Stressful life-events exposure is associated with 17-year mortality, but it is health-related events that prove predictive

Objectives Despite the widely-held view that psychological stress is a major cause of poor health, few studies have examined the relationship between stressful life-events exposure and death. The present analyses examined the association between overall life-events stress load, health-related and health-unrelated stress, and subsequent all-cause mortality.\ud \ud Design This study employed a prospective longitudinal design incorporating time-varying covariates.\ud \ud Methods Participants were 968 Scottish men and women who were 56 years old. Stressful life-events experience for the preceding 2 years was assessed at baseline, 8–9 years and 12–13 years later. Mortality was tracked for the subsequent 17 years during which time 266 participants had died. Cox's regression models with time-varying covariates were applied. We adjusted for sex, occupational status, smoking, BMI, and systolic blood pressure.\ud \ud Results Overall life-events numbers and their impact scores at the time of exposure and the time of assessment were associated with 17-year mortality. Health-related event numbers and impact scores were strongly predictive of mortality. This was not the case for health-unrelated events.\ud \ud Conclusions The frequency of life-events and the stress load they imposed were associated with all-cause mortality. However, it was the experience and impact of health-related, not health-unrelated, events that proved predictive. This reinforces the need to disaggregate these two classes of exposures in studies of stress and health outcomes.\u

Single breath N2-test and exhaled nitric oxide in men

SummaryThe N2 slope is an index of inhomogeneous distribution of ventilation and has been suggested to be suited for early testing of chronic obstructive pulmonary disease (COPD) in smokers. The aim of the present study was to examine the association between the fraction of exhaled nitric oxide (FENO) and the N2 slope in a random population of smoking and non-smoking men. Altogether 57 subjects were included in the study, 24 never-smokers, seven ex-smokers and 26 current smokers. Subjects were examined twice, in 1995 when they regarded themselves as healthy, and in a follow-up in 2001. Spirometry, N2 slope and high-resolution computed tomography (HRCT) were performed in 1995 while the follow-up examination included also measurement of FENO.The FENO value was significantly lower and the N2 slope higher in current smokers. In smokers but not in never- or ex-smokers FENO was correlated to the difference in N2 slope between 1995 and 2001 (rs=0.49, P=0.01). We analysed the data by multiple linear regression adjusted for smoking, mild respiratory symptoms and inhaled steroids. There were significant associations between FENO and the N2 slope both in 1995 and in 2001. The strongest association was found to exist with the change in N2 slope during these years.Sixteen of the subjects could be classified as having COPD, six with mild and ten with moderate COPD. There was a trend for an increase in N2 slope with increased severity of COPD; among subjects with no COPD the N2 slope in 2001 was 2.3% N2/L, and those with mild and moderate COPD had 2.5% N2/L and 3.9% N2/L, respectively (P=0.0004). No such trend was seen for FENO (17.8, 15.5 and 20.3 parts per billion (ppb), respectively, P=0.8).The results show that FENO is associated with the N2 slope, indicating that FENO reflects inflammatory changes in the peripheral airways of both non-smoking and smoking subjects

Yhdyskuntarakenteen tulevaisuus kaupunkiseuduilla – Kaupunkikudokset ja vyöhykkeet

