Critical knowledge gaps and research needs related to the environmental dimensions of antibiotic resistance

There is growing understanding that the environment plays an important role both in the transmission of antibiotic resistant pathogens and in their evolution. Accordingly, researchers and stakeholders world-wide seek to further explore the mechanisms and drivers involved, quantify risks and identify suitable interventions. There is a clear value in establishing research needs and coordinating efforts within and across nations in order to best tackle this global challenge. At an international workshop in late September 2017, scientists from 14 countries with expertise on the environmental dimensions of antibiotic resistance gathered to define critical knowledge gaps. Four key areas were identified where research is urgently needed: 1) the relative contributions of different sources of antibiotics and antibiotic resistant bacteria into the environment; 2) the role of the environment, and particularly anthropogenic inputs, in the evolution of resistance; 3) the overall human and animal health impacts caused by exposure to environmental resistant bacteria; and 4) the efficacy and feasibility of different technological, social, economic and behavioral interventions to mitigate environmental antibiotic resistance.(1)Peer reviewe

Modelleringsverktyg för metaller och miljögifter i akvatisk miljö : Resultat från en inventering

Syftet med denna kunskapssammanställning är att översiktligt beskriva idag tillgängliga modellverktyg för akvatisk miljö. Även några luftmodeller ingår. DHI Sverige AB fick under 2017 av Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i uppdrag att inventera och översiktligt granska idag tillgängliga modelleringsverktyg för miljögifter i akvatisk miljö, med tänkbar användning inom vattenförvaltningen. Som stöd för granskningen erhöll DHI ett antal frågor om respektive verktyg och som skulle besvaras i den mån det var möjligt. Frågorna togs fram av HaV men i samråd med enskilda handläggare på vattenmyndigheter och beredningssekretariat. Resultatet av inventeringen publicerades inte av DHI i en fristående rapport, utan främst i tabulerad form, allt i enlighet med HaV:s önskemål. Huvudfokus för DHIs inventering var att identifiera modelleringsverktyg för akvatisk miljö. De modeller som identifierades redovisas i denna rapport och samtliga beskrivs kortfattat. DHI har inte haft i uppdrag att testköra modelleringsverktygen och detta har inte heller gjorts av HaV. Det har inte varit möjligt inom tidsramen och vissa verktyg är inte heller fritt tillgängliga. IVL kontaktades också för att få med även några verktyg som är tillgängliga för att uppskatta belastning på akvatisk miljö från utsläpp som sker till luft. Myndigheten ansvarar för rapportens innehåll och slutsatser. Vi har dock i huvudsak utgått från det underlagsmaterial som tillhandahållits från DHI och IVL. Rapporten är en kunskapssammanställning för att underlätta vidare analys och ställningstagande. Resultatet av inventeringen ska inte ses som en komplett sammanställning av alla idag tillgängliga modellverktyg för akvatisk miljö. Att en modell ingår i rapporten ska inte heller tolkas som att HaV rekommenderar den. Användaren av en viss modell behöver själv ta ställning till om den är användbar i en specifik situation samt ytterligare utreda vilka osäkerheter som är förknippade med den och de resultat som erhålls.Citat från förordet: "Den här rapporten har tagits fram av Ann-Sofie Wernersson, utredare på Havs- och vattenmyndigheten. Myndigheten ansvarar för rapportens innehåll och slutsatser. Vi har dock i huvudsak utgått från det underlagsmaterial som tillhandahållits från DHI och IVL."</p

UV-filter i solskyddsprodukter - ett miljöproblem? : Litteraturinventering och QSAR analys

