Towards Urban Sustainability: Learning from the Design of a Programme for Multi-stakeholder Collaboration

Owing to rapid urbanisation, cities are becoming a key locus for making sense of, and influencing, social and technological development. Urban sustainability is high on the research as well as on the development agenda. The complexity of modern cities often defies conventional governance mechanisms to promote sustainability, such as regulation, information and economic incentives. This has prompted a growing interest in innovative approaches based on collaborative learning in diverse groups of stakeholders in pursuit of sustainability. In this article, we wish to contribute to, and advance, the research and practice regarding urban sustainability by exploring the experiences of designing and facilitating a programme for multistakeholder collaboration, trust-building and concerted action in six cities in Europe, southern Africa and Southeast Asia. We apply an action research method called ‘learning history’ to understand the learning processes in the design and facilitation team and in two multistakeholder groups in Makana in South Africa and Malmö in Sweden. The findings illustrate how collaborative learning theory and systems thinking framed useful praxis for facilitating rich learning processes in these three teams. The article is presented in four sections: Section 1 provides the introduction and orientation; Section 2 provides a process description of the design of the SUS Programme; Section 3 provides learning histories; and Section 4 provides reflexive engagement on these

Cabbage and fermented vegetables : From death rate heterogeneity in countries to candidates for mitigation strategies of severe COVID-19

Large differences in COVID-19 death rates exist between countries and between regions of the same country. Some very low death rate countries such as Eastern Asia, Central Europe, or the Balkans have a common feature of eating large quantities of fermented foods. Although biases exist when examining ecological studies, fermented vegetables or cabbage have been associated with low death rates in European countries. SARS-CoV-2 binds to its receptor, the angiotensin-converting enzyme 2 (ACE2). As a result of SARS-CoV-2 binding, ACE2 downregulation enhances the angiotensin II receptor type 1 (AT(1)R) axis associated with oxidative stress. This leads to insulin resistance as well as lung and endothelial damage, two severe outcomes of COVID-19. The nuclear factor (erythroid-derived 2)-like 2 (Nrf2) is the most potent antioxidant in humans and can block in particular the AT(1)R axis. Cabbage contains precursors of sulforaphane, the most active natural activator of Nrf2. Fermented vegetables contain many lactobacilli, which are also potent Nrf2 activators. Three examples are: kimchi in Korea, westernized foods, and the slum paradox. It is proposed that fermented cabbage is a proof-of-concept of dietary manipulations that may enhance Nrf2-associated antioxidant effects, helpful in mitigating COVID-19 severity.Peer reviewe

Nrf2-interacting nutrients and COVID-19 : time for research to develop adaptation strategies

There are large between- and within-country variations in COVID-19 death rates. Some very low death rate settings such as Eastern Asia, Central Europe, the Balkans and Africa have a common feature of eating large quantities of fermented foods whose intake is associated with the activation of the Nrf2 (Nuclear factor (erythroid-derived 2)-like 2) anti-oxidant transcription factor. There are many Nrf2-interacting nutrients (berberine, curcumin, epigallocatechin gallate, genistein, quercetin, resveratrol, sulforaphane) that all act similarly to reduce insulin resistance, endothelial damage, lung injury and cytokine storm. They also act on the same mechanisms (mTOR: Mammalian target of rapamycin, PPAR gamma:Peroxisome proliferator-activated receptor, NF kappa B: Nuclear factor kappa B, ERK: Extracellular signal-regulated kinases and eIF2 alpha:Elongation initiation factor 2 alpha). They may as a result be important in mitigating the severity of COVID-19, acting through the endoplasmic reticulum stress or ACE-Angiotensin-II-AT(1)R axis (AT(1)R) pathway. Many Nrf2-interacting nutrients are also interacting with TRPA1 and/or TRPV1. Interestingly, geographical areas with very low COVID-19 mortality are those with the lowest prevalence of obesity (Sub-Saharan Africa and Asia). It is tempting to propose that Nrf2-interacting foods and nutrients can re-balance insulin resistance and have a significant effect on COVID-19 severity. It is therefore possible that the intake of these foods may restore an optimal natural balance for the Nrf2 pathway and may be of interest in the mitigation of COVID-19 severity

