Carbon credit schemes & landownership in Scotland : an analysis of policy discourses

Carbon Credit Schemes have become an important feature of governance approaches to climate change in recent years and have been gaining prominence in the Global North. Scotland in particular has seen a rise in the development of carbon projects, with developers looking to sell carbon credits. Existing land debates around concentrated patterns of landownership in Scotland are an important aspect of carbon credit scheme development. Scotland’s Land Rights and Responsibilities Statement, developed by the Government, aims to diversify landownership and include rural communities within decisions relating to land. However, within this context, rural responses have been largely critical towards the development carbon projects, and rural Scottish communities have expressed concern about the potential for land-grabbing. This thesis examines the policy landscape surrounding the regulation of carbon credit schemes in Scotland. A poststructural lens is adopted to conduct a discourse policy analysis on relevant policies, with two main focuses. First, assessing how current policy on carbon credit schemes in Scotland relates to the goals of Land Rights and Responsibilities Statement. Second, enquiring as to the possible effects of how carbon credit policy and the goals of the statement speak to one another. The analysis shows that the discursive practices underpinning carbon credit schemes are closely linked with capitalist logics and are furthering neoliberal approaches to environmental governance. As a result, environmental governance is tending towards state-market hybrids. One effect of the marketisation of environmental approaches is a loss of accountability for negative impacts resulting from the development of carbon projects. In addition, this analysis also shows that there is a dilution of community consultation processes. Therefore, this thesis demonstrates that current policy in Scotland on carbon credit schemes is not in line with the principles of the Land Rights and Responsibilities Statement and that, as a result, the concerns of rural communities are being sidelined

Testing a contemplative landscape method to design a stress-reducing therapeutic landscape for the Mellanorrlands Hospice

This thesis explores the effectiveness of the Contemplative Landscape Method (CLM) in designing a stress-reducing therapeutic landscape for Mellanorrlands Hospice, aimed at improving the well-being of palliative care patients. With the increasing importance of palliative care due to an ageing population and the growing demand for hospice services, this study addresses the pressing need for therapeutic landscapes that make a positive contribution to the emotional and psychological health of patients and staff. The interdisciplinary approach of this study integrates landscape architecture, environmental psychology and palliative care, recognising the profound impact of the natural environment and architectural design on patient wellbeing. The study is structured around a literature review, a detailed case study at Mellanorrlands Hospice and an empirical study using CLM. The literature review provides a context for therapeutic landscapes, emphasises their relevance in palliative care settings and identifies key characteristics that contribute to their effectiveness. The case study methodically explores the existing conditions and requirements of Mellanorrlands Hospice, providing a contextual framework for the application of CLM. The empirical study focuses on analysing the existing landscape of the hospice and developing a design proposal using CLM to enhance contemplative and therapeutic qualities. The findings of the literature review emphasise the potential of therapeutic landscapes to improve mood, reduce stress and support emotional wellbeing through both active and passive engagement with nature. The case study shows that the hospice in Mellanorrlands has unique advantages, such as location and views, that contribute to a therapeutic landscape. However, the empirical analysis shows that the current landscape has an average contemplative score, suggesting that it could be improved to achieve a greater positive mental health response from users. The design proposal developed through CLM emphasises the inclusion of a variety of natural elements and spaces for contemplation to meet the specific needs of hospice residents. From the results of the study, it can be concluded that although CLM offers a valuable framework for designing therapeutic landscapes, its subjective nature and the difficulty of translating two-dimensional principles into three-dimensional spaces requires further investigation. Future research should aim to refine the method for more objective application and explore its effectiveness in a wider range of settings. This thesis contributes to the field of landscape architecture by testing the application of CLM in a real-world context, offering insights into its strengths and limitations. It emphasises the importance of interdisciplinary approaches in creating environments that support the physical and emotional needs of palliative patients and paves the way for future advances in therapeutic landscape design

