Gipsspridning på åländsk jordbruksmark

Övergödning är ett av de största miljöproblemen i Östersjöregionen och jordbruket är en betydande källa till fosforutlakning. I Finland har spridning av gips (kalciumsulfat) på åkermark visat sig vara en effektiv metod för att minska förlusterna av fosfor. Denna studie undersöker gipsspridningens effekter och potential i en åländsk kontext, med särskilt fokus på lantbrukarnas erfarenheter och uppfattningar. Studien bygger på en litteraturgenomgång samt kvalitativa intervjuer med lantbrukare som deltagit i Interreg-projektet GYPREG på Åland. Resultaten i denna studie visar att lantbrukarna generellt är positivt inställda till metoden, särskilt tack vare att gipset tillhandahölls utan kostnad och att spridningen organiserades med hjälp av externa aktörer. Majoriteten av lantbrukarna använde gips på lerjordar, vilket överensstämmer med tidigare forskning om var metoden är mest effektiv. Få negativa effekter rapporterades, men vissa uttryckte oro för obalanser i markens näringsstatus. Den här studien visar att lantbrukarnas vilja att fortsätta använda metoden är starkt kopplad till om extern finansiering fortsätter. Gipsspridning upplevs som en enkel och tekniskt genomförbar åtgärd, men respondenterna efterlyser tydligare bevis för markeffekter och miljönytta. Resultaten i denna studie pekar på att metoden kan vara en relevant del av framtidens vattenvårdsstrategier i Östersjöregionen, men att långsiktiga miljöeffekter och policyutformning är avgörande för metodens fortsatta användning.Eutrophication is one of the Baltic Sea region’s most pressing environmental issues, with agricultural practices contributing significantly to phosphorus runoff. In Finland, gypsum amendment (calcium sulfate) has emerged as an effective method to reduce phosphorus losses from arable land. This study investigates the potential use of gypsum spreading in an ålandic context, focusing particularly on farmers’ practical experiences and perceptions. This study consists of a literature review along with a qualitative interview study, which was conducted on farmers participating in the Interreg-project GYPREG on Åland. Findings in this study indicate that farmers are generally positive toward the method, primarily because the gypsum was provided free of charge and much of the application logistics were handled by external project organizers. Most farmers applied gypsum to clay soils, which aligns with earlier studies identifying such soils as most responsive to treatment. Few negative effects were reported, though some farmers expressed concern about possible soil nutrient imbalances. This study highlights that the farmers’ willingness to continue using gypsum depends largely on continued external funding. While the method is seen as both simple and technically feasible, many participants requested clearer evidence of long-term soil effects and environmental benefits. Overall, this study suggests that gypsum application could be a valuable component of future water protection strategies in the Baltic Sea region, provided that its use is supported by ongoing research, policy backing, and local engagement

Maternal activity patterns in snow leopards (Panthera uncia)

Understanding the behavioural ecology of reproductive female snow leopards (Panthera uncia) is critical to improving conservation efforts for this elusive and vulnerable species. This study investigates how maternal snow leopard activity patterns shift across reproductive stages and cub development, using GPS collars equipped with dual-axis accelerometers to capture high-resolution movement and activity data. Two complementary analytical approaches, activity overlap analysis and Generalised Additive Models (GAMs), were employed to examine diel rhythms in relation to reproductive status. Findings reveal that reproductive females exhibit significantly altered activity patterns compared to non-reproducing counterparts, particularly during the denning phase. Activity is notably reduced during dawn and night, with a distinct dusk peak and a recurring midday activity component in early cub rearing. These patterns gradually shift and elevate as cubs mature, with crepuscular rhythms re-emerging and overall activity increasing in response to growing energetic demands. Temporal behaviour was closely aligned with cub developmental milestones, including increased mobility and the transition to solid food. These insights have clear conservation relevance. Denning females face heightened physiological and ecological vulnerability, which may be exacerbated by climate change and human disturbance in multi-use landscapes. Recognising these fine-scale behavioural shifts enables more targeted conservation interventions, such as minimizing disturbance during denning periods and maintaining access to water and secure habitat. This study highlights the value of integrating behavioural ecology into conservation planning, especially for solitary carnivores with extended maternal investment

