Betydelsen av kraftledningsgator, skogsbilvägar och naturbetesmarker för fjärilar i olika landskapstyper

I landskap dominerade av modernt jord- och skogsbruk är många arters livsmiljöer starkt fragmenterade vilket hotar deras långsiktiga överlevnad. Linjära element i landskapet antas kunna underlätta arters spridning och överlevnad i landskapet genom att fungera som spridningskällor och därmed minska de negativa effekterna av fragmenteringen. Kunskapen om i vilken utsträckning linjära landskapselement, som vägkanter och kraftledningsgator utgör spridningskällor (habitat som producerar överskott av individer) och/eller fungerar som funktionella spridningskorridorer är dålig. En av målsättningarna med denna undersökning var att undersöka om närhet till kraftledningsgator ökar art- och individrikedomen av fjärilar i andra biotoper. Vi gjorde detta genom att inventera fjärilar på 160 platser i 23 landskap i södra Sverige. I fjärilsinventeringen jämförde vi fjärilsfaunan i naturbetesmarker och skogsbilvägar på olika avstånd från kraftledningsgator. Dessutom jämförde vi fjärilsfaunan i kraftledningsgator (och naturbetesmarker och skogsbilvägar) i en gradient från relativt öppna landskap med jordbruksmark till skogsdominerade landskap. Vi gjorde även detaljerade studier av några arters rörelsemönster och beteende i några utvalda landskap (två i varje delstudie). Vi studerade i) flygbeteendet hos några utvalda arter i kraftledningsgator, betesmarker och längs vägar med syftet att analysera om andelen individer som uppvisade snabb flykt (spridning) och födosöksflykt skiljde sig mellan habitaten. Dessutom gjordes ii) experiment med utsläpp av fångade individer av ett urval av arter vid gränsen mellan en betesmark och andra habitat för att se om de föredrog att flyga genom betesmark, skog, ledningsgator eller åkermark. Kraftledningsgator tycktes fungera som spridningskälla för fjärilar i skogsbilvägar eftersom både art- och individrikedom var signifikant högre i skogsbilvägar och naturbetesmarker nära kraftledningsgator än i områden långt ifrån ledningsgatorna. Den positiva effekten av närheten till kraftledningsgator tycktes klinga av först vid avstånd på 700-800 m från ledningsgatorna, dvs kraftledningsgatorna hade en positiv effekt på fjärilsfaunan i områden som är mycket större än den areal de täcker. Dessutom var sammansättningen av arter liknande i områden nära och på avstånd från ledningsgatorna, vilket tyder på att ökningen i art- och individrikedom inte berodde på en ökning av arter som normalt inte förekommer i större omfattning på skogsbilvägarna och i naturbetesmarkerna. De analyser vi genomfört när det gäller rörelsemönster och beteenden de utvalda arterna tyder på att det är stor skillnad mellan olika arter, vissa arter (t.ex. pärlgräsfjäril) tycks använda ledningsgatorna för födosök (och därmed troligen också reproduktion), luktgräsfjäril kan enligt våra resultat möjligen också använda ledningsgatorna för spridningsflykt och skogsnätfjäril tycktes göra det. Det troliga är alltså att ledningsgatorna fungerar som spridningskorridorer för vissa arter, medan andra använder habitatet för reproduktion, vilket resulterar i att ledningsgatorna fungerar som spridningskällor (bra habitat) för närliggande habitat. Generellt ökade artrikedomen av fjärilar i naturbetesmarker och skogsbilvägar med ökande andel skog i landskapet. Skogslandskap innehåller mer alternativa habitat än landskap med mer åkermark. I motsats till våra förväntningar fann vi inga starka effekter av landskapets sammansättning (inom 1 km eller 6 km radie) för art- och individrikedom av fjärilar i ledningsgatorna. Detta indikerar att ledningsgatorna (till skillnad från de två andra habitaten) uppfyller kraven för ett flertal arter oavsett det omgivande landskapets sammansättning. I likhet med tidigare studier fann vi att ledningsgatorna var art- och individrikare än naturbetesmarker och skogsbilvägar, vilket bekräftar deras betydelse för fjärilsfaunan. Förutom att fokusera på ledningsgatornas roll som spridningskälla för fjärilar så utvärderade vi betydelsen av övriga habitatvariabler som t.ex. korridorernas bredd, markförhållanden och förekomst av träd och buskar för artrikedom av fjärilar i ledningsgator och skogsbilvägar. En faktor som var viktig för artrikedomen i dessa två habitat var korridorernas bredd (från <10m m i de smalaste vägarna – 200 m i de bredaste ledningsgatorna), vilket visar betydelsen av arealen öppet habitat i de studerade skogslandskapen. För skogsbilvägar kan den högre artrikedomen i breda vägar också bero på mikroklimatets betydelse (solsken och högre temperatur i breda vägar), vilket är en viktig faktor för fjärilar på nordliga latituder. I kraftledningsgator (25 – 200 m breda) är det troligt att den positiva effekten av korridorbredd, ända upp till 200 m, är en effekt av ökad habitatvariation som är kopplat till den större arealen öppet habitat. Andra faktorer som var korrelerat till artrikedomen i både skogsbilvägar och ledningsgator var mängd lövsly längs transekten och mängd lövträd i de omgivande brynen. Detta kan bero på att flera arter är beroende av det skydd som buskarna erbjuder, vissa arter är också knutna till buskar och träd under larvstadiet. Markförhållandena (t.ex. näringsinnehåll) kan också påverka artrikedomen positivt, och lövträd indikerar goda näringsförhållanden (med förekomst av örter) i annars näringsfattiga barrskogsområden. I ledningsgatorna var artrikedomen negativt korrelerad med mängden lövträd (kopplat till tid sedan röjning). Detta indikerar att mer frekvent röjning i ledningsgator med en artrik eller värdefull fjärilsfauna med fördel kan ske oftare än vart 6-8 år som nu är standard i de flesta ledningsgatorna. Artrikedomen var låg i ledningsgator med torr mark och en vegetation dominerad av ris, d.v.s. specifik skötsel för att gynna fjärilsfaunan bör fokusera på breda ledningsgator med frisk-fuktig mark och en gräs-ört vegetation med blommande växter