Gastrointestinal parasites affecting alpacas in Swedish herds

Alpackor är ett relativt nytt djurslag i Sverige och antalet alpackabesättningar ökar successivt. Infektioner orsakade av gastrointestinala parasiter är vanligt förekommande hos alpackor och har potential att orsaka allvarlig sjukdom och dödsfall. Många gastrointestinala parasiter som förekommer hos alpackor är generalister och kan smitta andra idisslande lantbruksdjur. Syftet med denna studie var att genomföra en kartläggning av gastrointestinala parasiter hos alpackor i svenska besättningar och undersöka om dessa parasiter delas med andra djurslag. Ytterligare ett syfte med studien var att utforska olika DNA-baserade metoder för att påvisa gastrointestinala parasiter hos djurslaget alpacka. Totalt deltog 13 alpackagårdar, varav 7 även hade andra lantbruksdjur. Gårdarna fick besvara en digital enkät angående djurhållning och skötselrutiner. Parallellt med detta ombads gårdarna samla in individuella träckprov från både sina alpackor och andra idisslande djurslag på gården. Proverna analyserades först individuellt med McMaster-metoden och därefter med flera olika DNA-baserade metoder i form av samlingsprover. Förekomsten av Haemonchus contortus undersöktes med qPCR och ddPCR, Trichostrongylus spp. med ddPCR och Eimeria spp. samt Nematodirus battus med multiplex- och standard-PCR följt av gelelektrofores. Dessutom skickades några prover i väg för extern analys i form av DNA-sekvensering. Resultaten från samtliga laboratoriemetoder påvisade åtta olika arter samt ytterligare tre släkten av gastrointestinala parasiter hos alpackor i svenska besättningar. Information från enkäten jämfördes med resultaten från laboratorieanalyserna för att hitta eventuella riskfaktorer kopplade till ökad parasitförekomst hos alpackorna. Dock kunde ingen sådan riskfaktor identifieras. Flera parasitarter delades mellan alpackor och andra djurslag på gården, men inga statistiska samband för smittspridning kunde identifieras. Stora gårdar hade generellt en lägre förekomst av vissa parasiter, förmodligen på grund av bättre rutiner för smittskydd. Slutligen bekräftade studien att qPCR och ddPCR var effektiva metoder för att detektera H. contortus-infektion hos alpackor och gav överensstämmande resultat. Studien representerar en av de första kartläggningarna av gastrointestinala parasiter hos alpackor under svenska förhållanden, vilket utgör en väsentlig grund för framtida forskning inom området. Trots detta anses ytterligare forskning vara motiverad för att skapa en heltäckande bild av parasitförekomsten hos svenska alpackor, samt för att få en djupare förståelse kring smittspridningen mellan alpackor och andra lantbruksdjur. Detta är av stor vikt för att kunna utforma effektiva rekommendationer kring djurhållning, minska smittspridningen och därigenom även reducera djurlidande.The presence of alpacas in Sweden is relatively new, and the alpaca population is gradually increasing. Infections caused by gastrointestinal parasites are common among alpacas, posing a significant risk of severe illness and mortality. Numerous gastrointestinal parasites, known to affect alpacas, also have the potential to infect other domestic farm animals. The aim of this study was to conduct a survey of gastrointestinal parasites in alpacas within Swedish herds and to investigate the potential cross-species transmission of these parasites. Additionally, the study aimed to explore various DNA-based methods for detecting gastrointestinal parasites in alpacas. Thirteen alpaca farms participated in the study, with seven of them also housing other farm animals. The farms were required to answer a digital survey regarding their animal husbandry practices and routines. Simultaneously, they were instructed to collect individual feces samples from both their alpacas and other ruminant species on the farm. The samples were first analyzed individually with the McMaster method, followed by several DNA-based methods on pooled samples. The presence of Haemonchus contortus was examined using qPCR and ddPCR, Trichostrongylus spp. using ddPCR and Eimeria spp. and Nematodirus battus using standard PCR and gel electrophoresis. Additionally, a few samples underwent an external DNA sequencing analysis. The results obtained from the laboratory methods revealed eight species and three additional genera of gastrointestinal parasites in alpacas within Swedish herds. To identify potential risk factors associated with an increased parasite prevalence in alpacas, information from the questionnaire was compared with the results from laboratory analyses. However, no significant risk factors could be pinpointed. Although several parasite species were found to be shared between alpacas and other examined farm animals, no statistical relationships regarding the spread of infection could be established. An interesting discovery from the study revealed that alpacas on large farms had a lower prevalence of certain parasites. This was probably due to more effective infection control routines implemented on these larger farms. Finally, the study confirmed that qPCR and ddPCR were effective methods for detecting H. contortus in alpacas, producing concordant results. This study represents one of the first examinations of gastrointestinal parasites in Swedish alpacas and constitutes a significant foundation for future research. Nevertheless, further studies are necessary to construct a comprehensive understanding of parasite prevalence in Swedish alpacas and obtain a deeper understanding of infection transmission between alpacas and other farm animals. This knowledge is essential for formulating effective recommendations regarding animal husbandry, reduce the spread of infection and thereby prevent animal suffering

