Identifying possible sources of ammonium ions and arsenic in groundwater in the Nam Du area, Vietnam

Concentrations of arsenic and ammonium ions well above drinking water standards have been detected in aquifers which supply Hanoi, the capital of Vietnam, with fresh water. Chemical analyses showed arsenic and ammonium ion concentrations varying between 27 – 264 μg/l in freshwater and 1.8 – 34.7 mg/l in groundwater. The current Vietnamese drinking water guidelines for arsenic and ammonium are set at 10 μg As/l and 1.5 mg NH4/l. The aim of this thesis is to investigate the fate of arsenic and nitrogen and the processes behind the mobilization of these elements in the Nam Du area, situated 10 km southeast of Hanoi. Two possible processes affecting the As concentration are investigated: (1) oxidation of arsenopyrite or (2) desorption of arsenite/arsenate bound to iron hydroxides due to iron reduction. Regarding ammonium ions, previous projects have identified two possible sources which were investigated further in this study: (a) mineralisation of organic matter in sedimentary peat layers and (b) ammonium ions derived from anthropogenic sources, such as fertilisers or leakage of waste water. The methods used in this study were: analyses of N-, O- and H-isotopes, the ionic composition and redox potential in the groundwater, combined with a conceptual model of the groundwater flow in the area. There were large spatial variations in ammonium and arsenic levels within the Nam Du area. According to tritium (3H) analyses the water was quite young, indicating recent mobilisation processes. The redox potential, pH and sulphate concentration in the water indicate that arsenic is mobilised by reduction of iron hydroxides rather than oxidation of arsenopyrite. Furthermore, the isotopic composition of N combined with increasing levels of ammonium ions over time, the C/N ratios and the age of the water, suggest that mineralisation of peat is not occurring to such an extent that this process could explain the currently high ammonium levels. The isotopic composition of the ammonium ions and the rising concentrations in the aquifers rather imply that the ammonium ions derive from one or several sources with a high 15N/14N ratio, such as waste water, organic fertilisers or urea.Höga nivåer av ammoniumjoner och arsenik har rapporterats förekomma i de akvifärer som förser Vietnams huvudstad, Hanoi, med färskvatten. Resultat från detta projekt visar arsenik- och ammoniumkoncentrationer mellan 27 – 264 μg As/l respektive 1.8 – 34.7mg N/l, vilket kan jämföras med WHOs gränsvärde på 10 μg/l för arsenik, och 1.5 mg/l för ammonium. Syftet med examensarbetet har varit att undersöka vilka processer som leder till de nivåer av ammonium och arsenik som idag föerkommer i Nam Duområdet, beläget 10 km sydost om Hanoi. Två av de möjliga processerna bakom mobiliseringen av arsenik är undersökta. (1) oxidation av arsenopyrit och (2) reduktion av järnhydroxider med åtföljande mobilisering av vattenlöslig arsenik. Tidigare undersökningar visar på två möjliga ammoniumkällor: (a) kvävemineralisering i torvlager som förekommer naturligt i marken och (b) antropogena källor såsom kvävegödsel och läckage av kväverikt avloppsvatten. Metoderna som använts är N- O- och H-isotopanalyser, samt undersökningar av grundvattenflöden, redoxförhållanden och vattnets innehåll av lösta ämnen. Insamlade data har kombinerats med en konceptuell flödesmodell över området. Resultaten visar en betydande rumslig variation både beträffande ammonium- och arsenik koncentrationerna. Tritium (3 H)-analyser visar att vattnet i akvifärerna är yngre än tio år vilket tyder på att de ämnen vi finner i grundvattnet har mobiliserats under denna period. Redoxförhållanden, pH värden och sulfatkoncentrationen i grundvattnet tyder inte på att arseniken mobiliseras genom oxidation av arsenopyrit utan förmodligen genom reduktion av järnhydroxider och åtföljande frigörande av arsenik. Vidare tyder isotopsammansättningen, stigande ammoniumhalter och C/N kvoter på att kvävemineraliseringen i torven inte sker i en sådan omfattning att den kan förorsaka de ammoniumkoncentrationer som observerats. Isotopsammansättningen och grundvattenflödena tyder snarare på en ytlig ammoniumkälla med höga 15N/14N kvoter. Källan utgörs sannolikt av gödselmedel eller kväverikt avloppsvatten

Co-operative Nordic Research

This report has a two-fold objective. -To identify the changing risk management needs in the private and public sectors and the corresponding needs for development of risk analysis methods and related practices. -To list examples of projects where Nordic co-operation between industry, authorities and universities can be effective for increasing the contribution of risk management to industrial growth and a sustainable society. A Nordic expert group, funded by the Nordic Industrial Fund, identified the urgent need for co-operative Nordic risk management research and suggested a structure for co-operation and cross-disciplinary research and for dissemination of knowledge and implementation. The group also specified research areas and project ideas for future development into actual research projects. A workshop with participants from the Nordic countries was one source of ideas. The expert group in addition identified a number of basic resource areas necessary for the development of more efficient risk management industry and which would benefit from Nordic co-operation. A Nordic risk management academy and a Nordic risk management network should be formed. Also a Nordic graduate school on safety and risk management for PhD students should be organized on a Nordic basis in order to ensure competence at all Institutes of Technology, all Business Schools and other education bodies of importance for risk management

Short- and long-term effects of exercise on neck muscle function in cervical radiculopathy:A randomized clinical trial