Reflections on an Integrated Content and Language Project-Based Design of a Technical Communication Course for Electrical Engineering Students

Effective ways of teaching technical communication skills to engineering students have been much discussed. This article reflects on one setting, a first year course in Technical Communication at a university in Sweden, where electrical engineering teachers, language and communication teachers and student counsellors work in close, team-based cooperation using a project model which requires the students to analyse, implement and communicate technical problems. The paper discusses the change in this course - from an EAP course primarily prioritizing language training which ran parallel with a project course - to one unified ICL course. The progression is described through the changes in the organization of the course, and the article focuses on one learning activity: interdisciplinary tutorials on project reports. Through a pilot study where these sessions were video recorded and mapped, we conclude that the presence of different roles became an asset for the range of what the students see as relevant for their project report. In particular, the technical report genre was critically analysed, including problematic areas such as textual sequencing and display of technical problems; data visualisation and commentary; and referencing

Hypermetabolism of Olivary Nuclei in a Patient with Progressive Ataxia and Palatal Tremor

Background: The pathophysiology of the movement disorder progressive ataxia with palatal tremor (PAPT) is unclear. Case report: A 77-year-old male presented with dysarthria, ataxia, and 1–2 Hz palatal tremor. A diagnosis of probable sporadic PAPT was established. Brain magnetic resonance imaging was normal at the presymptomatic phase but later showed olivary hypertrophy. Brain [18F]-fludeoxyglucose (FDG) positron emission tomography (PET) showed bilateral hypermetabolism in the olivary nuclei. Discussion: This second reported patient with PAPT and FDG-PET shows that olivary hypertrophy is paralleled with hypermetabolism. The olivary nuclei pathology also appears to be temporally associated with symptom onset

