Surgical treatment and long-term outcomes of cleft lip and palate.

Background. Treatment protocols for orofacial clefts (OFC) have evolved over the years. Modern outcome goals of primary repair have shifted from solely achieving an intact palate repair towards successful long-term outcomes, with focus on speech development, occlusion, hearing, appearance, and maxillary growth. An anatomically and functionally intact palate are vital for development of proper speech; this is among the most important aspects of cleft repair. Unsuccessful primary repair may result in velopharyngeal insufficiency (VPI) due to a structural deficit in the palate or an oronasal fistula (ONF). These complications may be severe enough to have a detrimental impact on the growing child’s psychological health and social relationships and to require a secondary surgical (SS) intervention in the form of speech-correcting surgery (SCS), fistula repair, or both. These complications not only create a surgical dilemma (particularly ONFs) but also cause additional pain and suffering for the child and increased medical costs. Although a myriad of surgical treatment protocols and techniques for OFCs has been developed due to the controversies concerning speech and maxillofacial growth, the optimal protocol regarding both timing and repair method remains unclear. The Cleft and Craniofacial Center, Department of Plastic surgery, Helsinki University Hospital has a history of various surgical protocols and techniques that have been utilized over the past three decades. Aims. The main aim with this thesis was to retrieve an overview of the long-term incidence for SS, with focus on SCS and fistula repair in different types of cleft palates (CP), including patients with Robin sequence (RS), treated at the Cleft and Craniofacial Center, Department of Plastic surgery, Helsinki University Hospital. The different surgical protocols and techniques utilized since the 1990s at the cleft center were also assessed and compared. Methods. This thesis consists of four separate studies, thus creating a study series involving the most common types of OFCs classified by the Veau system (isolated cleft palate [ICP], unilateral cleft lip and palate [UCLP], and bilateral cleft lip and palate [BCLP]), including RS. All studies were retrospective single-center follow-up studies. Only non-syndromic (ns-CP) subjects born between 1990 and 2011 were included, and all were treated and followed by the multidisciplinary cleft team as a part of the standard treatment protocol at the time of the cleft center. Only children with frequent follow-up to at least 8 years of age or longer were included in the ICP and RS studies (Studies I-II), whereas results were analyzed at alveolar bone grafting (ABG) and post-ABG in the UCLP and BCLP studies (Studies III-IV). The primary palatoplasty protocols utilized throughout the years involved four different single-stage techniques and two different two-stage protocols, early soft palate repair combined with short delayed hard palate repair, and early hard palate repair combined with short delayed soft palate repair. Results. The thesis included altogether 872 patients with ns-CP: ICP 423 (SCP 123 and HSCP 300), RS 78, UCLP 290, and BCLP 81. The long-term incidence for SS was high, and ranged between the Veau hierarchy from 23.6% to 46.9% (mean 34.5%) for SCS and 0.8-53.1% (mean 20.9%) for fistula repair. Extensive clefts, partly or totally detached from the vomer as the HSCP (inclusive RS) and BCLP were more likely to require SCS. Fistula repair followed the severity of the Veau hierarchy. The outcome differences between the surgical protocols in CLP (UCLP and BCLP) were small, indicating that none of the treatment protocols was clearly superior to another. However, for both SCS and fistula repair, attention was drawn to the somewhat more favorable outcomes of the single-stage protocol. Moreover, no single-stage technique was clearly superior to another. A substantial number of fistulas were closed at ABG, particularly the single-stage protocol with a high rate of anterior fistulas, especially in connection to a perialveolar fistula. RS is associated with a high incidence of SCS and fistula formation. Gender, age at primary palatoplasty, surgical technique, surgeon, cleft severity, and airway management at infancy do not appear to be associated with need for SS. Conclusion. As SS (SCS and fistula repair) are common in patients with OFCs in the long-term, these surgeries are particularly anticipated in extensive clefts and in patients with associated RS. No surgical protocol or technique is superior to another regarding the long-term need for SCS or fistula repair. Proper fistula assessment requires long-term follow-up, as a substantial part of the ONFs is repaired at ABG.Bakgrund. Under årens lopp har vårdprogram för patienter med spaltmissbildning (spalt i läppen, käken och/eller gommen; LKG) utvecklas. Målsättningen med vården har förändrats