Tutkimuksen tavoitteena on tunnistaa kaupunkiseutujen yhdyskuntarakenteen tulevaisuuteen vaikuttavia keskeisiä tekijöitä ja arvioida millaista tulevaisuutta nykyinen kehitys ja suunnitelmat ennakoivat yhdyskuntarakenteen kestävyyden näkökulmasta. Lähtökohtana on kaupunkiseutujen pitkään jatkunut yhdyskuntarakenteen laajenemis- ja hajautumiskehitys, joka näyttää taloustaantuman myötä hidastuneen ja kääntyneen osin tiivistymisen suuntaan erityisesti keskustoissa ja niiden välittömässä läheisyydessä. Kehitys vaihtelee suuresti kaupunkiseutujen välillä, koska valtakunnallinen rakennemuutos eriyttää kehitystä voimakkaasti kasvaviin ja taantuviin kaupunkiseutuihin. Samalla kun suurimmilla kasvuseuduilla investoidaan joukkoliikenteen kehittämiseen, hajautumiskehitys jatkuu väestöään menettävillä alueilla jo ennestään harvan rakenteen väljentyessä. Raportti perustuu kolmen kaupunkikudoksen – jalankulkukaupunki, joukkoliikennekaupunki ja autokaupunki – teoriaan, jossa kaupunkiseutu hahmotetaan historian eri vaiheissa syntyneinä kaupunkikudoksina. Tutkimuksessa on uudistettu yhdyskuntarakenteen tulkintaa kaupunkikudosten teoriaan tukeutuen sekä kerätty yhteiskehittämishankkeessa mukana olleilta 14 kaupunkiseudulta tietoa nykyisestä suunnittelutilanteesta, hankkeisiin ja suunnitelmien toteutukseen liittyvistä polkuriippuvuuksista ja suunnitelmien ajoituksesta sekä uusista avauksista. Suunnitelmista keskeiset muutoskohteet on viety aikajanalle ja kartalle osaksi paikkatietopohjaista analyysiä. Tavoitteena on ollut tuottaa tulevaisuusarvio kaupunkiseutujen yhdyskuntarakenteen kehityksestä vuoteen 2030. Tulosten perusteella 2010-luvulla voimistunut jalankulkukaupungin kehittäminen jatkuu tulevaisuudessa, ja monella kaupunkiseudulla on useita jalankulkuun ja pyöräilyyn liittyviä kehityshankkeita. Joukkoliikennekaupungin vahvistuminen on suurimpia kaupunkiseutuja lukuun ottamatta epävarmempaa, ja monella seudulla joukkoliikennekaupungin säilyminen ja muodostaminen vaatisi maankäytön suuntaamista vahvemmin tukemaan joukkoliikennekäytäviä. Autokaupungin kasvu näyttäisikin suunnitelmien perusteella jatkuvan vuoteen 2030, mikä on monilta osin ristiriidassa kaupunkiseutujen omien yhdyskuntarakenteen tavoitteiden kanssa. Yhtenä keskeisenä haasteena tunnistettiin lapsiperheille soveltuvien laadukkaiden asuntojen saatavuus jalankulku- ja joukkoliikennekaupungissa, jotta suurten asuntojen kysyntä ei kohdistuisi taloustilanteen elpyessä kehysalueille kauas työpaikoista ja palveluista

Cardiovascular disease, obesity, and type 2 diabetes in children born after assisted reproductive technology: A population-based cohort study

Peer reviewe

Digital teknik och socialt arbete : Att motivera socialt utsatta ungdomar med stöd av motivationsappar och hälsoarmband