[18F]SPA-RQ/PET Study of NK1 receptors in the Whole Body of Guinea Pig and Rat

There is a substantial interest in the development of NK1 substance P antagonists as potential treatments for various neuropsychiatric and somatic disorders. The aim of this study was to determine whether [18F]SPA-RQ can be utilized as a tool for studying the whole body distribution and function of NK1 receptors in preclinical settings. The compound was injected into guinea pigs with or without premedication with a NK1 receptor antagonist (NK1A-2). For comparison, we included two rats in the study, as the affinity of antagonists for NK1 receptors is known to vary between species. The whole body biodistribution of the tracer was determined at several time points. The tracer showed specific binding in organs compatible with the known location of NK1-receptors. Premedication with a NK1 antagonist led to an inhibited uptake of [18F]SPA-RQ in several organs of guinea pigs, notably intestine, pancreas, urinary bladder, uterus, skin and lung. Specific binding was also seen in both cortex and striatum. In contrast, negligible specific binding was observed in the rat brain with [18F]SPA-RQ, whereas the tracer uptake in peripheral tissues was similar to that seen in guinea pigs. We conclude that [18F]SPA-RQ/PET is a useful tool to study the distribution and function of peripherally located NK1 receptors e.g. in different disease models.</div

Automated GMP production and long-term experience in radiosynthesis of CB(1)tracer [F-18]FMPEP-d(2)

Here, we describe the development of an in-house-built device for the fully automated multistep synthesis of the cannabinoid CB(1)receptor imaging tracer (3R,5R)-5-(3-([F-18]fluoromethoxy-d(2))phenyl)-3-(((R)-1-phenylethyl)amino)-1-(4-(trifluoromethyl)phenyl)pyrrolidin-2-one ([F-18]FMPEP-d(2)), following good manufacturing practices. The device is interfaced to a HPLC and a sterile filtration unit in a clean room hot cell. The synthesis involves the nucleophilic(18)F-fluorination of an alkylating agent and its GC purification, the subsequent(18)F-fluoroalkylation of a precursor molecule, the semipreparative HPLC purification of the(18)F-fluoroalkylated product, and its formulation for injection. We have optimized the duration and temperature of the(18)F-fluoroalkylation reaction and addressed the radiochemical stability of the formulated product. During the past 5 years (2013-2018), we have performed a total of 149 syntheses for clinical use with a 90% success rate. The activity yield of the formulated product has been 1.0 +/- 0.4 GBq starting from 11 +/- 2 GBq and the molar activity 600 +/- 300 GBq/mu mol at the end of synthesis

Genome-wide analysis identifies 12 loci influencing human reproductive behavior.

The genetic architecture of human reproductive behavior-age at first birth (AFB) and number of children ever born (NEB)-has a strong relationship with fitness, human development, infertility and risk of neuropsychiatric disorders. However, very few genetic loci have been identified, and the underlying mechanisms of AFB and NEB are poorly understood. We report a large genome-wide association study of both sexes including 251,151 individuals for AFB and 343,072 individuals for NEB. We identified 12 independent loci that are significantly associated with AFB and/or NEB in a SNP-based genome-wide association study and 4 additional loci associated in a gene-based effort. These loci harbor genes that are likely to have a role, either directly or by affecting non-local gene expression, in human reproduction and infertility, thereby increasing understanding of these complex traits

New genetic loci link adipose and insulin biology to body fat distribution.

