Framtidens smolt under föränderliga förhållanden : en workshopserie i tre delar

I Energiforsks forskningsprogram för kompensationsodling arbetar forskare och yrkesverksamma odlare tillsammans för att främja en god fiskhälsa och en långsiktigt hållbar fiskodling. Programmet har kommit till ett vägskäl där det är avgörande att förtydliga syftet och de långsiktiga målsättningarna med kompensationsodling för att säkerställa att de projekt som inleds besvarar de mest betydande frågorna kopplade till hög kvalitet, god hälsa för fisken, och moderna miljövillkor. Med bakgrund i detta uppkom idén att arrangera en workshopserie där olika intressenter tillsammans kunde diskutera hur kompensationsodling bör utformas och utvecklas från en mängd olika perspektiv. Under workshopseriens gång diskuterades nuläget och framtida syfte med kompensationsodlingen. I dagsläget ansågs satta mål vara tydliga, i form av strikta utsättningskrav på antal utsatta fiskar. Däremot ansågs denna målsättning otillräcklig för moderna omständigheter och reflekterar ej den kunskap som workshopens deltagare besitter. Gemensamt för alla diskussioner var att det saknas tydlighet från Havs- och Vattenmyndigheten vad gäller framtida syfte med kompensationsodling och vilka förutsättningar som kommer att sätta ramarna för verksamheten. Under workshopen diskuterade parterna hur syften skulle kunna definieras för svensk kompensationsodling. De två mest betydande syften som identifierades av gruppen var: • skadereglering för fisket där ett säkerställande av nyttjandet av fisken som resurs är betydande (både yrkes- och sportfisket) • bevarandet av unika populationer Avelsarbetet lyftes som en viktig del för bevarandet av unika populationer men här saknas i stor utsträckning kunskap. Nya riktlinjer behövs för hur avelsarbetet ska bedrivas för att på bästa sätt bidra till bevarande av genetisk diversitet och integritet mellan populationer. Likaså fattas värdefull kunskap om fiskens överlevnad och vandring efter utsättning för att kunna säkerställa nyttan för fisket. Ytterligare underströks att det krävs en systematisk process för uppföljning för att säkerställa att de metoder som används för odling och besiktning av fisken leder till det önskade resultatet. För att åstadkomma detta uttryckte sig workshopens deltagare positiva till en mer flexibel förvaltning och en mer anpassningsbar odlingsverksamhet. De frågeställningar som identifierats under workshopserien och som bör prioriteras av Energiforsks forskningsprogram var: • Signifikant ökning av tillväxt i odling: Vad är de bakomliggande orsakerna? • Klimatförändringar påverkar tillväxt och djurhälsa: Vilka effekter kan vi se redan idag och hur måste verksamheten anpassas inför framtiden? • Tvåårig lax- och öringsmolt har fördelar över ettårig vad gäller havsöverlevnad, men hög tillväxt i odling leder till ökad andel tidig könsmognad: Är det möjligt att utveckla och validera existerande teoretisk modell för bromsning av tillväxt? • Den genetisk variation inom kompensationsodlade populationer har reducerats över tid. Hur bör avelsstrategier nyttjas för att uppnå målsättningar med bevarandet av genetisk variation? • Adaptiv förvaltning: På vilket sätt behöver metoden anpassas för att ackommodera kompensationsodlingens förutsättningar

Vad vi vet och inte vet om kompensationsodlad fisk : en kunskapssammanställning