från att inte enbart reparera defekten till att uppnå långsiktiga och framgångsrika resultat med fokus på tal, bett, utseende och tillväxt av käken. En hel och fungerande gom är nödvändig för produktionen av normalt tal, vilket därför är en av det viktigaste aspekterna kring vård av LKG. Förvärvad velofaryngeal insufficiens (VPI) kännetecknas av ett hypernasalt och oförståeligt tal. Detta fenomen kan uppstå hos individer med korrigerad gomspalt pga. en strukturell defekt i den korrigerade gommen till exempel av oförmåga att stänga den velofaryngeala sfinktern på grund av en kort gom eller genom en förbindelse (t.ex. en oronasal fistel) mellan mun och näshåla som ger upphov till ett luftläckage från munhålan till näshålan vid tal. Dessa komplikationer kan medföra negativa samt ödesdigra konsekvenser för det växande barnet samt kräva återställande sekundära operationer i form av talförbättrande operationer (SCS) eller stängning av oronasala fistlar. Dessa komplikationer utgör inte enbart ett kirurgiskt dilemma – i synnerhet reparationen av oro-nasala fistlar – utan medför även ytterligare smärta och lidande för barnet samt förhöjda kostnader. Trots att det har utvecklats otaliga protokoll och tekniker för primär-kirurgi, för att gynna både tal och tillväxten av käken, förkommer det än så länge ingen konsensus angående vilket protokoll som är lämpligast. Läpp- och gomspaltscentret Husuke vid Helsingfors universitetssjukhus har en historia med flera olika vårdprotokoll samt operationstekniker över de senaste årtionden. Målsättning. Målsättningen med denna studie var att retrospektivt erhålla en översikt samt sammanfatta behovet av sekundär kirurgi med fokus på SCS eller fistelkorrektion i olika typer av spalt patienter, inklusive patienter diagnostiserade med Robin sekvens (RS) samt därtill evaluera och jämföra långtidsresultaten beträffande olika kirurgiska protokoll och tekniker som utövats sedan 1990-talet på läpp- och gomspaltscentret. Metoder. Avhandlingen består av fyra separata studier som därmed skapar en studieserie angående de vanligaste typerna av LKG, klassificerade enligt Veau systemet (isolerad gomspalt [ICP], unilateral (ensidig) läpp- käk- och gomspalt [UCLP] och bilateral (dubbelsidig) läpp- käk- och gomspalt [BCLP]) inklusive RS. Alla studier var retrospektiva singelcenter-studier där enbart icke-syndromatiska patienter (ns-CP) var inkluderade och patienterna var födda mellan 1990 och 2011. Samtliga vårdade patienter var uppföljda av läpp- och gomspaltscentrets multidisciplinära spaltteam enligt rådande standardiserade vårdprotokoll. Enbart barn med regelbunden uppföljning till minst av en ålder på 8 år eller längre var inkluderade i studierna I-II (patienter med ICP eller RS) medan resultaten var analyserade vid bentransplantationen (ABG) i studierna III-IV (patienter med UCLP och BCLP). Primäroperationerna som tillämpats under åren involverade fyra olika operationstekniker som utförts i en omgång (single-stage) samt två olika protokoll som utfördes i två omgångar (two-stage); tidig slutning av mjuka gommen i kombination med efterföljande slutning av den hårda gommen samt vice versa. Resultat. Avhandlingen omfattar total 872 inkluderade patienter med icke-syndromatiska spaltmissbildningar: ICP 423 (SCP 123 och HSCP 300), RS 78, UCLP 290, samt BCLP 81. Långtidsincidensen för sekundära operationer i gommen var hög och varierande mellan spalttyperna; SCS från 23.6% till 46.9% (medelvärde 34.5%) samt 0.8-53.1% (medelvärde 20.9%) för korrektion av fistlar. Omfattande spalter som delvis eller totalt är åtskilda från vomern som HSCP (inklusive PRS) samt BCLP var mer sannolika för att kräva SCS medan behovet för korrektion av fistlar följde Veau spalthierarkin. Frånsett små skillnader uppkom inga entydiga skiljaktigheter mellan de kirurgiska protokollen som använts för primär-kirurgi av CLP (UCLP och BCLP). Trots detta fästes det uppmärksamhet vid de relativt gynnsamma resultaten av single-stage protokollet, både beträffande behovet av SCS samt för reparation av fistlar. Tillika, visade sig ingen single-stage operationsteknik vara överlägsen i jämförelse med de övriga. En betydande del av fistlar är reparerade vid ABG. Speciellt single-stage protokollet har ett högt antal med speciellt anteriot lokaliserade fistlar som ofta var associerade med en perialveolara fistlar. RS är associerad med ett högt behov av både SCS samt fistlar. Varken kön, primäroperationsteknik, kirurg, svårighetsgrad av spalt eller svårighetsgrad av obstruktion framkom som predisponerande faktor för det följaktiga behovet av sekundär kirurgi. Slutsats. Sekundärkirurgi i form av SCS och reparation av oronasala fistlar är vanliga inom LKG och är speciellt förväntade hos barn med omfattande spaltmissbildningar och i samband med RS. Inget kirurgiskt vårdprotokoll eller teknik visade sig vara bättre än en annan. Långtidsuppföljning är essentiell vid evaluering av oronasala fistlar, då en betydande del av dessa repareras vid ABG

