Värdet av svenskt fritidsfiske i Sverige

Resultaten i rapporten utgår huvudsakligen från Havs- och vattenmyndigheten årliga fritidsfiskeundersökning, som genomförs av Statistiska centralbyrån. Datan från undersökningen har använts för att ta fram indikatorer såsom omsättning, förädlingsvärde, sysselsättningseffekter och konsumentöverskott. Modellerna som har använts i rapporten är det som inom besöksnäringen kallas för Tourism Satellite Account för att skatta förädlingsvärde och sysselsättningseffekter och en resekostnadsmodell för att skatta konsumentöverskottet. Fritidsfiskets omfattning Under 2022 fiskade 1,2 miljoner fritidsfiskare i havet, insjöar eller andra vattendrag i Sverige. Tillsammans stod dessa för 12,1 miljoner fiskedagar och en total fångst om cirka 28 000 ton, där 59 procent återutsattes (Havs- och vattenmyndigheten, 2023). Totalt bidrog fritidsfisket med cirka 5,7 miljarder kronor i omsättning år 2022, vilket i genomsnitt innebär 4 700 kronor per fiskande eller cirka 500 kronor per fiskedag. Omsättningen har varierat under tidsperioden mellan 2,5 och 6,3 miljarder kronor och den långsiktiga trenden är att omsättningen ökar successivt. Fritidsfiskets bidrag till svensk tillväxt Likt omsättningen så har förädlingsvärdet varierat över tidsperioden med lägsta värde noterat 2016 på cirka 0,6 miljarder kronor och högsta värde noterat 2019 på 1,7 miljarder kronor, skillnaden är statistiskt signifikant. Över tidsperioden har förädlingsvärdet ökat från 0,9 miljarder kronor till 1,4 miljarder kronor, vilket motsvarar en procentuell ökning på cirka 56 procent, skillnaden är statistiskt signifikant. Detaljhandeln är den bransch som står för störst andel av förädlingsvärdet. Man kan däremot se att de branscher som innefattar större del service har en högre förädlingsgrad (förädlingsvärde per omsättning) än till exempel detaljhandeln. Dessa är främst hotell & restaurang men även det som i denna kontext kallas guidehyrning, fiskekort med mera. Ökad sysselsättning inom olika branscher År 2022 uppgick sysselsättningseffekten till cirka 2 800 årsverken vilket är statistiskt signifikant högre än fyra av dem fem första åren. Man kan således konstatera att det finns även en ökande trend gällande sysselsättningseffekter som genereras av fritidsfiskeaktivitet. Sedan 2018 är det kategorin hotell & restaurang som står för störst sysselsättningseffekt av de fyra kategorierna, tätt följt av detaljhandeln. När det kommer till sysselsättningseffekter blir det tydligt att det är de serviceinriktade kategorierna som man kan se störst effekt inom. Konsumentöverskott Konsumentöverskottet har varierat under tidsperioden med ett högsta estimerat värde på 2 miljarder kronor år 2013 till lägsta estimerat värde på 1 miljard kronor år 2018. Årsgenomsnittet under tidsperioden estimeras till 1,4 miljarder kronor och för det senast tillgängliga året, 2022, estimeras konsumentöverskottet till 1,6 miljarder kronor. Konsumentöverskottet per fiskedag har också, likt konsumentöverskottet totalt, varierat under tidsperioden. Högst estimerat konsumentöverskott per fiskedag uppgick till 117 kronor år 2013 och lägst estimerat konsumentöverskott på 86 kronor år 2019. Årsgenomsnittet under tidsperioden estimeras till 100 kronor och till 109 kronor för det senast tillgängliga året, 2022.The results in the report mainly stem from the Swedish Agency for Marine and Water Management's annual Recreational Fishing Survey, conducted