Body fat distribution is a heritable trait and a well-established predictor of adverse metabolic outcomes, independent of overall adiposity. To increase our understanding of the genetic basis of body fat distribution and its molecular links to cardiometabolic traits, here we conduct genome-wide association meta-analyses of traits related to waist and hip circumferences in up to 224,459 individuals. We identify 49 loci (33 new) associated with waist-to-hip ratio adjusted for body mass index (BMI), and an additional 19 loci newly associated with related waist and hip circumference measures (P < 5 × 10(-8)). In total, 20 of the 49 waist-to-hip ratio adjusted for BMI loci show significant sexual dimorphism, 19 of which display a stronger effect in women. The identified loci were enriched for genes expressed in adipose tissue and for putative regulatory elements in adipocytes. Pathway analyses implicated adipogenesis, angiogenesis, transcriptional regulation and insulin resistance as processes affecting fat distribution, providing insight into potential pathophysiological mechanisms

The genetic architecture of the human cerebral cortex

The cerebral cortex underlies our complex cognitive capabilities, yet little is known about the specific genetic loci that influence human cortical structure. To identify genetic variants that affect cortical structure, we conducted a genome-wide association meta-analysis of brain magnetic resonance imaging data from 51,665 individuals. We analyzed the surface area and average thickness of the whole cortex and 34 regions with known functional specializations. We identified 199 significant loci and found significant enrichment for loci influencing total surface area within regulatory elements that are active during prenatal cortical development, supporting the radial unit hypothesis. Loci that affect regional surface area cluster near genes in Wnt signaling pathways, which influence progenitor expansion and areal identity. Variation in cortical structure is genetically correlated with cognitive function, Parkinson's disease, insomnia, depression, neuroticism, and attention deficit hyperactivity disorder

Subcortical volumes across the lifespan: Data from 18,605 healthy individuals aged 3–90 years

Age has a major effect on brain volume. However, the normative studies available are constrained by small sample sizes, restricted age coverage and significant methodological variability. These limitations introduce inconsistencies and may obscure or distort the lifespan trajectories of brain morphometry. In response, we capitalized on the resources of the Enhancing Neuroimaging Genetics through Meta‐Analysis (ENIGMA) Consortium to examine age‐related trajectories inferred from cross‐sectional measures of the ventricles, the basal ganglia (caudate, putamen, pallidum, and nucleus accumbens), the thalamus, hippocampus and amygdala using magnetic resonance imaging data obtained from 18,605 individuals aged 3–90 years. All subcortical structure volumes were at their maximum value early in life. The volume of the basal ganglia showed a monotonic negative association with age thereafter; there was no significant association between age and the volumes of the thalamus, amygdala and the hippocampus (with some degree of decline in thalamus) until the sixth decade of life after which they also showed a steep negative association with age. The lateral ventricles showed continuous enlargement throughout the lifespan. Age was positively associated with inter‐individual variability in the hippocampus and amygdala and the lateral ventricles. These results were robust to potential confounders and could be used to examine the functional significance of deviations from typical age‐related morphometric patterns

Cortical thickness across the lifespan: Data from 17,075 healthy individuals aged 3-90 years

Delineating the association of age and cortical thickness in healthy individuals is critical given the association of cortical thickness with cognition and behavior. Previous research has shown that robust estimates of the association between age and brain morphometry require large‐scale studies. In response, we used cross‐sectional data from 17,075 individuals aged 3–90 years from the Enhancing Neuroimaging Genetics through Meta‐Analysis (ENIGMA) Consortium to infer age‐related changes in cortical thickness. We used fractional polynomial (FP) regression to quantify the association between age and cortical thickness, and we computed normalized growth centiles using the parametric Lambda, Mu, and Sigma method. Interindividual variability was estimated using meta‐analysis and one‐way analysis of variance. For most regions, their highest cortical thickness value was observed in childhood. Age and cortical thickness showed a negative association; the slope was steeper up to the third decade of life and more gradual thereafter; notable exceptions to this general pattern were entorhinal, temporopolar, and anterior cingulate cortices. Interindividual variability was largest in temporal and frontal regions across the lifespan. Age and its FP combinations explained up to 59% variance in cortical thickness. These results may form the basis of further investigation on normative deviation in cortical thickness and its significance for behavioral and cognitive outcomes