Smulåterföring – inverkan på pelletskvalitet

I detta försök har inverkan av smulåterföring på process produktkvalitet studerats vid pelletstillverkning i full skala hos Bioenergi i Luleå AB. I processen återförs normalt det smul som avskiljs direkt efter kylning av produkten till torrmaterialsilon innan pressarna. I denna undersökning har vi studerat hur processen och pelletskvaliteten förändras om man istället för att återföra smul helt tar bort det smul som bildas. Inom försöket undersöktes också inverkan av råvarans torrhalt och matning av spån till pressen (produktionshastighet) på process och pelletskvalitet. Försöken visade att smulåterföringen har en signifikant inverkan på hur mycket finfraktion som bildas vid pelletstillverkningen, på pelletarnas hållfasthet samt på strömstyrkan (och energiåtgången) för pelletspressarna. Skillnaderna i hållfasthet och strömstyrka var dock små. Utan smulåterföring minskade andelen bildad finfraktion vid pressningen med i medeltal 14 %. Råvarans torrhalt och matningen till pressarna hade i många fall större inverkan än smulåterföringen och dessa parametrar var av signifikant betydelse för alla undersökta egenskaper

Inblandning av stärkelse och lignosulfonat i pellets vid Bioenergi i Luleå AB

Ett fabriksförsök genomfördes vid Bioenergi i Luleå där två katjonbaserade stärkelsematerial (Solbind 35 och Solbind 790), ett kalciumbaserat lignosulfonat (Lignobond) samt ett kalcium/magnesiumbaserat lignosulfonat (Pelltech) blandades in i tallspån. En experimentell design för respektive additiv med två kvantitativa variabler på tre nivåer användes. Designerna omfattade följande parametrar: spån av tre olika fukthalter mellan 10-12 % baserad på rå vikt; inblandning av additiv på tre nivåer mellan 0-1 %. Den statistiska analysen baserad på MLR visade att fukthalten var den viktigaste parametern för bulkdensitet och presström medan inblandningsgrad av additiv var viktigast för hållfasthet och finfraktion. För Lignobond och Solbind 790 gav inblandning av additiv en minskad strömförbrukning vid pressningen, medan Solbind 35 gav en oförändrad strömförbrukning och Pelltech en ökad strömförbrukning. Samtliga additiv gav en förbättrad pelletskvalitet, främst genom ökad hållfasthet och minskad finfraktion

Lagring av pellets – inverkan på kvalitet och emissionsbildning

Huvudsyftet med detta försök var att undersöka hur pelletskvaliteten, emissioner av aldehyder (associerad med stark lukt) och emissioner av CO, CO2, CH4 förändras vid lagring av 6 mm och 8 mm pellets. Sex satser (högar) om totalt cirka 10 ton pellets bereddes. Tre högar med 8 mm pellets och tre högar med 6 mm pellets. Pelletarna var tillverkade vid hög fukthalt respektive låg fukthalt. En upprepning med 8 mm pellets och en upprepning med 6 mm pellets ingick i försöket. Högarna lagrades i en plansilo under 32 dagar. Inne i varje hög placerades en 1m3 gastät behållare (Cipaxtank) som fyllts med ca 500 kg (ca 70 % av volymen) pellets. Provtagning av CO, CO2 och CH4 gjordes kontinuerligt och andelen aldehyder mättes med hjälp av passiva provtagare inne i Cipaxtankarna. I högarna och i den omgivande lokalen placerades också temperatur- och fuktloggar för att följa hur temperaturen förändrades under försöksperioden. Prover av pellets togs ut ur högarna vid försökets start och vid försökets slut. Dessa prover analyserades med avseende på andel finmaterial, hållfasthet, bulkdensitet och fukthalt. Resultaten visade att andelen finmaterial ökar under lagring samtidigt som hållfastheten på pelletarna ökar. Temperaturökningen i högarna verkar vara kopplade till fukthalten på de producerade pelletarna så att en låg fukthalt ger högre temperatur vid lagring. Aldehydbildningen och emissionen av CO, CO2 och CH4 i kombination med minskningen av O2 tyder på att autooxidation av materialet sker vid lagring. Ingen större skillnad mellan 6 mm och 8 mm pellets kunde detekteras varken med avseende på fysikaliska pelletsegenskaper eller emissioner

Internet-based cognitive behavior therapy for obsessive compulsive disorder: A pilot study