Commonplace complexity : the need to identify existing spatial principles in million program areas before densification

Syftet är att identifiera miljonprogrammets rumsliga principer i ett område och att analysera hur de påverkas av förtätning. Detta ger en förklaring till hur området fungerar och synliggör vilka aspekter i landskapet som kan gå förlorade i dagens ideal om den täta staden. Detta är en fallstudie baserad på analys av fältbesök, historiska och nutida dokument, vetenskapliga artiklar, teckning, visualisering, tematisk analys och triangulering. Det sammantagna resultatet av analysen visar på elva rumsliga principer som präglar Storvreten: Mark och topografi styr, Storskaligt, Funktionsseparering, Lika för alla, Flytande övergångar, Rationellt och tryggt, Rörelse, Distans eller rymlighet, Framsidan är baksidan, Inbäddad i landskapet och Storvretens vardagsrum. Den planerade förtätningen förändrar de befintliga rumsliga principerna vilket synliggör hur bevarande av ”årsringar” omvandlas till retorik. Genom att identifiera Storvretens rumsliga principer var det möjligt att se hur området kommer att förändras av förtätningarna. För att bidra till ett mer hållbart stadsbyggande bör man förändra förhållningssättet i planeringen genom ökad förståelse för hur platsen fungerar och genom ökad samverkan mellan det nya och befintliga på platsen. För att undvika kontextlöst bevarande lyfter studien sex aspekter av vikt för framtida förtätningsprojekt i miljonprogramsområden: Grönplaneringen först, Byt vokabulär, Samverka mer med det befintliga, Utzoomat perspektiv, Levandegör platsen samt Lokalkännedom.The aim of this study is to identify the million program’s spatial principles in an area and to analyse how they are affected by densification. This provides an explanation for how the area functions and makes visible which aspects of the landscape may be lost in today’s ideal of the dense city. This is a case study based on analysis of field visits, historical and contemporary documents, scientific articles, drawing, visualisation, thematic analysis and triangulation. The combined result of the analysis shows eleven spatial principles that characterise Storvreten: Let land and topography rule, Large-scale, Separation of functions, Equal for all, Fluid transitions, Rational and safe, Movement, Distance or spaciousness, The front is the back, Embedded in the landscape and Storvreten’s living room. The planned densification changes the existing spatial principles, which makes visible how the preservation of ”annual rings” is transformed into rhetoric. By identifying Storvreten’s spatial principles, it was possible to see how the area would be transformed by the densifications. In order to contribute to more sustainable urban construction, one should change the approach in planning through increased understanding of how the site functions and through increased collaboration between the new and existing on the site. In order to avoid passive conservation, it appears important to start from six aspects in future densification documents for million program areas; Green planning first, Change the vocabulary, Connect more with the existing, Extended perspective, Bring the place to life and Local knowledge

Public actors' work with invasive species in Dalarna : how is the management of japanese knotweed and lupine affected if they are added to a national list?