I denna kunskapssammanställning redovisas resultaten från olika forskningsprojekt genomförda i framför allt Norrfors kompensationsodling under 10 år. Resultaten sätts också in i ett bredare perspektiv via den forskning i området som genomförts nationellt och internationellt. Nedan listas i punktform vad vi vet och inte vet om kompensationsodlad lax och öring. Vad vi inte vet lyfter kunskapsluckor där mer forskning behövs, men identifierar även ett antal oklara förvaltningsaspekter av resursen kompensationsodlad lax och öring. Vad vi vet 1. Tvåårig odlad laxsmolt från Norrfors kompensationsodling hade högre total återvandring från havet än ettårig smolt. Om man endast tittar på fisk som återvände efter 2–4 havsvintrar så var det ingen skillnad i återvandring mellan ett- respektive tvåårig laxsmolt (0,4%). 2. Ettårig öringsmolt från Norrfors kompensationsodling hade en låg återvandring från havet (0,4%) medan tvåårig öring hade en hög andel återvandrande (3,2%). 3. Ettårig lax bör vara större än 12 cm (14–15 g) på senhösten för att med säkerhet utvecklas till smolt under våren. Ettårig öring större än 12 cm uppvisade en hög vandringsbenägenhet i vandringsbassänger, men efter utsättning i en bäck var vandringen mycket begränsad. 4. Efter utsättning rådde en stark storleksrelaterad dödlighet hos lax och öring. Laxsmolt mindre än 20 cm (ca 75 g) och öringsmolt mindre än 25 cm (ca 150 g) på hösten innan utsättning uppvisade en kraftigt reducerad återvandring från havet. 5. Vid utvandringsförsök i en bäck från Norrfors kompensationsodling till Umeälven uppvisade lax- och öringsmolt mindre än 20 cm en klart förhöjd dödlighet till följd av fågelpredation. 6. Hannar som efter den andra tillväxtsäsongen varit könsmogna under hösten uppvisade i experimentella försök ett normalt vandringsbeteende kommande vår. För tidigare könsmogen fisk som sattes ut under åren 2011 till 2013, var återvandringen från havet mycket varierande och klart lägre än för omogna individer. Tidigare könsmogna hannar är generellt mindre än övrig fisk i populationen, vilket innebär att de i större utsträckning drabbas av en storleksrelaterad dödlighet efter utsättning. 7. Tvååriga laxhannar som var större än 22 cm (ca 100 g) hösten innan utsättning hade en starkt förhöjd sannolikhet att utvecklas till grills efter en havsvinter. Andelen grills bland öring var generellt låg och de uppvisade inget tydligt samband med längden hösten innan utsättning. 8. En stor del av alla lax- och öringshannar som sätts ut som tvåårig smolt har påbörjat könsmognad i samband med utsättning. I experiment uppvisade dessa fiskar ett normalt vandringsbeteende om än med något mindre intensitet än omogna individer. För fisk som påbörjat könsmognad vid utsättning är ödet VAD VI VET OCH INTE VET OM KOMPENSATIONSODLAD FISK 5 i havet okänt, men att de redan startat könsmognad kan vara en orsak till den höga andelen grills bland tvåårig laxsmolt. 9. Den yttre smoltstatusen i form av silvrighet och förlust av stirrfläckar hos odlad ettårig lax och öring hade ingen inverkan på vandringsbeteendet. Hos vild smolt från Vindelälven fanns inget samband mellan yttre smoltstatus och återvandring från havet. 10. Ett- och tvåårig smolt från Umeälven uppvisade en hög vandringsaktivitet från slutet av maj till mitten av juni. Denna period sammanfaller med den vilda smoltens vandringsmönster i Vindelälven. En bra utsättningsstrategi föreslås vara att sätta ut smolten vid ökade flöden i älven efter det att tröskelvärdet på 8–10°C i vattnet passerats. 11. Moderata fenskador inverkade inte på återvandringen från havet och det är oklart hur grava fenskador påverkar återvandringen då det i det studerade materialet inte fanns tillräckligt med fiskar med grava fenskador. Vad vi inte vet 1. Det är en svår balansgång mellan att producera en tillräckligt stor smolt och samtidigt hålla nere graden av tidig könsmognad hos hannar. Ett förslag till strategi eller metod föreslås i rapporten, men den har inte testats och verifierats. 