Journal Staff

Upprinnelsen till den rapport som du nu har i din hand är att det under några år har hållits en intern universitetspedagogisk konferens vid Linköpings universitet. Syftet med konferenserna har varit att stimulera universitetets lärare att skriva om sina pedagogiska erfarenheter och tankar. Ett antal utbildningar inom universitetet använder PBL och flera bidrag som diskuterar och belyser PBL har presenterats. Dessa har kommit att bli viktiga i den fortsatta utvecklingen av PBL. Nu har vissa av de tidigare rapporterna tagit slut och det har uppstått behov av att trycka dessa igen och då gärna i en samlad rapport. Den rapport som nu kommit till består alltså till stor del av tidigare presenterade bidrag. Rapporten har kompletterats med ett nyskrivet bidrag av Charlotte Silén och två bidrag som Charlotte skrivit i samband med forskarutbildningskurser. I rapporten finns också ett bidrag som  presenterats av Karin von Shilling på en PBL konferens 1995. Med denna design hoppas vi att rapporten ska kunna bli intressant både för den som vill skaffa sig en introduktion och för den som har erfarenheter av PBL och som vill skaffa sig idéer och perspektiv

Vem ska trösta ensamkommande, papperslösa barn och unga? : En kvalitativ undersökning

Examensarbetet är en del av projektet ”Papperslösa - de icke önskade?” som initierades av Finlands Röda Kors, Åbolands distrikt 2017. Projektets syfte är att förstå begrepp som berör icke-medborgare och tydliggöra vad kommunerna samt frivilliga organisationer gör för icke-medborgare, de så kallade papperslösa. Syftet med detta examensarbete är att utvidga vår kunskap om ensamkommande, papperslösa barn och unga samt ta reda på vad servicesystemet i Åbo erbjuder och borde erbjuda dem. I arbetet svarar vi på följande frågor: ”Vad är barns och ungas rättigheter och hur uppfylls de i praktiken för ensamkommande, papperslösa barn och unga?” samt ”Vad erbjuder servicesystemet i Åbo för ensamkommande, papperslösa barn och unga?”. Metoden för examensarbetet är en kvalitativ undersökning. Teoridelen i examensarbetet fokuserar på Finlands lagar, de mänskliga rättigheterna, barnets rättigheter, ensamkommande barns och ungas situation, service som erbjuds samt ämnet ur ett nordiskt perspektiv. Examensarbetet innefattar intervjuer med fem aktörer i Åbo. Resultatet från undersökningen visar att servicen som erbjuds för ensamkommande, papperslösa barn och unga är hälsovård från Åbo stad och socialskydd från församlingar samt frivilliga organisationer. Alla aktörer strävar efter att följa de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen. Resultatet visar också att det finns brister. Ämnet ensamkommande, papperslösa barn och unga är motstridigt och ansvarsfördelningen är otydlig.Opinnäytetyö on osa projektia ”Papperslösa - de icke önskade?” jonka Suomen Punaisen Ristin Turunmaan osasto käynnisti vuonna 2017. Projektin tarkoituksena on selventää käsite ”ei kansalainen” sekä selittää mitä kunnat sekä vapaaehtoisorganisaatiot tekevät ”ei kansalaisen”, ns. paperittoman, hyväksi. Opinnäytetyön tarkoitus