by Statistics Sweden. Data from the survey has been used to generate indicators such as turnover, value added, employment effects, and consumer surplus. The models used in the report are what is known in the tourism industry as the Tourism Satellite Account to estimate value added and employment effects, and a travel cost model to estimate consumer surplus. In 2022, 1.2 million recreational anglers fished in the sea, lakes, or other waterways in Sweden. Together, they accounted for 12.1 million fishing days and a total catch of approximately 28,000 tons, with 59 percent being released back into the water (Swedish Agency for Marine and Water Management, 2022). In total, recreational fishing contributed about SEK 5.7 billion in turnover in 2022, which averages to SEK 4,700 per angler or approximately SEK 500 per fishing day. Turnover has varied between SEK 2.5 billion and SEK 6.3 billion over the period, with the long-term trend showing a gradual increase. The majority of turnover occurred in retail, around SEK 3.4 billion in 2022, and the regions with the highest allocated turnover are Götaland & Svealand and Norrland, while the sea area with the highest allocated turnover is the Central Baltic Sea. Similar to turnover, the value added has fluctuated over the period, with the lowest value recorded in 2016 at around SEK 0.6 billion and the highest value in 2019 at SEK 1.7 billion, the difference being statistically significant. Over the period, the value added has increased from SEK 0.9 billion to 1.4 billion, corresponding to a percentage increase of about 56 percent, and the difference is statistically significant. Retail is the industry that accounts for the largest share of value added. However, it can be observed that industries involving more services have a higher value added per turnover than, for example, retail. These are primarily hotels & restaurants but also what is called guide rental, fishing permits, etc. Employment effects have also varied over the years. In 2016, the employment effect was estimated at about 1,300 full-time equivalents, the lowest recorded, and in 2020, it was 3,400 full-time equivalents, the highest. The difference between these is statistically significant. In 2022, the employment effect amounted to about 2,800 full-time equivalents, which is statistically significantly higher than four out of the first five years. Thus, it can be concluded that there is also an increasing trend in terms of employment effects generated by recreational fishing activity. Since 2018, the hotel & restaurant category has accounted for the largest employment effect of the four categories, closely followed by retail. When it comes to employment effects, it becomes clear that the service-oriented categories show the greatest impact. Consumer surplus has fluctuated over the period, with a highest estimated value of SEK 2 billion in 2013 to a lowest estimated value of SEK 1 billion in 2018. The annual average over the period is estimated at SEK 1.4 billion, and for the most recent available year, 2022, the consumer surplus is estimated at SEK 1.6 billion. Consumer surplus per fishing day has also fluctuated over the period, with the highest estimated consumer surplus per fishing day reaching SEK 117 in 2013 and the lowest estimated consumer surplus at SEK 86 in 2019. The annual average over the period is estimated at SEK 100 and at SEK 109 for the most recent available year, 2022