2. Kunskap saknas om vad som händer med ett- och tvååriga hannar som påbörjat könsmognad i samband med utsättningen på våren. Stannar de kvar i älven eller vandrar de till havet? Avbryts könsmognaden om födosituationen efter utsättning är dålig? 3. Det saknas kunskap om orsaken till att fisken i odling växer så mycket bättre idag jämfört med tidigare. Kan det vara relaterat till klimatförändringar eller genetisk drift, vilket i sin tur kan ha allvarliga konsekvenser för den framtida odlingsverksamheten? 4. Bevarande av genetiskt unika populationer har aldrig varit en del av de lagstadgade skyldigheterna att sätta ut kompensationsodlad fisk. Nyligen genomförda studier på odlade stammar av lax har visat att de i stor utsträckning har bevarat sin unika genetiska profil (Östergren opubl.), vilket kan vara av stor vikt i en framtida förvaltning. En omprövning av tillstånd för vattenkraftsproduktion kan leda till att dessa genetiskt unika stammar blir viktiga för återetablering av vilda populationer om konnektiviteten och livsmiljöerna återställs i utbyggda älvar. Vad ställer detta för krav på urval av föräldrafiskar och bevarandet av genetisk bredd? 5. Det saknas en modern definition av vilken förväntad prestanda en kompensationsodlad smolt ska ha. Är målet att producera en fisk som blir smolt och snabbt lämnar älven efter utsättning, eller är målet att de ska ha så hög havsöverlevnad som möjligt? Ska hannar som varit tidigt könsmogna som 1+ räknas bort från utsättningsskyldigheten? Är det rimligt att nästan alla tvååriga hannar påbörjat könsmognad i samband med utsättningen och vilken effekt har det på överlevnad? Bör man införa krav på att odlad smolt inte ska producera en alltför stor andel återvändande grills? 6. Idag sker en besiktning av fiskeutredningsgruppen (FUG) för att klargöra att fisken utvecklats till smolt och är redo att sättas ut. Vilka parametrar bör ingå i besiktningen? Behöver de se ut som en smolt eller räcker det att de beter sig som en smolt? 7. Antalet laxar och öringar som ska sättas ut i kompensationssyfte är reglerad i vattendomar och har sin utgångspunkt i gamla skattningar om hur mycket smolt som älven naturligt producerade innan utbyggnad. I en adaptiv (anpassningsbar) förvaltningssituation, bör antalet odlade fiskar regleras i förhållande till förväntad överlevnad och det rådande yrkesmässiga fisket och sportfisket. Ett överskott av vuxen fisk i de nedre delarna av älvarna där lekplatser saknas kan leda till att odlad fisk tar sig till älvar med vilda bestånd för lek. 8. Hur kan olika intressegrupper som kraftbolag, myndigheter, kommuner, fiskerinäring och sportfiske vara delaktiga i förvaltningen av resursen? 9. Vad vi trots allt vet är att det saknas en systematisk uppföljning av utsättningar från kompensationsodlingar. Hur ska ett sådant uppföljningsprogram se ut? Bör man inrätta några indexälvar för kompensationsodlad lax och öring där uppföljningen sker systematiskt och med hög precision? Kan andra älvar nöja sig med att fånga upp förändringar i återvandring över tid utan att det exakta antalet fiskar kvantifieras? Hur kan ett uppföljningsprogram administreras och styras

Hur stor behöver en ettårig öring eller lax vara? : förslag till en strategi för att sortera ut ensomrig fisk på hösten som blir smolt till våren