on laajentaa tietämystämme yksintulleista, paperittomista lapsista ja nuorista sekä selvittää mitä palvelujärjestelmä Turussa tarjoaa ja mitä sen pitäisi tarjota heille. Opinnäytetyössä vastaamme seuraaviin kysymyksiin: "Mitkä ovat lasten ja nuorten oikeudet ja miten ne käytännössä toteutuvat, kun kyseessä on yksintullut, paperiton lapsi tai nuori?" ja "Mitä Turun palvelujärjestelmä tarjoaa yksintulleelle, paperittomalle lapselle ja nuorelle?" Opinnäytetyön metodiikka on laadullinen tutkimus. Opinnäytetyön teoreettinen osa perustuu Suomen lakiin, ihmisten oikeuksiin, lasten oikeuksiin, yksintulleiden lasten ja nuorten tilanteeseen ja palveluihin pohjoismaisesta näkökulmasta. Opinnäytetyöhön sisältyy haastatteluja viiden Turussa toimijoiden kanssa. Opinnäytetyön tulos on, että palvelut joita tarjotaan yksintulleille, paperittomille lapsille ja nuorille, ovat Turun kaupungin terveyspalvelut sekä seurakunnan ja vapaaehtoisorganisaatioiden tarjoama sosiaaliturvaa. Kaikki toimijat pyrkivät noudattamaan ihmisoikeuksia sekä sopimusta lastenoikeuksista. Tulos kuitenkin osoittaa, että puutteita vielä löytyy. Yksintulleet, paperittomat lapset ja nuoret ovat ristiriitainen aihe ja vastuunjako on epäselvä.The thesis is a part of the project ”Undocumented – not wanted?” launched by the Finnish Red Cross, Åboland District in 2017. The project purpose is to understand the concepts related to non-citizens and clarify what local authorities and voluntary organizations do for non-citizens, the so called “Undocumented”. The purpose of the thesis is to expand our knowledge of unaccompanied, undocumented children and adolescents and find out what Turku's service system offers and should offer them. In the thesis, we answer the following questions: “What are the rights of children and adolescents, and how are they fulfilled for unaccompanied, undocumented children and young people?” and “What does Turku's service system offer for unaccompanied, undocumented children and adolescents?”. The method of the thesis is a qualitative study. The theoretical part of the thesis focuses on Finnish law, human rights, children’s rights, the situation of unaccompanied children and adolescents and, - services offered from a Nordic perspective. The thesis includes interviews with five actors in Turku. The result of the thesis is that the services provided for unaccompanied, undocumented children and adolescents are health care from the city of Turku and social security from parishes voluntary organizations. All organizations and institutions strive to follow the human rights and the Convention on the Rights of the Child. The result shows that there are still shortcomings. The subject unaccompanied, undocumented children and adolescents is contradictory and responsibilities are unclear

Tilasto on niin kuin se luetaan

Caroline Criado Perez: Näkymättömät naiset. Näin tilastot paljastavat miten maailma on suunniteltu miehille. Helsinki: WSOY, 2020, 411 s. I S B N 978-951- 0-44665-

The I of the role poem : Aspects of the Swedish role poem from Bellman to Runeberg

