Frame Running : enabling health improvements through physical exercise in individuals with cerebral palsy

Introduction Cerebral palsy (CP), caused by a damage to the developing brain, is the most common cause of motor disability in childhood. People with CP may have varying degrees of activity limitation, which affect their cardiorespiratory and muscle fitness. The overall aim of the thesis was to study the health effects of Frame Running in individuals with CP and ambulatory difficulties (Gross Motor Function Classification System, GMFCS II-V). Frame Running is an exercise and parasport that enables moderate-to-high intensity physical activity in individuals with severely impaired posture, balance, and motor control. Therefore, study I investigated the effects of a Frame Running training intervention. Study II and IV explore whether the six-minute Frame Running test (6- MFRT) is a valid measure for cardiorespiratory fitness, i.e., maximal oxygen consumption (VO2peak). Finally, determinants (apart from VO2peak) of Frame Running capacity in athletes with CP were explored (study III). Methods Study I involved 15 participants with CP at GMFCS level I-IV, who completed 12 weeks of Frame Running training, with pre and post evaluation of cardiorespiratory endurance (6- MFRT), muscle thickness (ultrasound), and passive range of motion. Study II involved 24 participants with CP at GMFCS level II-IV, who performed the 6-MFRT with measure of cardiorespiratory parameters such as heart rate (HR), oxygen consumption (VO2peak) and respiratory exchange ratio (RER). Study III involved 62 participants with CP at GMFCS level I-V, who completed the 6-MFRT test as a measure of Frame Running capacity. Prior to 6-MFRT multiple specific lower limb impairments and muscle thickness was investigated. Study IV involved 16 participants with CP at GMFCS levels II-V, who performed the 6-MFRT and Frame Running Incremental Treadmill test (FRITT) to compare the cardiorespiratory response and blood lactate levels. Results In study I, Frame Running training improved cardiorespiratory endurance (6-MFRT) with 34%, and muscle thickness of the gastrocnemius in the most affected leg with 9%. There were strong correlations between 6-MFRT distance and VO2peak in both study II and IV, and >75% of the participants reached a (near) maximal exertion based on HR and RER-criteria. Moreover, a strong correlation between the VO2peak obtained during the 6-MFRT and FRITT was observed, with no significant differences in any cardiorespiratory parameters or blood lactate. A backward univariate linear regression analysis indicated that distance, sex, body weight, and height were significant predictors of VO2peak (L/min) during the 6-MFRT (Study IV). The orthogonal partial least square (OPLS) regression analysis revealed a modest degree of covariance in the variables analyzed, and that the variance in the 6-MFRT distance could be predicted with 75% accuracy based on >50 variables measured. Variable Importance in Projection (VIP) analysis indicated hip and knee extensor spasticity (negative effect), and muscle thickness (positive effect) arose as the most important factors contributing to Frame Running capacity (Study III). Conclusion Frame Running is a powerful and effective exercise modality in individuals with CP, promoting health-enhancing cardiorespiratory and peripheral adaptations. The Frame Runner can be used for aerobic exercise testing, where the 6-MFRT is valid and practical. Apart from aerobic capacity, spasticity around the hip and knee (negative effect) and muscle mass (positive effect) appears to be the most important factors contributing to Frame Running capacity. These findings are an important resource to enable optimization of training regimes to improve Frame Running capacity and contribute to evidence-based and fair classification for this parasport

Extracellular vesicle characteristics and micro RNA content in cerebral palsy and typically developed individuals at rest and in response to aerobic exercise.

In this study, the properties of circulating extracellular vesicles (EVs) were examined in cerebral palsy (CP) and typically developed (TD) individuals at rest and after aerobic exercise, focusing on the size, concentration, and microRNA cargo of EVs. Nine adult individuals with CP performed a single exercise bout consisting of 45 min of Frame Running, and TD participants completed either 45 min of cycling (n = 10; TD EX) or were enrolled as controls with no exercise (n = 10; TD CON). Blood was drawn before and 30 min after exercise and analyzed for EV concentration, size, and microRNA content. The size of EVs was similar in CP vs. TD, and exercise had no effect. Individuals with CP had an overall lower concentration (~25%, p \u3c 0.05) of EVs. At baseline, let-7a, let-7b and let-7e were downregulated in individuals with CP compared to TD (p \u3c 0.05), while miR-100 expression was higher, and miR-877 and miR-4433 lower in CP compared to TD after exercise (p \u3c 0.05). Interestingly, miR-486 was upregulated ~2-fold in the EVs of CP vs. TD both at baseline and after exercise. We then performed an in silico analysis of miR-486 targets and identified the satellite cell stemness factor Pax7 as a target of miR-486. C2C12 myoblasts were cultured with a miR-486 mimetic and RNA-sequencing was performed. Gene enrichment analysis revealed that several genes involved in sarcomerogenesis and extracellular matrix (ECM) were downregulated. Our data suggest that circulating miR-486 transported by EVs is elevated in individuals with CP and that miR-486 alters the transcriptome of myoblasts affecting both ECM- and sarcomerogenesis-related genes, providing a link to the skeletal muscle alterations observed in individuals with C

Perceived possibilities of social relations among survivors of Pre- hospital cardiac arrest.

