The tongue, the text and the tape recorder. Vernacular and the technology of writing in Ralf Andtbacka's Wunderkammer : Vernacular and the technology of writing in Ralf Andtbacka’s Wunderkammer

Abstract accepted for participation in a special issue of Textual Practice titled "Inscriptions of worldliness: linguistic materiality and the poetics of the vernacular", with Helena Bodin, Stefan Helgesson and Markus Huss serving as guest editors. The issue will appear in the summer of 2019.In Wunderkammer (2008), Finland-Swedish poet Ralf Andtbacka (b. 1963) explores the dynamics between orality and technology, and between writing, eroticism and desire, through the discussion and artistic use of the vernacular, i.e. dialectal, Ostrobothnian Swedish. Thematically and linguistically, the collection confronts its readers with a process where spoken words, as sounds, are transposed into visual objects on the book page. Writing is one of many technologies for collecting, preserving or reproducing the human voice through history; it also has a transformative power. Andtbacka’s collection is a Wunderkammer of languages, jargons, intertextual references and encyclopedic exerpts fusing historical marginalia, transatlantic poetic influences and locally inscribed language. Furthermore, Wunderkammer engages with the historical legacy of Finland-Swedish language regulation, and brilliantly manages to work through a force field of purity and authenticity where the literary use of the vernacular has been either condemned or reterritorialized in terms of national identity and historical rootedness in a territory. In this article, I explore the the aesthetic and political ramifications of the dynamics of Ostrobothnian and technologies aimed at recording or reproducing the vernacular in Wunderkammer. These technologies include the literary work itself, as text, and in this context, Andtbacka’s erotic poems involving the vernacular are central. From a perspective of literary multilingualism, multimodality and reader experience, and with inspiration from the critical work of Daniel Heller-Roazen and Naoki Sakai, I argue that Wunderkammer’s hybrid eroto-poetics envisages a sensorially acute reimagining of difference, not only in terms of linguistic orders and borders, but also through the enactment of the malleability of the border between language and noise.Finland-Swedish poet Ralf Andtbacka’s (b. 1963) Wunderkammer (2008) is ripe with languages, jargons, intertextual references and encyclopedic excerpts fusing historical marginalia, transatlantic poetic influences and locally inscribed language. Wunderkammer explores the dynamics between orality and technology and between language and desire through the discussion and artistic use of the vernacular, most prominently dialectal, Ostrobothnian Swedish. Thematically and linguistically, the collection confronts its readers with a process where spoken words, as sounds, are transposed into visual objects on the book page. Furthermore, Wunderkammer engages with the historical legacy of Finland-Swedish language regulation where the vernacular has been trapped in a force field defined by the poles of purity vs. authenticity. In this article, I explore the aesthetic and political ramifications of the dynamics of Ostrobothnian dialect and technologies aimed at recording or reproducing the vernacular in Wunderkammer. These technologies include the literary work itself, and in this context, Andtbacka’s erotic poem ‘Tongknoll’ heavily featuring the vernacular is central. From a perspective of literary multilingualism, multimodality and reader experience, I argue that Wunderkammer envisages a sensorially acute reimagining of difference, not only in terms of linguistic orders and borders but also through the enactment of the malleability of the border between language and noise.Peer reviewe

The Noise of Multilingualism: Reader Diversity, Linguistic Borders and Literary Multimodality

The article proposes a new multimodal approach to literary multilingualism, with special attention devoted to how readers with different language skills partake in making literary multilingualism happen. It presents a critical assessment of previous scholarship on literary multilingualism, which we claim is characterized by monolingual assumptions and a problematic division between mono- and multilingual literature. As a continuation of the theoretical argument, multimodal readings of three contemporary poets Cia Rinne, Caroline Bergvall and Ralf Andtbacka are presented. Instances of contemporary multilingual poetry, the article concludes, can help us to critically scrutinize notions of clear-cut linguistic borders, as well as to study the intricate dynamics between the acoustic and visual aspects of literary multilingualism

The Reader as Multilingual Soloist: Linguistic and Medial Transgressions in the Poetry of Cia Rinne