For some reason the Swedish role poem has attracted very little attention among literary scholars, and this dissertation is the first attempt to make up for this shortage. Since Romanticism, lyric poetry focusing on the personal feelings and emotions of the poet has been the dominating form of poetry. The role poem instead presents the reader with a speaking "I" separate from the poet. The dissertation revolves around questions about how the speaking "I" of the role poem is constructed, and discusses the function of the role poem. The tension created by different levels of meaning; i.e. the mimetic and the rhetoric, and how this tension renders the poem ambiguous, is discussed in length. The dissertation also investigates features of the role poem that change and features that remain unaltered when Classicism changes into Romanticism. The material for this dissertation consists of a selection of poems ranging from approximately 1760 to 1840 and authors include Carl Michael Bellman (1740-1795), Anna Maria Lenngren (1754-1817), Frans Michael Franzén (1772-1847), Erik Gustaf Geijer (1783-1847), Julia Nyberg (1785-1854) who wrote under the pseudonym Euphrosyne, Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866), Wilhelm von Braun (1813-1860) and Johan Ludvig Runeberg (1804-1877). The theoretical approach to the material is on one hand the use of the concepts of the mimetic I and the rhetoric I that has been used in modernist lyric research, and on the other hand the use of classical rhetoric, focusing on characterization and the method called sermocinatio. The analysis shows that sermocinatio can be considered a possible origin of the Swedish role poem, and the concepts mimetic I rhetoric I have proved useful for describing the tension created between the role poem's different levels of meaning. The tension created activates the reader to regard the poem from a wider perspective, drawing attention to the construction of the poem. The analysis shows that the Swedish role poem can be defined as a poem where the speaker is someone separate from the author, speaking in first tense. The speaker is always the center of attention. The role poem also displays a tension between its different levels of meaning that can be referred to as its mimetic and its rhetorical aspects. The speaker is usually a representative of a larger group of people, for example a certain profession.Denna avhandling är en pilotstudie i den svenska rolldikten som det hittills inte har funnits en djupgående undersökning om. I en rolldikt möts läsaren av en jag-röst som är någon annan än författaren. Därför skiljer sig rolldikten från centrallyriken som kretsar kring poetens känslor och upplevelser, och som vi sedan romantiken har vant oss vid är den dominerande formen av poesi. I en rolldikt märker läsaren, förutom den fiktiva jag-rösten, också närvaron av en författarinstans som skapar det etiska och estetiska normverk diktens verklighet utspelar sig mot. Närvaron av såväl ett fiktivt jag som författarinstansen gör att det uppstår en spänning i dikten som aktiverar läsaren. Materialet i avhandlingen består av ett urval dikter från ca 1760 till 1840. Dikterna som analyseras inkluderar klassiker som Carl Michael Bellmans Opp Amaryllis ur Fredmans sånger och två av Johan Ludvig Runebergs idyllepigram ur Dikter II, men också numera i stort sett bortglömda författare som Wilhelm von Braun och Julia Nyberg (Euphrosyne) finns representerade. Avhandlingen fokuserar på rolldiktgenrens teoretiska aspekter och undersöker vilken funktion rolldiktsformen fyller. Avhandlingsförfattaren argumenterar också för att den klassiska retorikens karaktärsgestaltning, sermokinationen, kan ses som ursprunget till rolldikten. I avhandlingen undersöks också vad som händer med genren när klassicismen övergår i romantik

