How predation and landscape fragmentation affect vole population dynamics

Background: Microtine species in Fennoscandia display a distinct north-south gradient from regular cycles to stable populations. The gradient has often been attributed to changes in the interactions between microtines and their predators. Although the spatial structure of the environment is known to influence predator-prey dynamics of a wide range of species, it has scarcely been considered in relation to the Fennoscandian gradient. Furthermore, the length of microtine breeding season also displays a north-south gradient. However, little consideration has been given to its role in shaping or generating population cycles. Because these factors covary along the gradient it is difficult to distinguish their effects experimentally in the field. The distinction is here attempted using realistic agent-based modelling. Methodology/Principal Findings: By using a spatially explicit computer simulation model based on behavioural and ecological data from the field vole (Microtus agrestis), we generated a number of repeated time series of vole densities whose mean population size and amplitude were measured. Subsequently, these time series were subjected to statistical autoregressive modelling, to investigate the effects on vole population dynamics of making predators more specialised, of altering the breeding season, and increasing the level of habitat fragmentation. We found that fragmentation as well as the presence of specialist predators are necessary for the occurrence of population cycles. Habitat fragmentation and predator assembly jointly determined cycle length and amplitude. Length of vole breeding season had little impact on the oscillations. Significance: There is good agreement between our results and the experimental work from Fennoscandia, but our results allow distinction of causation that is hard to unravel in field experiments. We hope our results will help understand the reasons for cycle gradients observed in other areas. Our results clearly demonstrate the importance of landscape fragmentation for population cycling and we recommend that the degree of fragmentation be more fully considered in future analyses of vole dynamics

Stress and psychological factors before a migraine attack: A time-based analysis

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>The objective of this study is to examine the stress and mood changes of Japanese subjects over the 1–3 days before a migraine headache.</p> <p>Methods</p> <p>The study participants were 16 patients with migraines who consented to participate in this study. Each subject kept a headache diary four times a day for two weeks. They evaluated the number of stressful events, daily hassles, domestic and non-domestic stress, anxiety, depressive tendency and irritability by visual analog scales. The days were classified into migraine days, pre-migraine days, buffer days and control days based on the intensity of the headaches and accompanying symptoms, and a comparative study was conducted for each factor on the migraine days, pre-migraine days and control days.</p> <p>Results</p> <p>The stressful event value of pre-migraine days showed no significant difference compared to other days. The daily hassle value of pre-migraine days was the highest and was significantly higher than that of buffer days. In non-domestic stress, values on migraine days were significantly higher than on other days, and there was no significant difference between pre-migraine days and buffer days or between pre-migraine days and control days. There was no significant difference in the values of domestic stress between the categories. In non-domestic stress, values on migraine days were significantly higher than other days, and there was no significant difference between pre-migraine days and buffer days or between pre-migraine days and control days.</p> <p>There was little difference in sleep quality on migraine and pre-migraine days, but other psychological factors were higher on migraine days than on pre-migraine days.</p> <p>Conclusion</p> <p>Psychosocial stress preceding the onset of migraines by several days was suggested to play an important role in the occurrence of migraines. However, stress 2–3 days before a migraine attack was not so high as it has been reported to be in the United States and Europe. There was no significant difference in the values of psychological factors between pre-migraine days and other days.</p

Predicting how many animals will be where: how to build, calibrate and evaluate individual-based models

Individual-based models (IBMs) can simulate the actions of individual animals as they interact with one another and the landscape in which they live. When used in spatially-explicit landscapes IBMs can show how populations change over time in response to management actions. For instance, IBMs are being used to design strategies of conservation and of the exploitation of fisheries, and for assessing the effects on populations of major construction projects and of novel agricultural chemicals. In such real world contexts, it becomes especially important to build IBMs in a principled fashion, and to approach calibration and evaluation systematically. We argue that insights from physiological and behavioural ecology offer a recipe for building realistic models, and that Approximate Bayesian Computation (ABC) is a promising technique for the calibration and evaluation of IBMs. IBMs are constructed primarily from knowledge about individuals. In ecological applications the relevant knowledge is found in physiological and behavioural ecology, and we approach these from an evolutionary perspective by taking into account how physiological and behavioural processes contribute to life histories, and how those life histories evolve. Evolutionary life history theory shows that, other things being equal, organisms should grow to sexual maturity as fast as possible, and then reproduce as fast as possible, while minimising per capita death rate. Physiological and behavioural ecology are largely built on these principles together with the laws of conservation of matter and energy. To complete construction of an IBM information is also needed on the effects of competitors, conspecifics and food scarcity; the maximum rates of ingestion, growth and reproduction, and life-history parameters. Using this knowledge about physiological and behavioural processes provides a principled way to build IBMs, but model parameters vary between species and are often difficult to measure. A common solution is to manually compare model outputs with observations from real landscapes and so to obtain parameters which produce acceptable fits of model to data. However, this procedure can be convoluted and lead to over-calibrated and thus inflexible models. Many formal statistical techniques are unsuitable for use with IBMs, but we argue that ABC offers a potential way forward. It can be used to calibrate and compare complex stochastic models and to assess the uncertainty in their predictions. We describe methods used to implement ABC in an accessible way and illustrate them with examples and discussion of recent studies. Although much progress has been made, theoretical issues remain, and some of these are outlined and discussed