Der vorliegende Beitrag untersucht den Lyrikband notes for soloists (2009) der transnationalen Lyrikerin Cia Rinne mit einem besonderen Schwerpunkt auf der Frage der literarischen Vielsprachigkeit und der Intermedialität des Textes. Mit Ausgangspunkt in Naoki Sakais Verständnis von Übersetzung als bordering (Sakai 2009) wird die Rolle des Lesers von notes for soloists als Erzeuger sprachlicher Grenzen hervorgehoben. Hierbei funktioniert Rinnes mehrsprachiger und intermedialer Text als eine Art Partitur, die Leser verschiedener Sprachkompetenz auf unterschiedliche Weise realisieren. Es wird veranschaulicht, wie die Dynamik zwischen dem gedruckten Text und den verschiedenen artikulatorischen Möglichkeiten des Textes die Leser in eine Sphäre zwischen Sonorität und sprachlicher Artikulation versetzt; eine Sphäre, die normalerweise kleinen Kindern, die noch keine Sprache beherrschen, vorbehalten ist. Dabei wird die Kontingenz sprachlicher Grenzen ins Auge gefasst, zugleich werden jedoch auch mögliche Verbindungen zwischen verschiedenen für die Leser unbekannten bzw. bekannten Sprachen vorgeführt

Jac. Ahrenberg och litteraturens flerspråkighet

Peer reviewe

Språk i rörelse: Flerspråkighet och urbana rum i Sara Razais Jag har letat efter dig och Johanna Holmströms Asfaltsänglar

Languages in Motion. Multilingualism and Urban Spaces in Sara Razai’s Jag har letat efter dig and Johanna Holmström’s Asfaltsänglar e article is a study of multilingualism, urban space and mobility/immobility in two Finland- Swedish novels, Sara Razai’s Jag har letat efter dig (”I Have Been Searching for You”, 2012) and Johanna Holmström’s Asfaltsänglar (”Asphalt Angels”, 2013) through perspectives of post-mono- lingualism (Yildiz) and literary urban studies. In Razai’s novel, a Finland-Swedish woman and a refugee forge a relationship in broken Finnish, disrupting the link between mother tongue and language of a ections. In an analogous relationship to the depiction of movement (cold) and keeping still in con ned spaces (warmth, safety), Finnish becomes a small space for the lovers to connect. In Holmström’s novel, room for manoeuvre is restricted by gender and ethnicity, although the main characters manage the tension between suburb and city center in di erent ways. In Asfaltsänglar, Arabic is a sign of parental power and rules, but the language is also associated with a white Finland-Swedish woman, a convert, the girls’ mother. ere is a discrepancy between Arabic’s function in the novel – as a local language – and how it is marked for the reader – as foreign. Trilingual Helsinki slang, on the other hand, becomes a hybrid marker of the Suburb as Heimat. Both novels renew the Finland-Swedish urban prose tradition by bringing in new languages and new kinds of language, and by associating these varieties with di erent kinds of characters

Recension: Elina Druker & Bettina Kümmerling-Neubauer, Children's Literature & the Avant-Garde

Peer reviewe

The Reader as Multilingual Soloist : Linguistic and Medial Transgressions in the Poetry of Cia Rinne

Der vorliegende Beitrag untersucht den Lyrikband notes for soloists (2009) der transnationalen Lyrikerin Cia Rinne mit einem besonderen Schwerpunkt auf der Frage der literarischen Mehrsprachigkeit und der Intermedialität des Textes. Ausgangspunkt ist Naoki Sakais Verständnis von Übersetzung als „bordering“ (Sakai 2009); hier wird die Rolle des Lesers von notes for soloists als Erzeuger sprachlicher Grenzen hervorgehoben. Hierbei funktioniert Rinnes mehrsprachiger und intermedialer Text als eine Art Partitur, die Leser verschiedener Sprachkompetenzen auf unterschiedliche Weise realisieren. Es wird veranschaulicht, wie die Dynamik zwischen dem gedruckten Text und den verschiedenen artikulatorischen Möglichkeiten des Textes die Leser in eine Sphäre zwischen Sonorität und sprachlicher Artikulation versetzt; eine Sphäre, die normalerweise kleinen Kindern, die noch keine Sprache beherrschen, vorbehalten ist. Dabei wird die Kontingenz sprachlicher Grenzen ins Auge gefasst, zugleich werden jedoch auch mögliche Verbindungen zwischen verschiedenen für die Leser unbekannten bzw. bekannten Sprachen vorgeführt.Peer reviewe