Invasiva arter utgör ett allvarligt hot mot biologisk mångfald och är ett växande problem. För att hantera problemet har förordningar som reglerar hur invasiva arter ska hanteras antagits både inom EU och i Sverige. Förordningarna är dock inte heltäckande utan flera invasiva arter är fortfarande oreglerade. Det finns ett förslag på en nationell förteckning över invasiva arter, som om det antas kommer att innebära att fler invasiva arter omfattas av regler och förbud. Reglerna skulle kunna bli så långtgående att markägare förbjuds att ha de invasiva arterna på sina fastigheter. Denna uppsats undersöker hur ett urval av kommuner i Dalarna samt Trafikverket hanterar problemet med invasiva arter i Dalarna idag och vilka möjligheter de har att anpassa sig till eventuella krav på att bekämpa ytterligare ett antal arter. Fokus för uppsatsen ligger på två arter som på olika sätt är svåra att hantera i Dalarna, parkslide och blomsterlupin. Studien har genomförts genom intervjuer av representanter för kommunerna Borlänge, Falun och Leksand samt den statliga myndigheten Trafikverket. Intervjuerna visar att det de tillfrågade aktörerna arbetar med kontroll och bekämpning av invasiva arter, men att de tvingas göra strikta prioriteringar av insatserna då ingen av aktörerna har ekonomiska möjligheter att bekämpa samtliga invasiva arter på bred front. Slutsatsen av studien är att det i dagsläget är svårt, för att inte säga omöjligt, att utrota blomsterlupin och parkslide från den mark som förvaltas av kommunerna och Trafikverket. För att lyckas bekämpa arterna i stor skala krävs större ekonomiska satsningar; mer samverkan mellan aktörer; samt mer kunskap om effektiva metoder för bekämpning.Invasive species pose a serious threat to the biological environment and are a well-read problem. To deal with the problem, ordinances have been adopted both within the EU and in Sweden that regulate how invasive species should be dealt with. However, the regulations are not comprehensive, and several invasive species are still unregulated. There is a proposal for a national list of invasive species, which if adopted will mean that more invasive species will be regulated and banned. The rules could be so extensive that landowners are prohibited from having the invasive species on their properties. This essay examines how a selection of municipalities in Dalarna and the Swedish Transport Administration deal with the problem of invasive species in Dalarna today and what opportunities they have to combat an additional number of species. The focus of the essay is the invasive species Japanese knotweed and Large-leaved lupine. The study has been carried out through interviews with representatives of the municipalities of Borlänge, Falun and Leksand as well as the Swedish Transport Administration. The interviews show that actors work to control invasive species, but that they are forced to make priorities for the efforts as none of the actors have the financial means to combat all invasive species on a broad front. The conclusion of the study is that it is currently difficult, if not impossible, to eradicate Large-leaved lupine and Japanese knotweed from the land managed by the municipalities and the Swedish Transport Administration. In order to succeed in combating the species on a large scale, larger financial investments; more collaboration between actors; and more knowledge of effective methods of combat are required

”Man kan alltid göra något”