The short-term effects of thinning in Norway spruce stands in Sweden on bilberry flowering

Bilberry (Vaccinium myrtillus) is a foundation species in Swedish forests, providing forage for herbivores and fulfilling many services and functions in the ecosystem. However, bilberry cover has declined in recent decades in Sweden, partly due to dense and dark timber production stands. This study examines the short-term effects of different thinning treatments in Norway spruce (Picea abies) stands on the flowering of bilberry in southern Sweden. Three thinning treatments were applied: 60% basal area removal, 30% basal area removal - imitating standard silvicultural practices in Sweden, and a control with no thinning. Bilberry flowering was assessed before the treatments were applied, and one year after thinning. Data on the number of flowers and unopened flower buds was collected from 1,286 bilberry ramets across 66 plots distributed over nine different stands. According to expectations, one year after thinning, the number of flowers in plots with 60% thinning was significantly higher compared to the other treatments. Unexpectedly however, flowering was lower in general that year compared to the previous year, likely due to weather factors and interannual cycling in bilberry reproduction. Interestingly, the number of flowers in plots with 60% thinning did not significantly change between both years, while it drastically decreased in plots with 30% thinning and control treatment. The soil C:N ratio did not influence the flowering response. Only 11.5% of the variation in flowering could be explained by basal area, suggesting that other environmental factors, like microconditions, soil moisture, or understory competition, may play a role. These results show that standard thinning practices may not be sufficient to support bilberry populations in Norway spruce stands. Higher thinning intensities may help to support bilberry on the forest floor and by that also support biodiversity, improve forage availability for herbivores, and increase ecosystem services like berry picking

Antibiotikafria behandlingsalternativ för endometrit hos ston

Endometrit är en vanlig orsak till infertilitet hos ston och ett återkommande problem inom hästens reproduktionsmedicin. En fysiologiskt normal inflammationsprcocess initieras i stoets livmoder efter betäckning i syfte att rensa ut eventuella kontaminanter från livmodern. Hos vissa ston läker inte inflammationen av sig själv tillräckligt snabbt för att miljön i livmodern ska möjliggöra implantation och överlevnad av embryot när det hamnat i uteruslumen, vilket försämrar chanserna för att dräktigheten ska kunna fortgå. Om den betäckningsinducerade inflammationen inte har läkt efter 48 timmar har stoet drabbats av persisterande betäckningsinducerad endometrit (PBIE), vilket i sin tur predisponerar för komplikationer orsakade av infektiösa agens och ökar risken för kroniska förändringar i endometriet (endometrios). Behandlingsmetoder för PBIE kan i stort delas upp i de som riktar sig mot den mekaniska delen av patogenesen och de som riktar sig mot den immunologiska delen. Traditionellt har antibiotika använts rutinmässigt som behandlingsalternativ mot endometrit men för att undvika fortsatt resistensutveckling är det av stor vikt att utveckla och stärka evidensen för nya, antibiotikafria behandlingsalternativ. Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa evidens, effektivitet och behandlingsrekommendationer för olika antibiotikafria behandlingsalternativ för endometrit hos ston. I litteraturstudien presenteras 17 olika behandlingsalternativ, däribland ozonterapi, platelet-rich plasma (PRP), livmodersköljning och hormonbehandlingar. Det framgår tydligt från denna studie att det i dagsläget inte finns ett perfekt behandlingsalternativ som fungerar för alla ston som drabbas av PBIE. På grund av den komplexa patogenesen som involverar både mekaniska och immunologiska defekter behöver olika individer olika typer av behandling. Det framgår även att mer forskning behövs på området för att ytterligare undersöka den exakta etiologin och patogenesen bakom endometrit hos ston, samt för att utvärdera vissa behandlingsmetoder under en längre tidsperiod och på ett större antal individer. Sammanfattningsvis finns ett stort antal antibiotikafria behandlingsalternativ för endometrit hos ston tillgängliga och fler är under utveckling. Dock behövs mer forskning för att stärka evidensen bakom både äldre och nya behandlingsmetoder samt för att vidare undersöka effektivitet och säkerhet. Utökad forskning på detta ämne är av vikt för att möjliggöra en minskning av antibiotikaanvändningen inom reproduktionsmedicinen och förebygga framtida resistensutveckling.Endometritis is a common cause of infertility in mares and a recurrent problem in equine reproductive medicine. A physiologically normal inflammatory process is initiated in the mare’s uterus after breeding to clear the reproductive tract of contaminants. In some mares the inflammatory process does not heal in time for the uterine environment to allow implantation and survival of the embryo once it enters the uterine lumen. If the physiological inflammation persists after 48 hours, the condition is considered pathological and the mare has developed persistent breeding-induced endometritis (PBIE). Persistent breeding-induced endometritis predisposes to complications caused by infectious agents and increases the risk of chronic degenerative changes in the endometrium (endometriosis). Treatments for PBIE can broadly be divided into those targeting the mechanical pathway of the pathogenesis and those targeting the immunological part. Antibiotics have traditionally been used as a routine treatment for endometritis in the mare but in order to avoid further development of antimicrobial resistance it is of great importance to develop new, non-antibiotic treatment options. The aim of this litterature review was to compile and summarize the evidence, efficacy and treatment recommendations for non-antibiotic treatment alternatives for endometritis in the mare. The review presents 17 different treatment options including ozone therapy, platelet-rich plasma (PRP), uterine lavage and hormone treatments. It is clear from this study that currently there is no perfect treatment option that works for all affected mares. Due to the complex pathogenesis involving both mechanical and immunological reactions, different individuals need different types of treatment. It is also clear that more research is needed in this area of medicine to further investigate the exact etiology and pathogenesis of endometritis in the mare, as well as to evaluate certain treatments over a longer period of time and in a larger group of individuals. In conclusion, there is a large number of non-antibiotic treatment options for endometritis avaliable, and more are currently under development. However, more research is needed to strengthen the evidence base for both older and newer treatments, and to further evaluate their efficacy and safety. Further research on this topic is of importance to enable a reduction in antibiotic use in reproductive medicine and to prevent future development of antimicrobial resistance

