OH)2), but is also commonly used for mix products that consist burnt or slaked lime and limestone powder (CaCO3). The calcium in burnt and slaked lime is chemically bound as oxide or hydroxide, which is their main difference from limestone powder, in which calcium is carbonic acid bound as calcium carbonate. Calcium oxide and calcium hydroxide have a higher solubility compared to calcium carbonate. They can rapidly release big amounts of calcium ions after being spread and tilled down into the soil. The rapid release of calcium ions starts a chain of reactions that improve soil structure by stabilising the clay aggregates. Thereby structure lime will only be able to improve soil structure on clayey soils. The aim of the present study was to investigate the impact of structure lime treatment on aggregate stability and aggregate size distribution in seedbed on loamy clay soils. Lime products were spread and tilled down in soil in six different field trials in the county of Skåne, Sweden, in fall 2015. The soil in the field trials had a clay content of 19-27 %. The trials were arranged as randomised block design containing three different treatments: K1 – untreated, K2 – limestone powder (4 tons CaO per hectare), K3 – structure lime “Nordkalk Aktiv Struktur” (4 tons CaO per hectare). The field work including sampling and analysing of soil was completed in the same six field trials in spring of 2017. When analysing the aggregate size distribution, the soil was sifted into three size categories: >5 mm, 2-5 mm, <2 mm averages aggregate diameter. The aggregate stability of aggregates in the middle fraction 2-5 mm was investigated through turbidity tests, where the soil samples were treated with rain simulations. The turbidity was measured in the water drained from the soil samples. All results were statistically analysed with ANOVA, using the confidence level of 5 %. Results were statistically significant when p <0,05. The results from analysing seedbed aggregate size distribution showed that plots treated with limestone powder had significantly fewer coarse aggregates (>5 mm) compared to the untreated plots (p = 0,016). The soil in plots treated with structure lime and limestone powder had a tendency of containing more fine aggregates (<2 mm) compared to the soil in untreated plots (p = 0,069). Turbidity tests showed that water drained through soil treated with either of the two lime products had a significantly lower turbidity than water that had been drained through untreated soil (p = 0,000). This indicates a higher aggregate stability in soil treated with structure lime or limestone powder. The following conclusions are based on the present field studies and studying the literature: - Structure lime and limestone powder had a positive impact on aggregate size distribution in seedbed on loamy clay soils. Results showed that soil treated with limestone powder had significantly less coarse aggregates (>5 mm) as compared to untreated soil (p = 0,016). Structure lime and limestone powder tended to make the soil easier to till in the spring, which increased the seedbeds content of fine aggregates (<2 mm) without further cultivation passes. - Treatment with structure lime or limestone powder enhanced aggregate stability and decreased turbidity in water drained through the seedbed. - Limestone powder had a better impact on seedbed aggregate size distribution and aggregate stability in loamy clay soils than expected. - Soil conditions and method for tilling down the lime product are critical factors for lime treatment results. It is important that the lime product is tilled down and mixed in at a depth where the soil is normally cultivated

Ungdomstjänst – Lagen och praktiken

The purpose of this study was to examine how different Swedish municipalities proceeded to transform the sanction youth service to practice in the context of the laws, the preparatory works and the guidelines which concern the sanction. Semi-structured interviews were used to acquire the material along with a so-called interview guide, which consisted of a list of fairly specific themes that were intended to be dealt with, but the interviewees had freedom to formulate their answers in their own way and it was possible to also ask questions that were not a part of the interview guide, such as supplementary questions. The sample consisted of seven professional social workers in five different municipalities who were involved in the enforcement of the sentence. The interviews were conducted for about two weeks and generated approximately 4 hours and 15 minutes of recorded material. The municipalities could be divided into three groups, "large", "medium” and “small”. The results showed that the municipalities were working in fairly different ways and that there was no outright consensus regarding which young offenders were suitable to carry out the sentence, what the so-called specially arranged activity ought to include, and how the contact with the juveniles should look like during their youth service. Respondents' views on the youth service's main objectives also differed somewhat between the municipalities

Effekten av P/E och PEG på aktieavkastning: En jämförelse mellan höga och låga värdemultiplar