Andelen sysselsatta svenskar inom jordbruket har minskat från 80% till 2% sedan mitten på 1800-talet. Utvecklingen fortsätter att gå mot allt färre men större lantbruksföretag, vilket resulterar i en mindre grupp yrkesverksamma lantbrukare ansvariga för den svenska livsmedelsproduktionen. Stödet för lantbrukare från yttre aktörer är svagt och för de mindre gårdarna utan anställd personal kan oplanerad frånvaro vara svårt att lösa. Syftet med denna studie är att utforska hur mjölkbönder med enskild firma upplever sin möjlighet till sjukskrivning, hur omgivningsfaktorer påverkar deras möjligheter till sjukskrivning, samt hur andra aktörer kan bidra till att bredda möjligheten till sjukskrivning. Studien utgår ifrån en kvalitativ forskningsmetod med insamlad empiri från policy och intervjuer. Empirin beskriver de lagar och regler lantbrukare med enskild firma är bundna till, samt redogör för fyra semistrukturerade intervjuer med mjölkbönder som sedan analyseras genom en så kallad tematisk analys. Studiens teoretiska referensram bygger på tre organisationsteoretiska teorier samt en litteraturgenomgång. Teorierna är practice theory, som grundar det mänskliga beteendet i vardagliga handlingar och dess sociala sammanhang; contingency theory, som bygger på hur omgivningsfaktorer påverkar; och cultural approaches, som fokuserar på hur kulturella värderingar och normer påverkar individers beslutstagande. De ämnesområden som behandlas inom litteraturgenomgången är lantbrukares hälsa, som bland annat visar att lantbrukare har färre läkarbesök vid olycksfall än icke-lantbrukare; lantbrukares arbetssituation, som visar på att många lantbrukare har svårt att sära på arbete och privatliv, där mjölkbönder upplever en särskilt hög stress till följd av dess unika livsstil; samt lantbrukares attityder och hjälpsökarbeteende, som visar på en underrapportering av skador och hur lantbrukare tenderar att bagatellisera sina skador. Resultatet av studien visar att mjölkbönderna upplever stödet från externa aktörer vid sjukdom och skador som svagt, och att de besitter en varierad grad av kunskap om regelverken kring sjukskrivning i enskild firma. De beskriver att det är svårt att få tag i lämpliga avbytare, vilket resulterar i att man behöver förlita sig till stor del på familjen och andra närstående. Den största anledningen till att mjölkbönder inte sjukskriver sig är just bristen på avbytare, vilket kan kopplas till contingency-teorin. Det verkar även finnas en vana att arbeta vidare trots sjukdom eller skada, det vill säga att det går på rutin vilket kan förklaras med hjälp av practice theory. Mjölkbönderna upplever dock inte att de påverkas av någon machokultur, utan snarare en inre drivkraft, vilket analyseras utifrån Scheins modell där grundantagandet då blir att gården är en förlängning av mjölkböndernas identitet. Sammanfattningsvis har studien visat att mjölkbönder upplever bristen på lämpliga avbytare som det största hindret för sjukskrivning, och den största möjligheten för förbättring. Förhoppningen är att studien bidrar till en djupare förståelse för mjölkböndernas situation och en vilja från externa aktörer att utöka relevanta stödsystem.The number of people working in agriculture in Sweden has been reduced from 80% of the population to 2% since the middle of the 19th century. The trend continues towards fewer but larger agricultural companies, which leads to an even smaller number of professional farmers responsible for Swedish food production. Support for farmers from external actors is weak, and for the smaller farms without employed staff, unplanned absences can be difficult to resolve. The purpose of this study is to explore how dairy farmers with sole trader businesses experience their ability to take sick leave, how external factors affect this ability, and how other actors can contribute to broadening the ability for sick leave. The study is based on a qualitative research method with collected empirical evidence from policy and interviews. The policy data describes the laws and regulations farmers with sole trader businesses are bound to, and reports on four semi-structured interviews with dairy farmers which are then analyzed through a so-called thematic analysis. The theoretical framework of the study is based on three organizational theories and a literature review. The theories are practice theory, which grounds human behavior in everyday actions and their social context; contingency theory, which is based on how external factors influence our choices; and cultural approaches, which focus on how cultural values and norms influence individuals' decision-making. The subject areas covered in the literature review are farmers' health, which shows, among other things, that farmers have fewer hospital visits because of accidents than non-farmers; the working situation of farmers, which shows that many farmers have difficulty separating their work and private life, with dairy farmers experiencing particularly high stress as a result of their unique lifestyle; as well as farmers' attitudes and help-seeking behavior, which shows an under-reporting of injuries and how farmers tend to downplay their injuries. The results of the study show that the dairy farmers perceive the support from external actors in the event of illness and injury as weak, and that they possess a varied degree of knowledge about the regulations regarding sick leave in sole trader businesses. They describe that it is difficult to get hold of suitable replacements, which results in having to rely largely on family and relatives. The biggest reason why dairy farmers do not utilize sick leave is due to the lack of substitutes, which is linked to contingency theory. There also seems to be a habit among farmers of continuing to work despite illness or injury since that is the routine, which can be explained with the help of practice theory. However, the dairy farmers do not feel that they are influenced by macho culture, but rather an internal driving force, which is analyzed based on Schein's model, where the basic assumption is that the farm is an extension of the dairy farmers' identity. In summary, the study has shown that dairy farmers experience the lack of suitable replacements as the biggest obstacle to sick leave, as well as the biggest opportunity for improvement. The authors hope that this study contributes to a deeper understanding of the dairy farmers' situation and a willingness from external actors to expand upon relevant support systems

