Few women are managers in a male-dominated forest industry

Kvinnor i skogsbranschen är i minoritet (Lidestav och Sjölander 2007), traditionellt sett har det alltid varit så (Lidestav 2011). Detta leder till att kvinnor anses som avvikande ifrån normen (Blomquist och Röding 2010). Problemet uppkommer redan vid utbildningarna, där andelen kvinnor som söker är få (Lidestav 2011). Även som chefer är kvinnor i minoritet inom skogsbranschen, så även på SCA Skog. Denna studie inriktas därför på att undersöka varför det är så, samt om något hindrar kvinnor att bli chef. Studien undersöker även vilken attityd kvinnor respektive män som är anställda på SCA Skog har till att arbeta mot en chefsposition. Studien är både en kvantitativ och en kvalitativ undersökning med dels enkätfrågor till medarbetarna på SCA Skog, dels fem djupintervjuer med utvalda chefer som är kvinnor på SCA Skog. Resultatet visar att det är generellt få kvinnor i skogsbranschen, vilket leder till få chefer som är kvinnor. De kvinnor som är chefer är ofta på lägre chefsnivå. På denna nivå speglar andelen chefer andelen anställda kvinnor. På toppnivå speglar andelen chefer inte andelen anställda kvinnor, detta till följd av rådande strukturer och norm. Det största hindret för kvinnor att nå en chefsposition är att de är i minoritet samt anses som avvikande. Kvinnor anses behöva prestera bättre än män för att få samma respekt och anseende, på grund av att kvinnor avviker från normen. Män och kvinnor som grupper strävar lika efter en chefsposition. Resultatet visar tydligt att svaren är på individnivå. Därför är det viktigt att lyfta in fler aspekter än kön i ett jämställdhetsarbete.Women in the forest industry are in the minority (Lidestav and Sjolander 2007), traditionally it has always been that way (Lidestav 2011). This leads to women being considered deviating from the norm (Blomquist and Röding 2010). Problems arises already in the education, where the proportion of women is few (Lidestav 2011). As there are few managers who are women in the forest industry and at SCA Skog AB, the study focuses on examining why this is the case, and whether something prevents women from becoming managers. The study also examines the attitude female and men that are employed at SCA Skog AB have, to work towards a management position. The Study is a qualitative survey of both questionnaires to employees at SCA Skog AB, and five in-depth interviews with selected executives who are women at SCA Skog AB. The results indicate that the women generally are few in the forest industry, which leads to few managers who are women. The women who are managers are often at a lower managerial level, at this level the proportion of managers reflects the proportion of employed women. At the top level, the proportion of managers does not reflect the proportion of employed women, this is due to prevailing structures and norms. The biggest obstacle for women to reach a managerial position is that they are in the minority and are considered deviant. Women need to perform better than men to get the same respect and reputation because women deviate from the norm. Men and women as groups strive equally for a managerial position, the results clearly show that the answers are at the individual level. Therefore, it is important to highlight more aspects than gender in gender equality work

