Populationsgenetisk kartläggning av Vänerlax

I Vänern finns två av världens få kvarvarande bestånd av storvuxen insjölevande Atlantisk lax samt ett antal storvuxna öringstammar. Sedan 1800-talet har omfattande exploatering av lek- och uppväxtområden i tillrinnande vattendrag kraftigt försämrat laxfiskens naturliga förutsättningar, och en majoritet av Vänernområdets ursprungliga laxfiskstammar är idag utdöda. För att kompensera produktionsbortfall orsakade av vattenkraftens utbyggnad pågår sedan länge omfattande odlings- och utsättningsverksamhet baserad på lax och öring med ursprung från Klarälven och Gullspångsälven. I dessa vattendrag förekommer även vild produktion av lax, och där finns också de idag viktigaste uppväxtområdena för sjövandrande vildfödd öring. Klarälvens och Gullspångsälvens lax- och öringstammar anses ha högt bevarandevärde. De utgör samtidigt värdefulla biologiska resurser för fisket. Långvarigt svaga vilda bestånd, en odlingsverksamhet som länge baserade sig på ett lågt antal avelsfiskar, förekomst av stamkorsningar samt genutbyte mellan odlad och vild fisk förväntas ha förändrat stammarnas genetiska sammansättning. Hittills har det emellertid varit oklart hur stora förändringar som ägt rum och hur ”genetiskt ursprungliga” dagens stammar är. I denna rapport presenteras en omfattande genetisk kartläggning av vild och odlad lax och öring av Gullspångs- respektive Klarälvsstam. Genom att jämföra genetisk information (mikrosatellit-DNA) som extraherats från fjällprover insamlade under tidigare decennier med nutida material har det varit möjligt att analysera hur stammarna förändrats. Samma information har även använts för att skatta stammarnas genetiskt effektiva populationsstorlekar samt graden av genflöde och genetisk stamblandning (hybridisering). Resultaten visar att Gullspångsälvens och Klarälvens lax- och öringstammar har förändrats sedan 1960-talet tack vare en kombination av genflöde och slumpmässiga genetiska förändringar orsakade av få föräldrafiskar (s.k. genetisk drift). Trots att förändringarna i flera fall har varit påtagliga återstår ännu tydliga stamskillnader, och det är således befogat att även fortsättningsvis betrakta Vänerstammarna som genetiskt unika och skyddsvärda. Resultaten är samtidigt mycket bekymmersamma. Exempelvis har andelen ”ursprungliga gener” hos dagens Gullspångslax skattats till endast ca 70 %, vilket motsvarar ett tillskott av omkring 6–9 % ”Klarälvsgener” per generation sedan 1960-talet – en mycket hög nivå. Avslutningsvis ges ett antal rekommendationer som syftar till att skydda och bevara Vänerstammarnas genetiska status mer effektivt än hittills. Ett framgångsrikt framtida bevarandearbete utgör en nödvändighet för den vilda och odlade laxens och öringens långsiktiga produktionsförmåga och fortlevnad, och är därigenom även en grundförutsättning för ett långsiktligt hållbart laxfiske i Vänern

trans-Dichloridobis[dicyclo­hex­yl(4-isopropyl­phen­yl)phosphane-κP]platinum(II) acetone monosolvate

The title compound, [PtCl2(C21H33P)2]·C3H6O, crystallizes with an accompanying acetone solvent mol­ecule. The metal atom shows a distorted square-planar coordination environment, with a P—Pt—P angle of 172.41 (3)° as the most prominent feature. Both isopropyl fragments were treated as disordered over two conformations with occupancy ratios of 0.55 (2):0.45 (2) and 0.58 (2):0.42 (2). The solvent mol­ecule was also disordered over two orientations in a 1:1 ratio. The crystal studied was a non-merohedral twin with a twin component of 32.4%

Resolution of the type material of the Asian elephant, Elephas maximus Linnaeus, 1758 (Proboscidea, Elephantidae)