Sosiologian ja tilastotieteen rajoilla. Faktorianalyysi rajakohteena

Tutkimus on metodologinen, tieteiden välisyyttä tarkasteleva tutkimus. Tarkastelun kohteena ovat tilastotiede ja sosiologia sekä niiden kohtaaminen kvantitatiivisessa sosiologisessa tutkimuksessa. Tutkimuksessa tarkastellaan ja pohditaan tilastotieteen mahdollisuuksia ja rajoja sosiologisessa tutkimuskäytössä. Tilastotieteen ja sosiologian kohtaamista ja siihen liittyviä jännitteitä havainnollistetaan tutkimusprosessin eri vaiheiden kautta. Tutkimuksen perusaineistona ja empiirisen tarkastelun kohteena ovat Suomessa vuosina 1960–2018 tarkastettua 532 sosiologian väitöskirjaa. Aineiston kuvauksessa esitellään aluksi tilastollisten menetelmien vaihteleva suosio sosiologien väitöstutkimuksissa, jonka jälkeen aineiston kuvaus kohdentuu 123:een monimuuttujamenetelmiä sisältävään väitöskirjaan. Suosituin monimuuttujamenetelmä sosiologian väitöskirjoissa on faktorianalyysi, jota tutkimuksessa analysoidaan rajakohdemallia hyödyntäen. Rajakohteena on täten faktorianalyysin valinta ja käyttötapa sosiologisessa tutkimuksessa. Mallin kauttakulkupisteinä ovat tilastomatematiikkaan ja muuttujien ominaisuuksiin perustuva kauttakulkupiste, faktorianalyysin asetelmaan perustuva kauttakulkupiste sekä sosiologiseen tutkimuskysymykseen perustuva kauttakulkupiste. Rajakohdetta käyttävinä osapuolina ovat tilastotiedettä edustavat tahot, jotka voivat olla tilastotieteilijöitä tai esimerkiksi menetelmäoppaita sekä toisena tahona tutkimusta tekevät sosiologit. Rajakohdemallissa kutsutaan kääntämiseksi vaihetta, jossa osapuolet valitsevat vakuuttuvavimmaksi kokevansa kauttakulkupisteen. Kääntäminen voidaan nähdä kamppailuna tieteellisestä auktoriteetista. Sosiologit ovat perustelleet faktorianalyysin valintaa väitöskirjoissaan monin eri tavoin. Jotkut perustelut ovat liittyneet tilastomatemaattisiin näkökulmiin, esimerkiksi muuttujien välisen riippuvuuden analysointitarpeeseen. Osa perusteluista nivoutuu asetelmallisiin tavoitteisiin, kuten muuttujien taustalla olevan rakenteen selvittämiseen. Faktorianalyysia on perusteltu myös sosiologiseen tutkimuskysymykseen kytkeytyen. Tällöin perusteluissa on esitetty muun muassa tarve löytää aineistosta empiirisiä vastineita teoreettisille käsitteille. Tutkimuksessa on analysoitu myös sitä, millä tavalla sosiologit ovat faktorianalyysia käyttäneet, toisin sanoen, minkälaisia analyysin suorittamiseen liittyviä teknisiä valintoja he ovat tuoneet esiin. Tulososiossa esitellään eri aikoina esitettyjä muuttujavalintoja sekä faktorointiin ja rotatointiin liittyviä valintoja. Tarkastelu paljastaa faktorianalyysin taipuneen tilastomatemaattisuutensa lisäksi myös sosiologista ajattelua palvelevaksi tutkimusmenetelmäksi. Tulos ei ole yllättävä, koska faktorianalyysi on alun perinkin kehitetty erilaiseen ihmistieteelliseen, ihmisten toimintaan kohdistuvan tutkimuksen - kuten psykologian - tutkimustarpeisiin. Faktorianalyysin perustajaksi mainittu Louis Thurstonen mukaan tilastotieteilijät eivät aluksi edes hyväksyneet faktorianalyysia tilastotieteelliseksi menetelmäksi. Lopuksi tutkimuksessa pohditaan mahdollisuutta laajentaa rajakohdetarkastelu kaikkiin monimuuttujamenetelmiin. Monimuuttujamenetelmien ja yleisesti tilastollisten menetelmien käyttö sosiologisissa tutkimuksissa on herättänyt keskustelua sosiologien keskuudessa. Tutkimuksen tekeminen on parhaimmillaan yhteistyötä, jossa onnistuneen lopputuloksen saavuttamiseksi on hyvä löytää yhteinen ymmärrys. Toivon tämän tutkimuksen avaavan sekä tilastotieteilijöille että sosiologeille erilaisia näkökulmia tilastollisten menetelmien käyttöön ja siten edesauttavan yhteisen ymmärryksen saavuttamisessa.This interdisciplinary study focuses on the limits and possibilities of using statistical methods in sociological research. The combining of statistics and sociology and the related tension caused by their differing baselines are demonstrated through the various phases of the sociological quantitative research process. The basic data of the empirical study consist of 532 Finnish sociological dissertations written between 1960 and 2018, according to which the use of statistical methods has varied over time. The study examines further 123 dissertations that involved multivariate methods, of which factor analysis is the most popular one in sociological dissertations. The theoretical frame of reference of the study is boundary object theory, where the boundary object consists of sociologists’ arguments concerning their choice and execution of factor analysis. There are three passage points. The first one emphasizes the principles of mathematical statistics, the second one the structure of the factor model, and the third one the sociological point of view and the aim of sociological research. Translation, that is, the passage point a sociologist has chosen, can be seen as competition for scientific authority. Sociologists’ arguments for the use of factor analysis are heterogenous, including statistical, structural, and sociological points of view. The method has also been used in a variety of ways. The study shows that factor analysis is not only a statistical multivariate method, but also a useful tool for social scientists who use quantitative data to find answers to conceptual research questions. To conclude the study, the possibility of expanding the use of boundary object theory to all multivariate methods is discussed