Deciduous forest in cleaning stands

I Sverige pågår en debatt om biologisk mångfald och hållbarhet inom skogsbruket. Den ena parten menar att det är hållbart då man följer skogsvårdslagen (SVL) samt certifieringar (FSC och PEFC), medan den andra menar att mer kan göras. FSC (Forest stewardship council) har i sin senaste revidering (FSC 2020) skrivit om regel 6.6.6, där lövandel i barrskog behandlas. Detta innebär att där förutsättningar för skötsel av löv finns, skall minst 10 procent av stammarna vara löv. I denna undersökning har lövandel i slutröjda bestånd på Sveaskog inventerats och träd har räknats och kategoriserats efter trädslag för att senare räkna på lövandelen. Medelvärdet av de 30 besökta bestånden föll ut på 16 procent lövinbladning. Ett signifikanstest på data som samlats in med ett enkelsidigt test med ett utfall på 95 procent (p <0,05) att lövandelen i Sveaskogs bestånd i Västmanland har mer än 10 procent löv. Beräkning kring hur lövandelen i röjda bestånd påverkar kommande gallringar har även gjorts. De bestånd med lägre än 10 procent kan skötas med två gallringar, den första med en gallringstyrka på 35 procent där allt löv lämnas. Den andra gallring 30 procent, där även där allt löv lämnas, så kommer lövandelen på tio av de 14 bestånden komma upp till 10 procent eller mer. Data från Riksskogstaxeringen har bearbetats och undersökts för att undersöka hur lövandelen har utvecklats över tid. Det visade sig att lövinblandningen har ökat med ca 10 procent sedan 1985–2008 till 51 procent. Det mest talande var att stamantal i totalen ökad markant från 3500 till 6000 stam/hektar.There is an ongoing debate in Sweden about biodiversity and sustainability in forestry. One party argues that it is sustainable when following the Forestry Act (SVL) and certifications (FSC and PEFC), while the other believes that more can be done. In its latest revision (FSC 2020), the FSC (Forest Stewardship Council) has rewritten rule 6.6.6, which deals with the proportion of deciduous trees in coniferous forests. This means that if the conditions for management of deciduous trees exist, at least 10 percent of the trees must be deciduous. In this study the proportion of deciduous trees in finally cleaned stands on company land has been inventoried. The average value of the 30 visited stands fell out at 16 percent deciduous trees. Focusing on the deciduous trees a significance test on data collected regarding the proportion of deciduous trees with a one-sided test has been conducted. With an outcome of 95 percent (p < 0.05) that the proportion of the amount of deciduous trees in Sveaskogs forests in Västmanland has more than 10 percent deciduous proportion. A calculation of how the proportion of leaves in cleared stands affects future thinnings has also been done. The calculation shows that the stands with less than 10 percent with two thinnings, the first with a thinning grade of 35 percent and a second thinning of 30 percent where all leaves are left, the proportion of leaves in 10 of the 14 stands will reach 10 percent or more. Data from Riksskogstaxeringen has been processed and examined to gain more knowledge about leaf debt in Sveaskog owned forests in Västmanland after the rationalization of the 1960s. The proportion of deciduous trees has increased by about 10 percent since 1985-2008 to 51 percent. The number of stems in the total increased significantly from 3500 to 6000 stems/hectare. However, it is still unclear whether there is a leaf debt since facts and data before the1800s are less reliable