Digital teknik och socialt arbete är en pilotstudie som syftat till att undersöka effekter av att använda aktivitetsarmband med tillhörande motivationsapp för att stärka ungdomars motivation till fysisk aktivitet och goda sömnvanor. Projektet har präglats av ett explorativt angreppsätt i det att vi undersökt hur introduktion av ny digital teknik mottas av olika målgrupper inom socialtjänsten. Forskning har visat sig att det finns en tydlig koppling mellan ökad fysisk aktivitet och minskad psykisk ohälsa. Sömnen är ytterligare faktor som spelar en betydande roll för barn och ungas hälsa. Vi har denna kunskap om fysiska aktivitet och sömn i samhället idag samtidigt som barn och ungas psykiska och fysiska hälsosituation utgör ett uppmärksammat folkhälsoproblem. Att barn rör på sig för lite syns hos alla grupper av barn och unga oavhängigt faktorer som familjeförhållanden, arbetsmarknadsstatus och föräldrars samhällsekonomiska status. Enligt Socialstyrelsen (2013) är det av extra vikt att barn och unga uppnår bästa möjliga hälsa eftersom det visat sig att nedsatt hälsotillstånd i unga år kan få betydelse för resten av individens liv. Insatser för att preventivt främja våra barns och ungas hälsa är därför en önskvärd och god samhällsinvestering både för den enskilda individen och för allas vår gemensamma hållbara framtid. Denna rapport beskriver resultatet av ett forsknings-och utvecklingsprojekt där vi undersökt hur appar och aktivitetsarmband skulle kunna användas för att motivera barn och unga till ökad fysisk aktivitet samt bättre sömnvanor.  Våra undersökningar av tidigare forskning inom problemområdet har visat på att det finns en tydlig koppling mellan ökad fysisk aktivitet och minskad psykisk ohälsa, såsom t.ex. att fysisk aktivitet kan minska depression och ångest. Fysisk aktivitet har samma effekt som psykologisk behandling och medicinering, men ger betydligt färre biverkningar än medicinering. Det finns också framgångsrika försök med viktminskningsgrupper som arbetat med stöd av digitala lösningar. Tekniken i sig kan bidra med att sätta mål, motivera, och följa upp resultat. Sociala funktioner för att kunna följa andras framsteg har visat sig öka motivation gällande att vara mer fysiskt aktiv. Angreppsätt där man låter användare mäta och följa sitt eget beteende ger den största positiva effekten för att åstadkomma hälsofrämjande beteendeförändringar.  Om fysisk aktivitet är bra för hälsa är sömn om möjligt ännu viktigare. Forskning inom sömn visar att det en tydlig koppling mellan sömn och vardagligt välbefinnande. Det har konstaterats att olika typer av sömn har olika funktioner. REM-sömnen har t.ex. påvisat koppling till bättre mönsterigenkänning medan djupsömnen har en påverkan på minnet. Forskning visar också att sömnlöshet påverkar immunförsvaret negativt vilket i sin tur kan bidra till sömnstörningar och övervikt hos ungdomar. Vad gäller teknik så visar forskning att professionell kompetens inom hälsa och medicin inte alltid används vid framtagning av teknik, vilket utgör ett återkommande problem. Det är inte enbart är tekniken som måste fungera för att insatsen ska kunna lyckas, attityden till e-hälsa bland befolkningen generellt sett kan också ha en avgörande betydelse. Om den generella bilden av tekniken bland befolkningen är negativ så är det svårt att införa och lyckas med teknikstöd. Teknikutvecklingen är snabb, och vi står inför en dramatisk ökning av olika informations- och telekommunikationsteknologier vars syfte är att förbättra och utveckla egenvård och omsorg. Frågor om integritet hamnar ofta i skymundan. Flertalet av de identifierade relevanta publikationerna fokuserade mer på tekniken än det hälsobefrämjande stödet. Vår bibliografiska undersökning visar att det finns förhållandevis lite av samband mellan begrepp som är relaterade till hälsoappar och egenvård kontra motivationsarbete och socialt arbete. De starkaste sambanden av intresse för oss hittade vi i ett gränsland mellan medicin och datavetenskap. Sammanfattningsvis kan vi säga att flertalet av de här identifierade akademiska publikationerna diskuterar de tekniska lösningarna i sig, eller presenterar användarvalidering av olika lösningar; snarare än socialt arbete, eget motivations- och förändringsarbete av dåliga vanor och livsmönster - som är vårt intresseområde i denna studie. För att bättre förstå och bidra till utmaningarna så har ett samarbete initierats mellan Helsingborgs stads Forsknings- och utvecklingsenhet för social hållbarhet (FoU Helsingborg), Preventivt arbete tillsammans (PART) från Helsingborgs stad och forskare från både Lunds Internet institut (LUii), Lunds Universitet samt Digital design, Sektionen för hälsa och samhälle på Kristianstad Högskola (HKR). Ett internt utvecklingsprojekt har genomförts av PART med stöd av FoU i Helsingborgs stad. I samband med utvecklingsprojektet har ett gränsöverskridande samarbete initierats där aktionsforskning ramat in utvecklingsprojektets empiriska studie och möjliggjort en gemensam yta för ett bredare kunskapsskapande. Vårt fokus har varit ett kunskapsbildande vad gäller aktivitetsarmband och motivationsappar för barn och unga som löper risk för ohälsa. Denna rapport presenterar en akademisk kunskapsöversikt, samt resultatet från ett utvecklingsprojekt där vi tillsammans undersökt effekterna av att använda aktivitetsarmband och tillhörande social app. Vi har beforskat vilken påverkan dessa kan ha på ungdomars egen motivation till fysisk aktivitet och goda sömnvanor. Syftet med pilotprojektet har varit att kartlägga forskningen på området, undersöka de upplevda effekter av att använda aktivitetsarmband med tillhörande motivationsapp för att stärka deltagares motivation till fysisk aktivitet och förbättrade sömnvanor, samt undersöka hur vi kan förstå de faktorer som verkar vara mest betydande för att uppnå effekter. Det senare har vi gjort genom att fokusera på fyra övergripande områden: Användandet av motivationsapp - Hur länge och med vilken frekvens använder deltagarna armband och motivationsapp? Värdeskapande för ungdomar - Till vilka positiva resultat bidrar armband och motivationsapp? Negativa bieffekter - Kan armband och motivationsapp orsaka negativa bieffekter hos deltagarna? Om så, till vilka områden hänför sig dessa bieffekter? Värdeskapande för personal – Vilken nytta ser personalen av armband och motivationsapp i sitt arbete? Ur ett forskningsperspektiv så är studien att betrakta som mindre, varvid dess värde skall beaktas utifrån detta. Mer forskning behövs i området motivationsappar och socialt arbete. Studieresultatet visar på faktorer som har betydelse för frågeställningarna, som också kan identifieras i tidigare forskning. Positiva upplevelser har varit att ungdomarna fått en märkbart ökad medvetenhet om sina egna levnadsmönster vad gäller motion och sömn. Tydligast märktes den nya medvetenhet som växte fram runt egna sömnvanor, även att dessa inte alltid gick att åtgärda på egen hand. Det var också uppenbart att den nya medvetenheten ledde ökad motivation och fysisk aktivitet. Identifierade negativa bieffekter var att stress kunde uppstå när ungdomarna var förhindrade att själva öka sitt stegantal samtidigt som de såg andra ungdomars resultat öka. Det rapporterades problem med att sköta den dagliga laddningen av aktivitetsarmbandet, samt att aktivera sömnmätningen när de skulle lägga sig. Ett stort värde för personalen var att de fick ett instrument som berikade kommunikationen utifrån “objektiv” data genererad av ungdomarnas egna mätningar av motion och sömn. Ett verktyg som utgjorde god hjälp för samtal, som i sig kunde bidra till bättre struktur i ungdomars liv

