Android Memory Capture and Applications for Security and Privacy

The Android operating system is quickly becoming the most popular platform for mobiledevices. As Android’s use increases, so does the need for both forensic and privacy toolsdesigned for the platform. This thesis presents the first methodology and toolset for acquiringfull physical memory images from Android devices, a proposed methodology for forensicallysecuring both volatile and non-volatile storage, and details of a vulnerability discovered by theauthor that allows the bypass of the Android security model and enables applications to acquirearbitrary permissions

Conceptual evidence collection and analysis methodology for Android devices

Android devices continue to grow in popularity and capability meaning the need for a forensically sound evidence collection methodology for these devices also increases. This chapter proposes a methodology for evidence collection and analysis for Android devices that is, as far as practical, device agnostic. Android devices may contain a significant amount of evidential data that could be essential to a forensic practitioner in their investigations. However, the retrieval of this data requires that the practitioner understand and utilize techniques to analyze information collected from the device. The major contribution of this research is an in-depth evidence collection and analysis methodology for forensic practitioners.Comment: in Cloud Security Ecosystem (Syngress, an Imprint of Elsevier), 201

Cardiopoietic cell therapy for advanced ischemic heart failure: results at 39 weeks of the prospective, randomized, double blind, sham-controlled CHART-1 clinical trial

Cardiopoietic cells, produced through cardiogenic conditioning of patients' mesenchymal stem cells, have shown preliminary efficacy. The Congestive Heart Failure Cardiopoietic Regenerative Therapy (CHART-1) trial aimed to validate cardiopoiesis-based biotherapy in a larger heart failure cohort

Ihon ja limakalvojen hoito gynekologista syöpää sairastavilla sädehoidon potilailla : potilasohje

Sädehoidosta aiheutuvien iholla ja limakalvoilla ilmenevien haittavaikutusten minimointi ja potilaan itsehoidon tukeminen ovat olennainen osa sädehoitotyötä. Edistämällä potilaiden ohjeistamista koskien mahdollisia haittavaikutuksia voidaan parantaa potilaan elämänlaatua ja hoitomyönteisyyttä. Opinnäytetyön yhteistyökumppanina toimi Pirkanmaan sairaanhoitopiiri (PSHP) ja opinnäytetyön aihe syntyi Tampereen yliopistollisen sairaalan (TAYS) tarpeesta tuottaa potilasohje tukemaan ohjausta sädehoitojakson aikana ja sen jälkeen. Opinnäytetyö toteutettiin toiminnallisena opinnäytetyönä. Tuotokseen painottuvan opinnäytetyön tarkoituksena oli tuottaa sädehoitoyksikköön gynekologista syöpää sairastaville potilaille kohdennettu potilasohje. Tavoitteena on potilasohjeen avulla tarjota kyseiselle potilasryhmälle tutkittuun tietoon perustuvia ohjeita sädehoidon aiheuttamien haittavaikutusten hoitoon. Potilasohjeen laatimisessa korostuivat tutkitun tiedon välittäminen potilaalle sekä potilaan itsehoidon tukeminen. Jotta sädehoidon aiheuttamia haittavaikutuksia voidaan hoitaa tehokkaasti ja tuloksellisesti, tulee gynekologista syöpää sairastaville potilaille pystyä tarjoamaan tarkoituksenmukaisia hoito-ohjeita. Hyödyntämällä kyseisiä ohjeita potilaan ohjauksessa voidaan lievittää hänen kokemiaan oireita iholla ja limakalvoilla sädehoitojakson aikana ja sen jälkeen. Selvittämällä tutkimusten avulla tuotettuja keinoja hoidon suhteen voidaan luoda luotettavia ohjeita potilaiden hyödynnettäväksi. Riittävä tiedonsaanti myös edistää potilaan osallistamista omaan hoitoonsa. Tuotoksena syntynyt potilasohje on kirjallisessa muodossa oleva potilaalle annettava ohje, joka tukee suullista ohjausta sekä toimii potilaan muistin tukena myös sädehoitoyksikön ulkopuolella. Opinnäytetyön viitekehyksessä käytiin läpi gynekologiset syövät ja sädehoidon perusteet. Lisäksi kartoitettiin tekijät, jotka vaikuttavat sädehoidon haittavaikutusten ilmaantumiseen sekä selvitettiin tutkimusten ja tieteellisien artikkelien perusteella millaisia keinoja näiden haittavaikutusten hoitoon on. Merkittäviksi potilaan itsehoidon keinoiksi nousivat ihon ja limakalvojen hygieniasta huolehtiminen, kosteuttaminen sekä suojaaminen erilaisilta ärsytystekijöiltä. Potilasohjeen toimivuuden testaaminen käytännön työssä osoittaa siitä saatavan lopullisen hyödyn ja ohjetta voivat tulevaisuudessa mahdollisesti hyödyntää muutkin lantion alueen sädehoitoa saavat potilaat. Opinnäytetyö koostuu raportista ja liitteenä olevasta tuotoksesta.Radiotherapy causes adverse effects on skin and mucous membranes. The prevention and management of these effects are an essential part of practice and planning in radiotherapy. By providing information about the care of these possible adverse effects, healthcare providers can promote a patient´s quality of life and compliance. This study was conducted in cooperation with Pirkanmaa Hospital District and the subject had originated from need of compiling care instruction for patients treated with radiotherapy in Tampere University Hospital. This study had a functional approach. The purpose was to create care instruction for patients treated for gynaecological cancer in Radiotherapy Department. The aim was to provide patients with care instructions on expected radiotherapy-related adverse effects on skin and mucous membranes. Evidence based medicine and supporting patient`s self-care were in important role in the process of compiling this guide. To be able to effectively manage the adverse effects caused by radiotherapy, there should be appropriate care instructions to offer for the patients with gynaecological cancer. On the basis of research results obtained, reliable instructions can be made for the benefit of the patients. Utilising these instructions supports the guidance on how to relieve adverse effects caused by radiotherapy. Additionally, it promotes the patients’ interest towards self-care. Care instructions given in written form supports the oral guidance and a patient´s memory outside the Radiotherapy Department. Gynaecological cancers and the basics of radiotherapy are introduced in this study. In addition, factors affecting the incidence of radiotherapy adverse effects were examined, as well as the various methods these adverse effects were treated