OBJECTIVE: To compare short- and long-term changes in neck muscle endurance, electromyography measures of neck muscle activation and fatigue and ratings of fatigue and pain after neck-specific training or physical activity in people with cervical radiculopathy.DESIGN: Randomized clinical trial.SUBJECTS/PATIENTS: Seventy-five patients with cervical radiculopathy.METHODS: Patients underwent neck-specific training in combination with a cognitive behavioural approach or prescribed physical activity over a period of 14 weeks. Immediately after the intervention and 12 months later, surface electromyography was recorded from neck flexor and extensor muscles during neck endurance tests. Time to task failure, amplitude and median frequency of the electromyography signal, and subjective fatigue and pain ratings were analysed in 50 patients who completed at least one follow-up.RESULTS: A significant increase in neck flexor endurance time was observed for both groups at 14 weeks compared with baseline and this was maintained at the 12-month follow-up (p &lt; 0.005). No change was identified for the slope of the median frequency. For the neck-specific training group, splenius capitis was less active during neck flexion at both follow-ups (p &lt; 0.01), indicating reduced muscle co-activation.CONCLUSION: Both specific and general exercise increased neck flexor endurance, but neck-specific training only reduced co-activation of antagonist muscles during sustained neck flexion.</p

Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2018

Kärnavfallsrådet (rådet) ger årligen ut en kunskapslägesrapport. Åretsrapport är uppdelad i två delar: Del 1 handlar om beslut under osäkerhet. Regeringen ska framöver fatta beslut om ett slutförvar för använt kärnbränsle och det kommer att fattas under osäkerhet. Det i sig är inget ovanligt för regeringen utan görs hela tiden på olika områden, men det är däremot ett ovanligt komplicerat projekt. (Se kort översikt nedan). Rådet ger utifrån sin tvärvetenskapliga sammansättning några exempel på olika områden med osäkerheter och resonerar kring hur det går att hantera och förhålla sig till osäkerheter i beslutsfattande, såväl i allmänhet som när det gäller ett beslut om ett slutförvar för använt kärnbränsle i synnerhet. Del 2 innehåller en rapportering om rådets arbete och en kort beskrivning om vad som hänt på kärnavfallsområdet i Sverige under 2017. Mycket har hänt under året, exempelvis när det gäller tillståndsprocessen för använt kärnbränsle, tillståndsprocessen om utbyggnad för Slutförvaret för kortlivat avfall (SFR) och när det gäller finansieringsfrågor. Här finns även en kort beskrivning av vad som händer nu när regeringen den 23 januari 2018 har fått ärendet om ett slutförvar för använt kärnbränsle på sitt bord. Bakgrund till slutförvar, ansökningar och KBS-3-metoden När det gäller ett beslut om ett slutförvar för använt kärnbränsle är det av flera anledningar ett komplext projekt. Det är tekniskt komplicerat eftersom förvaret ska vara säkert i minst 100 000 år, s.k. långsiktigt säkert. Anläggningstiden för slutförvaret är ovanligt lång, det planeras vara klart först om ca 70–80 år. Vi vet inte vad som händer med tekniken, klimatet eller i samhället under de långa tidshorisonterna. Det finns inte heller något färdigbyggt förvar för använt kärnbränsle som vi kan dra lärdom av. En kärnkraftsreaktor drivs av kärnbränsle som efter ca 5 års användning blir s.k. använt kärnbränsle. Det högaktiva använda kärnbränslet betraktas inte som kärnavfall, enligt kärntekniklagen, innan det ligger placerat i ett slutförvar. Det är reaktorinnehavarnas ansvar att ta hand om sitt kärnavfall och använda kärnbränsle. För att ta sitt ansvar har reaktorinnehavarna tillsammans bildat bolaget Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) som planerar, driver och uppför mellanlager och slutförvar. SKB ansöker nu om att få uppföra och driva ett slutförvar för använt kärnbränsle enligt KBS-3-metoden. Ansökningarna gäller ett system som består av två anläggningar; en inkapslingsanläggning i Oskarshamns kommun och en slutförvarsanläggning i Forsmark, Östhammars kommun. KBS-3-metoden bygger på tre säkerhetsbarriärer: kopparkapslarna, bentonitleran och berget. Det använda kärnbränslet ska kapslas in i kopparkapslar som därefter placeras i ett tunnelsystem på ca 500 meters djup nere i berget. Kapslarna omges därefter med bentonitlera som ska svälla och skydda kapslarna. Planen är att deponera ca 6 000 kapslar med vardera ca 2 ton använt kärnbränsle, totalt ca 12 000 ton. I dag ligger det ca 7 000 ton under vatten i bassänger iOskarshamn (Clab). SKB lämnade in sina ansökningar om tillstånd att få uppföra, inneha och driva ett slutförvar för använt kärnbränsle i mars 2011. Det krävs tillstånd, och tillståndsprövningen sker i två separata processer. Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt har berett ansökan enligt Miljöbalken (1998:808) och Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har berett ansökningarna enligt Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen). Den 23 januari 2018 lämnade mark- och miljödomstolen och SSM sina yttranden tillsammans med ansökningarna till regeringen. Det är regeringen som prövar ansökningarna och därefter fattar beslut om huruvida verksamheten kan tillåtas enligt miljöbalken (s.k. tillåtlighet) och om tillstånd enligt kärntekniklagen. En utmaning med att bedöma ansökningarna är att de bygger på referensutformningar som ska bli alltmer detaljerade, eftersom det tar lång tid att bygga och driva förvaret. Under driftstiden ska tunnlar grävas och byggas samtidigt som kapslarna med använt kärnbränsle ska placeras med bentonitlera runtom (deponeras). Yttrandena från mark- och miljödomstolen och SSM överlämnades till regeringen under absoluta slutskedet av arbetet med denna kunskapslägesrapport. Rådet har alltså inte haft dessa som bakgrund under skrivprocessen utan reflekterar endast kort kring dem