Syfte: Syftet med detta arbete är att undersöka om nyckeltalen P/E och PEG har en effekt på totalavkastning för svenska bolagsaktier genom att titta på perioden 2007-2016. Studien syftar även till att undersöka om värdestrategier och tillväxtstrategier genererar skild årlig totalavkastning för bolag listade på Stockholmsbörsen. Teori: Ämnen inom nyckeltalens uppbyggnad, beteendekonomi, effektiva marknadshypotesen och diversifiering behandlas i denna studie för att kunna förklara resultatets utfall. Metod: Korrelation och regressionsanalys används i undersökningen för att utvärdera nyckeltalens effekt på totalavkastning. Bolagen delas även in i en 3x3 matris med nio olika grupper utefter storleksordning, i en kombination av P/E-värde och tillväxttakt. Därefter har ett medelvärde beräknats utifrån bolagens individuella totalavkastning som representerar varje grupp. Baserat på matrisen har investeringsstrategier konstruerats. Resultat: De låga korrelationskoefficienterna visar att mellan båda värdemultiplarna och totalavkastningen, finns ett väldigt svagt samband men att det finns en liten effekt över perioden 2007-2016. Resultatet för regressionsanalyserna visar även att P/E-talet har en statistiskt säkerställd påverkan skild från noll på 5 % nivå för perioden 2007-2011. PEG-talet visar i detta fall ingen statistiskt säkerställd skillnad från noll för perioderna. Den första halvan mellan åren 2007 och 2011, en tid som präglats av nedgång, visar generellt att aktier med låga värdemultiplar genererar högre totalavkastning än bolag med höga värdemultiplar. På samma sätt uppvisas motsatsen att bolag med höga värdemultiplar presterar bättre än de med låga värdemultiplar under andra halvan mellan åren 2012-2016, en tid som präglats av uppgång

Helicobacter pylori genome variability in a framework of familial transmission

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p><it>Helicobacter pylori </it>infection is exceptionally prevalent and is considered to be acquired primarily early in life through person-to-person transmission within the family. <it>H. pylori </it>is a genetically diverse bacterial species, which may facilitate adaptation to new hosts and persistence for decades. The present study aimed to explore the genetic diversity of clonal isolates from a mother and her three children in order to shed light on <it>H. pylori </it>transmission and host adaptation.</p> <p>Results</p> <p>Two different <it>H. pylori </it>strains and strain variants were identified in the family members by PCR-based molecular typing and sequencing of five loci. Genome diversity was further assessed for 15 isolates by comparative microarray hybridizations. The microarray consisted of 1,745 oligonucleotides representing the genes of two previously sequenced <it>H. pylori </it>strains. The microarray analysis detected a limited mean number (± standard error) of divergent genes between clonal isolates from the same and different individuals (1 ± 0.4, 0.1%, and 3 ± 0.3, 0.2%, respectively). There was considerable variability between the two different strains in the family members (147 ± 4, 8%) and for all isolates relative to the two sequenced reference strains (314 ± 16, 18%). The diversity between different strains was associated with gene functional classes related to DNA metabolism and the cell envelope.</p> <p>Conclusion</p> <p>The present data from clonal <it>H. pylori </it>isolates of family members do not support that transmission and host adaptation are associated with substantial sequence diversity in the bacterial genome. However, important phenotypic modifications may be determined by additional genetic mechanisms, such as phase-variation. Our findings can aid further exploration of <it>H. pylori </it>genetic diversity and adaptation.</p

Using Macro-Arrays to Study Routes of Infection of Helicobacter pylori in Three Families

allowed tracing the spread of infection through populations on different continents but transmission pathways between individual humans have not been clearly described.To investigate person-to-person transmission, we studied three families each including one child with persistence of symptoms after antibiotic treatment. Ten isolates from the antrum and corpus of stomach of each family member were analyzed both by sequencing of two housekeeping genes and macroarray tests. from outside the family appeared to be probable in the transmission pathways. infection may be acquired by more diverse routes than previously expected

Purification and characterization of cytochrome P450 2E2 from hepatic microsomes of neonatal rabbits