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>Cognitive behavior therapy (CBT) is widely regarded as an effective treatment for obsessive compulsive disorder (OCD), but access to CBT therapists is limited. Internet-based CBT (ICBT) with therapist support is a way to increase access to CBT but has not been developed or tested for OCD. The aim of this study was to evaluate ICBT for OCD.</p> <p>Method</p> <p>An open trial where patients (N = 23) received a 15-week ICBT program with therapist support consisting of psychoeducation, cognitive restructuring and exposure with response prevention. The primary outcome was the Yale-Brown Obsessive Compulsive Scale (Y-BOCS), which was assessed by a psychiatrist before and immediately after treatment. Secondary outcomes were self-rated measures of OCD symptoms, depressive symptoms, general functioning, anxiety and quality of life. All assessments were made at baseline and post-treatment.</p> <p>Results</p> <p>All participants completed the primary outcome measure at all assessment points. There were reductions in OCD symptoms with a large within-group effect size (Cohen's <it>d </it>= 1.56). At post-treatment, 61% of participants had a clinically significant improvement and 43% no longer fulfilled the diagnostic criteria of OCD. The treatment also resulted in statistically significant improvements in self-rated OCD symptoms, general functioning and depression.</p> <p>Conclusions</p> <p>ICBT with therapist support reduces OCD symptoms, depressive symptoms and improves general functioning. Randomized trials are needed to confirm the effectiveness of this new treatment format.</p> <p>Trial Registration</p> <p>ClinicalTrials.gov: <a href="http://www.clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT01348529">NCT01348529</a></p

Cost-effectiveness of internet-based cognitive behavior therapy for irritable bowel syndrome: results from a randomized controlled trial

Background: Irritable Bowel Syndrome (IBS) is highly prevalent and is associated with a substantial economic burden. Cognitive behavior therapy (CBT) has been shown to be effective in treating IBS. The aim of this study was to evaluate the cost-effectiveness of a new treatment alternative, internet-delivered CBT based on exposure and mindfulness exercises. Methods: Participants (N = 85) with IBS were recruited through self-referral and were assessed via a telephone interview and self-report measures on the internet. Participants were randomized to internet-delivered CBT or to a discussion forum. Economic data was assessed at pre-, post- and at 3-month and 1 year follow-up. Results: Significant cost reductions were found for the treatment group at $16,806 per successfully treated case. The cost reductions were mainly driven by reduced work loss in the treatment group. Results were sustained at 3-month and 1 year follow-up. Conclusions: Internet-delivered CBT appears to generate health gains in IBS treatment and is associated with cost-savings from a societal perspective.Original Publication:Erik Andersson, Brjann Ljotsson, Filip Smit, Björn Paxling, Erik Hedman, Nils Lindefors, Gerhard Andersson and Christian Ruck, Cost-effectiveness of internet-based cognitive behavior therapy for irritable bowel syndrome: results from a randomized controlled trial, 2011, BMC PUBLIC HEALTH, (11), 215.http://dx.doi.org/10.1186/1471-2458-11-215Licensee: BioMed Centralhttp://www.biomedcentral.com

Genome-wide association identifies nine common variants associated with fasting proinsulin levels and provides new insights into the pathophysiology of type 2 diabetes.

OBJECTIVE: Proinsulin is a precursor of mature insulin and C-peptide. Higher circulating proinsulin levels are associated with impaired β-cell function, raised glucose levels, insulin resistance, and type 2 diabetes (T2D). Studies of the insulin processing pathway could provide new insights about T2D pathophysiology. RESEARCH DESIGN AND METHODS: We have conducted a meta-analysis of genome-wide association tests of ∼2.5 million genotyped or imputed single nucleotide polymorphisms (SNPs) and fasting proinsulin levels in 10,701 nondiabetic adults of European ancestry, with follow-up of 23 loci in up to 16,378 individuals, using additive genetic models adjusted for age, sex, fasting insulin, and study-specific covariates. RESULTS: Nine SNPs at eight loci were associated with proinsulin levels (P < 5 × 10(-8)). Two loci (LARP6 and SGSM2) have not been previously related to metabolic traits, one (MADD) has been associated with fasting glucose, one (PCSK1) has been implicated in obesity, and four (TCF7L2, SLC30A8, VPS13C/C2CD4A/B, and ARAP1, formerly CENTD2) increase T2D risk. The proinsulin-raising allele of ARAP1 was associated with a lower fasting glucose (P = 1.7 × 10(-4)), improved β-cell function (P = 1.1 × 10(-5)), and lower risk of T2D (odds ratio 0.88; P = 7.8 × 10(-6)). Notably, PCSK1 encodes the protein prohormone convertase 1/3, the first enzyme in the insulin processing pathway. A genotype score composed of the nine proinsulin-raising alleles was not associated with coronary disease in two large case-control datasets. CONCLUSIONS: We have identified nine genetic variants associated with fasting proinsulin. Our findings illuminate the biology underlying glucose homeostasis and T2D development in humans and argue against a direct role of proinsulin in coronary artery disease pathogenesis