Ett av de svåraste momenten inom kompensationsodling av lax och havsöring är att bedöma om fisken är tillräckligt stor för att utvecklas till ettårig smolt. Syftet med detta projekt var att testa en sorteringsstrategi för att förenkla denna bedömning för odlingspersonalen. Strategin gick ut på att ensomrig lax och öring på hösten delades upp i olika storleksklasser och under den kommande våren undersöktes deras prestanda som ettårig smolt i vandringsbassänger och i en bäck. På sensommaren eller hösten året innan odlad fisk ska vandra ut i havet startar den fysiologiska utvecklingen till smolt om fisken nått en viss kritisk storlek. Den exakta tidpunkten för när storleken ska ha uppnåtts är dock oklar vilket gör det svårt för personal på odlingarna att veta när fisken ska sorteras. Resultatet från detta projektvisade att en lax som är minst 10 cm lång i november med hög sannolikhet kommer att bli smolt till våren. Dessa laxar uppträdde i de flesta avseenden som en vandringsfärdig smolt följande vår och betedde sig mycket likt den tvååriga laxsmolten. Dock förekom det en storleksrelaterad predationsrisk i bäcken efter utsättning där ettårig lax drabbades i större utsträckning än tvåårig lax. Vi föreslår en strategi där laxen sorteras i tre storleksklasser i månadsskiftet augusti-september. Om någon av de tre storleksklasserna i medeltal ligger nära 10 cm i november föreslås en andra sortering för att plocka ut fisk större än 10 cm. All fisk mindre än 10 cm bör hållas kvar i odlingen och sättas ut som tvåårig smolt. För ettårig öring var resultaten mer komplexa. I vandringsbassängerna uppvisade fisk i storleksintervallet 10–16 cm ett beteende som indikerade att de var vandringsfärdiga smolt. Efter utsättningen i bäcken vandrade de dock mycket långsamt och predationen från i första hand skrattmås och fiskmås var hög, speciellt för de minsta öringarna. Jämfört med tvåårig öring var det få ettåriga individer som klarade att lämna bäcken efter utsättning. Om detta berodde på att de inte utvecklats till smolt eller om deras vandring i bäcken påverkades av predationsrisken i bäcken är oklart. Mer data behövs för att förstå den storleksrelaterade tröskeleffekten hos ettårig öring innan förslag på sorteringsrutiner kan ges. Vi föreslår att utsättningen av speciellt öring men också lax bör ske i en miljö med stort vattendjup och högt flöde för att minimera predationsrisken från i första hand fåglar

Förslag till modeller för tillståndsbedömning av fiskodling, kontrollprogram och analys av miljöpåverkan

I december 2011 gavs SLU i uppdrag av Jordbruksverket att utreda några för fiskodlingsbranschen centrala miljöfrågor som påverkar hur odlingstillstånd skall dimensioneras och miljöpåverkan skall följas upp. I uppdraget ingår att belysa problemställningar och ge förslag på åtgärder. I Sverige saknas gemensamma riktlinjer eller regelverk för att dimensionera lämplig odlingsvolym i sötvatten. Som en första åtgärd föreslås att den nuvarande och etablerade ”Vollenweidermodellen” utses som nationellt gällande för att skatta potentiellt närsaltsutrymme i sjöar och regleringsmagasin. Utifrån beräknat närsaltsutrymme kan lämpligt odlingstillstånd fastställas. Samtidigt bör ett utvecklingsarbete initieras för att ta fram en mer ändamålsenlig och dynamisk modell. I denna utredning föreslås den så kallade FyrisNP-modellen ha potential att med högre säkerhet skatta närsaltsutrymmen i framtiden. Referensvärdet som skall återge det ursprungliga tillståndet för fosfor behövs för att kunna beräkna närsaltsutrymmet eller vattnets potential för fiskodling. Befintlig metod fungerar dock inte i regleringsmagasin som ligger i eller vid fjällkedjan på grund av att fosforhalterna ligger vid eller under ursprungsvärdet. Istället föreslås att nuvarande halt används som referens. För att med säkerhet identifiera den lägsta nivån föreslås att den nedre 90%-iga konfidensgränsen för medelvärdet sätts som referensvärde. Nationella riktlinjer för kontrollprogram bör utformas. Dessa skall vara specifikt utformade utifrån sjöns/magasinets morfometri och odlingens placering. Provtagning och analyser bör utföras av ackrediterad personal och ackrediterat