The alcohol-inducible P450 2E subfamily in the rabbit has two known members that differ in only 16 amino acid residues scattered throughout the polypeptide chain. P450 2E1 has been thoroughly characterized, and is known to have diverse inducers and substrates. Little is known, however, about the properties of P450 2E2, since efforts to isolate this isozyme from adult rabbits have been unsuccessful. In the present study, 2E2 was purified to electrophoretic homogeneity from liver microsomes of neonatal rabbits with the use of 4-methylpyrazole as a stabilizing agent. The purified cytochrome was identified as 2E2 by NH2-terminal amino acid sequence analysis as well as by immunoblot analysis with three different antibodies to 2E1. Purified 2E2, in contrast to 2E1, is predominantly low-spin in the presence of 20% glycerol, but is in a mixed high- and low-spin state as the concentration of glycerol is decreased. The catalytic properties of purified 2E1 and 2E2 were compared in the reconstituted system with a variety of substrates, including alcohols, ethers nitrosamines, and aromatic compounds. Differences between the two enzymes in catalytic activity and in the interaction with cytochrome b5 were observed with some but not all of the substrates tested. Purified 2E1 and 2E2 both consume molecular oxygen relatively rapidly during NADPH oxidation in the absence of an added substrate, and stoichiometric determinations indicated that only about 20% of the O2 was reduced to H2O2, with the remainder apparently undergoing four-electron reduction to water.Peer Reviewedhttp://deepblue.lib.umich.edu/bitstream/2027.42/29002/1/0000031.pd

A Genome-Wide Association Study of Diabetic Kidney Disease in Subjects With Type 2 Diabetes

dentification of sequence variants robustly associated with predisposition to diabetic kidney disease (DKD) has the potential to provide insights into the pathophysiological mechanisms responsible. We conducted a genome-wide association study (GWAS) of DKD in type 2 diabetes (T2D) using eight complementary dichotomous and quantitative DKD phenotypes: the principal dichotomous analysis involved 5,717 T2D subjects, 3,345 with DKD. Promising association signals were evaluated in up to 26,827 subjects with T2D (12,710 with DKD). A combined T1D+T2D GWAS was performed using complementary data available for subjects with T1D, which, with replication samples, involved up to 40,340 subjects with diabetes (18,582 with DKD). Analysis of specific DKD phenotypes identified a novel signal near GABRR1 (rs9942471, P = 4.5 x 10(-8)) associated with microalbuminuria in European T2D case subjects. However, no replication of this signal was observed in Asian subjects with T2D or in the equivalent T1D analysis. There was only limited support, in this substantially enlarged analysis, for association at previously reported DKD signals, except for those at UMOD and PRKAG2, both associated with estimated glomerular filtration rate. We conclude that, despite challenges in addressing phenotypic heterogeneity, access to increased sample sizes will continue to provide more robust inference regarding risk variant discovery for DKD.Peer reviewe