Mutational and gene fusion analyses of primary large cell and large cell neuroendocrine lung cancer.

Large cell carcinoma with or without neuroendocrine features (LCNEC and LC, respectively) constitutes 3-9% of non-small cell lung cancer but is poorly characterized at the molecular level. Herein we analyzed 41 LC and 32 LCNEC (including 15 previously reported cases) tumors using massive parallel sequencing for mutations in 26 cancer-related genes and gene fusions in ALK, RET, and ROS1. LC patients were additionally subdivided into three immunohistochemistry groups based on positive expression of TTF-1/Napsin A (adenocarcinoma-like, n = 24; 59%), CK5/P40 (squamous-like, n = 5; 12%), or no marker expression (marker-negative, n = 12; 29%). Most common alterations were TP53 (83%), KRAS (22%), MET (12%) mutations in LCs, and TP53 (88%), STK11 (16%), and PTEN (13%) mutations in LCNECs. In general, LCs showed more oncogene mutations compared to LCNECs. Immunomarker stratification of LC revealed oncogene mutations in 63% of adenocarcinoma-like cases, but only in 17% of marker-negative cases. Moreover, marker-negative LCs were associated with inferior overall survival compared with adenocarcinoma-like tumors (p = 0.007). No ALK, RET or ROS1 fusions were detected in LCs or LCNECs. Together, our molecular analyses support that LC and LCNEC tumors follow different tumorigenic paths and that LC may be stratified into molecular subgroups with potential implications for diagnosis, prognostics, and therapy decisions

Epidemiology, prehospital care and outcomes of patients arriving by ambulance with dyspnoea: An observational study

