Ecology and conservation of bryophytes and lichens on Fagus sylvatica

Environmental factors related to the occurrence of epiphytic bryophytes and lichens were examined in beech (Fagus sylvatica) forests in the Province of Halland, Sweden. Patterns in species composition and species number at different temporal and spatial scales were analyzed with emphasis on species of conservation concern (i.e. red-listed and indicator species). (I) At stand level, the availability of substrate, a high stand age and forest continuity were the most important factors explaining high species number of epiphytes of conservation concern. The difference in species number between stands with and without forest continuity was probably related to the presence of old trees and the time available for species colonization. (II) Within stands, plots containing old trees, at the base of slopes and with low recent forestry impact had the highest species number. At tree level, age, size and moss cover were primary factors in explaining both species number and species composition of all species. Red-listed lichens were associated with damaged beech trees older than 180 years, whereas the few red-listed bryophytes were also recorded on younger stems in dense stands. (III) The vertical distribution of epiphytes, recorded on newly fallen beech stems, could also be related to tree age. Some red-listed lichens were recorded only from above 2 m in height on trees older than 250 years. The presence of any species of conservation concern at 2-5 m height on standing living beech trees correlated positively to moss cover and bark structure, which in turn was dependent on tree age. (IV) The effect of bark and tree characteristics on species occurrence was studied. It was found that the combination of high bark pH, high tree age and damaged stem best explained the number of species of conservation concern. The link between old beech trees and high bark pH was partly explained by a positive effect of tree age on stemflow pH. (V) At microhabitat level, the type of stem damage rot hole was found to positively influence bark pH and the occurrence of species of conservation concern. Old and slow-growing trees with rot holes are, however, often removed from managed beech forests. A spatial separation between managed and retention areas is therefore recommended in shelterwood forestry

Conifer tree species and age as drivers of epiphytic lichen communities in northern European production forests

The epiphytic lichen species richness and community composition was compared for 600 living trees distributed within the interior of 60 Scots pine and Norway spruce monoculture stands in southern Sweden. A higher species richness, and more unique species, was found on trees of Scots pine than of Norway spruce, and distinctive communities were associated with the two tree species. Lichen species composition also shifted between the 30-, 55- and 80-year-old stands, although there was no significant difference in species richness between the different age classes. Tree species and age of the stand explained most of the variation in community composition (41%), with additional variance explained by lichen proximity to the ground (6%) and aspect (1%) (northern/southern side of trunk). Scots pine and Norway spruce share many attributes, such as both being conifers with acidic bark properties and having a similar geographical distribution in Fennoscandia. However, our study showed that species richness and community composition can nevertheless diverge in stands dominated by these two tree species. Since the occurrence of red-listed species was low in these stands, we suggest that 80-year rotations are not long enough for the occurrence of the many rare and specialized lichen species that require old forest structures and long forest continuity in this region

Dataset on species incidence, species richness and forest characteristics in a Danish protected area

The data presented in this article are related to the research article entitled “Restoring hydrology and old-growth structures in a former production forest: Modelling the long-term effects on biodiversity” (A. Mazziotta, J. Heilmann-Clausen, H. H.Bruun, Ö. Fritz, E. Aude, A.P. Tøttrup) [1]. This article describes how the changes induced by restoration actions in forest hydrology and structure alter the biodiversity value of a Danish forest reserve. The field dataset is made publicly available to enable critical or extended analyses

Crop pests and predators exhibit inconsistent responses to surrounding landscape composition

The idea that noncrop habitat enhances pest control and represents a win–win opportunity to conserve biodiversity and bolster yields has emerged as an agroecological paradigm. However, while noncrop habitat in landscapes surrounding farms sometimes benefits pest predators, natural enemy responses remain heterogeneous across studies and effects on pests are inconclusive. The observed heterogeneity in species responses to noncrop habitat may be biological in origin or could result from variation in how habitat and biocontrol are measured. Here, we use a pest-control database encompassing 132 studies and 6,759 sites worldwide to model natural enemy and pest abundances, predation rates, and crop damage as a function of landscape composition. Our results showed that although landscape composition explained significant variation within studies, pest and enemy abundances, predation rates, crop damage, and yields each exhibited different responses across studies, sometimes increasing and sometimes decreasing in landscapes with more noncrop habitat but overall showing no consistent trend. Thus, models that used landscape-composition variables to predict pest-control dynamics demonstrated little potential to explain variation across studies, though prediction did improve when comparing studies with similar crop and landscape features. Overall, our work shows that surrounding noncrop habitat does not consistently improve pest management, meaning habitat conservation may bolster production in some systems and depress yields in others. Future efforts to develop tools that inform farmers when habitat conservation truly represents a win–win would benefit from increased understanding of how landscape effects are modulated by local farm management and the biology of pests and their enemies