Litteraturens språkvariation, kritiken och det finlandssvenska rummets gränser : Kim Weckströms Sista sommaren, Kjell Westös Drakarna över Helsingfors och debatten om Finlandiapriset 1996

The article is a study of norms and questions regarding linguistic variation as expressed in literary criticism and debate, through an analysis of reviews of the Finland-Swedish novels Sista sommaren [The Last Summer] by Kim Weckström and Drakarna över Helsingfors [The Kites above Helsinki], both published in 1996, as well as newspaper material concerning the lack of Finland-Swedish nominees for that year’s Finlandia award for best novel of the year. The study shows that the Finnish-adjacent language of Weckström’s novel is controversial, since it is not contained to dialogue but is also the language of the narrator, while Westö’s linguistic choices are approved upon to a higher degree, since occurences of Finnish and slang are mostly contained to dialogue. Weckström’s novel raises questions of comprehensibility and identification, as well as questions of contesting local and regional minority identities. The study shows that linguistic variation is viewed by critics as a phenomenon connected to prose and to authenticity, much like the case has been during the last century, with identity politics making up a more recent category, compared to debates on the phenomenon during the early 20th centrury.Peer reviewe

Att skriva sig över språkgränserna : flerspråkighet i Jac. Ahrenbergs och Elmer Diktonius prosa