Background: This study aimed to determine epidemiology and outcome for patients presenting to emergency departments (ED) with shortness of breath who were transported by ambulance. Methods: This was a planned sub-study of a prospective, interrupted time series cohort study conducted at three time points in 2014 and which included consecutive adult patients presenting to the ED with dyspnoea as a main symptom. For this sub-study, additional inclusion criteria were presentation to an ED in Australia or New Zealand and transport by ambulance. The primary outcomes of interest are the epidemiology and outcome of these patients. Analysis was by descriptive statistics and comparisons of proportions. Results: One thousand seven patients met inclusion criteria. Median age was 74 years (IQR 61-68) and 46.1 % were male. There was a high rate of co-morbidity and chronic medication use. The most common ED diagnoses were lower respiratory tract infection (including pneumonia, 22.7 %), cardiac failure (20.5%) and exacerbation of chronic obstructive pulmonary disease (19.7 %). ED disposition was hospital admission (including ICU) for 76.4 %, ICU admission for 5.6 % and death in ED in 0.9 %. Overall in-hospital mortality among admitted patients was 6.5 %. Discussion: Patients transported by ambulance with shortness of breath make up a significant proportion of ambulance caseload and have high comorbidity and high hospital admission rate. In this study, >60 % were accounted for by patients with heart failure, lower respiratory tract infection or COPD, but there were a wide range of diagnoses. This has implications for service planning, models of care and paramedic training. Conclusion: This study shows that patients transported to hospital by ambulance with shortness of breath are a complex and seriously ill group with a broad range of diagnoses. Understanding the characteristics of these patients, the range of diagnoses and their outcome can help inform training and planning of services

Level walking in adults with and without Developmental Coordination Disorder: An analysis of movement variability

Several studies have shown that Developmental Coordination Disorder (DCD) is a condition that continues beyond childhood. Although adults with DCD report difficulties with dynamic balance, as well as frequent tripping and bumping into objects, there have been no specific studies on walking in this population. Some previous work has focused on walking in children with DCD but variation in the tasks and measures used has led to inconsistent findings. The aim of the current study therefore was to examine the characteristics of level walking in adults with and without DCD. Fifteen adults with DCD and 15 typically developing (TD) controls walked barefoot at a natural pace up and down an 11 m walkway for one minute. Foot placement measures and velocity and acceleration of the body were recorded, as well as measures of movement variability. The adults with DCD showed similar gait patterns to the TD group in terms of step length, step width, double support time and stride time. The DCD group also showed similar velocity and acceleration to the TD group in the medio-lateral, anterior-posterior and vertical direction. However, the DCD group exhibited greater variability in all foot placement and some body movement measures. The finding that adults with DCD have a reduced ability to produce consistent movement patterns is discussed in relation to postural control limitations and compared to variability of walking measures found in elderly populations

Changes in Dietary Fat Intake and Projections for Coronary Heart Disease Mortality in Sweden: A Simulation Study.

OBJECTIVE: In Sweden, previous favourable trends in blood cholesterol levels have recently levelled off or even increased in some age groups since 2003, potentially reflecting changing fashions and attitudes towards dietary saturated fatty acids (SFA). We aimed to examine the potential effect of different SFA intake on future coronary heart disease (CHD) mortality in 2025. METHODS: We compared the effect on future CHD mortality of two different scenarios for fat intake a) daily SFA intake decreasing to 10 energy percent (E%), and b) daily SFA intake rising to 20 E%. We assumed that there would be moderate improvements in smoking (5%), salt intake (1g/day) and physical inactivity (5% decrease) to continue recent, positive trends. RESULTS: In the baseline scenario which assumed that recent mortality declines continue, approximately 5,975 CHD deaths might occur in year 2025. Anticipated improvements in smoking, dietary salt intake and physical activity, would result in some 380 (-6.4%) fewer deaths (235 in men and 145 in women). In combination with a mean SFA daily intake of 10 E%, a total of 810 (-14%) fewer deaths would occur in 2025 (535 in men and 275 in women). If the overall consumption of SFA rose to 20 E%, the expected mortality decline would be wiped out and approximately 20 (0.3%) additional deaths might occur. CONCLUSION: CHD mortality may increase as a result of unfavourable trends in diets rich in saturated fats resulting in increases in blood cholesterol levels. These could cancel out the favourable trends in salt intake, smoking and physical activity

Glyburide inhibits the Cryopyrin/Nalp3 inflammasome

Glyburide, a sulfonylurea drug commonly used to treat type 2 diabetes, shuts down IL-1β secretion by preventing Cyropyrin activation