Den svenska mjölkens framtid

Studien undersöker vad som krävs för att lyckas etablera sig som mjölkproducent i Sverige idag. Med bakgrund i mjölksektorns strukturomvandling där allt färre och större mjölkproduktionsgårdar tar plats medan mindre enheter försvinner, är syftet med studien att skapa en djupare förståelse kring vad som krävs samt möjliggör eller försvårar etablering av mjölkproduktion. Genom kvalitativa intervjuer har nio nyetablerade mjölkproducenter medverkat med sina erfarenheter kring sina egna etableringsprocesser. Flera externa faktorer och individuella drivkrafter hos mjölkproducenterna har framträtt i studien och visat sig vara avgörande för att lyckas etablera sig som mjölkproducent. För att skapa djupare förståelse för hur dessa aspekter skapar hinder och/eller möjliggör mjölkproduktionsetablering, utgår studien från ett teoretiskt ramverk där begreppen habitus, sociala fält, brukningslogik och autonomi appliceras. Dessa begrepp är tagna från teorier av Pierre Bourdieu och Jan Douwe van der Ploeg. Studien belyser komplexiteten i mjölkproduktionsetablering och visar att samtliga etableringar är unika och skiljer sig åt. Likaså som de ekonomiska värden är centrala för att lyckas, har olika typer av relationer och kontakter spelat avgörande roller i samtliga etableringsprocesser. Mjölkproducenterna visar sig även ha gemensamma drag i deras habitus där bland annat kärleken till kor är ett genomgående tema. Det redogörs även för mjölkproducenternas egna identifierade utmaningar samt framtidsvisioner där behovet av att hantera och övervinna hinder lägst utvecklingsfasen framhävs. Att etablera sig som mjölkproducent i Sverige idag är utmanande och studien ger en inblick i hur nyetablerade mjölkproducenter med varierande strategier och bakgrund har navigerat för att möjliggöra en mjölkproduktionsetablering.The study examines what it takes to be a successful dairy farmer in Sweden today. Against the background of structural change in the dairy sector, where fewer and larger dairy farms are taking their place while smaller units are disappearing, the aim of the study is to create a deeper understanding of what is required and what enables or hinders the establishment of dairy production. Through qualitative interviews, nine newly established dairy farmers shared their experiences of their own establishment processes. The study identified several external factors and individual drivers among the dairy farmers that were critical to their successful establishment as dairy farmers. To gain a deeper understanding of how these aspects create obstacles and/or enable the establishment of dairy farming, the study is based on a theoretical framework in which the concepts of habitus, social fields, farmer’s logic, and autonomy are applied. These concepts are taken from the theories of Pierre Bourdieu and Jan Douwe van der Ploeg. The study highlights the complexity of dairy farms, where all farms are unique and different. Just as economic values are central to success, different types of relationships and contacts have played a crucial role in all establishment processes. Dairy farmers also seem to have common features in their habitus, where, among other things, the love of cows is a recurring theme. It also presents the challenges that dairy farmers themselves have identified and future visions for their farm, highlighting the need to manage and overcome obstacles during the development phase. Starting a dairy farm in Sweden today is challenging, and the study provides an insight into how newly established dairy farmers with different strategies and backgrounds have navigated the process of starting a dairy farm

