Which method is best for the induction of labour?: A systematic review, network meta-analysis and cost-effectiveness analysis

Background: More than 150,000 pregnant women in England and Wales have their labour induced each year. Multiple pharmacological, mechanical and complementary methods are available to induce labour. Objective: To assess the relative effectiveness, safety and cost-effectiveness of labour induction methods and, data permitting, effects in different clinical subgroups. Methods: We carried out a systematic review using Cochrane methods. The Cochrane Pregnancy and Childbirth Group’s Trials Register was searched (March 2014). This contains over 22,000 reports of controlled trials (published from 1923 onwards) retrieved from weekly searches of OVID MEDLINE (1966 to current); Cochrane Central Register of Controlled Trials (The Cochrane Library); EMBASE (1982 to current); Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature (1984 to current); ClinicalTrials.gov; the World Health Organization International Clinical Trials Registry Portal; and hand-searching of relevant conference proceedings and journals. We included randomised controlled trials examining interventions to induce labour compared with placebo, no treatment or other interventions in women eligible for third-trimester induction. We included outcomes relating to efficacy, safety and acceptability to women. In addition, for the economic analysis we searched the Database of Abstracts of Reviews of Effects, and Economic Evaluations Databases, NHS Economic Evaluation Database and the Health Technology Assessment database. We carried out a network meta-analysis (NMA) using all of the available evidence, both direct and indirect, to produce estimates of the relative effects of each treatment compared with others in a network. We developed a de novo decision tree model to estimate the cost-effectiveness of various methods. The costs included were the intervention and other hospital costs incurred (price year 2012–13). We reviewed the literature to identify preference-based utilities for the health-related outcomes in the model. We calculated incremental cost-effectiveness ratios, expected costs, utilities and net benefit. We represent uncertainty in the optimal intervention using cost-effectiveness acceptability curves. Results: We identified 1190 studies; 611 were eligible for inclusion. The interventions most likely to achieve vaginal delivery (VD) within 24 hours were intravenous oxytocin with amniotomy [posterior rank 2; 95% credible intervals (CrIs) 1 to 9] and higher-dose (≥ 50 μg) vaginal misoprostol (rank 3; 95% CrI 1 to 6). Compared with placebo, several treatments reduced the odds of caesarean section, but we observed considerable uncertainty in treatment rankings. For uterine hyperstimulation, double-balloon catheter had the highest probability of being among the best three treatments, whereas vaginal misoprostol (≥ 50 μg) was most likely to increase the odds of excessive uterine activity. For other safety outcomes there were insufficient data or there was too much uncertainty to identify which treatments performed ‘best’. Few studies collected information on women’s views. Owing to incomplete reporting of the VD within 24 hours outcome, the cost-effectiveness analysis could compare only 20 interventions. The analysis suggested that most interventions have similar utility and differ mainly in cost. With a caveat of considerable uncertainty, titrated (low-dose) misoprostol solution and buccal/sublingual misoprostol had the highest likelihood of being cost-effective. Limitations: There was considerable uncertainty in findings and there were insufficient data for some planned subgroup analyses. Conclusions: Overall, misoprostol and oxytocin with amniotomy (for women with favourable cervix) is more successful than other agents in achieving VD within 24 hours. The ranking according to safety of different methods was less clear. The cost-effectiveness analysis suggested that titrated (low-dose) oral misoprostol solution resulted in the highest utility, whereas buccal/sublingual misoprostol had the lowest cost. There was a high degree of uncertainty as to the most cost-effective intervention

Immateriella tillgångar : Hur påverkar immateriella tillgångar några av Kalmar läns regionala bankkontors syn på företag som kredittagare?

Vår studie syftar till att ge en fördjupande inblick i hur några av de regionala bankkontoren i Kalmar län förhåller sig till företag med stora immateriella tillgångar när dessa ska söka kre-dit. För att kunna genomföra frågeställningen har vi genomfört litteraturstudier samt intervju-er med fyra stycken regionala bankkontor i Kalmar län. Här genom kartläggs de problem som bankerna och övriga intressenter står inför eftersom många av dagens tjänstebaserade företag inte visas ur ett rättvist perspektiv på grund av den rådande problematiken med de nuvarande redovisningsreglerna och rekommendationerna. När olika intressenter, till exempel banker ska göra en analys av ett företag är det av stor vikt att banken får ta del av företagets tillgångar, såväl materiella, immateriella som finansiella tillgångar. Redovisningen och behandlingen av de materiella tillgångarna är inget problem då det bland annat finns väl fungerande och etablerade mallar och modeller för att behandla des-sa tillgångar i redovisningen. De immateriella tillgångarna har inte gått samma felfria väg tillmötes inom redovisningen. Problemet ligger bland annat i att de immateriella tillgångarna inte går att separeras från det företag som innehar dem vilket innebär att de immateriella till-gångarna skapar värde endast i kombination med övriga delar av företaget. Detta i sin tur medför att det blir problematiskt att identifiera hur stor del av en intäkt som orsakats av de immateriella tillgångarna. Eftersom det i dagsläget inte finns något riktigt bra tillvägagångs-sätt att behandla de immateriella tillgångarna leder detta många gånger till att bankerna måste vidta försiktighetsåtgärder när ett företag som innehar väldigt stora delar immateriella till-gångar vill ansöka om kredit, framförallt rör det nystartade små företag. I vissa fall kan det till och med vara så att bankerna höjer ett varningens finger när de ser ett företag med mycket immateriella tillgångar i balansräkningen. Det här förfarandet leder ofta till en orättvis be-handling eftersom ett företag vars tillgångsmassa till större delen utgörs av immateriella till-gångar inte alls behöver vara mindre kreditvärdigt än ett företag med betydande materiella tillgångar. De slutsatser som vi har kommit fram till och vilka svarar på vår problemformulering, hur immateriella tillgångar påverkar några av Kalmar läns regionala bankkontors syn på företag som kredittagare, presenteras i följande stycke. Vi har kommit fram till att bankerna har en liknande syn bland annat gällande att det är lättare att bevilja kredit till ett företag med mate-3 riella tillgångar än till ett företag med mycket immateriella tillgångar. En annan slutsats som vi även har kommit fram till är att ett företag vars tillgångsmassa som utgörs till största delen av immateriella tillgångar inte alls behöver vara mindre kreditvärdigt än något annat företag. Hur vi har kommit fram till våra slutsatser får ni ta del av genom att läsa fortsättningen av vår uppsats