I Sverige överlever cirka 300 personer/år hjärtstopp utanför sjukhus. Tidigare forskning har fokuserat på kognitiva funktioner och livskvalité. Många överlevare rapporterar mindre kognitiva inskränkningar och förändringar i sitt sociala liv. Utbudet av tidigare forskning rörande intimitet och dessa individer är sparsamt, dock har studier bl.a. gjorts på personer med hjärtsvikt och deras sexualitet som visar att den påverkas negativt. Syftet var att beskriva självrapporterad möjlighet till sociala relationer hos personer som överlevt hjärtstopp utanför sjukhus. Studien genomfördes i Västra Götalandsregionen. Ungefär 700 personer/år drabbas av hjärtstopp utanför sjukhus i regionen, ca 10 procent överlever ≥ 30 dagar. Detta är en beskrivande studie med enkät som datainsamlingsmetod med konsekutivt urval. Tillgängliga för studien var överlevande efter hjärtstopp mellan januari 2008 och mars 2011. Inklusionskriterier: att hjärtstoppet inträffat utanför sjukhus, ålder ≥ 18 år och > 30 dagars överlevnad. Potentiella deltagare fanns via nationella registret för hjärtstopp utanför sjukhus. Instrumentet IPA användes, ett frågeformulär om inverkan på delaktighet och självbestämmande. Instrumentet fokuserar på upplevd delaktighet och problemupplevelse inom åtta domäner. I denna studie användes endast domänen sociala kontakter. Svarsfrekvens: ca 60 procent (n = 75). Medelålder: 62,5 år. Tjugoen procent var kvinnor, 23 procent hade ICD. Tjugofem procent av de tillfrågade upplevde sitt hälsotillstånd eller begränsningar som ett problem för deras möjligheter till sociala kontakter. Sämst respektive bäst skattat var möjligheten till intimitet (1,21) respektive respekten från de närmaste (0,22). Det fanns ingen signifikant skillnad mellan upplevd delaktighet relaterat till kön (p = 0,950) och korrelationen mellan ålder och svar var mycket låg. En signifikant skillnad sågs mellan individer med ICD och de utan (p = 0,009). De utan ICD upplevde sämre möjligheter till sociala kontakter. Sammanfattningsvis skattade ca 1/4 av deltagarna sina möjligheter till sociala kontakter som ett problem. Möjligheten till fysisk intimitet skattades sämst. Detta kan vara angeläget att ta hänsyn till i omvårdnaden efter hjärtstopp

Upptäck matematiken redan i förskolan - en studie om hur pedagoger förhåller sig till och arbetar med matematik

Syftet med följande arbete är att synliggöra vad matematik är i förskolan och hur pedagogerna arbetar med den. I vår litteraturgenomgång har vi beskrivit matematikens roll i förskolan dels ur ett historiskt perspektiv dels ur ett innehållsperspektiv. Med hjälp av enkäter ville vi se hur och i vilken omfattning pedagogerna arbetar med matematik i förskolan. Sammanfattningsvis visar resultaten av vår undersökning att det förkommer matematik men att pedagogerna i förskolan behöver mer kunskap för att kunna arbeta mer medvetet med matematik för att nå upp till målen i läroplanen. Vi har genom vårt examensarbete kommit till insikt om hur stor betydelse pedagogen har för att matematiken ska bli synlig för barnen i förskolan. Vi hoppas att vårt examensarbete ska inspirera pedagoger att arbeta med och synliggöra matematiken för barnen på förskolorna

"Man ska inte vara rädd för att göra olika" : En fenomenografisk studie om förskollärares uppfattningar kring fenomenet arbete med barn i behov av stöd