Warming alters root trait strategies and enchances overyielding in boreal tree seedling mixtures

Climate warming impacts forest ecosystems, particularly affecting plant productivity, competitive interactions, and belowground symbiotic relationships. This study investigated how moderate warming (+3°C) influences fine root traits, biomass production, and ectomycorrhizal (ECM) colonization in boreal tree seedlings (Picea abies, Pinus sylvestris, Betula pendula, Larix sibirica) grown both in monocultures and species mixtures. Through controlled chamber experiments using soil sourced from northern Sweden, seedlings were subjected to ambient and elevated temperature conditions for five months. Contrary to expectations that warming enhances nutrient availability and promotes acquisitive root traits, we observed a consistent shift toward conservative root strategies across all species. Specifically, specific root length (SRL), specific root area (SRA), and root nitrogen content decreased under warming, while root carbon content (RCC) and carbon-to-nitrogen (C:N) ratio increased. These unexpected shifts suggest that seedlings prioritized structural reinforcement and longevity over rapid nutrient acquisition, likely due to lower ammonium and nitrate availability. Remarkably, biomass overyielding occurred predominantly in functionally diverse species mixtures, especially under warming. Mixtures with complementary traits, notably spruce-birch and four-species combinations, significantly exceeded monoculture productivity. Conversely, mixtures of functionally similar species underperformed, highlighting the role of niche complementarity in maximizing productivity in warmer conditions. ECM colonization was unresponsive to warming and was strongly governed by species identity and community composition rather than temperature. Despite warming, EMC colonization did not drop. That suggests trees maintained their partnership and were still functionally relevant, even under changing conditions. These results demonstrate that warming impacts plant productivity and trait expression in ways that challenge conventional ecological assumptions. In particular, they highlight that functionally diverse species mixtures, rather than species richness alone - can support higher productivity and stable symbiotic interactions under moderate warming conditions.Klimatuppvärmning påverkar skogsekosystem på flera nivåer, särskilt genom att förändra växters produktivitet, konkurrensförhållanden och symbiotiska relationer under markytan. I denna studie undersöktes hur måttlig uppvärmning (+3 °C) påverkar finrots-egenskaper, biomassa och kolonisering av ektomykorrhizasvampar (ECM) hos boreala trädplantor av gran (Picea abies), tall (Pinus sylvestris), björk (Betula pendula) och sibirisk lärk (Larix sibirica). Plantorna odlades i både monokulturer och artblandningar i klimatkammare, med jord insamlad från norra Sverige, under fem månader vid antingen ambient eller förhöjd temperatur. I motsats till förväntningarna att uppvärmning skulle öka tillgången på näringsämnen och gynna mer exploaterande rotstrategier, observerades i stället en konsekvent förskjutning mot konservativa rotstrategier hos samtliga arter. Särskilt minskade specifik rotlängd (SRL), specifik rotarea (SRA) och kvävehalt i rötter, medan rötternas kolhalt (RCC) och kol/kväve-kvot (C:N) ökade. Dessa oväntade förändringar tyder på att plantorna prioriterade strukturell hållbarhet och livslängd framför snabb näringsupptagning, troligen på grund av lägre tillgång på ammonium och nitrat. En anmärkningsvärd upptäckt var att biomassaökning, så kallad overyielding, främst uppstod i funktionellt olika artblandningar, särskilt under uppvärmning. Blandningar med kompletterande funktionella egenskaper - framför allt gran-björk och fyrartsblandningar, visade signifikant högre produktivitet än motsvarande monokulturer. Däremot presterade blandningar av funktionellt liknande arter sämre, vilket belyser vikten av nischkomplementaritet för att maximera tillväxt under ett varmare klimat. ECM-kolonisering påverkades inte nämnvärt av uppvärmning och styrdes i hög grad av artsammansättning och artidentitet snarare än temperatur. Trots uppvärmningen minskade inte EMC-koloniseringen. Det tyder på att träd behöll sitt partnerskap och fortfarande var funktionellt relevanta, även under förändrade förhållanden. Resultaten visar att uppvärmning påverkar växters produktivitet och egenskaper på sätt som utmanar etablerade ekologiska antaganden. Särskilt framhävs att funktionellt olika artkombinationer snarare än artantal i sig, kan stödja både hög produktivitet och stabila symbiotiska interaktioner under måttlig klimatförändring