Scientific Opinion addressing the state of the science on risk assessment of plant protection products for in-soil organisms

Following a request from EFSA, the Panel on Plant Protection Products and their Residues developed an opinion on the science behind the risk assessment of plant protection products for in-soil organisms. The current risk assessment scheme is reviewed, taking into account new regulatory frameworks and scientific developments. Proposals are made for specific protection goals for in-soil organisms being key drivers for relevant ecosystem services in agricultural landscapes such as nutrient cycling, soil structure, pest control and biodiversity. Considering the time-scales and biological processes related to the dispersal of the majority of in-soil organisms compared to terrestrial non-target arthropods living above soil, the Panel proposes that in-soil environmental risk assessments are made at in- and off-field scale considering field boundary levels. A new testing strategy which takes into account the relevant exposure routes for in-soil organisms and the potential direct and indirect effects is proposed. In order to address species recovery and long-term impacts of PPPs, the use of population models is also proposed

PK-yritykset henkilöstöjohtamisen kontekstina

Pk-yritykset ovat viime aikoina olleet tiiviisti puheenaiheena suomalaisessa talousmediassa. Tämä sen vuoksi, että niiden kasvu tai investoinnit eivät ole olleet odotusten mukaisia. Työttömyys kasvaa ja Suomeen tarvitaan kipeästi lisää työpaikkoja. Pk-yrityksiltä odotetaan paljon, sillä yli 60 % suomalaisista yksityissektorin työpaikoista on juuri pk-yrityksissä. Tärkeimmät henkilöstöjohtamiseen liittyvät HRM käytännöt ovat: rekrytointi, koulutus- ja kehittäminen, suorituksen mittaaminen sekä suorituksesta palkitseminen. HRM käytännöillä ja niiden johtamisella on erittäin suuri merkitys yrityksen tuottavuuteen ja menestykseen, ja sillä taas on suoranainen vaikutus yrityksen tuloskehitykseen ja kasvuun sekä työllistämiseen. Tämän tutkimuksen tavoitteena oli selvittää: oliko haastattelemissani pk-yrityksissä kasvustrategia, miten HRM käytäntöjä hoidettiin kyseisissä pk-yrityksissä, tukivatko nämä käytännöt yrityksen kasvustrategiaa ja mitä he itse näkivät suurimpina haasteina kasvustrategian toteuttamiselle. Haastattelut tehtiin viidelle erikokoiselle pk-yritykselle, jonka henkilöstömäärä vaihteli 30 - 244 henkilön välillä sekä yhdelle suuremmalle yritykselle, jonka henkilöstömäärä oli noin 400. Haastateltavana olivat yrityksen henkilöstöasioista vastaavat henkilöt. Tutkimustulosten mukaan kaikilla yrityksillä, yhtä yritystä lukuun ottamatta, oli kasvustrategia. HRM käytäntöjä toteutettiin vaihtelevasti. Yrityksen koolla ja yritysalalla oli vaikutusta käytäntöihin. Rekrytoinnin onnistuminen nousi selkeästi tärkeimmäksi asiaksi, sillä virherekrytointi voi tulla kalliiksi yritykselle. Rekrytointiin vaikutti vahvasti yrityskulttuuri. Koulutuskysymyksissä yrityksen koolla sekä strategian jalkauttamisella yrityksen toimintaan tuntui olevan suuri vaikutus. Pienemmät yritykset kouluttivat enemmän ’ad hoc’ tyyppisesti, eli kun tilanne oli päällä, ei etupainotteisesti. Suuremmissa pk-yrityksissä, joissa muutoinkin strategia ja ydinosaaminen oli jalkautettu päivittäiseen johtamiseen, kouluttaminen oli määrätietoisempaa ja jatkuvaa. Suorituksen mittaamista oli kaikissa yrityksissä jollain tasolla ja palkitseminen ja palkitsemiskäytännöt vaihtelivat eri yrityksissä. Tutkimuksen joukossa oli mukana yritys, joka kokonsa puolesta ei kuulunut pk-yrityksiin (tutkimuksen kohteena) mutta käyttäessäni tutkimusmetodina vertailevaa case -tutkimusmetodia, toimi se hyvänä vertailukohteena muille yrityksille.fi=Opinnäytetyö kokotekstinä PDF-muodossa.|en=Thesis fulltext in PDF format.|sv=Lärdomsprov tillgängligt som fulltext i PDF-format