The understanding of Earth’s biodiversity depends critically on the accurate identification and nomenclature of species. Many species were described centuries ago, and in a surprising number of cases their nomenclature or type material remain unclear or inconsistent. A prime example is provided by Elephas maximus, one of the most iconic and well-known mammalian species, described and named by Linnaeus (1758) and today designating the Asian elephant. We used morphological, ancient DNA (aDNA), and high-throughput ancient proteomic analyses to demonstrate that a widely discussed syntype specimen of E. maximus, a complete foetus preserved in ethanol, is actually an African elephant, genus Loxodonta. We further discovered that an additional E. maximus syntype, mentioned in a description by John Ray (1693) cited by Linnaeus, has been preserved as an almost complete skeleton at the Natural History Museum of the University of Florence. Having confirmed its identity as an Asian elephant through both morphological and ancient DNA analyses, we designate this specimen as the lectotype of E. maximus

Itinerant Electron Ferromagnetism in the Quantum Hall Regime

We report on a study of the temperature and Zeeman-coupling-strength dependence of the one-particle Green's function of a two-dimensional (2D) electron gas at Landau level filling factor $\nu =1$ where the ground state is a strong ferromagnet. Our work places emphasis on the role played by the itinerancy of the electrons, which carry the spin magnetization and on analogies between this system and conventional itinerant electron ferromagnets. We discuss the application to this system of the self-consistent Hartree-Fock approximation, which is analogous to the band theory description of metallic ferromagnetism and fails badly at finite temperatures because it does not account for spin-wave excitations. We go beyond this level by evaluating the one-particle Green's function using a self-energy, which accounts for quasiparticle spin-wave interactions. We report results for the temperature dependence of the spin magnetization, the nuclear spin relaxation rate, and 2D-2D tunneling conductances. Our calculations predict a sharp peak in the tunneling conductance at large bias voltages with strength proportional to temperature. We compare with experiment, where available, and with predictions based on numerical exact diagonalization and other theoretical approaches.Comment: 29 pages, 20 figure

Understanding the genetic complexity of puberty timing across the allele frequency spectrum

Pubertal timing varies considerably and is associated with later health outcomes. We performed multi-ancestry genetic analyses on ~800,000 women, identifying 1,080 signals for age at menarche. Collectively, these explained 11% of trait variance in an independent sample. Women at the top and bottom 1% of polygenic risk exhibited ~11 and ~14-fold higher risks of delayed and precocious puberty, respectively. We identified several genes harboring rare loss-of-function variants in ~200,000 women, including variants in ZNF483, which abolished the impact of polygenic risk. Variant-to-gene mapping approaches and mouse gonadotropin-releasing hormone neuron RNA sequencing implicated 665 genes, including an uncharacterized G-protein-coupled receptor, GPR83, which amplified the signaling of MC3R, a key nutritional sensor. Shared signals with menopause timing at genes involved in DNA damage response suggest that the ovarian reserve might signal centrally to trigger puberty. We also highlight body size-dependent and independent mechanisms that potentially link reproductive timing to later life disease

Search for dark matter produced in association with bottom or top quarks in √s = 13 TeV pp collisions with the ATLAS detector

A search for weakly interacting massive particle dark matter produced in association with bottom or top quarks is presented. Final states containing third-generation quarks and miss- ing transverse momentum are considered. The analysis uses 36.1 fb−1 of proton–proton collision data recorded by the ATLAS experiment at √s = 13 TeV in 2015 and 2016. No significant excess of events above the estimated backgrounds is observed. The results are in- terpreted in the framework of simplified models of spin-0 dark-matter mediators. For colour- neutral spin-0 mediators produced in association with top quarks and decaying into a pair of dark-matter particles, mediator masses below 50 GeV are excluded assuming a dark-matter candidate mass of 1 GeV and unitary couplings. For scalar and pseudoscalar mediators produced in association with bottom quarks, the search sets limits on the production cross- section of 300 times the predicted rate for mediators with masses between 10 and 50 GeV and assuming a dark-matter mass of 1 GeV and unitary coupling. Constraints on colour- charged scalar simplified models are also presented. Assuming a dark-matter particle mass of 35 GeV, mediator particles with mass below 1.1 TeV are excluded for couplings yielding a dark-matter relic density consistent with measurements