Entréområde Ar

Friluftsliv är en hörnsten inom svensk naturvård och intresset för upplevelser i naturmiljöer har ökat. Det har länge funnits en ambition att förbättra förutsättningarna för friluftsliv men i tillgängliggörandet av naturområden finns ett dilemma i att möjliggöra naturupplevelser och samtidigt bevara höga naturvärden. I Sverige är landets 30 nationalparker de områden som har det starkaste naturskyddet och förutom höga naturvärden har de en viktig funktion som besöksattraktioner samt informations- och kunskapsspridare om vår natur. I nationalparkerna är den unika parkens natur- och landskapskaraktär viktig för upplevelsen av platsen, särskilt vid dess entréer som ofta är utgångspunkt för vistelsen. Samtidigt saknas tydlighet kring både vad som bidrar till en plats karaktär och hur karaktären bör framhävas. Arbetet syftar till att föreslå en utformning av ett entréområde i norra delen av Bästeträsks nationalpark, där upplevelsen av landskapets framträdande karaktär framhävs och tydliggörs. Bästeträsks nationalpark är belägen på norra Gotland och är en av två nationalparker som är på väg att bildas i Sverige. Då det är en nationalpark som är under bildande och innehåller få befintliga anläggningar för besökare anses det vara ett lämpligt projektområde för arbetet. Karaktären i området analyseras med inspiration av den brittiska metoden Landscape Character Assessment, som beskriver landskapskaraktär som ett resultat av landskapets naturliga, sociala och kulturella respektive estetiska och perceptuella faktorer. Metoden beskriver även hur olika karaktärer kan representeras geografiskt för att underlätta beslut vid planering och utformning. Med utgångspunkt i analyserade karaktärer i landskapet och studier av referensprojekt utformas ett förslag för entréområdet, där landskapets karaktär framhävs. Karaktären återspeglas i såväl fysiska tillägg som nyttjande av landskapets befintliga och karaktärsskapande kvaliteter. Tilläggen utformas med inspiration av platsens historiska värden och medför samtidigt nya upplevelsevärden i landskapet som framhäver dess karaktär. Förslaget består även av nya rörelsestråk som sammanbinder viktiga platser och områden med varandra samtidigt som de bidrar till att framhäva landskapets karaktärsdrag.Outdoor recreation is a central part of the Swedish nature conservation and the interest for experiences in nature areas have increased. There has for a long time been an ambition to improve the possibilities for outdoor recreation, however in making nature areas accessible there is a dilemma between enabling nature experiences and preserving high ecological values. In Sweden, the country’s 30 national parks have the highest level of nature protection and they have not only high natural values, but also an important role as visitor attractions and as sources of information and knowledge dissemination about our nature. In the national parks, the unique park’s nature and landscape character is important for the experience, especially at its entrances, which often function as starting points for the visit. However, there is a lack of a clarity regarding both what contributes to a place’s character and how it should be highlighted. This thesis aims to propose a design for an entrance area in the northern area of Bästeträsks National Park, where the experience of the prominent characters in the landscape is both highlighted and clarified. Bästeträsks National Park is located in the northern part of Gotland and is one of two national parks that is currently being developed in Sweden. As it is a national park that has not yet been established and contains few existing structures for visitors, it is considered a relevant site for the project. The character in the area is analysed with inspiration of the British method Landscape Character Assessment, which describes landscape character as a product of the landscape’s natural, social and cultural as well as aesthetic and perceptual factors. The method also explains how different characters can be represented geographically, in order to facilitate decision decisions regarding planning and design. Based on analysed characters in the landscape and studies of reference projects, a proposal for the entrance area is designed, where the character is highlighted. The character is represented through both physical additions and the use of existing characteristic qualities in the landscape. The additions are designed with inspiration from the area’s historical values and also bring new experience values in the landscape that emphasizes its character. The proposal also consists of new paths which connect important places and areas with each other while also highlighting characteristics in the landscape