Non-invasive diagnostic tests for Helicobacter pylori infection

BACKGROUND: Helicobacter pylori (H pylori) infection has been implicated in a number of malignancies and non-malignant conditions including peptic ulcers, non-ulcer dyspepsia, recurrent peptic ulcer bleeding, unexplained iron deficiency anaemia, idiopathic thrombocytopaenia purpura, and colorectal adenomas. The confirmatory diagnosis of H pylori is by endoscopic biopsy, followed by histopathological examination using haemotoxylin and eosin (H & E) stain or special stains such as Giemsa stain and Warthin-Starry stain. Special stains are more accurate than H & E stain. There is significant uncertainty about the diagnostic accuracy of non-invasive tests for diagnosis of H pylori. OBJECTIVES: To compare the diagnostic accuracy of urea breath test, serology, and stool antigen test, used alone or in combination, for diagnosis of H pylori infection in symptomatic and asymptomatic people, so that eradication therapy for H pylori can be started. SEARCH METHODS: We searched MEDLINE, Embase, the Science Citation Index and the National Institute for Health Research Health Technology Assessment Database on 4 March 2016. We screened references in the included studies to identify additional studies. We also conducted citation searches of relevant studies, most recently on 4 December 2016. We did not restrict studies by language or publication status, or whether data were collected prospectively or retrospectively. SELECTION CRITERIA: We included diagnostic accuracy studies that evaluated at least one of the index tests (urea breath test using isotopes such as13C or14C, serology and stool antigen test) against the reference standard (histopathological examination using H & E stain, special stains or immunohistochemical stain) in people suspected of having H pylori infection. DATA COLLECTION AND ANALYSIS: Two review authors independently screened the references to identify relevant studies and independently extracted data. We assessed the methodological quality of studies using the QUADAS-2 tool. We performed meta-analysis by using the hierarchical summary receiver operating characteristic (HSROC) model to estimate and compare SROC curves. Where appropriate, we used bivariate or univariate logistic regression models to estimate summary sensitivities and specificities. MAIN RESULTS: We included 101 studies involving 11,003 participants, of which 5839 participants (53.1%) had H pylori infection. The prevalence of H pylori infection in the studies ranged from 15.2% to 94.7%, with a median prevalence of 53.7% (interquartile range 42.0% to 66.5%). Most of the studies (57%) included participants with dyspepsia and 53 studies excluded participants who recently had proton pump inhibitors or antibiotics.There was at least an unclear risk of bias or unclear applicability concern for each study.Of the 101 studies, 15 compared the accuracy of two index tests and two studies compared the accuracy of three index tests. Thirty-four studies (4242 participants) evaluated serology; 29 studies (2988 participants) evaluated stool antigen test; 34 studies (3139 participants) evaluated urea breath test-13C; 21 studies (1810 participants) evaluated urea breath test-14C; and two studies (127 participants) evaluated urea breath test but did not report the isotope used. The thresholds used to define test positivity and the staining techniques used for histopathological examination (reference standard) varied between studies. Due to sparse data for each threshold reported, it was not possible to identify the best threshold for each test.Using data from 99 studies in an indirect test comparison, there was statistical evidence of a difference in diagnostic accuracy between urea breath test-13C, urea breath test-14C, serology and stool antigen test (P = 0.024). The diagnostic odds ratios for urea breath test-13C, urea breath test-14C, serology, and stool antigen test were 153 (95% confidence interval (CI) 73.7 to 316), 105 (95% CI 74.0 to 150), 47.4 (95% CI 25.5 to 88.1) and 45.1 (95% CI 24.2 to 84.1). The sensitivity (95% CI) estimated at a fixed specificity of 0.90 (median from studies across the four tests), was 0.94 (95% CI 0.89 to 0.97) for urea breath test-13C, 0.92 (95% CI 0.89 to 0.94) for urea breath test-14C, 0.84 (95% CI 0.74 to 0.91) for serology, and 0.83 (95% CI 0.73 to 0.90) for stool antigen test. This implies that on average, given a specificity of 0.90 and prevalence of 53.7% (median specificity and prevalence in the studies), out of 1000 people tested for H pylori infection, there will be 46 false positives (people without H pylori infection who will be diagnosed as having H pylori infection). In this hypothetical cohort, urea breath test-13C, urea breath test-14C, serology, and stool antigen test will give 30 (95% CI 15 to 58), 42 (95% CI 30 to 58), 86 (95% CI 50 to 140), and 89 (95% CI 52 to 146) false negatives respectively (people with H pylori infection for whom the diagnosis of H pylori will be missed).Direct comparisons were based on few head-to-head studies. The ratios of diagnostic odds ratios (DORs) were 0.68 (95% CI 0.12 to 3.70; P = 0.56) for urea breath test-13C versus serology (seven studies), and 0.88 (95% CI 0.14 to 5.56; P = 0.84) for urea breath test-13C versus stool antigen test (seven studies). The 95% CIs of these estimates overlap with those of the ratios of DORs from the indirect comparison. Data were limited or unavailable for meta-analysis of other direct comparisons. AUTHORS' CONCLUSIONS: In people without a history of gastrectomy and those who have not recently had antibiotics or proton ,pump inhibitors, urea breath tests had high diagnostic accuracy while serology and stool antigen tests were less accurate for diagnosis of Helicobacter pylori infection.This is based on an indirect test comparison (with potential for bias due to confounding), as evidence from direct comparisons was limited or unavailable. The thresholds used for these tests were highly variable and we were unable to identify specific thresholds that might be useful in clinical practice.We need further comparative studies of high methodological quality to obtain more reliable evidence of relative accuracy between the tests. Such studies should be conducted prospectively in a representative spectrum of participants and clearly reported to ensure low risk of bias. Most importantly, studies should prespecify and clearly report thresholds used, and should avoid inappropriate exclusions