Miljötillståndet i Kalmar län 2007

Kalmar län är varierat och mycket rikt på både natur- och kulturvärden. I väster dominerar det småländska höglandets mäktiga skogar landskapet. Mellanbygden innehåller miljöer som skulle kunna vara tagna direkt ur Astrid Lindgrens berättelser. Mot kusten breder slättbygdens odlingsmark ut sig. I öster finner man vackra skärgårdsmiljöer och Ölands säregna alvar. Kopplingen mellan en god natur- och kulturmiljö och ett socialt och ekonomiskt välstånd är tydlig i länet. Ett hållbart nyttjande av havet, skogen och jorden ger viktiga inkomster. Ett varierande landskap med en mångfald av arter och ett levande kulturarv erbjuder rekreation, avkoppling och förutsättningar för besöksnäringen. För att länet ska vara attraktivt att leva och arbeta i krävs att den bebyggda miljön är välplanerad och fri från hälsofarliga ämnen. Miljömålen är ett mycket viktigt strategiskt verktyg för att uppnå den miljömässiga dimensionen av hållbar utveckling. De är utformade för att täcka in de många och varierade aspekterna av en god miljö, och erbjuder överblick och möjligheter att följa förändringar på ett systematiskt sättöver tiden. Föreliggande skrift ger en bild av miljötillståndet i Kalmar län år 2007 och presenterar delar av det arbete som pågår på området. Den baseras på bedömningar av möjligheterna att nå våra miljömål – de sexton övergripande miljökvalitetsmålen och de 117 länsspecifika regionala miljömålen. Det är min förhoppning att den ska erbjuda intressant läsning och inspirera till fortsatta arbete för att skapa en god miljö. Vi – myndigheter, näringsliv, ideella föreningar och enskilda länsmedborgare – har ett gemensamt ansvar att tillsammans genomföra de många insatser som är nödvändiga för att vi till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. En bättre investering i framtiden är svår att tänka sig!Regionala inventeringsrapporter import från MDP 2015-05</p

Are divergent preferences between benefactors and beneficiaries an obstacle to community-based conservation? A case study of the Palas Valley, northern Pakistan

This paper examines the problems of nature conservation in the Third World. A Pakistani community-based conservation project, the Palas Conservation and Development Project (PCDP), acts as a reference point. A field study was conducted to elicit the preferences of the benefactors and of the beneficiaries, i e the PCDP staff and the locals of the Palas Valley in which the project operates. Four preference-eliciting techniques were used: qualitative questions, a ranking question on environmental goods in the Palas Valley, a contingent valuation question on the threatened pheasant Western Tragopan, and a choice experiment on possible scenarios in the Palas Valley. The results show that the preferences of the PCDP staff and the Palasi locals diverge. In particular, locals stress physical infrastructure as being the most important PCDP objective, while the PCDP staff considers attitude changes among locals most important. Also, the locals endorse the notion of existence-values, from which First World nature conservation draws heavily, to a lesser extent than does the PCDP staff. Divergent preferences are problematic as they can result in misunderstandings and suspicion concerning the project among its beneficiaries. Also, basing project actions on preferences that are not shared with the beneficiaries is a sensitive issue. While a deepened participatory approach can overcome these difficulties, it could also compromise the original project objectives. Some steps to prevent these dilemmas are identified. Improving the communication between benefactors and beneficiaries is crucial. In particular the motives behind the project objectives must be understood by the beneficiaries

"Let us be led by the residents": Swedish dialogue experts' stories about power, justification and ambivalence

This paper focuses on the practices of an emerging group of practitioners in Swedish urban governance: dialogue experts. As dialogical ideals have been mainstreamed in planning policies, civil servants and governance consultants have been increasingly commissioned to engage in dialogue with citizens within public deliberation, planning consultations or citizens budgeting. Even though these practitioners influence the whys, whats and hows of urban development, their practices remain curiously under-explored in Nordic urban studies. Dialogue experts experience the practical dilemma of being experts in a practice that has developed as a reaction to expert-rule and top-down power. We inquire into this dilemma together with a group of dialogue experts who work within an urban development scheme in the district of Gottsunda in Uppsala, Sweden. We ask: how do dialogue experts make sense of their use of power in dialogues with citizens? We explore whether analysing dialogue practice through the concepts of power and justification might explain the practical dilemmas confronted by dialogue experts. By engaging in joint inquiry with the practitioners in a series of focus groups, we learn that the practitioners are inclined to critique power relations that exclude marginalised voices from urban planning but find it more difficult to justify their own use of power in pursuit of a more inclusive governance system. The dialogue experts employ two types of justification for their use of power: an advocative justification, which revolves around aspirations to change the planning system to include marginalised voices, and a more conventional bureaucratic justification, by which they merely execute the will of elected politicians and follow established planning procedures. Even so, the practitioners remain ambivalent about their use of power. Hence, we demonstrate how power theory and joint inquiry between practitioners and researchers can shed new light on the practical dilemmas in dialogue practice