Insects in Ugandan agroforestry systems: an assessment of insect diversity and richness in coffee gardens

Coffee production is a crucial source of income for small-scale farmers in Uganda, and given the significance of primary production, it is important for the country overall. It is the country’s second largest source of income, with strong potential for further growth and development. The coffee is cultivated in agroforestry systems, also called coffee gardens, with various shade trees and crops between coffee trees. Some of these crops and trees are dependent on or benefit from insect pollination, predation, nutrient cycling, ecosystem resilience and other insect-related services. Uganda is a country with a rapidly growing population and land use is becoming increasingly intensified as the population and economy grows. More and more farmers are also using pesticides when they have the financial ability to do so, in efforts to increase crop yield and quality. Not much research has been carried out and very little is known about the insect populations in Uganda, and how they interact with agriculture. Understanding these interactions and agroecosystems may be important for further increase of yields, the growth of the country and protection of nature, as well as to prevent risks associated with fragile ecosystems. This thesis project aimed to create a baseline assessment for insect species diversity in Ugandan coffee agroforestry systems. Maize farms were also assessed to create a comparison between intensified monoculture maize fields and diverse coffee agroforestry. This baseline may be utilized by farmers or researchers in future projects as benchmark to measure spatial or temporal changes in diversity. An additional purpose of the project was to interview farmers to gather management information, ask about their views on insects and gain an overall understanding of what Ugandan coffee agroforestry looks like. This was done using semi-structured interviews as a tool. The species diversity baseline was established as averages across farms, and management strategies were compared to diversity scores using correlation tests. Results showed that reported use of pesticide use on the farms did not seem to impact species diversity or richness significantly. Further, crop diversity seemed to have a slightly weaker correlation than anticipated. On the other hand, higher tree richness was closely correlated to both higher insect diversity and richness. Also, a somewhat anticipated but important conclusion was that the coffee agroforestry systems had a significantly higher insect diversity and richness than the maize fields in the study. A total of 4596 insects (including a few arachnids) were collected across 12 coffee farms and 4 maize fields. 323 distinct species were collected and documented. In conclusion, biodiversity in agroforestry production systems is variable, but much larger than within monocrop systems. The importance of this biodiversity on ecosystem services and resilience, however, requires further study