Det finns mer än 600 olika solskyddsprodukter på den svenska marknaden. Vilka UV filter som får användas, och i vilka halter de får tillsättas i dessa sammanhang, regleras av Kosmetikadirektivet och Läkemedelsverkets föreskrifter. Bedömningen baseras på enbart hälsorelaterade effekter och de miljörelaterade effekterna är dåligt kända. UV filter i solskyddsprodukter kan i hög omfattning förväntas nå den yttre miljön direkt vid bad men även via reningsverk. Internationell forskning visar att vissa UV filter förekommer i detekterbara halter i ytvatten, fiskvävnader, reningsverksslam och bröstmjölk. Syftet med denna rapport är därför att kartlägga deras inneboende egenskaper, förekomsten av organiska UV filter i olika matriser samt uppskatta halter som inte förväntas ge effekter på vattenlevande organismer. Utifrån UV filtrens kemiska strukturer beräknas vilka halter som ger effekter i vattenlevande organismer och deras fördelning mellan olika matriser som vatten, sediment och biota. Dessa beräkningar kompletteras med en litteraturstudie av hittills uppmätta halter internationellt och observerade effekter i försök på celler, däggdjur och akvatiska organismer. Utifrån beräkningarna görs en bedömning av huruvida substanserna besitter särskilt farliga egenskaper så att de utgör en risk för miljön på längre sikt. Kartläggningen visar att tjugo av filtren beräknas vara ej biologiskt lättnedbrytbara, och deras bioackumulationspotenital (BCF värdet) varierar mellan 3 och 40 000. Flera filter har därtill uppmätts i fiskvävnader i upp till 3 mg/g fett vilket antyder att en bioackumulation kan ske under naturliga förhållanden. Fem av substanserna kan betecknas som potentiella PBT ämnen och tre av dessa som potentiella vPvB ämnen. De högsta koncentrationer under vilka man troligen inte får effekter varierar mellan 0,00000013 mg/l och 12 mg/l. Därtill kan man i den vetenskapliga litteraturen konstatera att åtminstone tolv av UV filtren kan ge upphov till hormonell påverkan, och för tre av dessa har resultaten kunnat bekräftas även för akvatiska organismer vid in vivo studier. I nio fall av tio befinner sig maximalt uppmätta halter högre än de halter som tros vara säkra för vattenlevande organismer. Tre av UV filtren har dessutom uppmätts i halter som befinner sig mer än 10 000 gånger högre än de säkra koncentrationerna och i ytterligare tre fall mer än 100 gånger högre. Ämnenas inneboende egenskaper, framräknade riskkvoter och deras fördelning i miljön ligger till grund för rekommendationer om vilka ämnen som bör mätas nationellt samt i vilka matriser

Metaller och miljögifter - Effektbaserade bedömningsgrunder och indikativa värden för sediment : Kunskapssammanställning baserad på ämnesrapporter framtagna inom vattendirektivsarbetet

Kunskapssammanställning baserad på ämnesrapporter framtagna inom vattendirektivsarbetet. Många metaller och miljögifter kan ackumuleras i sediment och olika typer av bedömningsgrunder har etablerats i olika sammanhang för att underlätta utvärderingen av sedimentdata. Syftet med denna kunskapssammanställning är att förtydliga hur olika effektbaserade värden för sediment har tagits fram inom vattenförvaltningen, nationellt och internationellt, och hur de kan vara användbara i vattenförvaltningsarbetet. De bedömningsgrunder som Havs- och vattenmyndigheten har etablerat i föreskriftsform bygger på underlag från studier av toxicitet. Dessa bedömningsgrunder anger nivåer som, om de överskrids, kan innebära en risk för att negativa effekter kan uppstå på sedimentlevande (bentiska) organismer. Dessa bedömningsgrunder är således effektbaserade. Denna rapport återger dessa värden tillsammans med en kortfattad beskrivning av hur de har tagits fram liksom vilka osäkerheter som är förknippade med dem. En jämförelse görs även med bedömningsgrunder som baseras på fördelningen av uppmätta halter i miljön dvs. bedömningsgrunderna är i det senare fallet tillståndsbaserade och har tagits fram av Naturvårdsverket som ett prioriteringsverktyg för att kunna bedöma om en halt är hög i ett nationellt perspektiv. En motsvarande sammanställning görs för de effektbaserade sedimentvärden som ingår i de ämnesrapporter och som har tagits fram på europeisk nivå. Dessa har generellt tagits fram på annat sätt och baseras visserligen också på studier av toxicitet men inte för sedimentlevande utan vattenlevande organismer. Osäkerheterna med sådana sedimentvärden är därför normalt större men de flesta av dessa värden kan ändå användas inom vattenförvaltningen för att få en uppfattning om var uppföljande undersökningar kan behövas för att t.ex. identifiera betydande källor och klassificera status. De kallas därför här för indikativa sedimentvärden

