Young researchers of the Barents Region

publishedVersio

Tipping points and regime shifts in reindeer husbandry: A systems approach

This chapter addresses the challenges to reindeer husbandry in Fennoscandia from a systems perspective. Drawing on information in other chapters in this book, the specific focus is on so called tipping points, or abrupt changes in the coupled social-ecological system. Tipping points may occur when external drivers push a system to an alternative system state, characterized by different feedbacks than in the original state. Compared to ‘ideal’ or traditional reindeer husbandry, examples of alternative states include reliance on supplementary feeding to compensate for losses of pastures, fencing herds to provide protection from predation, becoming a meat-processing industry based on more centralized herding practices and a total loss of reindeer husbandry. All of these states are seen as undesirable by the herders. Reindeer husbandry, as it is currently practised, requires intact social-ecological relationships within the herding districts, as well as in their interaction with the external society. These system qualities need to be strengthened as they innately provide resilience, and will demand structural, institutional and legislative changes, but also discursive changes of how we imagine what sustainability is, and whether herders are treated as one of many stakeholders or as the rights holders that they really are according to the law

Unpacking reindeer husbandry governance in Sweden, Norway and Finland: A political discursive perspective

In Sápmi and beyond, the practice of reindeer herding is under increasing pressure from competing for land use, large carnivores and climate change. The governing systems are, however, ill-equipped and unable to address resulting cumulative and interacting impacts. This has led to a difficult situation for reindeer herding due to the loss of land, functionality and flexibility, and proves a challenge for the Nordic states as the legitimacy of reindeer husbandry governance is increasingly contested. Addressing this challenge, this chapter unpacks the discursive and political dimensions of reindeer husbandry governance in Sweden, Norway and Finland. Guided by three broad questions: i) governing what, ii) governing how and iii) governing for and by whom, it explores how problem representations are constructed, handled and contested. The analysis shows that state-led governance was never in fact constructed to address herders’ concerns, but was, and remains, based on the states’ and competing land uses’ problem representations. The chapter, therefore, concludes by identifying the need to revisit the present understanding of “problems”, “solutions” and “visions” in reindeer husbandry governance. A key task will be to re-image, or actively seek to change the discursive construction of, reindeer herding as a system-to-be-governed and attune it to the perspectives of the herders

Tipping points and regime shifts in reindeer husbandry:a systems approach

This chapter addresses the challenges to reindeer husbandry in Fennoscandia from a systems perspective. Drawing on information in other chapters in this book, the specific focus is on so called tipping points, or abrupt changes in the coupled social-ecological system. Tipping points may occur when external drivers push a system to an alternative system state, characterized by different feedbacks than in the original state. Compared to ‘ideal’ or traditional reindeer husbandry, examples of alternative states include reliance on supplementary feeding to compensate for losses of pastures, fencing herds to provide protection from predation, becoming a meat-processing industry based on more centralized herding practices and a total loss of reindeer husbandry. All of these states are seen as undesirable by the herders. Reindeer husbandry, as it is currently practised, requires intact social-ecological relationships within the herding districts, as well as in their interaction with the external society. These system qualities need to be strengthened as they innately provide resilience, and will demand structural, institutional and legislative changes, but also discursive changes of how we imagine what sustainability is, and whether herders are treated as one of many stakeholders or as the rights holders that they really are according to the law

Perspektiv på klimatanpassning : vad görs, vad görs inte och varför? Insikter från en workshop med myndighetsnätverket för klimatanpassning