Students’ stories about mathematics : From a special education perspective

Sammanfattning/Abstract Tindberg, Ola (2018). Elevers berättelser om matematik. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Förhoppningen är att denna studie ska ge vidare kunskap om vilka förebyggande och åtgärdande specialpedagogiska insatser som är viktiga för att elever som upplever matematikångest ska få den hjälp som de behöver för att bli kvitt eller dämpa sin matematiska ångest. Syfte och frågeställningar Denna studies syfte är att öka kunskapen om elevers upplevda svårigheter i matematik genom att ta del av elevernas berättelser om sina upplevelser och erfarenheter av matematik; från deras tidigaste matematikupplevelser i barndomen fram tills idag på gymnasiet. Studien eftersöker även faktorer – positiva som negativa – som kan ha inverkan på elevernas matematiksvårigheter. Frågeställningar Vad framträder som betydelsefullt, positivt som negativt,  i några elevers berättelser om matematik? Vad i elevernas berättelser om matematik kan relateras till matematikångest? Teori Arbetet utgår från ett sociokulturellt samt ett specialpedagogiskt perspektiv. Genom att utgå från det sociokulturella perspektivet ses problematiken och åtgärderna genom det perspektiv som mest präglar den svenska pedagogiken. Samtidigt är det inom den specialpedagogiska verksamheten vi möter barn i svårigheter. Därför är det väsentligt att förstå vilka perspektiv som den specialpedagogiska verksamheten utgår ifrån. Metod För att kunna svara på studiens frågeställningar, valdes en kvalitativ studie i formen livsberättelser. Urvalet är ett målinriktat urval bestående av fyra gymnasieelever i åldern 17-18 år som anser sig vara i matematiksvårigheter. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades. Datamaterialet bearbetades med inspiration av narrativ teori och resulterade i fyra personliga berättelser med tillhörande analys. Resultat Av resultatet att döma finns det tydliga kopplingar mellan det som i berättelserna framträder som betydelsefullt för eleverna och matematikångest. I elevernas matematikberättelser framträder gemensamma upplevelser av hur stress och ångest i matematik har påverkat deras självkänsla, hälsa och prestationer. Gemensamt för samtliga informanter är att stressen och ångesten startar i låg- och mellanstadiet och följer dem sedan genom högstadiet och upp i gymnasiet. Resultatet visar en koppling mellan matematikångestens uppkomst och när eleverna börjar jämföra sig med sina klasskamrater. I likhet med vad flera forskare inom området visar, exempelvis Ashcraft och Faust (1994), Batashvili m.fl. (2020) och Dowker m.fl. (2016) gör ångesten och stressen att eleverna undviker matematiska situationer och därför får svårare att klara av matematiken. Informanterna förknippar också sin ångest och stress med hjärtklappning, låsningar och panik som direkt påverkar deras resultat och prestationer i matematik. De känslor som förknippas med matematik kan ge vidare bekymmer i vardagslivet och i framtiden. Något som direkt verkar hämma matematikångest är betydelsen av förståelse. Likt tidigare forskning inom området, som exempelvis Cassibba m.fl. (2020), Thornberg (2013) samt Videnovic och Radisic (2011) visar resultatet att flertalet betydande faktorer innefattas av läraren. Både hur denne agerar i olika situationer, dennes relation med eleverna och dennes inverkan på klassklimatet. Vidare, i linje med Taylor och Fraser (2013) och Demirtas och Uygun-Eryurt (2020) verkar god gruppsammanhållning, mer samarbete och diskussioner vara ett framgångskoncept för att minska matematikångest. En ökad förståelse inom matematik verkar direkt hämma matematikångest. Däremot prov tycks i stället framstå som en direkt trigger till matematikångest. Oavsett vad som framkallar matematikångest tyder resultatet på att de negativa faktorerna verkar undergräva de positiva. Det verkar räcka med en negativ faktor för att matematikångesten ska få fäste och påverka elevens självförtroende och resultat negativt. Specialpedagogiska implikationer Utifrån speciallärarens yrkesutövning tycks studiens resultat visa att det finns flertalet förändringar som med fördel kan göras. Förebyggande och åtgärdande insatser på organisations-, grupp- och individnivå som bör gynna elever i matematiska svårigheter. Faktum är att flertalet av de negativa konsekvenser som drabbat informanterna skulle kunna ses som direkt kopplade till bristande kunskaper och avsaknad av specialpedagogiska perspektiv. Således handlar det i första hand för specialläraren om att på organisations-, grupp- och individnivå informera om fenomenet matematikångest. Specialläraren bör sedan genom stöttning och råd hjälpa elever på individnivå och lärare på gruppnivå för att skapa ett sådant lärande- och klassklimat som hämmar uppkomsten av matematikångest. Vidare krävs ett aktivt arbete på organisationsnivå för att elever och lärare ska få tid till att jobba mer med förståelsen i matematiska områden. Avslutningsvis visar studiens resultat att specialpedagogiken bör utgå från ett relationellt perspektiv när insatser som berör elever ska realiseras. Nyckelord Elevperspektiv, livsberättelser, matematiksvårigheter, matematikångest, speciallärare