Mobbning på arbetsplatsen - ur ett rättsligt perspektiv

Mobbning är en av de snabbast växande formerna av våld på arbetsplatsen och innebär upprepade kränkande handlingar som tillfogar en annan individ skada eller obehag. Mobbning är ett samhällsproblem som kostar de drabbade och anhöriga stort lidande samt samhället och företagen höga summor pengar. Sverige var ett av de första länder som införde lagstiftning mot mobbning. Trots detta råder en rättsosäkerhet där den drabbade inte garanteras ett självklart skydd och ofta tvingas lämna sin arbetsplats. Detta beror delvis på en lagstiftning utan tydliga sanktioner. En annan orsak är att flera aktörer, bland annat facket och arbetsmiljöverket är inblandade i frågan vilket bidrar till en otydlig ansvarsfördelning. Detta förlopp skulle kunna förebyggas genom ny lagstiftning som innebär att mobbning varken blir ett fall för arbetsmiljöverket eller parterna på arbetsmarknaden. Frankrikes sanktionsbelagda lagstiftning mot mobbning kan utgöra ett vägledande exempel. Kultur och samhällspolitik påverkar till stor grad hur mobbning hanteras. I Sverige tenderar mobbning att bemötas med undvikande beteende eller ett gemenskapsbetingat beteende med en benägenhet för arbetsmarknadens parter att söka samförstånd. Den svenska modellen ger således den enskilde medborgaren en svag ställning. Sverige avviker därför från andra västerländska länder

Den framtida anstaltsvården

See abstract in article

Sun Exposure and Protection Index (SEPI) and Self-Estimated Sun Sensitivity

The incidence of skin cancer is increasing worldwide, mostly because of increasing exposure to ultraviolet (UV) radiation from the sun. The Sun Exposure and Protection Index (SEPI) questionnaire, developed in Linkoping and validated in Sweden and Australia, is used to map sun habits, sun protection behaviour, and readiness to increase sun protection. We sought to examine differences in sun habits or sun protection behaviour and propensity to increase sun protection, based on SEPI as related to self-estimated skin UV sensitivity according to the Fitzpatrick classification. The study population comprised students at Linkoping University, who were asked to complete the SEPI questionnaire. We examined differences in sun habits and sun protection behaviour according to skin type and gender. Individuals with lower UV sensitivity had significantly riskier sun habits and sun protection behaviour and were significantly less likely to increase sun protection. Women spent significantly more time tanning than men, more time in the midday sun, used sunscreen more frequently, and were more likely to seek the shade for sun protection. Individuals with higher UV sensitivity were significantly more likely to increase sun protection; individuals with low UV sensitivity tended to have a riskier attitude to sunbathing. In conclusion, self-estimated skin type and gender are important factors influencing sun exposure habits and sun protection behaviour.Funding Agencies|County Council of Ostergotland, Sweden</p

Profilkläder, når budskapet fram?

Syfte: Syftet med den här uppsatsen är att ge en ökad förståelse om hur man kan kommunicera genom profilkläder på ett effektivt sätt. Metod: I vår uppsats har vi ett hermeneutiskt förhållningssätt och ett deduktivt tillvägagångssätt. Vilket har lett till en kvalitativ studie med ett antal djupintervjuer. Teoretiska perspektiv: Vi har skapat en teoretisk referensram utifrån teorier inom områdena kommunikation, kläder och profilering. Empiri: Vi har ställt frågor kring påverkan och kommunikation till ett antal respondenter. Vi har även utfört två expertintervjuer där vi fått information om profilering och utformning. De svar som vi fått fram har vi använt som ett underlag till analysen. Slutsatser: Vår studie visar att kunden uppfattar ett budskap som ett företag avser att sända. Budskapet når fram till kunden men vi kan inte dra slutsatserna att det enbart är profilkläderna som sänt detta. Det finns två förklaringar till det här. Den ena är att kunden kan ha blivit påverkad av en annan profilbärare. Den andra är att detta kan bero på att kommunikation via profilkläder sker på ett omedvetet plan

Valutazione dell'indice di massa magra e della sua relazione con la dismorfia muscolare nei praticanti di allenamento di resistenza nell'interno di Paraiba