Medborgardialog om komplexa samhällsfrågor : Delrapport 2 från följeforskarna

Denna andra delrapport redovisar resultat från den följeforskning som Uppsala universitet bedriver för att stödja SKL:s projekt för att utveckla metoder för medborgardialog om komplexa samhällsfrågor 2015-2018. Rapporten fokuserar på medborgardialoger som har genomförts i Stockholmsstadsdelen Enskede-Årsta-Vantör, Linköping, Fagersta och Svenljunga. Rapporten bygger på deltagande observation av dessa medborgardialoger under 2016 och första halvåret 2017; enkäter till deltagare i dialogerna i Fagersta och Svenljunga; analyser av skriftligt material från alla kommuner i nätverket samt observationer från de nätverksmöten som SKL arrangerat för erfarenhetsutbyte mellan kommunerna. Studierna avser en kort tids arbete med dialoger, som visserligen har avslutats i en första iteration men som i flera av kommunerna troligen kommer att fortsätta i någon form framöver. Därför gör rapporten inte anspråk på att beskriva långsiktiga resultat och effekter

Medborgardialog om konfliktfyllda samhällsfrågor : konsensus, agonism eller mobilisering?

Den här rapporten redovisar resultat från följeforskning som Swedesd vid Uppsala universitet har bedrivit kring Sveriges Kommuner och Landstings (SKL:s) projekt att utveckla metoder för att hantera och förebygga konflikter i komplexa frågor genom medborgardialog. SKL:s projekt har pågått mellan 2015 och 2018 i ett nätverk med tio kommuner: Burlöv, Enköping, Fagersta, Linköping, Ljusnarsberg, Sollentuna, Stockholm (stadsdelen Enskede-Årsta-Vantör), Svenljunga, Uppsala och Östhammar. Stadsdelen Västra Hisingen i Göteborg ingick inte ursprungligen i projektet, men har genomfört ett arbete som liknar övriga kommuners och beaktas därför också i rapporten. Exempel på komplexa frågor som kommunerna har arbetat med är avvägningar mellan olika värden i fysisk planering, integration och skolnedläggningar. Med avstamp i SKL:s målsättning för projektet är rapporten övergripande frågeställning följande: Hur kan medborgardialoger hantera konflikter om komplexa frågor på ett legitimt sätt? Empirin som rapporten baseras på utgörs av skriftligt material från kommunerna i nätverket, observationer från de nätverksmöten som SKL arrangerat för erfarenhetsutbyte mellan kommunerna, deltagande observation av medborgardialoger i Enskede-Årsta-Vantör, Linköping, Fagersta och Svenljunga under 2016 och 2017, intervjuer med några nyckelpersoner på kommunerna, samt enkätundersökningar bland deltagare i dialogerna i Fagersta och Svenljunga. Medborgardialoger som koncept förutsätter processer som vilar på demokratisk legitimitet. Olika teorier som underbygger medborgardialogens praktik betonar delvis olika typer av legitimitet, vilket öppnar för flera olika sätt att genomföra och tolka medborgardialoger. Utifrån detta inleds rapporten med en beskrivning av tre ideal för hur medborgardialoger på ett legitimt sätt kan hantera konflikter: Konsensusidealet, som baseras på teorier om deliberativ demokrati och kommunikativ planering.Enligt detta ideal ska medborgardialoger skapa konsensus som upplöser konflikter genom deliberation som uppfyller diskursetiska krav. Det agonistiska idealet, som baseras på post-strukturalistisk demokratiteori och agonistisk planeringsteori. Enligt detta ideal ska medborgardialoger erbjuda en arena för fredlig konflikt mellan olikaståndpunkter, där konsensus inte eftersträvas men motsättningar tillfälligt kan hanteras med beslutsformer som deltagarna accepterar. Det mobiliserande idealet, som baseras på den progressiva planeringstraditionen och demokratiteoretiker som betonar behov att utjämna maktförhållanden. Enligt detta ideal ska medborgardialoghantera konflikter genom att möjliggöra för en grupp eller diskurs att stärka sin position. Den modell för medborgardialog kring komplexa frågor som SKL har utvecklat för att stötta kommunerna i nätverket är kompatibel med samtliga tre ideal. Modellen betonar dock insamling av olika relevanta perspektiv på en komplex fråga inför dialogen, och under projektet har SKL tillsammans med anlitade facilitatorer och följeforskare