I nationens litterära minne : Synen på Sven Lidmans romaner Stensborg och Huset med de gamla fröknarna i presskritiken och litteraturhistorien

Abstract Sven Lidman växte upp i blygsamma förhållanden, men blev med tiden en offentlig person, en ’kändis’ i sin samtid. Han var en av det begynnande 1900-talets mest uppmärksammade författare, vars diktsamlingar och romaner väckte sensation hos samtidskritiken. Flera recensenter nämner Lidman som ett av den unga litteraturens stjärnskott. Av senare verksamma essäister och litteraturhistoriker betraktas hans författarskap som ett av de mest betydande under 1900-talets första decennier vid sidan av namn som Bo Bergman, Hjalmar Bergman, Elin Wägner, Anders Österling och andra. Stensborg och i synnerhet Huset med de gamla fröknarna lovordades av samtidskritiken och har fortsatt att komma ut i nya utgåvor. Ännu nära etthundra år efter utgivningen lever de kvar i auktoritativa litteraturhistoriska översiktsverk. Författaren så väl som hans Huset med de gamla fröknarna – vid en välvillig bedömning också Stensborg – kvalificerar sig som svenskspråkiga litterära klassiker. Detta till trots är jag för egen del mer benägen att placera Lidman och hans romaner i ett andra, lägre klassikerskikt, d.v.s. vad som i engelskspråkiga sammanhang brukar kallas ”minor classics”. Med åren har såväl Lidmans romaner, som hans lyrik och memoarer flyttats allt längre ut i det svenska litterära minnets periferi. Hur kommer det sig då att Lidman, näst efter Hjalmar Bergman, ändå fått mest textutrymme av tiotalisterna i översiktsverken? – Jag menar att svaret kan sökas i främst tre omständigheter. Den första är den identifikation och ömsesidiga ’draghjälp’ medlemmarna i den grupp namnkunniga svenska författare, som fått beteckningen tiotalister, ger varandra. Lidman och hans romaner har, lånat glans från övriga tiotalister, men sannolikt också verksamt bidragit till att dessa och deras verk ännu inte fallit i glömska. Den andra omständigheten är att Lidmans romanteknik och estetik fungerar ovanligt väl i det som Espmark kallar ”decennietänkandet” kring författarskap. På 1910-talet, som helhet präglat av borgerlig realism, utkom Lidman med en rad realistiska romaner, som i flertalet fall utspelar sig i högborgerliga miljöer, bland officerare och finansmän, där Lidman själv vunnit burskap. Slutligen har Lidmans person och levnadsöde, ’livsdramat Lidman’, bidragit till att upprätthålla intresset för hans litterära verk. Med en nutida term kan hävdas att han med sitt liv och sin litterära produktion – avsiktligt och oavsiktligt – bidragit till att ’varumärket’ Sven Lidman och därmed också hans romaner ännu lever kvar i nationens litterära minne.