Uskollisuuden ja mustasukkaisuuden diskursseja jatkosodan kirjeenvaihdossa

Tutkielmassa tarkastellaan nuoren seurustelevan pariskunnan jatkosodan ajan kirjeenvaihtoa. Tutkimuksen kohteena ovat mustasukkaisuuteen ja uskollisuuteen linkittyvät diskurssit. Tutkielmassa kuvataan näiden diskurssien kielellisiä piirteitä, sisältöä sekä diskurssien funktioita ja ilmenemismuotoja. Lisäksi tarkastellaan mustasukkaisuuden ja uskollisuuden diskurssien suhteita toisiinsa, muihin kirjeen sisältöihin sekä kirjoittamishetken ja yleisemmin sota-ajan kontekstiin. Tutkielman lingvistisenä tavoitteena on monipuolistaa diskurssintutkimuksen kenttää ja kuvata sotaajan kirjeiden kielellisiä ominaisuuksia. Historiantutkimuksellisena tavoitteena on puolestaan murtaa perinteistä käsitystä pariskuntien sota-ajan kirjeenvaihdosta. Tutkimusaineistona käytetään yhtä kirjekokoelmaa Tampereen yliopiston Kansanperinteen arkiston sota-ajan kirjeiden kokoelmasta (SAK). Kokoelma sisältää nuoren, seurustelevan parin jatkosodan aikaista kirjeenvaihtoa aina vuodesta 1941 vuoteen 1945 asti. Tutkimusaineisto on rajattu koskemaan vuosien 1942 ja 1943 kirjeitä. Aineiston rajaus perustuu siihen, että tutkittaessa diskurssien välisiä suhteita ei ole hyödyllistä ottaa mukaan vuoden 1941 kirjeitä, sillä tuolta vuodelta kokoelmaan on päätynyt vain kirjeenvaihdon toisen osapuolen kirjeet. Toisaalta vuosien 1944 ja 1945 kirjeet jätetään tutkimusaineiston ulkopuolelle, koska tuolloin pariskunnan suhde on jo niin vakiintunut, ettei tutkimuksen kohteena oleville diskursseille ole suurta tarvetta. Kaikkiaan aineisto käsittää 421 kirjettä, joiden lukumäärä jakautuu lähes tasan kahden kirjoittajan välillä. Tutkimus on luonteeltaan monitieteinen, ja siinä hyödynnetään teoriataustana kolmea eri tieteenalaa. Lingvististä teoriaa edustaa diskurssintutkimus. Mustasukkaisuuden teoreettisessa tarkastelussa hyödynnetään psykologiantutkimusta ja kirjoittamisajankohdan kontekstin selvittämisessä historiantutkimusta. Tutkimuksen analyysi hyödyntää diskurssintutkimuksellista otetta. Koska diskurssit on tuotettu aina suhteessa kontekstiinsa, diskursseja tutkimalla saadaan uutta tietoa myös kontekstista. Toisaalta tutustumalla kontekstiin voidaan saada uutta tietoa myös niiden synnyttämistä diskursseista. Tutkielman tuloksena selvisi, että mustasukkaisuuden ja uskollisuuden diskurssit saavat kirjeissä monenlaisia erilaisia muotoja ja merkityksiä. Diskurssien suhde on hyvin kiinteä: useimmiten mustasukkaisuuden diskurssi saa aikaan uskollisuuden vannomisen diskurssia. Mustasukkaisuuden ja uskollisuuden diskurssit tuottavat myös anteeksipyytelyn ja -antamisen diskursseja, joista muodostuu useissa peräkkäisissä kirjeissä esiintyvää dialogia. Tutkimuksen kohteena olevat diskurssit ovat hyvin kiinteästi yhteydessä sota-ajan kontekstiin. Niissä näkyvät esimerkiksi ajan käsitykset kotirintamalle soveliaasta käytöksestä, sukupuolirooleista ja naisen asemasta. Myös sotaajan itsesensuuri-ilmiö ja kirjoittajien nuori ikä ovat vaikuttaneet mustasukkaisuuteen ja uskollisuuteen linkittyviin diskursseihin

Den fjortonde upplagan av SAOL

Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. 14 upplagan. Stockholm: Norstedts 2015. 1596 sidor. Pris från 198 SEK