på olika sätt belyst möjligheter att under själva dialogerna bryta motstående perspektiv. I detta avseende implicerar modellen i första hand dialog enligt konsensusidealet eller det agonistiska idealet. Tre av kommunerna i nätverket förberedde sig i enlighet med SKL:s modell, men kunde av olika skäl inte genomföra själva dialogen – Ljusnarsberg, Östhammar och Sollentuna. Deras erfarenheter är värdefulla eftersom de på olika sätt illustrerar praktiska utmaningar för medborgardialoger kring komplexa frågor. Uppsala följde inte heller SKL:s modell, utan genomförde samtal med medborgare i olika sammanhang kopplade till en större planprocess. Bland annat genomfördes en dialog kring utformningen av en park som exemplifierar hur olika ideal för konflikthantering kan kombineras. Bland de kommuner som genomförde dialoger enligt SKL:s modell finns en skillnad mellan Svenljunga och övriga kommuner avseende hur konflikter artikulerades. Svenljungas förberedelser liknade övriga kommuners, men diskussionen under själva dialogen riktades snabbt mot en tydlig konfliktlinje bland deltagarna - bevarande av byskolor kontra centralisering av skolorganisationen. Efter några försök att nå samsyn övergavs konsensusidealet och istället fick representanter för de olika ståndpunkterna ta fram separata underlag för politiskt beslut i linje med det agonistiska idealet. Medborgardialogerna i Enskede-Årsta-Vantör, Enköping, Fagersta, Linköping och Västra Hisingen behandlade olika aspekter av social problematik, medan dialogen i Burlöv behandlade en beslutad utbyggnad av järnvägsspår. Till skillnad från i Svenljunga aktiverades inte tydliga konflikter kopplade till dessa frågor inom ramen för dialogerna, även om potentiella spänningar identifierades under förberedelserna. Deltagarna var istället tämligen eniga i sina perspektiv och kunde nå samsyn kring åtgärdsförslag. I så måtto kan dialogerna karaktäriseras som social mobilisering i olika stadsdelar, eller som mobilisering kring inkludering av svaga grupper eller implementering av fattade beslut. I vår tolkning berodde den mobiliserande inriktningen inte på något medvetet beslut, utan snarare på en logisk följd av en kedja av val: 1) målformuleringar som inte specificerade en konflikt utan snarare behov av mobilisering; 2) breda initiala beskrivningar av de komplexa frågorna; och 3) öppna inbjudningar till dialogerna och svårigheter att säkerställa att motstående perspektiv representerades. Vi föreslår att dessa val delvis kan förklaras med en konfliktundvikande tendens kopplad till en rädsla att erodera tillit, och en motsättning mellan en önskan att ta ett helhetsgrepp kring en komplex fråga och möjligheten att rikta fokus mot en specifik konflikt. Vi menar att mobiliserande dialoger som inte inkluderar och tydliggör motstående perspektiv kan innebära en risk att konflikter skjuts på framtiden och skärps, men samtidigt ser vi att en framgångsrik mobilisering potentiellt kan identifiera åtgärder som hanterar dessa konflikter eller undanröjer deras grogrund.Ett viktigt resultat som tycks vara gemensamt för samtliga kommuner i SKL:s projekt är ökad kunskap och ökad tillit gentemot kommunerna bland dialogernas deltagare, vilket kan fungera generellt konfliktförebyggande. Också dialogen i Svenljunga genererade tillit och lärande, trots att den inkluderade en tydlig konflikt som inte gick att lösa ut inom ramen för projektet. I den fortsatta utvecklingen av praktiken kring konflikthantering genom medborgardialog menar vi att det är önskvärt att kommuner tydliggör vilket eller vilka ideal som en dialog strävar mot. Vi konstaterar också att det återstår frågor kring hur konflikter i form av motstridiga perspektiv bland deltagarna i en medborgardialog kan hanteras på legitima sätt. Med avstamp i Dryzeks syn på demokrati som deliberation mellan olika diskurser menar vi att det skulle kunna vara fruktbart att mer explicit artikulera konfliktlinjer kring en komplex fråga inför en dialog; att genom medveten rekrytering säkerställa representation av motstridiga perspektiv; och att genom aktiv facilitering rikta dialogen mot konfliktlinjerna