Den här rapporten ger en inblick i vår pågående forskning i projektet ”Making Sense of Adaptation - Adaptation practice in a governance perspective” (härefter MASA). MASA har sedan år 2018 följt och följeforskat ett antal organisationer och institutioner med ansvar för klimatanpassning i en svensk kontext. Syftet med projektet är att bidra med kunskap om hur dessa aktörer uppfattar och genomför sitt arbete i praktiken, samt att baserat på detta underlag bidra till en bättre förståelse för om, och i så fall vilka, förändringar i klimatanpassningsarbetet som är önskvärda och möjliga. Med utgångspunkt i teorier om sociala praktiker har vi zoomat in på specifika klimatanpassningspraktiker genom att följa, observera och analysera pågående arbete. Nästa steg är att zooma ut och blicka framåt tillsammans med dem som befinner sig i dessa praktiker. Den workshop som vi genomförde tillsammans med myndighetsnätverket för klimatanpassning under våren 2021 inledde denna fas, och denna rapport kan ses som ett första avstamp för gemensam reflektion och diskussion om våra preliminära resultat. Myndighetsnätverket för klimatanpassning är en central aktör och viktig källa till kunskap i det svenska klimatanpassningsarbetet. Nätverket kopplar samman ett stort antal myndigheter och sektorer på olika nivåer (regionala och nationella) som är involverade i och har ett utpekat ansvar för samhällets klimatanpassning. Syftet med workshopen var att tillsammans med nätverket reflektera och prata om visioner kopplade till klimatanpassning utifrån nätverkets egenidentifierade behov och preliminära resultat från vår forskning. Vilken målbild och vision för klimatanpassning har myndighetsnätverkets medlemmar? Vad behöver utvecklas och förändras för att en sådan vision ska realiseras? Detta sökte vi svar på genom att diskutera frågan Hur ser ett samhälle ut där klimatanpassningen fungerar och genererar önskvärda resultat? Som riktlinje fick deltagarna förhålla sig till år 2040, varifrån vi sedan spårade oss bakåt i tiden mot nuläge (så kallad backcastingmetod) för att identifiera såväl prioriterade frågor som risker med nuvarande sätt att arbeta med klimatanpassning. Vision för klimatanpassning år 2040 - hur ser ett önskvärt läge ut? En viktig utgångspunkt i deltagarnas vision av klimatanpassning är tillgången till insti-tutionellt stöd och ledarskap, bättre kunskapsunderlag samt att klimatanpassning behandlas som en prioriterad fråga, politiskt, i samhällsdebatten samt i den egna organisationen. I deltagarnas vision är klimatanpassningen mer flexibel och proaktiv, samtidigt som det finns en tydligare ansvarsfördelning mellan samhällets olika aktörer och nivåer. Helhetssyn och långsiktighet präglar arbetet där globalt samarbete och rättviseaspekter har en självklar plats. Några deltagare lyfter även vikten av att existentiella frågor kopplade till klimatanpassning och klimatförändring diskuteras och ges mer utrymme än idag. Bärande för och underliggande visionen är en pågående samhällsomställning och transformation, eller strukturell förändring, av olika samhällssektorer. Förutsättningarna för klimatanpassning är avhängigt samhällsutvecklingen i stort och i visionen hanteras inte klimatanpassning längre som en enskild fråga. Frågor att fokusera på redan nu Deltagarnas övergripande vision, tillsammans med de nyckelområden och risker som vi identifierade i efterföljande diskussion, ger en viktig fingervisning om vilka frågor som är centrala att fokusera på och utveckla i klimatanpassningsarbetet redan nu. Politiskt mod, eller tydligt klimatledarskap, på alla nivåer identifierades i workshopen som helt centralt för framgångsrikt arbete med klimatanpassning. Baksidan av samma mynt är deltagarnas uttryck för en rädsla bland enskilda tjänstemän och myndigheter att göra ”fel” vilket riskerar att skapa passivitet i klimatanpassningsarbetet. Därför krävs olika former av stöd såsom tydligare vägledning och målstyrning som kan underlätta myndigheternas avvägningar. En annan aspekt som pekas ut som viktig för klimatarbetet är möjligheter till gemensamt utforskande av svåra frågor där det saknas enkla svar eller stöd av tidigare erfarenheter. Kontinuerliga reflektionsprocesser inom nätverket och dess olika organisationer menar vi kan vara ett sätt att bidra till att skapa detta utrymme och samtidigt skapa förutsättningar för institutionaliserat lärande. Myndighetsnätverkets medlemmar poängterar särskilt vikten av tydligare ansvarsfördelning. Även om ansvarsfrågan lyfts tidigare och varit föremål för statliga utredningar, menar nätverket att många oklarheter består. Därför vill vi understryka att frågan om ansvar för och ledarskap i samverkan kring klimatanpassning bör ges större vikt. Ett helhetsgrepp är en förutsättning för att kunna nå önskvärda förutsättningar för fungerande klimatanpassning. Lärdomar och framåtblickar Lärdomar från denna process är att ett medvetet visionärt fokus och förhållningssätt kan skapa viktiga diskussionsytor för att angripa klimatanpassningsfrågans mer komplexa aspekter. Att göra som vi gjorde i projektet, formulera en vision i en halvt avlägsen framtid - tillräckligt långt borta för att inte uppfattas som låst av nuläget, men tillräckligt nära för att vara relevant för redan pågående beslut och processer - möjliggjorde för deltagarna att röra sig bortom sakfrågor och fragmenterade perspektiv till att ta ett bredare grepp på klimatanpassning. Vi ser en stor potential i myndighetsnätverket att fortsatt arbeta på detta sätt. Precis som deltagare framhåller under workshopen, bör nätverket värna rollen som ett öppet forum där frågor kan dryftas på ett prestigelöst sätt. Vi föreslår också att nätverket fortsätter att utforska möjligheterna att institutionalisera processer och skapa verktyg för olika former av återkommande reflektion och övergripande dialog som kan bidra till att utveckla och utnyttja nätverkets potential. Rapportens upplägg Den första delen i rapporten ger en inblick i forskningsprojektet MASA. Vi beskriver kortfattat projektets ansats, sammanfattar vad vi sett så här långt samt ger en bakgrund till workshopens inriktning. Del två återger upplägget på och resultaten av workshopen uppdelat i deltagarnas vision samt identifierade nyckelfrågor, riskområden och behov kopplat till klimatanpassningsarbetet. Del tre blickar framåt och fokuserar på myndighetsnätverkets nuvarande och framtida roll och potential