Vägledning för bedömning av kulturmiljö vid kraftigt modifierat vatten (KMV)

Vägledningen är ett stöd vid tillämpning av 4 kap. 3 § vattenförvaltningsförordningen och aktuella bestämmelser i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter. Vägledningen behöver användas tillsammans med HaV:s Vägledning om kraftigt modifierat vatten (KMV) och definition av ekologisk potential (rapport 2023:12) och, i relevanta fall, även med andra vägledningar från Havs- och vattenmyndigheten. Sammanfattning Vägledningen ska fungera som en praktisk handledning för de experter inom länsstyrelserna som kommer att arbeta med bedömningsförfarandet för kraftigt modifierade vatten avseende kulturmiljö. Vägledningen har tagits fram i samverkan med Riksantikvarieämbetet

Kartläggning av föroreningar i sediment i svenska vattendrag, sjöar och kustområden : Resultatredovisning från fältundersökningar utförda inom regeringsuppdrag om förorenade sediment

I regeringsuppdraget om förbättrad hantering av förorenade sediment undersöktes sedimenten i ett 70-tal områden i kust, sjöar och vattendrag över hela Sverige med misstänkt påverkan från lokala punktkällor. Målen var att bidra till en förbättrad nationell överblick över förorenade sediment och förbättra kunskapen om påverkan på sediment från ett urval av branscher. Prover togs av ytliga (0-5 cm) och djupare (15-20 cm) skikt av sedimenten. De kemiska analyserna omfattade ett 20-tal grupper av föroreningar med standardiserade, kommersiella analyspaket. Även läkemedelsrester analyserades, och prover från kustområdena analyserades för många flera ämnen i en screening. Utvalda prover analyserades med cellbaserade toxicitetstester för mätningar av samlad biologisk effekt. Många miljöfarliga ämnen bidrar enskilt och tillsammans till risker från förorenade sediment Tributyltenn (TBT) och koppar påträffades i halter som överstiger effektbaserade bedömningsgrunder för sediment i mer än hälften av de undersökta områdena. Ofta var de uppmätta halterna av dessa ämnen, och även av antracen, högt över bedömningsgrunderna vilket ökar risken för negativ påverkan på sedimentlevande organismer och bentiska livsmiljöer. Också kadmium, bly och fluoranten påträffades i hög utsträckning men inte lika ofta i halter som överstiger effektbaserade bedömningsgrunder. Många fler föroreningar som: polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) dioxiner och dioxinlika ämnen metaller klorerade bekämpningsmedea lkylfenoler TBT-ersättare och högfluorerade organiska ämnen (PFAS) påträffades i hög utsträckning och ofta i halter som indikerar att även dessa är betydelsefulla sedimentföroreningar. I screeningen av kustprover påträffades industrikemikalier, växtskyddsmedel, läkemedel och ämnen från kosmetika och hygienprodukter. Behovet av effektbaserade bedömningsgrunder för fler ämnen för att bättre kunna bedöma förknippade miljörisker är dock stort. Detta inkluderar inte minst bedömningar av risker för spridning till näringsväven och påverkan på rovdjur eller människors hälsa via konsumtion av fisk. Resultaten indikerar att läkemedel, klorparaffiner, organofosfater och siloxaner är relevanta och vanligt förekommande sedimentföroreningar men deras detektions- och rapporteringsgränser behöver bli lägre för att motivera att de regelbundet ska analyseras vid undersökningar av förorenade sediment. Resultaten stärker bilden av att förorenade sediment är vanligt förekommande, och att föroreningsbilden ofta är komplex. Med många samtidigt förekommande ämnen ökar risken för kombinationseffekter vilket skulle behöva beaktas rutinmässigt. Mätningar av den samlade biologiska effekten via cellbaserade toxicitetstester av dioxiner, PAH:er, och hormonstörande ämnen visar på effekter av fler ämnen än de som fångas upp i traditionella haltmätningar, och var generellt känsligare vilket bekräftar att de ger en mer komplett bild av möjlig påverkan från dessa ämnesgrupper. De är därför ett bra komplement till kemiska haltmätningar för att karaktärisera sedimentens föroreningsinnehåll och möjlig påverkan. Ytligt liggande föroreningar riskerar att spridas Mäktigheten av förorenade sediment var i många av områdena minst 20 cm. För flertalet ämnen sågs ingen signifikant skillnad i de sammanlagda resultaten mellan halter i djupare prover jämfört med ytprover. Att halterna i många fall var höga även i ytliga sediment där biologisk aktivitet kan förekomma ökar risken för spridning och upptag i näringsväven. Det indikerar också att nytillförsel av föroreningar till sedimenten fortfarande pågår i dessa områden. Någon större ackumulation av analyserade föroreningar från källor långt uppströms i vattensystemen i dämmen och flodmynningar tycks inte ske, då höga strömhastigheter medför att sedimentföroreningar transporteras vidare i vattendragen till sjöar och ut i havet. Flera olika verksamheter medför hög risk för förorenade sediment Belastning och risk för påverkan från branschtypiska utsläpp utvärderades för 19 branscher. Bedömningen är att: avfallshantering och deponi avloppsreningsverk hamn och småbåtshamn massa- och pappersbruk gruvor stålindustrier tätort ytbehandling och textilindustri är verksamheter som inför en inventering av förorenade sedimentområden bör klassas som medförande hög risk för förorenade sediment. Belastningen från branscherna kemisk industri, kloratindustri, garveri, glasbruk, och sågverk utan doppning var inte möjliga att bedöma på grund av ofullständiga resultat.Den här rapporten har tagits fram av Havs- och vattenmyndigheten i samverkan med Naturvårdsverket, Länsstyrelserna,Sveriges geologiska undersökning och Statens geotekniska institut. Myndigheterna ansvarar för rapportens innehåll och slutsatser.</p