I nationens litterära minne : Synen på Sven Lidmans romaner Stensborg och Huset med de gamla fröknarna i presskritiken och litteraturhistorien

Abstract Sven Lidman växte upp i blygsamma förhållanden, men blev med tiden en offentlig person, en ’kändis’ i sin samtid. Han var en av det begynnande 1900-talets mest uppmärksammade författare, vars diktsamlingar och romaner väckte sensation hos samtidskritiken. Flera recensenter nämner Lidman som ett av den unga litteraturens stjärnskott. Av senare verksamma essäister och litteraturhistoriker betraktas hans författarskap som ett av de mest betydande under 1900-talets första decennier vid sidan av namn som Bo Bergman, Hjalmar Bergman, Elin Wägner, Anders Österling och andra. Stensborg och i synnerhet Huset med de gamla fröknarna lovordades av samtidskritiken och har fortsatt att komma ut i nya utgåvor. Ännu nära etthundra år efter utgivningen lever de kvar i auktoritativa litteraturhistoriska översiktsverk. Författaren så väl som hans Huset med de gamla fröknarna – vid en välvillig bedömning också Stensborg – kvalificerar sig som svenskspråkiga litterära klassiker. Detta till trots är jag för egen del mer benägen att placera Lidman och hans romaner i ett andra, lägre klassikerskikt, d.v.s. vad som i engelskspråkiga sammanhang brukar kallas ”minor classics”. Med åren har såväl Lidmans romaner, som hans lyrik och memoarer flyttats allt längre ut i det svenska litterära minnets periferi. Hur kommer det sig då att Lidman, näst efter Hjalmar Bergman, ändå fått mest textutrymme av tiotalisterna i översiktsverken? – Jag menar att svaret kan sökas i främst tre omständigheter. Den första är den identifikation och ömsesidiga ’draghjälp’ medlemmarna i den grupp namnkunniga svenska författare, som fått beteckningen tiotalister, ger varandra. Lidman och hans romaner har, lånat glans från övriga tiotalister, men sannolikt också verksamt bidragit till att dessa och deras verk ännu inte fallit i glömska. Den andra omständigheten är att Lidmans romanteknik och estetik fungerar ovanligt väl i det som Espmark kallar ”decennietänkandet” kring författarskap. På 1910-talet, som helhet präglat av borgerlig realism, utkom Lidman med en rad realistiska romaner, som i flertalet fall utspelar sig i högborgerliga miljöer, bland officerare och finansmän, där Lidman själv vunnit burskap. Slutligen har Lidmans person och levnadsöde, ’livsdramat Lidman’, bidragit till att upprätthålla intresset för hans litterära verk. Med en nutida term kan hävdas att han med sitt liv och sin litterära produktion – avsiktligt och oavsiktligt – bidragit till att ’varumärket’ Sven Lidman och därmed också hans romaner ännu lever kvar i nationens litterära minne.

Upplands diftonger : Variation och geografisk utbredning

Denna undersökning handlar om Upplands diftonger. Syftet med uppsatsen är att kartlägga deras geografiska utbredning i landskapet, samt att finna svar på hur de fonetiska processer som lett fram till diftongerna och deras variation kan förklaras. En dialektgeografisk metod har tillämpats, för att dela in landskapet i olika dialektområden. Metoden används även för att förklara diftongernas uppkomst och variation.  Materialet för studien utgår i huvudsak från dialektordsamlingarna vid Institutet för språk och folkminnen, där man kan finna detaljerad information om uttalet i Upplands socknar. Resultatet är att diftongerna har sitt starkaste fäste i norra Uppland, där samtliga diftonger påträffas. De diftonger som har den största utbredningen påträffas i såväl norra Uppland som södra Roslagen. Vidare kan det konstateras att det inte alltid går att finna en enhetlig förklaring till diftongernas uppkomst; det rör sig snarare om en tendens till diftongering i framför allt landskapets norra delar.   Nyckelord: dialektologi, uppländska, diftonger