laboratorium. Referensmätningar bör om möjligt genomföras innan start av odling. För att minska variationen mellan prover och ta hänsyn till den rumsliga variationen i sjön bör blandprov tas bestående av ytvatten från minst 5 representativa punkter. Vattenkemiska prover tas månatligen under den isfria säsongen, samt kvantitativa växtplanktonprover en gång per år. Differentierade kontrollprogram beroende på tillståndets storlek och lokalens känslighet bör övervägas. Likaså rekommenderas att odlingar med en produktion över en viss gräns (t ex 500 ton per år) skall ha enskilda kontrollprogram. Fiskodlingar är tillståndspliktiga som miljöfarlig verksamhet enligt Miljöbalken om mer än 40 ton foder används per år. Tillstångspliktiga odlingar skall årligen skicka in en miljörapport till ansvarig myndighet. Denna skall innehålla en emissionsdeklaration rörande hur mycket fosfor och kväve som släpps ut till miljön. Myndigheternas hantering av dessa miljörapporter är idag bristfällig och många odlare rapporterar inte in emissionsuppgifter. Dessutom finns tydliga indikationer på att emissionsberäkningarna inte genomförs på ett enhetligt och korrekt sätt. Ett utvecklingsarbete bör genomföras för att ta fram en standardiserad emissionsdeklaration. Beräkningsstöd bör ges i form av färdiga digitala kalkylblad och instruktioner. 4 För att på ett seriöst sätt kunna hantera branschens miljöfrågor måste miljörapport och kontrollprogram samordnas på ett bättre sätt. Informationen måste dataläggas och kunna samköras i en databas. Regelbunden analys av tillstånd måste genomföras och sättas i relation till tillståndsgiven produktion. Rapportering måste ske till odlare och ansvariga myndigheter. Uppföljningen bör centraliseras till en huvudman, förslagsvis en eller några länsstyrelser. Ett expertstöd bör inrättas för att säkerställa kvaliteten på analyser och utveckling av metoder

FOMA-projekt - Fiskodlingens närsaltsbelastning

De huvudsakliga miljöeffekterna från fiskodling är; utsläpp av närsalter och eutrofieringsproblem, rymning av fisk som kan konkurrera med och genetiskt ”förorena” vilda bestånd, samt spridning av sjukdomar från odlad fisk till vild. Fokus i detta projekt har legat på närsalterna, specifikt fosfor och dess effekt på primärproduktionen. Syftet med studien var att (1) klargöra de huvudsakliga närsaltseffekterna av fiskodling genom att systematiskt analysera kontrollprogram, (2) belägga vilka typer av vattenområden som är lämpliga för odling, samt (3) ge förslag till en ny modell för att beräkna lämplig produktionsvolym utifrån ett givet närsaltsutrymme. Av 191 undersökta odlingar uppfyllde 13 odlingar urvalskriterier för att ingå i utvärderingen: odlingen skall ligga i sötvatten (sjö eller kraftverksmagasin), bedrivit verksamhet under minst 10 år, program för recipientkontroll skall finnas tillgängliga, samt att odlingens produktion under perioden skall finnas dokumenterad. I 11 av 13 studerade vattenområden kan vi inte observera någon negativ effekt av fiskodlingens fosforbelastning på vare sig fosfor- eller klorofyllhalter. I fem fall har fosforhalterna tydligt minskat under mätperioden och i sex fall är situationen oförändrad. Endast i två fall kan vi notera en ökning av fosforhalten vid odlingarnas kontrollstationer under mätperioden, vilket avviker från trenden vid referensstationerna. En fullständig analys av fosforbelastningen i respektive område måste dock genomföras innan orsaken till ökningen kan tillskrivas fiskodlingarna. En analys av de parametrar som påverkar odlingspotentialen (ton fisk per år) i respektive område visar att vattenflödet genom systemet och vattnets omsättningstid är av störst betydelse. Tolv av 13 odlingar är