Introdução: O índice de massa livre de gordura (FFMI) tem sido sugerido como uma ferramenta de triagem para identificar o uso de esteroides anabolizantes (EAS) em praticantes de treinamento resistido. Além disso, já foi verificado que indivíduos usuários de EAS com FFMI &gt;25kg/m2 apresentam maior prevalência de dismorfia muscular (DISMUS). Objetivo: Verificar a prevalência do uso de EAS e associação níveis de FFMI com sintomas de DISMUS em praticantes de treinamento resistido. Materiais e Métodos: Para verificação dos sintomas de dismorfia muscular será utilizado a escala de avaliação da satisfação muscular (MASS), que possui 19 perguntas com cinco níveis de escala para cada resposta. &nbsp;Para avaliação antropométrica (peso, altura e dobras cutâneas) serão determinados os valores de índice de massa corporal (IMC), percentual de gordura (%G) e FFMI. Resultados e Discussão: A amostra foi constituída por 38 sujeitos e foi verificado que apenas 10,5 eram usuários de EAS. Verificou-se que 63,20% dos indivíduos demostraram insatisfação muscular leve, 26,3% exibiram insatisfação muscular moderada e 10,5 insatisfação muscular severa. Os indivíduos com insatisfação moderada correspondem à população em risco de sofrer DISMUS, enquanto aqueles com insatisfação severa já estão possivelmente acometidos por este transtorno. No entanto, não foi verificado associação de nenhuma categoria de insatisfação com IMC, FFMI e %G. Conclusão: A insatisfação com o físico foi observada em diferentes níveis nesta população. O nosso estudo ressalta a importância de ações educativas para conscientização em uma forma de prevenção de problemas que possam prejudicar ainda mais a autoestima e qualidade de vida.Introduction: The fat-free mass index (FFMI) has been suggested as a screening tool to identify the use of anabolic steroids (EAS) in resistance training practitioners. In addition, it has already been verified that individuals using EAS with MIFF &gt;25kg/m2 have a higher prevalence of muscle dysmorphia (DISMUS). Objective: To verify the prevalence of EAS use and the association between FFMI levels and DISMUS symptoms in resistance training practitioners. Materials and methods: To verify the symptoms of muscle dysmorphia, the muscle satisfaction assessment scale (MASS) will be used, which has 19 questions with five scale levels for each answer. For anthropometric evaluation (weight, height and skinfolds) the values of body mass index (BMI), fat percentage (%G) and FFMI will be determined. Results and Discussion: The sample consisted of 38 subjects and it was found that only 10.5 were EAS users. It was verified that 63.20% of the individuals showed mild muscle dissatisfaction, 26.3% showed moderate muscle dissatisfaction and 10.5% showed severe muscle dissatisfaction. Individuals with moderate dissatisfaction correspond to the population at risk of suffering from DISMUS, while those with severe dissatisfaction are already possibly affected by this disorder. However, no association of any category of dissatisfaction with BMI, FFMI and %F was verified. Conclusion: Physical dissatisfaction was observed at different levels in this population. Our study highlights the importance of educational actions to raise awareness in a way to prevent problems that may further impair self-esteem and quality of life.Introducción: El índice de masa libre de grasa (FFMI) ha sido sugerido como una herramienta de detección para identificar el uso de esteroides anabólicos (EAS) en practicantes de entrenamiento de resistencia. Además, se ha comprobado que los individuos que utilizan EAS con FFMI &gt;25 kg/m2 tienen una mayor prevalencia de dismorfia muscular (DISMUS). Objetivo: verificar la prevalencia del uso de EAS y la asociación entre los niveles de FFMI y los síntomas de DISMUS en practicantes de entrenamiento de resistencia. Materiales y Métodos: Para comprobar los síntomas de la dismorfia muscular se utilizará la Escala de Evaluación de Satisfacción Muscular (MASS), que cuenta con 19 preguntas con cinco niveles de escala para cada respuesta. Para la evaluación antropométrica (peso, altura y pliegues cutáneos), se determinará el índice de masa corporal (IMC), el porcentaje de grasa (% GC) y el FFMI. Resultados y Discusión: La muestra estuvo compuesta por 38 sujetos y se encontró que sólo 10,5 eran usuarios de EAS. Se encontró que el 63,20% de los individuos presentaron insatisfacción muscular leve, el 26,3% insatisfacción muscular moderada y el 10,5% insatisfacción muscular severa. Los individuos con insatisfacción moderada corresponden a la población con riesgo de padecer DISMUS, mientras que aquellos con insatisfacción severa posiblemente ya estén afectados por este trastorno. Sin embargo, no se encontró asociación entre ninguna categoría de insatisfacción con el IMC, el FFMI y el %GC. Conclusión: La insatisfacción con el cuerpo se observó en diferentes niveles en esta población. Nuestro estudio destaca la importancia de acciones educativas de sensibilización para prevenir problemas que puedan perjudicar aún más la autoestima y la calidad de vida.Introdução: O índice de massa livre de gordura (FFMI) tem sido sugerido como uma ferramenta de triagem para identificar o uso de esteroides anabolizantes (EAS) em praticantes de treinamento resistido. Além disso, já foi verificado que indivíduos usuários de EAS com FFMI &gt;25kg/m2 apresentam maior prevalência de dismorfia muscular (DISMUS). Objetivo: Verificar a prevalência do uso de EAS e associação níveis de FFMI com sintomas de DISMUS em praticantes de treinamento resistido. Materiais e Métodos: Para verificação dos sintomas de dismorfia muscular será utilizado a escala de avaliação da satisfação muscular (MASS), que possui 19 perguntas com cinco níveis de escala para cada resposta. &nbsp;Para avaliação antropométrica (peso, altura e dobras cutâneas) serão determinados os valores de índice de massa corporal (IMC), percentual de gordura (%G) e FFMI. Resultados e Discussão: A amostra foi constituída por 38 sujeitos e foi verificado que apenas 10,5 eram usuários de EAS. Verificou-se que 63,20% dos indivíduos demostraram insatisfação muscular leve, 26,3% exibiram insatisfação muscular moderada e 10,5 insatisfação muscular severa. Os indivíduos com insatisfação moderada correspondem à população em risco de sofrer DISMUS, enquanto aqueles com insatisfação severa já estão possivelmente acometidos por este transtorno. No entanto, não foi verificado associação de nenhuma categoria de insatisfação com IMC, FFMI e %G. Conclusão: A insatisfação com o físico foi observada em diferentes níveis nesta população. O nosso estudo ressalta a importância de ações educativas para conscientização em uma forma de prevenção de problemas que possam prejudicar ainda mais a autoestima e qualidade de vida.Introduzione: L'indice di massa magra (FFMI) è stato suggerito come strumento di screening per identificare l'uso di steroidi anabolizzanti (EAS) nei praticanti di allenamento di resistenza. Inoltre, è stato verificato che gli individui che utilizzano EAS con FFMI &gt;25 kg/m2 hanno una maggiore prevalenza di dismorfismo muscolare (DISMUS). Obiettivo: verificare la prevalenza dell'uso dell'EAS e l'associazione tra i livelli di FFMI e i sintomi DISMUS nei praticanti di allenamento di resistenza. Materiali e metodi: Per verificare i sintomi della dismorfia muscolare verrà utilizzata la scala di valutazione della soddisfazione muscolare (MASS), che prevede 19 domande con cinque livelli di scala per ciascuna risposta. Per la valutazione antropometrica (peso, altezza e pliche cutanee), verranno determinati l'indice di massa corporea (BMI), la percentuale di grasso (%BF) e l'FFMI. Risultati e discussione: il campione era composto da 38 soggetti e si è riscontrato che solo 10,5 erano utenti EAS. È stato riscontrato che il 63,20% degli individui ha mostrato una lieve insoddisfazione muscolare, il 26,3% ha mostrato un’insoddisfazione muscolare moderata e il 10,5 ha mostrato un’insoddisfazione muscolare grave. Gli individui con insoddisfazione moderata corrispondono alla popolazione a rischio di soffrire di DISMUS, mentre quelli con insoddisfazione grave sono possibilmente già affetti da questo disturbo. Tuttavia, non è stata trovata alcuna associazione tra le categorie di insoddisfazione relative a BMI, FFMI e% BF. Conclusione: l'insoddisfazione per il proprio corpo è stata osservata a diversi livelli in questa popolazione. Il nostro studio evidenzia l’importanza di azioni educative per aumentare la consapevolezza al fine di prevenire problemi che potrebbero ulteriormente danneggiare l’autostima e la qualità della vita