Kränkningar i skolan : förekomst, former och sammanhang

Vad kan egentligen betraktas som kränkande behandling i skolan? Hur stor andel av eleverna blir kränkta och vilka former är mest frekventa? Denna nationella studie av kränkande behandling som utförts på uppdrag av Skolverket syftar huvudsakligen till att kartlägga förekomsten av kränkningar i grund- och gymnasieskolan. Särskilt uppmärksammas etniskt och sexuellt relaterade kränkningar liksom upprepade kränkningar. Ut- satthet för kränkning studeras särskilt i relation till kön, socioekonomisk status samt svensk/ut- ländsk bakgrund. Undersökningen baserar sig framförallt på en enkätundersökning som besvarats av 3386 elever från skolår 5, 8 och gymnasiets år 2.Vid sidan av denna undersökning finns fyra mindre komplette- rande studier. Intervjuundersökningen i år åtta sätter elevernas egen förståelse av kränkningar i fokus vilket även intervjuerna med elever i grundskolans år två gör. År-2-eleverna har också besva- rat ett enkelt frågeformulär. Berörda rektorer samt de lärare som ansvarat för bjudningen av enkäten har också besvarat ett antal frågor. Resultaten visar bl.a. att sexuellt relaterade kränkningar och upprepade, generella, kränk- ningar är vanligast. Ca. en fjärdedel av eleverna har blivit utsatta det senaste året. Grundskoleelever och flickor är överrepresenterade. Etniskt relaterade kränkningar är något ovanligare men eleverna med utländsk bakgrund är oftare drabbade.Andra viktiga resultat som redovisas och diskuteras i studien är: att det inte tycks finnas några platser på skolor som är fria från kränkningar, att de signaler skolan sänder, t ex genom sitt undervisningsinnehåll, kan betraktas som en indirekt form av kränkning, att elever förefaller trivas bättre på skolor som aktivt arbetat för att motverka kränk- ningar samt att de "kompetenser" som behövs och används för att kränka – t.ex. inlevelseförmåga, verbala och fysiska resurser – är de samma som behövs för att försvara och hjälpa

Sediment i Laxsjön : Halter av miljöfarliga ämnen

Denna rapport presenterar resultat från den sedimentprovtagning som gjordes den 14-15 juni 2011 för att ta fram underlag för kemisk och ekologisk statusklassning. Provtagningen var även ett led i att ta fram och utvärdera en kommande vägledning: Operativ övervakning av miljögifter – Praktisk vägledning.Ytsedimenten i Laxsjön har undersökts på fem lokaler och främst två av dessa bedöms vara påverkade av miljöfarliga ämnen. Den ena lokalen (LX2), visade på tydligt förhöjda halter av framförallt DEHP, koppar och klorerade substanser: dioxiner, klorparaffiner (C14-16), PCP och PCB. I ett nationellt perspektiv anses halterna av DEHP, koppar och dioxiner höga men uppföljande studier behöver göras för att undersöka historiska trender och biotillgänglighet av dessa ämnen. I den andra påverkade lokalen (LX4) påträffades något förhöjda halter av PCBer, vissa PAHer och TBT. Resultaten utvärderades också med avseende på risk för effekter och en preliminär bedömning av status enligt vattenförvaltningsförordningen. Halten av DEHP i LX2 indikerar risk för effekter (sänkt status) på sedimentlevande organismer. Halterna av TBT, och nickel överskrider de nivåer som kan tänkas ge effekter, men detta gäller på samtliga lokaler och troligen även för ett stort antal platser i Sverige.Som kompletterande studier till de kemiska analyserna gjordes även cellbaserade tester. In vitro testet "DR CALUX" bekräftade de kemiska analysresultaten för dioxiner, dibenzofuraner och plana PCBer efter framräkning av TCDDekv, dvs. att det främst är LX2 som är belastad av den här typen av stabila substanser. Dioxinlika effekter kan dock även uppstå till följd av exponering för ett stort antal PAHer varav flera inte normalt ingår i den kemiska analysen. Denna respons kan analyseras med PAH CALUX och detta test gav utslag främst i LX2 och LX4. Responsen i ER CALUX är särskilt förhöjd i LX 4 vilket inte är förvånande med tanke på närvaron av ett reningsverk och att testet ger utslag på östrogena ämnen. Även de andra in vitro testerna, PPAR gamma, Anti-AR och ER CALUX indikerar att det är störst respons i LX2 och LX4

Sekundärförgiftning vid förorenad mark och sediment : En genomgång av andra länders vägledningar för riskbedömning