Denna studie behandlar det pedagogiska arbetet med barn i behov av stöd i förskolan. Syftet för denna studie är att beskriva förskollärares pedagogiska förhållningssätt kring fenomenet arbetet med barn i behov av stöd. Frågeställningen studie utgår ifrån är: “Hur uppfattar förskollärare sitt arbete med barn i behov av stöd?”. Studien har en fenomenologisk teoretisk utgångspunkt och med en fenomenografisk ansats. För att besvara frågeställningen har förskollärare från södra Sverige intervjuats, via digitala hjälpmedel. Resultatet visar att förskollärarna uppfattar att det finns många förutsättningar som påverkar deras pedagogiska arbete med barn i behov av stöd. Förskollärarna uppfattar att faktorer som samverkan mellan arbetslag, chef och vårdnadshavare, deras kompetens samt möjlighet till resurser är viktiga för att föra det pedagogiska arbetet framåt. Denna studie har som slutsats att det finns många förutsättningar som krävs att de fungerar tillsammans för att förskollärare ska kunna arbeta med barn i behov av stöd på det sätt som varje individ behöver.

Att vårdas mot sin vilja : Patienternas upplevelse

Psykisk ohälsa blir allt vanligare i dagens samhälle, framför allt hos unga. I vissa fall kan sjukdomen leda till att personen blir en fara för sig själv eller för andra. Att vårda personen under lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) kan då bli nödvändigt. Att som människa vårdas ofrivilligt kan resultera i många olika känslor, positiva som negativa. Det kan medföra känslan av att inte bli respekterad samt upplevelsen av bristande kontroll. Med detta menas att de inte får chansen att delta i sin egen vård och att de inte får den information de önskar för att uppleva känslan av att känna sig trygg. Människor kan också uppleva positiva känslor såsom lindrat lidande och att känna sig respekterade. Betydelsen av relationen till vårdpersonalen har visat sig ha en stor inverkan på patienternas välmående. Upplevelsen av positiva känslor kan komma från att de känner sig sedda och lyssnade på av personalen, att dem visar hänsyn, ser patienterna som enskilda individer och bryr sig om deras mående. Utifrån detta har litteraturstudiens resultat mynnat ut i fem teman. Dessa är “upplevelsen av att tappa kontrollen”, “bristande information”, “att lindra lidande”, “känslan av att bli respekterad/inte respekterad” samt “betydelsen av relationen till vårdpersonalen”. Att vårdas under tvång kan medföra upplevelsen av att bli utlämnad samt inkräktande på integriteten. Därför är det viktigt att vården utförs inom strikta begränsningar. Att patienterna ska få en god vård och uppleva välbefinnande är vårdens centrala punkt och mål. Vetskap kring patientens upplevelser kan hjälpa personalen att utveckla sitt arbete och förstå vikten av att vara professionell gentemot patienterna i vårdrelationen. Att ta reda på patientens upplevelse av att tvångsvårdas är därför en viktig ståndpunkt i utvecklingen av vården.Program: Sjuksköterskeutbildnin

Prestationen gällande styrka, balans och spänst, men inte uthållighet och rörlighet skiljer sig åt under en kvinnas menstruationscykel

Introduktion: En kvinna har normalt sett varje månad hormonvariationer på grund av menstruationscykeln. I dagsläget tas det ingen hänsyn till detta vid träning och de rekommendationer som finns är densamma oavsett om du är man eller kvinna. Menstruationscykeln är uppdelad i två faser, follikelfas (FF) och lutealfas (LF), mellan faserna sker ägglossning. De hormoner som dominerar under menstruationscykeln är östrogen och progesteron och de har en påverkan på träningseffekten. Östrogen anses ha en anabol effekt och progesteron en katabol effekt. Syfte: Att avgöra om det finns skillnader vad gäller prestationen i styrka, uthållighet, flexibilitet, spänst och balans mellan FF och LF i en kvinnas menstruationscykel. Metod: En longitudinell observationsstudie med åtta kvinnliga deltagare (23.3±2.1 år). De fysiska egenskaper som undersöktes var: styrka (via estimerat 1RM i benspark), aerob kapacitet (beeptest), balans (Rombergstest), spänst i hoppförmåga (CMJ och SJ) och flexibilitet i baksidalår och bålflexion (”sit and reach”). Dessa tester mättes akut för att se om det är någon signifikant skillnad mellan menstruationscykelns olika faser (FF och LF). Signifikansnivån sattes till P≤0.05. Resultat: Det fanns en signifikant skillnad där testpersonerna presterade bättre i FF än i LF för Rombergstest (43.5±8 vs 31.8±8.0 s P<0.001), SJ (28.8±6.8 vs 26.6±7.3 cm P<0.001), CMJ (29±4.6 vs 26.1±5.7 cm P=0.002), och 1RM benspark (79.9±9.4 vs 76.1±6.5 kg P=0.036). Det fanns ingen signifikant skillnad för testpersonerna mellan FF eller LF gällande beep-test (38.9±5.5 vs 39.4±5.6) och ”sit and reach” (29.3±11.5 vs 27.3±11.9). Slutsats: I denna studie visades det sig att den akuta prestationen gällande styrka, balans och spänst var bättre i FF. Utifrån dessa resultat föreslår vi att vid exempelvis uttagningstester bör individen ha koll på i vilken menstruationscykelfas kvinnan befinner sig eftersom detta kan påverka prestationen i idrottsspecifika egenskaper