Bark- och vedlevande lavar i Väster- och Nordanskog på Särö i norra Halland

Den epifytiska lavfloran i den gamla tallekskogen (67,3 ha) på Särö, Kungsbacka kommun, undersöktes 1998-99. Totalt identifierades 231 arter. Med ytterligare ett par sentida fynd blir artantalet 233. Så många som 37 rödlistade lavar noterades. Tre tidigare funna rödlistade arter återfanns dock inte. Särskilt ekens lavflora är exceptionellt artrik (176 arter, varav 34 rödlistade). Det finns få svenska fynd av följande noterade arter; stiftkvistlav Bacidia vezdae, Bacidia viridifarinosa, grå jordlav Catapyrenium psoromoides och grynig gelélav Collema subflaccidum. Ädelkronlav Pachyphiale carneola förekommer här med den rikligaste kända förekomsten i Sverige. Åtminstone följande sju arter rapporteras som nya för landskapet Halland: Gyalecta truncigena, Lecanora aitema, L. leptyrodes, L. subintricata, Lecidella laureri, Marchandiomyces corallinus och Strangospora delitescens. Vidare har noterats det första säkerställda fyndet av pulver-ädellav Megalaria pulverea i landskapet.Den artrika och värdefulla lavfloran på Särö kan förklaras med förekomsten av en mångfald av olika substrat av såväl bark (ung och slät likaväl som gammal och skrovlig av många olika trädslag) som ved (i olika nedbrytningsstadier) i olika ljusexponeringar, ett gynnsamt lokalklimat och en lång kontinuitet som trädbärande mark för ek och tall. Ett stort antal rödlistade arter eller i övrigt intressanta arter förekommer även av kärlväxter, mossor, svampar, insekter, landmollusker och fåglar. Detta markerar ytterligare de mycket höga naturvärden som skogen på Särö representerar. Skogarna på Särö tillhör de få kvarvarande kustskogarna på Västkusten med en lång kontinuitet. Särö Västerskog är naturreservat, medan Särö Nordanskog, väl så värdefull som Västerskog, fortfarande är oskyddad. För att bevara den unika lavfloran är skydd inte nog. Det måste kombineras med viss skötsel, främst röjningar kring de gamla ekarna, så att mer ljus kan nå stammarna.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Miljöövervakning av epifytiska lavar och mossor i bokskog - förslag till nytt delprogram

