A gene-centric approach to biomarker discovery identifies transglutaminase 1 as an epidermal autoantigen

Publisher Copyright: © 2021 National Academy of Sciences. All rights reserved.Autoantigen discovery is a critical challenge for the understanding and diagnosis of autoimmune diseases. While autoantibody markers in current clinical use have been identified through studies focused on individual disorders, we postulated that a reverse approach starting with a putative autoantigen to explore multiple disorders might hold promise. We here targeted the epidermal protein transglutaminase 1 (TGM1) as a member of a protein family prone to autoimmune attack. By screening sera from patients with various acquired skin disorders, we identified seropositive subjects with the blistering mucocutaneous disease paraneoplastic pemphigus. Validation in further subjects confirmed TGM1 autoantibodies as a 55% sensitive and 100% specific marker for paraneoplastic pemphigus. This gene-centric approach leverages the wealth of data available for human genes and may prove generally applicable for biomarker discovery in autoimmune diseases.Peer reviewe

The role of tiotropium in the management of asthma

Asthma is a chronic respiratory disease characterized by reversible airway obstruction that is secondary to an allergic inflammation and excessive smooth muscle contraction. Cholinergic signals were known to contribute significantly to the pathophysiology of asthma. However, the use of anti-cholinergic agents in asthma has been justified only in acute asthma exacerbations, until tiotropium bromide, a long-acting anti-cholinergic agent was introduced. Recent reports showing a promising role of tiotropium in the treatment of asthma have aroused interest of the use of anti-cholinergic agent for the management of asthma. This report describes pharmacological characteristics, potential effects on inflammatory cells, and the current status of tiotropium in the treatment of asthma

Pamoplantar Pustulosis. Pathogenetic Studies with Special Reference to the Role of Nicotine

Palmoplantar pustulosis (PPP) is a chronic disease of unknown pathogenesis. Most of the patients were smokers. High prevalence of a number of autoimmune diseases was observed among the patients (thyroid disease 14%, gluten intolerance 8%, diabetes type 1 3%). Eosinophils and neutrophils were found in large numbers in the pustules. Massive infiltrates of lymphocytes and mast cells in the dermis below the pustule and an abnormal acrosyringial pattern indicate that the acrosyringium is the target for the inflammation. Immunofluorescence (IF) revealed decreased innervation of the sweat gland, outward migration of substance P-positive granulocytes in the acrosyringium and an increased number of contacts between mast cells and nerve fibres in the dermis. Distributions of choline acetyltransferase (ChAT) and acetylcholinesterase (AChE) were studied, since they regulate the level of acetylcholine, the main inducer of sweating. The most intense AChE-like immunoreactivity (LI) was observed in the acrosyringium in the lowest part of the stratum corneum, corresponding to the site of the pustule in PPP. ChAT-LI in granulocytes and AChE-LI in mast cells were demonstrated, which may have implications for inflammatory processes in general. Nicotinic acetylcholine receptors (nAChR) are activated by acetylcholine but also by nicotine. Immunohistochemstry of α-3 and α-7 subtypes of the nAChRs showed that the nAChR expression in healthy skin was influenced by smoking. A highly abnormal α-7 nAChR distribution in PPP skin was observed. The levels of nAChR antibodies were elevated in 42% of the PPP sera, and 68% of these sera gave specific endothelial IF in the papillary dermis in skin from non-smokers. Positive IF in the acrosyringium was also noted in skin from smokers. Conclusions: Smoking seems to induce up-regulation of an antigen in palmar skin. The results indicate that PPP is an autoimmune disease and that nicotine might have a role in the onset of the inflammation

Forseeability in compensation for business damage in mixed contracts wheresecurity of tenure has been acquired