Waters that matter:How human-environment relations are changing in high-Arctic Svalbard

There is scientific consensus that the archipelago of Svalbard is warming up faster than other parts of the planet. People who live in or regularly visit this part of the European high Arctic observe and experience these changes in a subjective and relational manner. This article illustrates how perceptions of environmental change are enmeshed with our ways of interacting with water(s) and dwelling in the landscape. What kind of water-related change do people talk about? How do changes in the different water worlds matter? How does water help us portray what environmental change means? We show that “what” and “how” we know about water(s) amidst change are in many ways inseparable. Our contribution offers a benchmark for discussing water-related environmental change in Svalbard from a perspective that goes beyond “what long-term monitoring tells us” towards “what bodies experience.” Through accounts shared mostly by scientists, technicians, and tour guides, we explore notions of water in its various forms, such as sea ice, glaciers, rivers, the wetness of the tundra, snow, and weather phenomena including rain. We focus on processes such as disappearing, melting, freezing, swelling, saturating, drying up, eroding, appearing, and threatening, and discuss what the observed and experienced changes mean for human-environment relations. Our interlocutors emphasize many facets of their relationship with the landscape, including identity, expectations, emotions, knowledge, and practices. Our study demonstrates how the experiential perspective is largely ordered and filtered through activities and practices, among which mobility and reading, or predicting, the landscape stand out as particularly important. Through a relational approach to water(s) permeation, we apply Tim Ingold’s concept of taskscapes and his perspectives on dwelling to show how time scales and connection to place matter. We juxtapose scientific knowledge produced through long-term monitoring with experiential knowledge, and demonstrate their entanglement in the Svalbard context, dominated by scientific ways of knowing

Reindeer husbandry and climate change:challenges for adaptation

Reindeer and reindeer herders in the circumpolar North are exposed to harsh and often hard-to-predict weather conditions. Herding communities have previously adapted to these external disturbances by flexible pasture use, seasonal mobility, changing herding practices, diversifying livelihoods and continuously developing traditional or experience-based knowledge. However, few places in the world experience ongoing climate change as clearly and rapidly as the high northern latitudes. The effects of climate change and increased frequency of extreme weather events are transforming the biophysical environment of reindeer husbandry. These changes challenge the adaptive capacity of herders who operate in a landscape they share with, and which is highly impacted by, other forms of land use. Thus, sociopolitical factors play a major role in developing adaptation strategies that are perceived as desirable and possible. This chapter summarizes the observed and expected changes in climate and impacts thereof within the reindeer herding area (RHA) of northern Fennoscandia. The chapter further presents a range of strategies adopted by herders to cope with adverse, seasonal weather conditions and indirect impacts of climate change. Finally, it situates these strategies in the context of more proactive and institutional adaptation

Governing maximum reindeer numbers in Fennoscandia

Publisher Copyright: © 2022 selection and editorial matter, Tim Horstkotte, Øystein Holand, Jouko Kumpula and Jon Moen.This chapter examines the complexities and challenges in state governance of the maximum permitted number of reindeer in Finland, Norway and Sweden. The common findings regarding the three countries are that (1) maximum permitted numbers of reindeer set by the nation states primarily seem to promote objectives other than those of herders; (2) various contextual aspects (e.g., laws, other land users, trends in science, herding practices and historical developments) partly explain the sustainable maximum permitted numbers; (3) reductionist assessments of pasture – reindeer relations easily neglect the impacts of other land users on condition and availability of pastures, thereby making the assessments biased and stigmatizing herders for alleged overgrazing. The chapter also explores issues related to reindeer numbers that vary across the three countries including (4) herders’ opportunities to participate in knowledge production and resulting decisions over maximum reindeer numbers, (5) clashes between herders’ experience and practice-based knowledge and scientific knowledge on which the definitions of maximum numbers are often based and (6) the ways in which the borders between reindeer herding districts and nation states have implications for the governance of reindeer numbers.Peer reviewe