lokaliserade i områden påverkade av vattenkraften, d v s ligger i regleringsmagasin som ofta kännetecknas av högt vattenflöde och lång omsättningstid. För en framtida utveckling av svensk fiskodling, föreslås att regleringsmagasin skall vara prioriterade för nyetableringar och ökade tillstånd i befintliga odlingar. Dels för att odlingspotentialen vanligen är god i dessa områden, dels för att miljösituationen i stort är negativt påverkad av regleringen. En ny modell för bedömning av fiskodlingars fosforpåverkan har testats inom ramen för detta projekt. Vi tror att denna modell kan fungera som ett viktigt redskap för skattning av lämplig produktionsvolym vid nya ansökningar om odlingstillstånd, samt vid ansökningar om ökat tillstånd i befintliga odlingar

GABAergic anxiolytic drug in water increases migration behaviour in salmon

Migration is an important life-history event in a wide range of taxa, yet many migrations are influenced by anthropogenic change. Although migration dynamics are extensively studied, the potential effects of environmental contaminants on migratory physiology are poorly understood. In this study we show that an anxiolytic drug in water can promote downward migratory behaviour of Atlantic salmon (Salmo salar) in both laboratory setting and in a natural river tributary. Exposing salmon smolt to a dilute concentration of a GABAA receptor agonist (oxazepam) increased migration intensity compared with untreated smolt. These results implicate that salmon migration may be affected by human-induced changes in water chemical properties, such as acidification and pharmaceutical residues in wastewater effluent, via alterations in the GABAA receptor function

Utsättning av djur för jakt och fiske

SLUs vetenskapliga råd för djurskydd har fått i uppdrag av Jordbruksverket att sammanställa aktuell forskning kring utsättning av djur för jakt och fiske samt att belysa eventuella kunskapsluckor på området. Uppdraget omfattar gräsand, rapphöna, fasan och laxfiskar. Bruket att föda upp fåglar och fiskar för utsättning i syfte att gynna jakt och fiske ifrågasätts inte sällan av etiska skäl, men den diskussionen ligger utanför fokus för denna rapport. Utsättning av fågel och fisk är en antropogen verksamhet som, till skillnad från många andra typer av mänsklig påverkan, syftar till att gynna arterna i fråga. Det kan handla om naturvårdsinsatser, att återinföra försvunna arter eller att på andra sätt berika ekosystemet, inte sällan med ökade möjligheter till jakt eller fiske som slutändamål. Ofta förbereds och åtföljs utsättningar av habitatförbättrande åtgärder som inte endast gynnar de utsatta individerna och deras artfränder, utan även har positiva konsekvenser för biologisk mångfald och ekosystemet i stort. I utarbetandet av regelverket knutet till utsättning av fågel och fisk är det viktigt att även beakta de positiva föresatserna och de konsekvenser som verksamheten kan medföra. Annars riskerar man att engagemang och incitament förloras, till men för biologisk mångfald och en rik och levande landsbygd.Fågel Uppfödning av vilda fåglar för utsättning bedrivs för jaktändamål och hundträning samt för att förstärka befintliga, vilda populationer. Omfattningen av den svenska uppfödningen är inte känd. Djurhållningen i vilthägn är till stora delar oreglerad i lagstiftningen. Branschen har däremot utformat egna riktlinjer som ger vägledning avseende vissa delar av uppfödningen, men det är oklart i vilken omfattning dessa följs. Det finns en avsevärd variation mellan anläggningar och mellan fågelarter vad gäller skötsel och miljö, t.ex. utformning av voljärer, grad av miljöberikning samt hur länge fåglarna stödutfodras efter utsättning. Vissa anläggningar