Sustainable integration of naturalistic plantings in the city

Urbana grönytor minskar mer och mer idag till följd av den förtätning och urbanisering som pågår världen över. Grönytorna i staden är avgörande för stadens biologiska mångfald och invånarnas hälsa och för att göra grönska i staden tillgänglig pågår ett arbete på politisk nivå, exempelvis, genom globala hållbarhetsmål för stadens hållbarhet och för att bromsa förlusten av biologisk mångfald. Syftet med uppsatsen är att genom en litteraturgenomgång studera hur naturlika planteringar utifrån begreppet Low Input, High Impact kan vara ett hållbart sätt att inkludera natur i den urbana miljön. De naturlika planteringarna har naturen som förebild och tanken är att de ska kunna bidra med höga sociala och ekologiska värden samtidigt som förvaltnings- och resursbehoven är låga. Rapporten visar att naturlika planteringar på ett relativt enkelt sätt kan inkludera hållbar natur i städerna genom kompakta, effektivt planerade planteringar med naturens växtsätt som förebild. Det bidrar i sin tur med upplevelsevärden för människan, ökar stadens biologiska mångfald samtidigt som förvaltningsbehovet och kostnaderna inte blir för höga.Urban green spaces are becoming increasingly uncommon due to the densification of cities and worldwide urbanization. Green spaces in cities are crucial for biodiversity as well as the health of the residents. In order to increase the presence of green spaces in urban spaces, work is ongoing at a political level, partly through the Sustainable Development Goals (SDG), to slow the loss of biodiversity and improve the environmental sustainability of cities. The aim of this work has been to study how naturalistic planting, with a focus on the concept Low input, High impact, can be a sustainable way to include nature in the urban landscape, through a literature review. The naturalistic plantings are based on examples from nature and were adapted to encourage high social and ecological values, while simultaneously keeping maintenance and management to a minimum. This paper and the research conducted shows that naturalistic plantings are a relatively simple way to include sustainable green spaces in cities, through compact and strategically planned plantings with natural growth as a focus. The study also shows that green spaces in urban environments improve the human experience and increases the biodiversity in the city, while simultaneously keeping maintenance costs down

Crop rotation in cut flower production : from a soil-borne pests perspective

Antalet snittblomsodlare har ökat signifikant i Sverige sedan 2014. Många av snittblomsodlarna arbetar enligt ekologiska riktlinjer, där jordhälsa är i stort fokus. För att bibehålla god jordhälsa är det viktigt att arbeta med växtföljd redan från början, då det är lättare att förebygga problem än att åtgärda dem. I en växtföljd ska många faktorer tas i beaktande, varvid jordburna skadegörare är en av dem. I denna litteraturstudie har de jordburna skadegörarna som angriper snittblomskulturer i svenska odlingar sammanställts och innefattar svampar, nematoder, bakterier, virus och insekter. Vissa av kulturerna som inkluderats i studien har fördelaktiga egenskaper, vilka presenteras som gröngödslingsgrödor. Resultatet visar att många snittblomskulturer drabbas av samma skadegörare, vilket kan försvåra planeringen av en växtföljd. Resultatet visar även att flera av de helt eller delvis jordburna skadegörarna har en snävare värdväxtkrets och växtföljdsförslag för minskad uppförökning av dessa presenteras. Denna studie ämnar öka kunskapen om växtföljd som växtskyddsinsats i snittblomsproduktion på friland och kan ses som ett hjälpmedel i planerandet av en hållbar växtföljd.The number of small-scale flower farmers have risen significantly in Sweden since 2014. Many of the farmers work in accordance with ecological guidelines, where soil health is a main focus. Using crop rotation from the beginning is important to maintain a healthy soil, as it is easier to prevent problems, than to remedy them later. There are many factors to consider when planning a crop rotation, of which soil-borne pests are one. This literary review has compiled the pests that are transmitted via soil and that affect cut flowers grown in Sweden and include fungi, nematodes, bacteria, viruses and insects. Some of the cultivars included in this review have beneficial properties, and in such cases are presented as cover crops. The result of this review show that many of the cut flowers are affected by the same pests - a fact that may complicate the planning of a crop rotation. The results also show that many of the pests have a narrow range of host plants and suggestions for crop rotation to reduce proliferation of these pests are presented. This review aims to increase the knowledge pertaining to crop rotation as a way of plant protection in field-grown cut flowers and can be seen as an aid in the planning of a sustainable crop rotation