Parken och trädgårdarna vid Jordberga gods

Jordberga gods är en pärla på den sydskånska slätten. Gården har gamla anor och omnämns första gången 1355. Godset brändes ned och plundrades under kriget mellan Sverige och Danmark 1644. En trelängad gård byggdes upp på samma plats på 1650-talet. Gården ändrades inte mycket efter detta, förrän Carl Adam von Nolcken tog över godset 1834. Under åren 1839-1840 lät Carl Adam von Nolcken göra en stor ombyggnad av mangårdsbyggnaden; den ritades om i götisk stil av arkitekten Carl Georg Brunius och vändes 90 grader. I och med detta fick gården kontakt med och utsikt mot parken i söder. Efter detta anlades en ny infartsväg, så att man kunde nalkas slottet söderifrån och komma rakt mot corps-de-logiet. 1843 flyttades köksträdgården från att ha legat väster om den gamla ladugården till platsen väster om magasinet. Samtidigt anlades en fruktträdgård söder om magasinet. 1843-1844 anlade Carl Adam von Nolcken en trädgård norr om corpsde- logiet. 1844 byggdes ett orangeri. Under åren 1906- 1908 fick arkitekten Henri Glaesel i uppdrag att bygga om slottet. Det kom att bli i en stil som ligger senbarocken närmast. Henri Glaesels mer kände bror Edvard fick vid samma tid i uppdrag att gestalta om park och trädgårdar på Jordberga. Han ritade en landskapspark på Jordberga, men gjorde en mer formell barockdel närmast slottet. Då Edvard Glaesel ritade om parken och gjorde en köksträdgård söder om Magasinet, ritade han på södra och västra sidan om trädgårdsmästarbostaden in en fruktträdgård. Som skydd mot vinden hägnades fruktträdgården in med dubbla häckar mot öster och söder, och tredubbla häckar mot väster. Området söder och väster om Magasinet har i olika omgångar varit ute på arrende. Där, i Jordberga Slottsträdgård, har det odlats och sålts grönsaker, snittblommor, blommor till gravsmyckning och plantskoleväxter i stora mängder. Man har både levererat upp till slottet och fungerat som en vanlig handelsträdgård. Det var inte bara på friland som man odlade till försäljning. Av den stora mängd inglasade växthus, övervintringshus och vinkast som fanns i omgångar i Jordberga Slottsträdgård, förstår man att här odlades stora kvantiteter persikor, vindruvor och annat som kräver skydd mot den svenska vintern. En rad byggnader ingick när Jordberga slottsträdgård arrenderades ut. Den delen av anläggningen har genomgått två stora ombyggnationer, på 1840-talet och 1906- 08. Vid dessa har byggnader byggts, rivits och byggts upp på nytt. I uppsatsens avsnitt Byggnader vid Jordberga slottsträdgård reds det ut vilka byggnader som stått var, hur de sett ut och vilka namn och vilken funktion de haft. Intrycket av landskapsparken, som kom till dels under mitten av 1800-talet och dels under Edvard Glaesels överinseende i början av 1900-talet, har med tiden förändrats mycket. I nyplanterat skick kan intrycket ha varit mycket öppet och luftigt, men träden växte upp, och skapade en tätare, lummigare och mörkare park under 1900-talets första hälft. På 1920-talet var t.ex. entrévägen från söder kantad av rabatter och häckar som i sin tur omgavs av höga träd. Slottet var knappt synligt när man kom söderifrån. Också norr om slottet var det vid denna tid lummigt och tätt mellan träd och buskar. Till slut blev det alltför skuggigt också, inne i slottet, och den stora mängden träd var för skötselkrävande. Då Clara och Hans-Göran von Arnold tog över godset 1950, beslutade de sig därför för att fälla träd och glesa ut parken. Flera gångvägar togs också bort under deras tid. Färre anställda gjorde en rationalisering av parken nödvändig. När de nuvarande ägarna Catherine och Otto von Arnold tillträdde 1990 ville de öka skönhetsupplevelserna och berika den struktur som ändå fanns i parken. De har åter börjat plantera nya träd och buskar i parken. Detta har bl.a. skett i samband med Jordbergafestivalen som anordnades varje sommar 1993-2003. Trots många hundra år av historia att behandla så läggs störst fokus i uppsatsen på den "modernare historien". Från mitten av 1800-talet fram till våra dagar har slottet med hela dess tillhörande anläggning förändrats allra mest. Förändringar som man på plats fortfarande kan se, förstå eller känna av. Jordberga har varit ett gods under ständig utveckling vilket gjort att man inte dokumenterat alla tillägg så väl. Samtidigt har den ständiga utvecklingen varit en bidragande orsak till varför det, över 600 år efter sin tillkomst, fortfarande står där det står och inte har förfallit totalt. Parken har utvecklats över tiden där varje förvaltning har satt sin prägel. Några har tillfört nytt material och tagit större ytor i anspråk, medan andra har förenklat och glesat ut. Eftersom godset vid många tillfällen antingen har bytt ägare genom arv till en ny släkt, eller genom försäljning, så kan man tänka sig att man kanske inte alltid har hyst samma respekt för det som någon föregångare har lagt till. Ett exempel ser man på själva slottsbyggnaden. Den byggdes om i sin helhet i mitten på 1800-talet och bara 50 år senare fick den ett helt annat utseende. Om man gjorde så med huvudbyggnaden, hur ska man då inte ha behandlat parken? Jordbergas park har utvecklats och utvecklas fortfarande så mycket att det inte går att återställa den till dess "ursprungliga" skick. Det finns ingen tidsepok som kan sägas vara viktigare än någon annan, och om man ändå valde en sådan skulle mycket av det som är värden i parken idag gå förlorat. Därför är det bättre att göra blinkningar till det förgångna på några ställen i parken samt vårda parkens nyare tillskott på ett värdigt sätt. Samma plats som sprudlade av växtkraft och gjorde Jordberga i stort, och slottsträdgården i synnerhet, till en blomstrande anläggning har även i våra dagar en central roll i godsets försörjning. Moderna inslag, på en historisk plats, skapar möjligheter för Jordberga att hålla uppe glansen och fortsätta traditionen att i tidens anda utvecklas in i framtiden. Denna uppsats behandlar förutom det historiska, även till viss del samtiden och framtiden. I samtiden tas det upp sådant som upptäcktes och bekräftades under besök på Jordberga gods och i framtidsdelen ges förslag på hur man ska kunna fortsätta att utveckla godsanläggningen på ett sätt som är värdigt en anläggning av den här digniteten. En utveckling där man tittar bakåt men siktar framåt