Valet mellan specialisering och diversifiering ur ett resursbaserat perspektiv - en studie av svenska börsnoterade företag år 2006-2010

Examensarbetets titel: Valet mellan diversifiering och specialisering ur ett resursbaserat perspektiv – en studie av svenska börsnoterade företag år 2006-2010 Seminariedatum: 2013-01-18 Ämne/kurs: FEKH19: Examensarbete i Strategic Management, kandidatnivå Högskolepoäng: 15 högskolepoäng Författare: Max Henrikson, Nora Nannesson, Rickard Steinwig och Hanne Widemar Handledare: Matts Kärreman Fem nyckelord: diversifiering, RBV, nyckelresurser, produktområden, ICB. Syfte: Denna studie syftar till att analysera ett urval av svenska företag för att undersöka sambandet mellan företags nyckelresurser och grad av diversifiering. Metod: Diversifieringsgraden har funnits genom att vi studerat respektive företags årsredovisningar och delat in verksamheten efter en ICB klassificering. Även nyckelresurserna för respektive företag har identifierats genom att vi klassificerat respektive företag inom olika industrier utefter företagets kärnverksamhet, samt närmare studier av årsredovisningar. För att besvara våra hypoteser har vi valt att göra en rad avgränsningar. Bland annat avgränsas studien till att förklara diversifiering hos svenska bolag. Teoretiska perspektiv: Uppsatsen tar avstamp i Chatterjee och Wernerfelts artikel från 1991, där diversifiering antas bero på de resurser företaget har tillgång till. Även Rumelts teoretiska bidrag inom diversifiering har använts i stor utsträckning och vi har bland annat använt oss av Rumelts mått av diversifieringsgrad. Det resursbaserade perspektivet, RBV har använts då vi tittat på hur ett företags diversifieringsgrad påverkas av tillgången på olika resurser. Empiri: Studien har undersökt företag som varit listade på Large Cap- listan någon gång under de senaste 20 åren och fakta och information om respektive företag har hämtats från årsredovisningar. Resultat: I undersökningen har vi sett att företag, vilka i första hand använder sig av fysiska resurser har en hög grad av specialisering och således lite diversifiering. Företag vilka använder sig av finansiella resurser är däremot generellt mer diversifierade