Ensiling of Sargassum for Biogas Applications

Grenada, a small island nation in the southeastern Caribbean, faces challenges regarding energy dependency and environmental disruption from recurring Sargassum seaweed influxes. While Sargassum accumulation poses ecological and economic issues, it also offers the opportunity as renewable feedstock for biogas production via anaerobic digestion. Due to the seasonal nature of the sargassum, effective long-term preservation is critical to ensure year-round feedstock availability. This study evaluated the effects of different preservation methods, ensiling with or without silage agents, sugar supplementation, and varying dry matter contents, on the stability of Sargassum over an 8-week storage period. Key parameters such as pH, total solids (TS), and volatile solids (VS) were measured for six treatment groups. Additionally, a mathematical model was developed to estimate VS degradation over a six month period. The results showed that Sargassum ensiled at 30% DM with a silage agent (30DM) achieved the most favorable outcomes: a rapid pH drop to 4.4, lowest VS loss of 11%, and stable TS content. In contrast, untreated biomass (CTRL) exhibited the steepest degradation, with VS declining from 60% to 37% and a final pH of 5.8, indicating poor preservation. The predictive model shows an increasing divergence between treatments over time. The model predicted that the 30DM treatment would maintain VS levels around 48% after 26 weeks, while the CTRL group would drop below 33%. These findings highlight the potential of ensiling, particularly at 30% DM with additive, as a practical and scalable method for Sargassum preservation. Implementing such strategies can help stabilize biogas feedstock supply and support Grenada’s transition to a more sustainable energy system.Tänk dig att din lokala strand varje sommar täcks av ett brunt, illaluktande sjok av ruttnande tång. Det är verkligheten för många invånare i Karibien, särskilt på önationen Grenada där enorma mängder av brunalgen sargassum spolas upp längs kusterna. Det här är inte vilken tång som helst. Den flyter fritt över Atlanten i enorma bälten, och sedan 2011 har förekomsten ökat dramatiskt, med stora ekologiska och ekonomiska konsekvenser. Ett annat problem Grenada står inför är att de idag nästan helt beroende av importerad olja för sin energiförsörjning. Det är dyrt, osäkert och långt ifrån hållbart. Samtidigt efterfrågas förnybara energikällor som minskar både klimatpåverkan och sårbarhet gällande energiförsörjning. En intressant lösning som undersöks på flera håll i världen är biogas. Som går ut på att ta tillvara på organiskt material och genom en naturlig jäsningsprocess omvandla det till metan som kan användas för el, värme eller fordonsgas. Men sargassum är en utmanande råvara då den endast driver i land delar av året. Den bryts även ner snabbt när den hanmar på land och måste bevaras på något sätt för att kunna användas året runt. En nyckelfråga blir därför: Hur kan man lagra sargassum på ett sätt som både bevarar dess energiinnehåll och fungerar praktiskt i ett tropiskt småskaligt sammanhang? Det är just det denna studie har undersökt. Genom försök både i fält på Grenada och i labbmiljö i Sverige testades olika metoder för att lagra sargassum över tid. En särskilt intressant metod är ensilering, samma teknik som används för att konservera exempelvis vall till djurfoder. Där får mikroorganismer i syrefri miljö sänka pH-värdet och skapa en sur miljö som hämmar förruttnelse. I experimenten testades hur olika behandlingar, till exempel tillsats av mjölksyrabakterier, socker och olika torrsubstanshalter påverkade lagringsstabiliteten. Resultaten visade tydligt att sargassum som lämnades obehandlad snabbt förlorade sitt energiinnehåll. Däremot kunde man, genom att tillsätta både bakterier och en lagom mängd socker, uppnå en kraftig pHsänkning och bevara mer av det organiska materialet. Allra bäst fungerade en kombination där algen torkats till 30 % torrsubstans innan ensilering. Resultatet visade då att fukthalt, syrahalt och energivärde bevarades bäst under hela lagringsperioden. För att förstå vad som skulle hända över ännu längre tid, användes också en matematisk modell som kunde förutsäga nedbrytningen av det organiska materialet över sex månader. Modellen visade att skillnaderna mellan de olika behandlingarna ökade över tid och att de bästa metoderna kunde halvera förlusten av energirikt material jämfört med den obehandlade sargassumen. Sammantaget visar studien att sargassum inte bara är ett problem att bekämpa utan det är en resurs som kan tas tillvara på. Med rätt teknik går det att minska nedbrytnningen av det och förhoppningsvis använda den som ett lokalt producerat förnybart bränsle. Det kan bli en viktig pusselbit i Grenadas energiomställning och kanske ett exempel för andra kustsamhällen som står inför liknande utmaningar