De hyresrättsliga reglerna innehåller stränga skyddsregler för lokalhyresgäster. Genom det indirekta besittningsskyddet ges en lokalhyresgäst rätt till ersättning motsvarande skadan av att verksamheten inte kan fortgå när uppsägningen anses obefogad. Hyresgästen skall alltså ekonomiskt sättas i en position som om uppsägningen inte ägt rum. Beräkning av ersättning för hinder eller intrång i näringsverksamhet, så kallad rörelseskada, vid obefogad uppsägning görs enligt 12 kap. 57 § och 58 b § 2 st. JB. Den mest förekommande metoden för att beräkna rörelseskada är avkastningsvärdeberäkning. Denna metod ger ett nuvärde som i princip skall motsvara rörelsens förväntade framtida vinster. I normala fall kan detta ge en rimlig värdering men det kan också bli orättvist när det kommer till blandavtal med hyresmoment. Blandavtalen innehåller delar som inte kan sägas vara direkt hänförliga till hyreslagstiftningen. De vanligaste blandavtalen vari hyresmoment kan ingå torde vara franchiseavtal och centrumavtal. Blandavtalen, särskilt franchiseavtal, skiljer sig från rena hyresavtal på sådant sätt att det mer liknar ett samarbete med ett ömsesidigt beroende. Ett avtalsförhållande som blandavtalen innebär, kräver därmed mer komplicerade avtal. Flexibiliteten som kan behövas för att få dessa avtal att få den verkan som parterna har tänkt är dock svår att uppnå om hyreslagstiftningen skall tillämpas på avtalsförhållandet. Högsta domstolen har utarbetat en praxis som ser blandavtalen som ett enda avtal vilket skall hänföras till hyreslagstiftningen, den så kallade enhetslinjen. I Solvallamålet, NJA 1971 s. 129, gavs en möjlighet att ett blandavtal skulle hänföras till annat än hyra om hyresmomentet var av klart underordnad betydelse. Detta har tolkats strikt. I ett franchiseförhållande kan enhetslinjen medföra att hela samarbetsförhållandets värde räknas in i en beräkning av rörelseskada. Detta kan i många fall bli orimligt. I två senare rättsfall[1] har dock, när det gäller beräkningen av ersättning för rörelseskada i franchiseförhållande, domstolarna valt att inte tillämpa enhetslinjen fullt ut. Observeras bör dock att de två senare rättsfallen rörde ett mycket speciellt franchiseförhållande med bensinstationer. Vi anser därför att förutsebarheten fortfarande inte är helt tillfredsställande på området. Därav har vi utarbetat alternativa tillvägagångssätt som kan ge vägledning i hur man bör tänka vid utformande av ett blandavtal med hyresmoment, för att ersättning vid obefogad uppsägning inte skall utgå med hela blandavtalets värde. Vi har beskrivit tillvägagångssätt för att separera avtalen genom olika bolagskonstruktioner samt ett sätt att göra blandavtalet till ett bolagsavtal. Syftet med att separera avtal är att på så sätt skilja de delar som inte är direkt hänförliga till hyreslagstiftningen från själva hyresmoment. Därigenom kan man undkomma att rörelseskadan beräknas på delar som hänförs till annat än hyresmomentet. I förhållanden där samarbetet är av större värde än själva hyresmomentet kan det vara bättre att utforma blandavtalet som ett bolagsförhållande. Räknas hyresmomentet som ett underordnat moment i bolagsförhållandet eller kan omständigheterna i övrigt anses avvika från vad som är normalt vid hyra - skall inte hyreslagstiftningen tillämpas. [1] NJA 2007 s. 1080 samt Göta hovrätts dom 2001-10-04, T 79-01

Management of palmoplantar pustulosis: do we need to change?

Item does not contain fulltextPalmoplantar pustulosis (PPP) is difficult to treat. There is little hard evidence for the efficacy of any treatment and no published guidelines for its management. A number of exacerbating factors are well documented and there is some evidence for the importance of others. Smoking is the most recognized environmental trigger and recent research has concentrated on the role of eccrine sweat glands in this regard. Other factors, including tonsillar streptococcal infection and gluten sensitivity, may be important in selected cases. The aim of this review is to challenge dermatologists to consider alternative management strategies for PPP and design clinical trials that will enable the development of useful therapeutic guidelines