Vad händer när det finns inslag av främmande språk i en roman eller novell? Hur kan litterär flerspråkighet se ut och vilka konsekvenser får det för stilen, berättandet, tematiken och inte minst bokens politiska laddning? Varför är inslag av finska en så laddad sak i finlandssvensk litteratur? I doktorsavhandlingen Att skriva sig över språkgränserna. Flerspråkighet i Jac. Ahrenbergs och Elmer Diktonius prosa undersöker Julia Tidigs språkblandning i Finlands svenska litteratur. Under sent 1800-tal kryddade viborgaren Jac. Ahrenberg sina berättelser med finska, ryska och inte minst franska. Flerspråkigheten hos Ahrenberg både stöder och stör de resonemang om nationalitet och språk som utvecklas i böckerna. Under mellankrigstiden skrev den rebelliske modernisten Elmer Diktonius sina prosaböcker på en svenska så full av finsk påverkan att den smakade finnbastu . Flerspråkigheten hos Diktonius är både ett medel för skildring av Finland och landets medborgare och en öppning till kopplingen mellan estetik och politik i författarskapet. Avhandlingen kartlägger flerspråkighetens spänningsfyllda förhållande till idéer om modersmål, territorier och finlandssvensk identitet. Även om tiden som undersöks är förfluten är frågeställningarna högaktuella än idag: Finns det mer eller mindre äkta flerspråkighet i finlandssvensk litteratur? Får skönlitteraturen bryta mot normerna för korrekt svenska? Vad händer med synen på författaren om den gör det? Kräver den flerspråkiga texten en flerspråkig läsare? Avhandlingen visar att litterär språkblandning kan vara effektiv på alla plan i texten och att den måste analyseras i relation både till den värld där texten skrivs och den värld där texten läses. På vägen utmanas invanda föreställningar om det enda modersmålet, och om språkgränser, översättning och förståelse. ------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ Mitä tapahtuu kun romaanissa tai novellissa on havaittavissa vieraan kielen vaikutusta? Miltä kaunokirjallinen monikielisyys voi näyttää ja millaisia seurauksia sillä on tyyliin, kerrontaan, teemojen käsittelyyn ja ennen kaikkea kirjan poliittiseen lataukseen nähden? Miksi suomenkielinen aines suomenruotsalaisessa kirjallisuudessa on niin arkaluontoinen asia? Tohtorinväitöskirjassa Att skriva sig över språkgränserna. Flerspråkighet i Jac. Ahrenbergs och Elmer Diktonius prosa (Kirjoittaminen yli kielirajojen. Monikielisyys Jac. Ahrenbergin ja Elmer Diktoniuksen proosassa) Julia Tidigs tutkii kieltensekoitusta Suomen ruotsinkielisessä kirjallisuudessa. Viipurilainen Jac. Ahrenberg maustoi kertomuksiaan suomen, venäjän ja varsinkin ranskan kielellä 1800-luvun lopulla. Ahrenbergin monikielisyys sekä tukee että häiritsee niitä ajatuksia kansallisuudesta ja kielestä, joita kirjoissa kehitellään. Sotien välisenä aikana kapinallinen modernisti Elmer Diktonius kirjoitti proosakirjojaan ruotsin kielellä, mikä oli niin täynnä suomen kielen vaikutusta, että se maistui saunalta . Diktoniuksen monikielisyys on sekä keino kuvata Suomea ja sen asukkaita että ominaisuus minkä kautta käsitellä ja ymmärtää estetiikan ja politiikan kytköstä. Väitöskirja kartoittaa monikielisyyden jännitteitä täynnä olevaa suhdetta äidinkielen, territorioiden ja suomenruotsalaisen identiteetin käsitteisiin. Vaikka tutkimuksen ajankohta kuuluu menneisyyteen ovat kysymyksen asettelut erittäin ajankohtaisia vielä tänäänkin: Onko suomenruotsalaisessa kirjallisuudessa olemassa enemmän tai vähemmän aitoa monikielisyyttä? Saako kaunokirjallisuus rikkoa korrektin ruotsin kielen rajoja? Mitä tapahtuu kirjailijasta saadulle näkemykselle, jos hän tekee näin? Vaatiiko monikielinen teksti monikielisen lukijan? Väitöskirja osoittaa, että kirjallinen kieltensekoitus voi olla tehokasta tekstin kaikilla tasoilla ja että se täytyy analysoida suhteessa sekä siihen maailmaan, jossa se kirjoitetaan että maailmaan, jossa teksti luetaan. Matkalla haastetaan totutut käsitykset ainoasta äidinkielestä, ja kielirajoista, käännöksestä ja ymmärryksestä

Sett att läsa? : Felskrivningens poetik och läsarens arbete i Peter Mickwitz Leksikon

Artikeln behandlar felskrivningens poetik i den finlandssvenska poeten Peter Mickwitz verk Leksikon (2018) med syfte att utforska felskrivningarnas verkan på bokens läsare. Jag vill dels frilägga det spel mellan ordets auditiva, visuella och semantiska dimensioner som den avvikande ortografin sätter igång, dels visa på detta spel som ett sensoriskt och uttydande arbete som ordlistans läsare ställs inför, ett arbete som tar sig olika uttryck hos olika läsare. De vägledande forskningsfrågorna lyder: Vilka olika förskjutningar av relationen visuellt tecken, föreställt ljud, inre bild och betydelse äger rum i Leksikon? Vilket läsande, ljudande och tolkande arbete kräver felskrivningarna av sina läsare? Där ordlistan utgör praxis lägger Mickwitz i den åtföljande essän fram ett program och ett teoretiskt rambygge. Därtill avslutas Leksikon med ett efterord där författaren beskriver verkets uppkomst. Läsarna möts således av en stark läsanvisning. Essän betonar skrivande, inte läsande, och det visuella, inte det auditiva. Min läsning, som sätter läsarupplevelse i centrum och belyser textens olika modaliteter kan betraktas som en mothårsläsning, som tar fasta på friktionen mellan essä och ordlista. Hur kan Leksikons effekter förstås i detta spänningsfält mellan essäns program och ordlistans konstnärliga praxis? Teoretiskt är artikeln förankrad i forskning om skriftens teknologi, intermedialitet, litterär språkmaterialism och språkvariation.Peer reviewe