driver integrerad verksamhet som innefattar alla steg i uppfödningen, det vill säga hållning av avelsfåglar för äggproduktion, kläckeriverksamhet, uppfödning och utsättning. Andra anläggningar är specialiserade på enskilda steg i processen (ej integrerad verksamhet). Det finns även djurhållare som enbart köper in fåglar för direkt utsättning i egna marker. Majoriteten av avelsfåglarna är uppfödda i hägn, men infångning av viltlevande fasan förekommer. Gräsänder som används i avel hålls i grupp i anslutning till en damm. Efter en säsong brukar vanligen avelsdjuren släppas fria. De nykläckta ällingarna och kycklingarna föds upp i flock inomhus med tillskottsvärme den första tiden och tillvänjs sedan successivt till utevistelse. Ålder vid utsättning varierar beroende på art. Utsättning sker i mindre grupper eller i särskilda utsättningshägn. Efter utsättning utfodras fåglarna under en tid. Forskning om effekten av olika inhysnings- och skötselmetoder på djurvälfärden hos fåglar i hägn är mycket begränsad. I viss mån kan den kunskap som finns om andra fjäderfän appliceras på viltfågel men domesticerade fåglar kan vara bättre anpassade till dessa djurhållningssystem. Hos vilda fåglar kan en ökad djurtäthet medföra stress, traumatiska skador samt spridning av olika infektiösa sjukdomar. Riktlinjer för gruppstorlek och beläggningsgrad under uppfödning av kycklingar och ällingar saknas i svensk lagstiftning.Branschen har utformat en rekommendation om mått för och utformning av burar och voljärer, men Rådet saknar information om i vilken grad dessa tillämpas. Infångning och acklimatisering till fångenskap anses generellt orsaka avsevärd fysiologisk stress hos vilda fåglar. I en rapport från Storbritannien anses fjäderplockning och kannibalism vara de viktigaste välfärdsproblemen. Dessa beteenden förebyggs med hjälp av mekaniska hinder såsom näbbringar, näbbhättor eller näbbkorgar. Detta förhindrar endast utförandet av oönskade beteenden, men löser inte orsaken till att beteendena uppstår. Det är inte dokumenterat vilka av dessa hjälpmedel som används i Sverige och i vilken omfattning, eller hur de påverkar fåglarnas välfärd.. Risken för fjäderplockning och kannibalism kan påverkas av beläggningsgrad, hygien, foder, tillgång till miljöberikning och av skötselrutiner. Insynsskydd mellan voljärerna kan vara fördelaktigt. Det finns kunskapsbrister avseende hälsoläget bland såväl avelsfåglar som kycklingar och ällingar hos svenskuppfödda viltfåglar eftersom forskning saknas och laboratorieundersökningar av flockar med sjukdomssymtom eller ökad dödlighet endast utförs i begränsad omfattning. För att minska risken för smitta är en god hygien i kläckare och uppfödningshus viktigt. Djuren behöver tillräckligt många foder- och vattenplatser, samt tillgång till grus och sandbad. Det är viktigt att fåglarna hanteras med omsorg under infångande och transport. Det är också viktigt att djuren är i god kondition vid utsättningen, att de stödutfodras och har tillgång till dricksvatten. Utsättningen bör ske vid god väderlek och i en för arten lämplig biotop. Internationell forskning visar att överlevnaden efter utsättning är lägre hos utsatta fåglar än hos viltkläckta fåglar. Vanliga dödsorsaker är predation och jakt. Oavsiktlig selektion i vilthägnen kan på sikt leda till att den genetiska sammansättningen, de fysiologiska egenskaperna och beteendet förändras även i den vilda populationen. Selektionen kan bl.a. innebära att temperamentet förändras (djuren blir mindre skygga) så att risken att dödas av predatorer ökar. Änder kan få en förändrad näbb vilket kan ge sämre förmåga till fodersök. De kan även få ett förändrat migrationsbeteende, vilket kan ha betydelse för