Ekosystemtjänstanalyser som stöd för en regional ekosystembaserad havsförvaltning : Erfarenheter från tre pilotområden: 8-fjordar, Stockholms skärgård och Södra Bottenhavet

Kartläggning och analys av ekosystemtjänster är viktiga verktyg för att synliggöra människans relation till och beroende av ekosystemet. De kan till exempel påvisa samband mellan processer i ekosystemet och samhället, och användas som underlag för att diskutera avvägningar mellan olika mål och intressen. I ekosystembaserad havsförvaltning kan diskussioner om ekosystemtjänster öka aktörers förståelse för ekosystemet som grund för vårt nyttjande av havet. De kan också stödja åtgärdsarbete och strategisk planering. Här presenterar vi analyser av ekosystemtjänster som tagits fram som underlag för en regional ekosystembaserad havsförvaltning i Södra Bottenhavet, Stockholms skärgård och området 8+fjordar i Bohuslän. Vi har dels använt två olika metoder för att kartlägga utbredningen av ekosystemtjänster och associerade nyttigheter i pilotområden - en naturbaserad metod som utgår från utbredningen av ekosystemkomponenter och en öppen GIS-metod för att samla in lokal kunskap om ekosystemtjänster från intressenter och allmänhet. Den naturbaserade kartläggningen gjordes för Södra Bottenhavet och Stockholms skärgård. Studien hade som mål att utveckla och testa en metod för att kartlägga kustnära ekosystemtjänster utifrån kartor av arter och livsmiljöer och utvärdera hur metoden kan användas för ekosystembaserad planering. Vi har gjort en bedömning av vilka ekosystemtjänster som är relevanta att kartlägga med metoden i dessa områden och vilka arter och livsmiljöer som främst kan förväntas bidra till dessa tjänster. För att lätt kunna dela resultaten har vi utvecklat en app som tillåter en användare att ta fram potentiella ekosystemtjänstkartor utifrån kartor över arter och livsmiljöer. Som nästa steg behöver appen utvärderas tillsammans med användare, för att testa användbarhet och vidare utvecklingsbehov. Öppen-GIS-analysen gjordes inom projektet 8+fjordar, där intressenter och allmänhet bjöds in till workshops för att beskriva sin syn på områdets värden och vad som påverkar miljön i området. De resulterande GIS-lagren ger en bild av hur användare av det lokala ekosystemet uppfattar sin närmiljö och vilka ekosystemtjänster de värdesätter och nyttjar. En initial utvärdering visar att resultaten kan användas till exempel för att identifiera platser där det finns konflikter mellan olika användningar av havet och peka ut behov av åtgärder för att lösa dessa konflikter. Processen att ta fram underlagen bidrog dessutom till ett gemensamt lärande inom projektet. Den tredje metoden som vi har använt är en enkät- och intervjustudie för att undersöka markägares attityder och preferenser i samband med åtgärdsarbete i Stockholms skärgård. Den här studien fokuserade på vilka ekosystemtjänster och nyttigheter markägare värdesätter i naturtypen grunda havsvikar. Resultatet kompletterar kunskapen om människans förhållande till denna naturtyp och lägger en viktig grund för att inkludera sociala mål och indikatorer i arbetet för att skydda och restaurera grunda havsvikar. Ekosystemtjänster är fortfarande ett abstrakt begrepp för många och rapporten syftar till att genom exempel synliggöra hur ekosystemtjänster kan användas för att stödja en långsiktigt hållbar förvaltning av kustområden. Att ta hänsyn till det komplexa samspelet mellan människa och natur är en central del av ekosystembaserad förvaltning. Våra tre exempel fyller delvis olika syften inom denna komplexitet. De kan användas individuellt för särskilda ändamål eller komplettera varandra. I samtliga fall är det viktigt att arbeta nära aktörer för att tydligt definiera behov, syften, och säkerställa att de slutliga resultaten blir lokalt användbara