Det finns ett stort antal förorenade områden i landet. Att bedöma vilka risker sådana områden kan innebära för människors hälsa eller miljön är en viktig del av arbetet med att åtgärda områdena. Statens geotekniska institut (SGI) har dock noterat att riskbedömningar av förorenad mark och förorenade sediment sällan tar hänsyn till indirekta miljörisker kopplade till spridning av föroreningar till näringsväven, så kallad sekundärförgiftning. Exempelvis att föroreningar ansamlas i fisk, som sedan äts av fåglar, som blir de som slutligen exponeras för höga halter förorening. SGI har det nationella ansvaret för forskning, teknikutveckling och kunskapsuppbyggnad inom förorenade områden. SGI ska medverka till att höja kunskapsnivån samt öka saneringstakten. Som ett led i detta ingår att förmedla kunskap om det arbete som utförs vid SGI till olika intressenter, såsom tillsynsmyndigheter, universitet och högskolor, konsulter, analyslaboratorier, problemägare och entreprenörer med flera. Denna rapport om sekundärförgiftning bygger på dagens kunskap och erfarenheter om hantering av sekundärförgiftning inom arbetet med förorenade mark- och sedimentområden. Allteftersom vi skaffar oss mer kunskap och erfarenheter kan denna rapport komma att revideras

Den preoperativa kommunikationens påverkan på den postoperativa smärtan : - en litteraturstudie

Bakgrund: Kirurgi orsakar smärta, men akut och postoperativ smärta skall behandlas skyndsamt och adekvat för att öka patientens välbefinnande och för att minska risken för komplikationer. Patienter behöver få kunskap i den preoperativa fasen för att utveckla en god förståelse för vårdprocessen. Detta ökar följsamhet med vårdplanen och ger en bra utgångspunkt för god smärtlindring och återhämtning. Teoretisk referensram utgörs av Margaretha Ekeberghs Lärande möten i vårdande kontexter som bygger på vårdvetenskaplig forskning med fokus på reflexion och lärande. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att belysa påverkan av den preoperativa kommunikationen på den postoperativa smärtan. Metod: En systematisk litteraturstudie valdes som metod för studien där litteratursökningen genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Efter kvalitetsgranskning valdes sju artiklar ut och användes i analysen. Resultat: Tre kategorier identifierades; delaktighet, kunskapsutveckling och behovet av smärtlindring. Resultatet visade att patienters känsla av inflytande påverkades av den preoperativa kommunikationen. Preoperativ kommunikation med adekvat och patient-anpassad information ökade patientens förståelse för vikten av smärtlindring och smärthantering. Det gjorde patienten delaktig i vårdprocessen och ledde sammantaget till positiva resultat, med minskad smärta, minskat behov av smärtlindrande läkemedel, minskade postoperativa komplikationer samt snabbare återgång till aktivitet som följd. Resultatet visade också att en kombination av skriftlig och muntlig information gav mest tillfredsställda patienter. Slutsats: Utifrån resultatet dras slutsaten att postoperativ smärta kan i positiv bemärkelse påverkas av preoperativ kommunikation. Det viktiga är inte vad som avhandlas utan att kommunikationen över huvud taget sker med patientens behov som utgångspunkt. Mer forskning inom området behöv

Jag är vaken men kan inte prata! : En litteraturstudie om intuberade patienters upplevelser av kommunikation på en intensivvårdsavdelning

Bakgrund: Att vara patient på en intensivvårdsavdelning innebär att vara svårt sjuk ochha behov av avancerad vård. Intensivvårdspatienter behöver ofta intuberas vilketomöjliggör verbal kommunikation med omgivningen. Den moderna intensivvården gårmot att intuberade patienter ska vara så vakna som möjligt, vilket ställer högre krav påintensivvårdssjuksköterskans kommunikation och förståelse för patienterna. Syfte: Syftet var att beskriva intuberade patienters upplevelser av kommunikation på enintensivvårdsavdelning. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ litteraturstudie och baserades på 14vetenskapliga artiklar. Inklusionskriterier var vuxna patienter - äldre än 18 år, som varit intuberade på en intensivvårdsavdelning. Artiklarna skulle vara från år 2008-2018, peerreviewed,ha ett befintligt abstract och vara skrivna på engelska. Exklusionskriterier varanhörigas upplevelse av kommunikation och kvantitativa artiklar. Resultat: Det framkom i studiens resultat att patienter upplevde det frustrerande ochsvårt att inte kunna kommunicera verbalt vilket ledde till känslor av maktlöshet. Det varsvårt att kommunicera och göra sig förstådd på andra sätt, då kroppen var sjuk och dettog mycket energi att försöka förmedla sig. Sjuksköterskans bemötande och förståelseför patientens kommunikation var viktig för patientens välbefinnande och delaktighet. Slutsats: Nytänkande hos intensivvårdssjuksköterskor kan behövas eftersompatienterna tenderar till att vara mer vakna under behandlingen i ventilator. För attuppmärksamma problemet och få sjukvårdspersonalen mer medveten om problemet kanmer utbildning i ämnet behövas