Dioxin emissions from small-scale combustion of bio-fuel and household waste

Denna avhandling behandlar rökgasutsläpp av persistenta organiska föroreningar, framförallt dioxiner, vid förbränning av fasta biobränslen och torrt hushållsavfall i relativt små anläggningar (5-600 kW) utan avancerad rökgasreningsteknik. Samförbränning av avfall och biobränsle i effektiva mindre biobränslepannor testades som en alternativ strategi till den vanligen förekommande storskaliga hanteringen och förbränningen fast hushållsavfall. Medan storskalig förbränning av avfall ger investeringsmässiga fördelar med rökgasreningsteknik etc. kan små lokala anläggningar ha transportmässiga fördelar och möjligheter till utnyttjande av lokala biobränsletillgångar. Källsorterat, torrt, brännbart hushållsavfall insamlades från hushåll i glesbygd och samförbrändes i brikettform med energigräset rörflen i 150-600 kW biobränslepannor. Endast undantagsvis understeg dioxinemissionerna gällande gränsvärden för avfallsförbränning och nivåerna av väteklorid i rökgas översteg gränsvärdena flerfaldigt. Det bedömdes att någon form av extra rökgasrening är nödvändig för att säkerställa nivågränserna. Dioxiner hittades också i det eldade avfallet, framförallt i textilfraktionen. Dioxinmängderna i rökgaserna var oftast lägre än i det ingående bränslet. Intermittent pelletseldning gav oväntat höga utsläpp av dioxiner med en emissionsfaktor på 28 ng(WHO-TEQ)/kg. Vedeldning i en modern miljömärkt villapanna gav betydligt lägre utsläpp av dioxiner än eldning i en gammal kombipanna och eldning med full lufttillförsel, som kan jämföras med användning av ackumulatortank, resulterade i upp till 90% minskning av utsläpp av dioxiner jämfört med eldning med reducerat lufttillskott (’pyreldning’). Eldning av plastavfall i en vedpanna gav höga utsläpp av dioxiner. Okontrollerad förbränning av trädgårdsavfall och hushålls avfall i tunna eller som öppen eld ’bakgårdsbränning’, gav stora variationer i utsläppsnivåer som bara delvis kunde kopplas till avfallsinnehåll. Resultaten visar att denna typ av förbränning kan vara en betydande källa till dioxiner i miljön, och ett emissionsfaktorintervall på 4-72 ng (WHO-TEQ)/kg föreslås för bedömningar av utsläpp från backgårdsbränning av avfall med låga eller måttliga klorhalter. En sammanfattande slutsats av alla försök är att dioxin utsläpp beror på komplicerade samband mellan bränsleinnehåll och förbränningsbetingelser. Bränslen med mycket höga klorhalter av ger oftast högre utsläpp av dioxiner än bränslen med låga klorhalter medan små skillnader döljs av variationer i förbränningsbetingelser.This thesis deals with emissions of persistent organic pollutants, primarily dioxins, from the combustion of solid biofuels and dry combustible household waste in relatively small facilities, 5-600 kW, without advanced air pollution controls. Co-combustion of waste and biofuel in effective small boilers was tested as an alternative to prevailing large-scale management and combustion strategies for handling municipal solid waste. This approach includes no advanced air pollution control systems, but offers two advantages: limiting transport and providing scope to use local biofuel resources. Source-sorted, dry, combustible household waste was collected from households in a sparsely populated area and co-combusted as briquettes together with reed canary-grass in 150-600 kW biofuel boilers. Most trials showed difficulties to meet regulative limits for the emissions of dioxins valid for incineration of MSW and the regulated limits for emissions of hydrochloric acid were exceeded manifold. It was concluded that additional flue-gas cleaning will be needed to ensure that emissions are sufficiently low. Dioxins were also found in the waste, especially in the textile fraction. The mass of dioxins in the flue-gas emissions was generally lower than the mass in the fuel input. Intermittent combustion of wood pellets in a residential boiler resulted in an unexpectedly high dioxin emissions factor of 28 ng (WHO-TEQ)/kg fuel. Combustion of wood in a modern environmentally certified boiler yielded considerably lower dioxin emissions than combustion in an old boiler, and combustion with a full air supply, i.e. with use of heat storage tank, resulted in up to 90% reductions in dioxin emission factors compared to combustion with reduced air supply. Combustion of plastic waste in a residential wood boiler resulted in high emissions of dioxins. Tests of uncontrolled combustion of garden and household waste in barrels or open fires, ‘backyard burnings’, resulted in emissions with large variations that could only be partly correlated to the waste constituents. The results imply that this may be an important source of dioxins in the environment and an emission factor range of 4-72 ng (WHO-TEQ)/kg is suggested for estimating emissions from backyard burnings of lightly and moderately chlorine-contaminated waste. A summarized conclusion from all of the experiments is that predicting emission levels from waste contents is not straightforward (except that fuels with very high chlorine levels will usually result in high levels of dioxins in flue-gas emissions). Moderate differences in chlorine levels will usually be masked by the effect of variations in combustion conditions