Vägledning om behov av underlag för bedömningen av nyttor av att uppnå god status eller potential

Syftet med denna vägledning är att lyfta fram och diskutera aspekter som har att göra med behovet av underlag som kan ge stöd när det gäller nyttosidan i bedömningar av orimliga kostnader vid beslut om undantag enligt 4 kap. 10 § vattenförvaltningsförordningen (2004:660). Detta görs genom att först se tillbaka på tidigare rekommendationer beträffande hur tillämpningen av ekonomisk värdering bör stärkas i implementeringen av vattendirektivet. Därefter diskuteras generella och specifika värderingsstudier, där de förra till skillnad från de senare värderar vattenmiljöförbättringar utan att något specifikt vattenområde undersöks, beskrivs eller pekas ut. Som exempel används den generella värderingsstudie som är underlag för nyttoskattningarna i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram för vatten 2022–2027. Slutligen diskuteras behovet av underlag utifrån värderingsstudier som planeras att genomföras under de närmaste åren med finansiering från Havs- och vattenmyndigheten respektive Naturvårdsverket och de kunskapsbehov som har föranlett dessa studier. Rapporten kan med fördel läsas tillsammans med Havs- och vattenmyndighetens rapport 2022:14 Bedömningsmetoder för orimliga kostnader https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:havochvatten:diva-54

Ekonomisk, social and ekologisk hållbarhet i Södra Bottenhavet : En studie av verksamheter och aktiviteter som nyttjar och påverkar havsmiljön i Södra Bottenhavet inom ramen för pilotprojekt Ekosystembaserad havsförvaltning

Denna rapport redovisar Göteborgs universitets uppdrag att undersöka förutsättningarna för att utveckla affärsmodeller som är ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbara i pilotområdet Södra Bottenhavet. I detta ingår att beskriva och diskutera möjligheterna att skapa ekonomiska incitament och sociala villkor som stödjer ett ekosystembaserat sätt att förvalta de marina resurserna i Södra Bottenhavet och bidrar till en bättre havsmiljö. Rapporten har identifierat ett antal betydelsefulla verksamheter som genererar ekonomiska flöden i Södra Bottenhavet och/eller påverkar dessa flöden genom sin påverkan på ekosystemtjänster i området

Kartläggning av samrådsstrukturer inom fiskförvaltning i Sverige

Det pågår ett arbete för att styra över den svenska fiskeriförvaltningen mot ett mer ekosystembaserat arbetssätt. Det nya arbetssättet ställer högre krav på delaktighet och samverkan mellan fiskets olika aktörer. Fasta så kallade samrådsstrukturer har i flera sammanhang lyfts fram som ett effektivt sätt att samverka inom den komplexa fiskförvaltningen. Kunskapen om vilka samrådsstrukturer och processer som finns inom svensk fiskförvaltning är i vissa avseenden bristfällig. Det gäller framför allt de samrådsstrukturer som finns på regional och lokal nivå, där lokala aktörer samarbetar med andra lokala eller regionala aktörer. Då dessa samrådsstrukturer utgör en viktig pusselbit för att utveckla den svenska fiskförvaltningen avser denna kartläggning att ge en bild av hur det ser ut idag. I rapporten ingår även en analys av vilka framgångsfaktorer som finns när man ska arbeta med långsiktiga samrådsstrukturer. Analysen landar också i konkreta rekommendationer för vad man ska tänka på när man startar och driver samrådsstrukturer inom fisket. Kartläggningen utgår från en enkätundersökning som involverade alla länsfiskekonsulenter på landets länsstyrelser, men även andra relevanta intresseorganisationer kontaktades. Inkomna enkätsvar har sammanställts och bidrar med information till både pågående, nybildade och framtida samrådsstrukturer. Totalt har 87 samrådsstrukturer kartlagts, varav 47 är inom vattenområden där Havs-och vattenmyndigheten har föreskriftsrätt. Övriga 40 samrådsstrukturer ligger i vattenområden med i huvudsak enskild fiskerätt där berörda fiskerättsägare har det primära förvaltningsansvaret. Kartläggningen innefattar även frågor och analys av var det finns organisationer som har potential att utvecklas och implementera arbete med regional och lokal förvaltning av fisket i sin verksamhet. Kartor, både analoga och digitala, har tagits fram för att visualisera och tydliggöra var olika samrådsstrukturer finns idag och var det kan finnas behov av ytterligare samrådsstrukturer. Eftersök i litteraturen har gett information om både utmaningar och framgångsfaktorer gällande arbetet inom samrådsstrukturer och ekosystembaserad fiskförvaltning. För att bekräfta dessa och hitta ytterligare viktiga aspekter att tänka på valdes nio av de 87 kartlagda samrådsstrukturerna ut för en mer djuplodande intervju. Intervjusammanställningen, enkätsvaren och litteraturstudien har tillsammans möjliggjort framtagandet av rekommendationer och ledord för utformning av nya eller hantering och utveckling av befintliga samrådsstrukturer. Förhoppningen är att rapporten kan bidra med värdefull information om hur situationen ser ut och vad man ska tänka på i det fortsatta arbetet med att utveckla samrådsstrukturer inom fisket. Det bör även finnas goda möjligheter att följa upp inventeringen