Evaluation of changes in postnatal care using the "Parents' Postnatal Sense of Security" instrument and an assessment of the instrument's reliability and validity

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>A sense of security is important for experiences of parenthood in the early postpartum period. The objectives of this study were to evaluate two models of postnatal care using a questionnaire incorporating the Parents' Postpartum Sense of Security (<it>PPSS</it>) instrument and to test the validity of the <it>PPSS </it>instrument.</p> <p>Methods</p> <p>Postal surveys were sent to 234 mothers who had experienced two different forms of postnatal care (study group and control group) and returned by 86.8%. These two groups of mothers were compared for total scores on the <it>PPSS </it>instrument. Demographic variables and mothers' opinions about care interventions were also compared and these variables were tested for correlations with the total <it>PPSS </it>score. A regression analysis was carried out to assess areas of midwifery care which might affect a sense of security. The internal consistency and concurrent validity of the instrument were tested for the total population.</p> <p>Results</p> <p>there were no significant differences between the groups for scores on the <it>PPSS </it>instrument. A total of three variables predicted 26% of the variability on the <it>PPSS </it>scores for the study group and five variables predicted 37% of the variability in the control group. One variable was common to both: "<it>The midwives on the postnatal ward paid attention to the mother as an individual"</it>. There were significant correlations between the total <it>PPSS </it>scores and scores for postpartum talks and visits to the breastfeeding clinic. There was also a significant correlation between the single question: "<it>I felt secure during the first postpartum week</it>" and the total <it>PPSS </it>score. Tests for internal consistency and concurrent validity were satisfactory.</p> <p>Conclusion</p> <p>The proposed new model of care neither improved nor impaired mothers' feelings of security the week following birth. Being seen as an individual by the midwife who provides postnatal care may be an important variable for mothers' sense of postnatal security. It is possible that postpartum talks may encourage the processing of childbirth experiences in a positive direction. Availability of breastfeeding support may also add to a sense of security postpartum. The <it>PPSS </it>instrument has shown acceptable reliability and validity.</p

A comparison of aircraft-based surface-layer observations over Denmark Strait and the Irminger sea with meteorological analyses and QuikSCAT winds

A compilation of aircraft observations of the atmospheric surface layer is compared with several meteorological analyses and QuikSCAT wind products. The observations are taken during the Greenland Flow Distortion Experiment, in February and March 2007, during cold-air outbreak conditions and moderate to high wind speeds. About 150 data points spread over six days are used, with each data point derived from a 2-min run (equivalent to a 12 km spatial average). The observations were taken 30–50 m above the sea surface and are adjusted to standard heights. Surface-layer temperature, humidity and wind, as well as sea-surface temperature (SST) and surface turbulent fluxes are compared against co-located data from the ECMWF operational analyses, NCEP Global Reanalyses, NCEP North American Regional Reanalyses (NARR), Met Office North Atlantic European (NAE) operational analyses, two MM5 hindcasts, and two QuikSCAT products. In general, the limited-area models are better at capturing the mesoscale high wind speed features and their associated structure; often the models underestimate the highest wind speeds and gradients. The most significant discrepancies are: a poor simulation of relative humidity by the NCEP global and MM5 models, a cold bias in 2 m air temperature near the sea-ice edge in the NAE model, and an overestimation of wind speed above 20 m s-1 in the QuikSCAT wind products. In addition, the NCEP global, NARR and MM5 models all have significant discrepancies associated with the parametrisation of surface turbulent heat fluxes. A high-resolution prescription of the SST field is crucial in this region, although these were not generally used at this time