Biologisk variation av fasteinsulin i serum hos friska islandshästar

Analys av insulin används vid diagnostik av ekvint metabolt syndrom (EMS). Hästar med EMS har insulindysreglering (ID) som innebär insulinresistens och hyperinsulinemi vid fasta och/eller postprandiellt. Analys av insulin kan göras på fastande hästar, postprandiellt eller efter glukos-toleranstest. Sensitiviteten vid analys av fasteinsulin för detektion av ID har visat sig vara låg. Detta beror delvis på att insulin i blodet, likt alla analyter, uppvisar en biologisk variation och koncentrationen kommer att skilja sig åt mellan provtagningar. Denna biologiska variation är till viss del slumpmässig men insulinfrisättning påverkas även av flera faktorer som till exempel födointag och hull. Det saknas tidigare studier om hur den biologiska variationen av insulin ser ut hos hästar. Detta är av värde att veta om då man utifrån det bland annat kan beräkna hur stor skillnad man behöver ha mellan två provtagningar för att skillnaden ska vara kliniskt signifikant. Detta examensarbete hade som syfte att undersöka hur den biologiska variationen av fasteinsulin ser ut mellan hästar och inom en och samma häst hos en grupp av friska islandshästar. För att göra detta togs blodprover för fasteinsulin från åtta friska islandshästar vid fem tillfällen med cirka en veckas mellanrum. Samtliga prover analyserades för insulin och variationskoefficienten (CV) räknades ut för inomhäst-variation (CVI), mellanhäst-variation (CVG) och analysvariation (CVA). Resultatet visade CVI=25 %, CVG=39 % och CVA=16 %. Detta innebär att hos denna grupp av hästar varierar insulinkoncentrationer i snitt 25 % inom en och samma häst och 39 % mellan hästar, samt att 16 % av variationen beror på analysens CV. Reference change value, som är ett mått på hur mycket insulinkoncentrationen behöver ändras mellan två provtagningar för att räknas som en klinisk signifikant förändring, beräknades till 226 % för ökning och 44 % för minskning. Man kan utgå ifrån dessa resultat för att bedöma om populationsbaserade referensintervall är lämpliga att använda eller inte vid individuella bedömningar genom att räkna ut index of indi-viduality. Utifrån denna studie bedöms populationsbaserade referensintervall inte vara optimala att använda, men är inte heller oanvändbara. Studien begränsas av att endast en liten grupp hästar av samma ras studerats, men ger en initial bild av hur den biologiska variationen ser ut hos friska hästar. Detta kan vara till hjälp vid tolkning av provsvar, till exempel för att veta hur stor förändring av insulinkoncentration mellan två tillfällen som är kliniskt signifikant.Insulin analysis is mostly used to diagnose equine metabolic syndrome (EMS). Horses with EMS have insulin dysregulation (ID) which is characterized by insulin resistance and fasting and/or postprandial hyperinsulinemia. Samples for insulin can be analyzed on fasted horses, postpran-dially or after a glucose tolerance test. The sensitivity of fasting insulin for detection of ID is low. The reason for this is partly because the concentration of insulin, like all analytes, has biological variation and will vary between samples taken at different times. This biological variation is partly random but the secretion of insulin is also affected by, for example, feed-intake and body condi-tion score. It is important to know about the biological variation of insulin, for example it can tell us if a change between two samples is clinically significant or not, but there is a lack of studies on this subject. The purpose of this study was to examine the biological variation of fasting insulin concentrations between and within horses in a group of healthy Icelandic horses. Eight horses were sampled five times at approximately one week intervals and all samples were analyzed for insulin. The coefficient of variation (CV) was calculated for within-horse-variation (CVI), between-horse-variation (CVG) and analytical variation (CVA). The results showed CVI=25%, CVG=39% and CVA=16%. This means that the average varia-tion within horses is 25%, between horses 39% and variation attributable to the analysis is 16%. Reference change values, a measure of how big a change needs to be between two samples to be considered a clinically significant change, was calculated to 226% for an increase in concentration and 44% for a decrease in concentration. These results can be used to assess whether population-based reference intervals are appropriate to use for individual assessments or not by calculating the index of individuality. Based on this study, population-based reference intervals are not optimal, but they are not considered to be unusable. Limits of this study are that the results are based on a quite small study population which only consists of one breed, but the study gives an initial esti-mate of the biological variation of insulin in healthy horses. The results from this study can be of help when interpreting test results, for example to assess if a difference between two samples is clinically significant or not