Handbok för åtgärder mot internbelastning

För att uppnå god ekologisk status avseende övergödning i svenska sjöar och kustvatten räcker det i många fall inte att enbart minska belastningen av fosfor från externa källor såsom reningsverk, enskilda avlopp, jordbruk och industrier. Detta beror på att förhöjd internbelastning från sedimenten leder till att halterna av fosfor i vattnet hålls höga. För att minska dessa halter skulle även internbelastningen behöva åtgärdas. Åtgärder mot internbelastning är inte en ersättning för åtgärder mot näringsläckage från land till vattenmiljön, eftersom den externa näringsbelastningen måste vara nere på en tillräckligt låg nivå för att en internbelastningsåtgärd ska bli långsiktigt effektiv. Även om en framgångsrik åtgärd mot internbelastning resulterar i att fosforhalterna temporärt minskar, kommer den externa belastningen avgöra övergödningssituationen i vattenförekomsten på lång sikt. Det kan alltså vara nödvändigt att genomföra åtgärder mot både den externa och den interna belastningen till en och samma sjö

Vägledning för hydromorfologiska kvalitetsfaktorer enligt HVMFS 2019:25 : Bedömningsgrunder för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon

Den här vägledningen gäller bedömningsgrunder för hydromorfologiska kvalitetsfaktorer i sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon¹ enligt bilaga 3 i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2019:25) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. Vägledningen riktar sig främst till vattenmyndigheter och länsstyrelser i deras arbete med att klassificera ekologisk status med avseende på hydromorfologi.Vägledningen utgår ifrån texter och numrering i föreskrifter (HVMFS 2019:25). De texter som finns i föreskrifterna återges i denna vägledning i sin helhet och är markerade med grå överstrykning. Röd text anger när de vägledande texterna i aktuellt kapitel senast uppdaterades och i vissa fall anges vilka avsnitt som ändrats vid senaste justeringen. Vägledningen är uppdelad i tolv kapitel.Första kapitlet beskriver generellt hur klassificering av hydromorfologiska kvalitetsfaktorer och parametrar ska göras.Kapitel 2–10 ger vägledning kring de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna enligt föreskrifter. Kvalitetsfaktorerna är i sin tur uppdelade i avsnitt gällande beskrivning av kvalitetsfaktorn och hur den ska klassificeras samt ingående parametrar.Kapitel 11 ger vägledning kring vandringsbenägna fiskarter och hur dessa ska bedömas vid statusklassificering av konnektivitet.Kapitel 12 ger vägledning kring olika hydromorfologiska typer som förekommer i olika vattenkategorier.Typindelningen ska underlätta arbetet med att fastställa ytvattenförekomsters referensförhållande och vid gruppering av ytvattenförekomster. ¹ I Sverige finns vid beslutande av denna vägledning inga utpekade vatten i övergångszon