I maj 2009 fick Naturcentrum uppdrag från Länsstyrelsen i Kronobergs län att ta fram förslag på nytt delprogram för övervakning av naturvårdsintressanta epifytiska lavar och mossor i bokskog. Efter initiala studier av litteratur, internet och kontakter med liknande övervakningsprojekt knöts kontakter via Länsstyrelsen i Kronobergs län med Anders Bignert, Naturhistoriska riksmuseet, expert på design av miljöövervakningsmetoder. Samarbetet innefattade fältstudier (Naturcentrum) och datasimuleringar (Anders Bignert) för att svara på tre viktiga frågor: 1) Hur stor är effektiviteten i artfångst för olika s.k. förenklade metoder jämfört med helyteinventeringar? 2) Fångar någon av metoderna upp förändringar bättre än någon annan? 3) Hur stort stickprov behövs per län för att med viss sannolikhet notera dessa förändringar? Under hösten har därför Naturcentrum inventerat fyra olika stora (1-4 ha) gamla bokskogar i Hallands län på naturvårdsintressanta arter. Dessa arter har i bestånden eftersökts på samtliga bokar med en större brösthöjdsdiameter än 20 cm. Dessutom har strukturdata som trädomkrets och trädtyp angetts för varje studerad bok. Samtliga träd, med och utan förekomst av arter, koordinatsattes för att möjliggöra simuleringar i dator. Anders Bignert har därefter testat effektiviteten i artfångst för tre olika s.k. förenklade metoder jämfört med de utförda helyteinventeringarna: A) Transekter B) Cirkelprovytor och C) Slumpade träd. Resultaten av hittills utförda simuleringar (fråga 1 ovan) visade att många träd behövde inventeras i bestånden för att hitta minst 80% av arterna i minst 80% av fallen. Orsaken till det beror på bl.a. få fynddata och aggregerade artförekomster i bestånden. Ingen metod var effektivare än den andra, utan i stort sett jämförbara. Tidsmätningar av metoderna i fält har dock inte utförts. Mot bakgrund av testerna och tidigare erfarenheter föreslår Naturcentrum preliminärt att delprogrammets metodval blir helytesinventering. Därigenom blir det möjligt att utvärdera artförekomster inte bara på större geografisk nivå utan även objektsvis, vilket skapar mervärden för t.ex. naturvården (ÅGP, Natura 2000, Vård- och Förvaltning i reservat ). Viss samordning kan göras med Skogsstyrelsen. Viktigaste förändring jämfört med tidigare använd metod (”Hallands-metoden) är urvalet av objekt. Dessa objekt avses att slumpas fram från gemensam databas av nyckelbiotoper i skogsmark och värdekärnor inom skyddade områden. Beräkningar behöver göras hur många sådana objekt som behöver göras, men antalet kommer sannolikt hamna mellan 20 och 40 per län. Ett rullande omdrev av objekt kan göras vart femte eller vart tionde år beroende på ambitionsnivå. Därutöver föreslås en rad förenklingar och effektiviseringar av metoden relativt ”Hallands-metoden”. På metodens basnivå inriktas datafångsten för arter enbart till förekomst/icke förekomst per träd (central målvariabel), inventerat trädurval begränsas till bokar ≥20 cm i brösthöjdsdiameter, enbart stående träd inventeras och en begränsad uppsättning naturvårdsintressanta arter (20 lavar, 6 mossor) används. Detta kan möjliggöra jämförelser mellan länen. Användare som har högre ambitionsnivå kan bortse från hela eller delar av restriktionerna. Metoden möjliggör också inventering av andra skogstyper än bokskog, men andra artlistor måste då tas fram för dessa och urvalet av objekt blir annorlunda

Uppföljning av biologisk mångfald i Biskopstorp: inventeringar av nyckelbiotoper, provytor och rödlistade arter

Biskopstorp är Hallands i särklass mest värdefulla skogsområde vad avser mängden av rödlistade och regionalt intressanta arter knutna till de artrika bok och ekskogarna. En reservatsbildning för ca 865 hektar av området är under utförande. Skötselåtgärder i syfte att avveckla granplanteringarna och restaurera och binda samman ädellövskogarna har redan påbörjats. För att undersöka utvecklingen och ge möjlighet till framtida utvärderingar om insatserna leder till gagn för den biologiska mångfalden, och då särskilt de ädellövskogsanknutna rödlistade arterna, påbörjades ett uppföljningsprojekt år 2000. Uppföljningen har skett på främst fyra sätt; 1) Provyteinventering där 115 utslumpade provytor inventerades inom Biskopstorp åren 2000-2003. Inom provytorna inventerades samtliga epifytiska, inklusive vedlevande, arter av lavar och mossor. 2) Kompletterande nyckelbiotopsinventering som utfördes under 2000-2003 och resulterade i en betydande ökning av såväl antalet som arealen av nyckelbiotoper. 3) Miljöövervakning av sju av de mest värdefulla nyckelbiotoperna i Biskopstorp. Inom varje område studeras samtliga trädstrukturer och rödlistade arter samt signalarter, så att de totala populationerna av arterna blir kända. Meningen är att följa utvecklingen ungefär vart tionde år. 4) En sammanställning över förekomsten av rödlistade och regionalt intressanta arter inom området. För närvarande är totalt 130 rödlistade och 87 regionalt intressanta arter kända inom Biskopstorp. Arter av vedlevande skalbaggar och epifytiska lavar är de klart mest förekommande av organismgrupperna.Skyddet och restaureringen av ett så pass stort skogsområde som Biskopstorp kommer för bl.a. de många rödlistade arterna med all sannolikhet att bli mycket positivt. Många kommer att öka i numerär och förhoppningsvis förekomma i livskraftiga bestånd. Biskopstorp kommer då fungera som ett källområde för många arter, vilka kan sprida och etablera sig i närliggande lämpliga lövskogsområden, som i sin tur ökar i naturvärde.Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p