The impact of different DNA extraction kits and laboratories upon the assessment of human gut microbiota composition by 16S rRNA gene sequencing

Peer reviewedPublisher PD

Identification of Achaete-scute complex-like 1 (ASCL1) target genes and evaluation of DKK1 and TPH1 expression in pancreatic endocrine tumours

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p><it>ASCL1 </it>role in pancreatic endocrine tumourigenesis has not been established. Recently it was suggested that ASCL1 negatively controls expression of the Wnt signalling antagonist <it>DKK1</it>. Notch signalling regulates expression of TPH1, the rate limiting enzyme in the biosyntesis of serotonin. Understanding the development and proliferation of pancreatic endocrine tumours (PETs) is essential for the development of new therapies.</p> <p>Methods</p> <p><it>ASCL1 </it>target genes in the pancreatic endocrine tumour cell line BON1 were identified by RNA interference and microarray expression analysis. Protein expressions of selected target genes in PETs were evaluated by immunohistochemistry.</p> <p>Results</p> <p>158 annotated <it>ASCL1 </it>target genes were identified in BON1 cells, among them DKK1 and TPH1 that were negatively regulated by ASCL1. An inverse relation of ASCL1 to DKK1 protein expression was observed for 15 out of 22 tumours (68%). Nine tumours displayed low ASCL1/high DKK1 and six tumours high ASCL1/low DKK1 expression. Remaining PETs showed high ASCL1/high DKK1 (n = 4) or low ASCL1/low DKK1 (n = 3) expression. Nine of twelve analysed PETs (75%) showed TPH1 expression with no relation to ASCL1.</p> <p>Conclusion</p> <p>A number of genes with potential importance for PET tumourigenesis have been identified. <it>ASCL1 </it>negatively regulated the Wnt signalling antagonist <it>DKK1</it>, and <it>TPH1 </it>expression in BON1 cells. In concordance with these findings DKK1 showed an inverse relation to ASCL1 expression in a subset of PETs, which may affect growth control by the Wnt signalling pathway.</p

TGFβR signalling determines CD103⁺CD11b⁺ dendritic cell development in the intestine

CD103+CD11b+ dendritic cells (DCs) are unique to the intestine, but the factors governing their differentiation are unclear. Here we show that transforming growth factor receptor 1 (TGFβR1) has an indispensable, cell intrinsic role in the development of these cells. Deletion of Tgfbr1 results in markedly fewer intestinal CD103+CD11b+ DCs and a reciprocal increase in the CD103−CD11b+ dendritic cell subset. Transcriptional profiling identifies markers that define the CD103+CD11b+ DC lineage, including CD101, TREM1 and Siglec-F, and shows that the absence of CD103+CD11b+ DCs in CD11c-Cre.Tgfbr1fl/fl mice reflects defective differentiation from CD103−CD11b+ intermediaries, rather than an isolated loss of CD103 expression. The defect in CD103+CD11b+ DCs is accompanied by reduced generation of antigen-specific, inducible FoxP3+ regulatory T cells in vitro and in vivo, and by reduced numbers of endogenous Th17 cells in the intestinal mucosa. Thus, TGFβR1-mediated signalling may explain the tissue-specific development of these unique DCs

Polymorphism in the Tyrosine Hydroxylase (TH) Gene Is Associated with Activity-Impulsivity in German Shepherd Dogs

We investigated the association between repeat polymorphism in intron 4 of the tyrosine hydroxylase (TH) gene and two personality traits, activity-impulsivity and inattention, in German Shepherd Dogs. The behaviour of 104 dogs was characterized by two instruments: (1) the previously validated Dog-Attention Deficit Hyperactivity Disorder Rating Scale (Dog-ADHD RS) filled in by the dog owners and (2) the newly developed Activity-impulsivity Behavioural Scale (AIBS) containing four subtests, scored by the experimenters. Internal consistency, inter-observer reliability, test-retest reliability and convergent validity were demonstrated for AIBS