Så olika men ändå så lika : En komparativ studie med fokus på det pedagogiska ledarskapet sett ur två skilda kulturperspektiv

Abstract Emma Hjalmarsson, teacher student Maria Talevska, teacher student Title: So different yet so alike â A comparative study focusing on the pedagogical leadership in two different cultures. Växjö University, Fall Semester 2005, Department of the Humanities GIX 192, Degree project/Religious Studies in Secondary Education This paper compares the pedagogical leadership in Thailand and Sweden. By performing interviews, handing out questionnaires and observing class rooms we wanted to compare the relationship between pupils and teachers from one school in Sweden and one school in Thailand. From the pupils we wanted information about their view on teachers; what characterizes the best teacher, what the worst teacher is like and how they would like a teacher to be. From the teachers on the other hand we wanted to know what kind of relationship they would like to have with their pupils and how they work to accomplish that purpose. We also wanted to find out if they put more emphasis on upbringing or knowledge and if there are any religious influences in the education. Finally, we also wanted to see if there was something from the pedagogical view in the Thai school that we could use in education in Sweden

Att tala om sexualitet med patienter - vad hindrar sjuksköterskan?

Bakgrund: Sexualitet och sexuell hälsa berör flera områden hos en människa, både fysiska, emotionella, mentala och sociala. Sjuksköterskans ansvarområde omvårdnad sträcker sig även det över dessa delar då patientens basala och specifika omvårdnadsbehov ska tillgodoses. Samtal om sexualitet ingår i sjuksköterskans arbete, men trots detta visar forskning att väldigt få sjuksköterskor tar upp ämnet sexualitet med sina patienter. Studier visar även att det är ett ämne som patienter gärna hade pratat mer om. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa orsaker till varför sjuksköterskor inte samtalar med patienter om sexualitet. Metod: En litteraturstudie med viss systematik baserad på kvalitativa och kvantitativa artiklar genomfördes. Databaser som användes för artikelsökning var PubMed, Cinahl samt PsycINFO. En granskning av artiklarna utfördes vilket resulterade i tio artiklar med god kvalitet. Dessa lästes noga igenom och likheter och skillnader i resultaten som sva¬rade på arbetets syfte identifierades. Resultat som enligt författarna var av samma typ bildade teman. Resultat: Många faktorer som hindrar sjuksköterskor att prata om sexualitet identifierades, och de rörde sig över många olika områden. Det visade sig att många tyckte att ämnet var komplext och obekvämt att tala om. Bristen på både kunskap och utbildning i ämnet utgjorde tydliga hinder. Även miljön på arbetsplatsen spelade in på olika sätt, ett högt arbetstryck och tidsbrist var några faktorer som nämndes. Det framkom dessutom oklarheter vems ansvar samtal om sexualitet var, trots att tidigare studier visat att de flesta sjuksköterskor menade att ansvaret var deras.Background: A person’s sexuality and the sexual health extend over several levels, both physically, emotionally, mentally and socially. Nurse's responsibility area, nursing care, also extends over these parts when the patient's basic and specific needs are met. Conversations about sexuality are included in the nurse's duty, despite this very few nurses are talking about sexuality with their patients according to research. Patients would like to talk more about this topic with nurses which are shown in many studies. Purpose: The purpose of this study was to elucidate reasons why nurses do not talk with patients about sexuality. Methods: A literature study with some structure was conducted, based on qualitative and quantitative articles. The databases PubMed, CINAHL, and PsycINFO were used for the search of articles. A review of the articles was conducted which resulted in ten articles with good quality. These were read carefully and the similarities and differences in the results which responded to the purpose of the work were identified. Results that the authors meant were of the same type were formed to themes.Results: Several factors that prevent nurses from talking about sexuality with patients were seen, which extended across different areas. It became clear that the topic was seen as very complex and uncomfortable to talk about. The lack of both knowledge and training regarding the topic was clear obstacles. The environment at the working place also included obstacles for this type of conversations, a high working load and time constraints were some of which were mentioned. Uncertainties of whose responsibility it was to have the conversations about sexuality occurred, despite previous studies which had showed that most nurses believed it was their responsibility