Sow bone health : measurement methods and association with piglet mortality

Benhälsoproblem är en av de vanligaste utslagsorsakerna hos suggor och påverkar både suggans välfärd och besättningens produktivitet. För att minska konsekvenserna av hälta är det avgörande med tidig upptäckt, vilket kan åstadkommas genom effektiva mätmetoder. Denna litteraturstudie syftar till att beskriva och jämföra aktuella metoder för att mäta benhälsa hos suggor med avseende på tillförlitlighet och tillämpbarhet i praktiken, samt att undersöka sambandet mellan suggans benhälsa och smågrisdödlighet. Visuell observation är en vanligt förekommande metod som är både kostnadseffektiv och enkel. Metoden har dock flera nackdelar då den är subjektiv och det kan finnas en stor variation mellan observatörer. Objektiva metoder som kinematik, kinetik och accelerometri har därför undersökts som möjliga alternativ. Kinematik och kinetik kan ge detaljerad information och identifiera små avvikelser i rörelsemönster, men är i nuläget komplicerade och svåra att implementera på besättningsnivå. Accelerometri kan upptäcka avvikelser i aktivitetsnivå och beteendeförändringar vilket kan indikera hälta. Accelerometern har varierande förmåga att upptäcka positioner och rörelser men kan med ytterligare utveckling och validering bli en användbar metod på besättningsnivå. En konsekvens av dålig benhälsa hos suggor är dess inverkan på smågrisdödlighet. Halta suggor visar i högre grad okontrollerat liggbeteende och har svårare att röra på sig vilket ökar risken för klämning av smågrisar. Dessutom kan minskad mjölkproduktion på grund av minskad aktivitet hos halta suggor leda till ökad risk för svält bland smågrisarna. Ytterligare forskning behövs för att öka förståelsen kring sambandet mellan suggans benhälsa och smågrisdödlighet.Lameness is one of the most common causes for early culling among sows, affects both the welfare of the sow as well as the productivity of the herd. Early detection is crucial to mitigate the consequences of lameness, achievable through effective recording methods. This literature review aims to describe and compare current methods for assessing sow leg health with respect to reliability and applicability in practice on farm, as well as to investigate the relationship between sow leg health and piglet mortality. Visual observation is a commonly used method that is cost- effective and requires no additional equipment. However, there are several disadvantages as it is subjective and records can display significant inter- observer variation. Alternative, objective methods such as kinematics, kinetics and accelerometers have been investigated as potential alternatives. Kinematics and kinetics can provide detailed information and identify small deviations in movement patterns, but they are complex and difficult to implement at the herd level. Accelerometry can detect deviations in activity levels and behavior changes that may indicate lameness. Accelerometers have varying abilities to detect positions and movement but could become a useful method for herd- level use with further development and validation. Poor leg health in sows can increase piglet mortality due to uncontrolled lying behavior, increasing the risk of piglet crushing. Furthermore, reduced milk production due to decreased activity in lame sows can increase the risk of piglet starvation. Further research is needed to fully understand the relationship between sow leg health and piglet mortality