"Nej alltså han förvandlades till en blomma" Eleverna tar ordet i klassrummet i utforskande samtal om varandras berättelser

Syftet med denna studie är att undersöka samtal som sker vid elevinitierade berättarstunder där elever berättar historier för varandra och eleverna ställer frågor till berättaren om innehållet i berättelsen. Forskningsfrågan är: Hur ser rollfördelningen ut i samtalen under berättarstunderna och vad har det för konsekvenser för elevernas kommunikation och interaktion?Studien skedde i en andraklass jag under perioder vistades i under vårterminen 2012. Insamlandet av materialet, i form av ljudinspelningar och observationsanteckningar, skedde under en sexveckorsperiod och består av 10 berättarstunder med sammanlagt 30 berättelser och efterföljande frågestunder. Eleverna berättade, oftast en och en, berättelser som de själva hade valt och förberett. När de hade berättat klart uppmanade jag klassen att ställa frågor till berättaren om innehållet och det är dessa samtal som undersökts i studien. Resultatet visar att rollfördelningen är icke-hierarkisk, som i ett samtal mellan vänner, vilket leder till att kommunikationen och interaktionen är dynamisk och varierande. Berättelsen som material skapar förutsättningar för alla att bidra då det inte finns något rätt och fel. Klasskamraterna, som vill förstå sin klasskamrats berättelse, ställer frågor där både berättaren och klassen hittar svar och samtalen är därför utforskande. Berättaren utmanas språkligt utifrån sin nuvarande nivå genom klasskamraternas frågor vilka i sin tur får stöd av läraren. Den dynamiska interaktionen och den språkliga utmaningen utifrån elevens kunskapsnivå tyder på att samtalen är språkutvecklande

Drama för läsförståelse. Lärande samspel och ursprunglig kommunikation

Syftet med denna studien är att undersöka vad dramapedagogiska övningar kan bidra med i ett projekt om läsförståelse med en andraklass samt att undersöka hur eleverna förhåller sig till gestaltandet med kroppen i studien. Studien undersöker även hur eleverna skapar förståelse om bokens innehåll tillsammans. Undersökningen omfattade tolv lektioner i klassen med mig som lärare samt en intervju med klassläraren. Undervisningen i studien bestod av högläsning och dramatiskt berättande, textsamtal samt gestaltningsövningar. Dokumentationen bestod av observationsanteckningar från lektionerna, ljudinspelningar från intervjun och två lektioner samt videoinspelningar från tio lektioner. Resultatet visar att eleverna skapar förståelse om boken med hjälp av dramaövningar och samtal om texten. Eleverna lär sig att uttrycka sig symboliskt med kroppen med hjälp av drama. De mångtydiga gestaltningarna ger upphov till många olika tolkningar vilket skapar en bred kunskapsbas för att bygga förståelse av boken. Dramaövningarna i kombination med samtalen gynnar lärande i samspel med varandra och användande av multimodala uttrycks-former. Detta sätt att kommunicera och samspela framstår som ett ursprungligt och effektivt sätt att lära sig på. Lärarens roll som både ledare och deltagare möjliggör ett ömsesidigt samspel där elevernas gestaltade tankar får stå i centrum för elevernas skapande av kunskap

Homo habilis: Var hinn handlagni maður af ættkvíslinni Homo?

Homo habilis er ein af elstu tegundunum sem hefur verið flokkuð í ættkvíslina Homo en talið er að hún hafi verið uppi fyrir 1,6-2,3 milljón árum. Síðan tegundin var fyrst skilgreind árið 1964 hafa staðið deilur um það hvort telja skuli hana til ættkvíslarinnar Homo eða ekki þar sem sumir telja hana tilheyra eldri hominina ættkvísl sem kölluð er Australopithecus. Margar rannsóknir hafa verið gerðar og bein habilis verið borin saman við bein annarra hominina tegunda og margar þeirra sýna að habilis eigi meira sameiginlegt með Australopithecus tegundum en flestum öðrum Homo tegundum. Það eitt og sér er ekki endilega nægjanlegt til þess að skilgreina habilis sem Australopithecus þar sem eðlilegt hlýtur að teljast, ef Australo-pithecus er forfaðir Homo, að elstu Homo tegundirnar líkist meira nánustu forfeðrum sínum en Homo tegundum sem eru 1-2 milljón árum yngri. Til að ákvarða hvort Homo habilis geti talist til ættkvíslarinnar Homo þarf að skilgreina hvað er Homo en mannfræðingar hafa ekki enn komið sér saman um það