överlevnaden. Ett annat område där det saknas kunskap är eventuella risker i samband med utsättning av viltfågel avseende effekter på miljön, till exempel ökad tillförsel av näringsämnen i vattendrag och sjöar där änder släpps ut samt risker för spridning av smittämnen i miljön.Fisk Uppfödning av fisk sker i slutna eller öppna system. Odlad fisk föds upp i fångenskap för livsmedelsproduktion eller för utsättning. Utsättning av laxfiskar i Sverige är till största delen s.k. kompensationsutsättningar, d.v.s. utsättning av fisk i vatten vars naturligt reproducerande fiskbestånd påverkas negativt av vattenkraftsexploatörer, vilket regleras i vattendomar för respektive vattendrag och exploatör. Det förekommer även att vilda fiskar fångas och flyttas mellan olika vattensystem. För stödutsättningar och återintroduktioner (i vatten där fisken försvunnit) i syfte att främja sport- och fritidsfiske krävs tillstånd. Utsättning sker vanligen av icke könsmogen fisk, d.v.s. yngel eller smolt, men inom sportfisket kan även utsättning av vuxna fiskar vara aktuellt. Vid uppfödningsformen ”sea-ranched” fångas vilda fiskar som mjölkas på ägg och spermier, varefter befruktning och vidare uppfödning sker i fångenskap. Uppfödningen sker vanligen i öppna system (kassar) och utsättning sker vanligen tidigt i livscykeln (som smolt) i form av kompensationsutsättningar, stödutsättningar och återintroduktioner. Fiskarna kan utsättas för stress i samband med infångande, transport och utsättning. För trånga miljöer och dåligt anpassade vattenförhållanden ger en sämre djurvälfärd. Samtidigt är fiskarna skyddade från predation och födobrist under uppfödningen. Yngel är mer känsliga än äldre fiskar för förändringar i vattenmiljön. Hantering och transport initierar vanligen en kraftig stressrespons hos laxfiskar men en variation mellan arter kan förekomma. Syresättning, vattentemperatur och vattenkemi har stor betydelse, speciellt i slutna system, och en hög grad av transportstress ökar dödligheten efter utsättning. En period av 2–5 dygns svält före transport förbättrar förhållandena under transporten. Håvning bör i möjligaste mån undvikas och risken för frysskador vid kall väderlek bör beaktas. Jordbruksverkets föreskrifter om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk innehåller bestämmelser om förflyttning och transport, och efterlevnaden har stor betydelse för djurvälfärden. Bedövningsmedel eller lugnande medel i låg dos kan mildra fysiologisk stress under transport men det är oklart hur fisken påverkas efter utsättning. Vattentemperaturen under transport bör hållas under 10°C, gärna mellan 1 och 5°C. Förflyttning av laxfiskar mellan olika temperaturer får inte ske utan en långsam tillvänjning. Vid längre transporter kan en salthalt på 0,5–1,0 % natriumklorid förbättra välfärden. En god syresättning måste säkerställas och en låg ljusintensitet är fördelaktigt. Djurvälfärden vid utsättning påverkas av fiskarnas möjlighet att anpassa sig till miljön på utsättningsplatsen och deras genetiska predisposition för att leva vilt. Genpoolen hos vilda populationer kan påverkas om utsatta individer reproducerar sig med vilda artfränder, men det finns få vetenskapliga belägg för detta. Utsättning kan ske antingen genom s.k. ”hard release” där fisken flyttas från uppfödningen och släpps direkt i den nya miljön, eller s.k. ”soft release” där fisken får möjlighet att gradvis anpassa sig till den nya miljön. Det senare kan t.ex. ske i ett inhägnat område i skyddad miljö under 5–7 dagar, vilket minskar stressen, skyddar från predation och födobrist, säkrar tillgången till föda och ger en högre överlevnad. Vid utsättning av befruktade ägg påverkas ynglen av miljön på samma sätt som vilda yngel