Equiband – does it affect movement symmetry in horses? : a cross-over study

Hos häst är hälta och ryggsmärta en stor anledning till försämrad prestation. Även hos människa är ryggsmärta och speciellt smärta i ländrygg ett stort problem. Studier på människa tyder på att bålstabilitet är av betydelse för dynamisk stabilitet av rygg och bäcken, samt prestation och hållbarhet. Träningsprogram som syftar till att aktivera bålmuskulatur och på så vis lindra smärta och förbättra stabilitet och dynamisk rörelse av ryggraden utövas i stor utsträckning av personer med ländryggssmärta. Övningar med elastiska träningsband har visat sig öka muskelaktiviteten i ländrygg och bäcken hos personer med svag bålmuskulatur. För häst har ett bålträningssystem utvecklats som består av två breda elastiska band med ett tillhörande schabrak i vilket banden fästs. Systemet har fått namnet Equiband och anses enligt tillverkarna öka bakbenens rörelsesymmetri och aktivitet samt bidra till förbättrad proprioception samt ökad bålstabilitet genom aktivering av bålmuskulatur. Syftet med detta arbete var att undersöka om det var någon skillnad i hästars grad av rörelsesymmetri under användning av Equibandet jämfört med utan band. Hypotesen var att hästarna skulle röra sig mer symmetriskt med Equibandet. Graden av rörelsesymmetri har registrerats med hjälp av en sensorteknik, IMU:s (inertial measurement units). Sju hästar ingick i en randomiserad cross-over studie. Hästarna värmdes upp innan insamling av data påbörjades. Mätningar gjordes i trav i fyra delar på rakt spår samt i vänster och höger varv under longering och har därefter analyserats. För att fästa schabraket användes en tömkörningsgjord. Mätvärden har jämförts med hjälp av parade t-test mellan hästarnas rörelsesymmetri utan utrustning och med Equiband samt mellan rörelsesymmetrin utan utrustning och med tömkörningsgjord samt med Equiband och med gjord. Att hästarna mättes utan utrustning innebar att de var utrustade med träns och IMU sensorer. Vid jämförelse mellan rörelsesymmetri utan utrustning och med Equiband kunde en signifikant skillnad i symmetri påvisas mellan de olika mätningarnas medelvärde av den vertikala höjdskillnaden mellan de båda steghalvorna gällande bäckenets högsta (p=0,049) och lägsta (p=0,009) position på rakt spår. Sex av sju hästar fick en minskad grad av symmetri med Equiband jämfört med utan utrustning. En signifikant skillnad mellan rörelsesymmetri utan utrustning och med Equiband kunde även påvisas vad gäller huvudets lägsta (p=0,011) position på volt i höger varv. Samtliga deltagande hästar fick en minskad grad av symmetri med Equiband jämfört med utan utrustning. Vid jämförelse mellan rörelsesymmetri utan utrustning och med gjord kunde en signifikant skillnad i symmetri påvisas vad gäller bäckenets högsta (p=0,003) position på volt i vänster varv. Samtliga hästar fick en ökad grad av symmetri med gjord jämfört med utan utrustning. Vid jämförelse mellan rörelsesymmetri med Equiband och med gjord kunde inga signifikanta skillnader påvisas. Resultatet från denna studie tyder inte på en ökad grad av rörelsesymmetri hos hästar under användning av Equiband. En svaghet med studien är det låga antal deltagande hästar, vilket kan ha en påverkan på resultatet. Vidare studier behövs för att undersöka om Equibandet bidrar till en ökad grad av rörelsesymmetri eller inte. Det skulle även vara relevant att undersöka muskelaktivitet under användningen av Equibandet.In horses, back pain and lameness are common reasons for reduced performance. In humans, back pain and particularly low back pain (LBP) is a big problem. Human studies suggest that core stability is important for dynamic stability of the spine and pelvis, performance and soundness. Exercise programs which aims to activate the core musculature are widely used by people with LBP. These programs aim to alle-viate pain and improve stability and dynamic movement of the spine and pelvis. Elas-tic resistance band training has been shown to increase muscle activity in the low back and pelvis in humans with weak core musculature. Recently a core training system has been developed for horses. The system is called Equiband and consists of two elastic resistance bands with a specially designed sad-dle pad in which the bands are attached. The manufacturers claim that the system will increase the activity and movement symmetry of the hind limbs and contribute to enhanced proprioception and increased core stability by activating the core muscula-ture. The aim with this study was to investigate if horses moved more symmetrical when using the Equiband compared to without. Our hypothesis was that the horses would move more symmetrical with the Equiband. The grade of movement symmetry has been registered with IMUs (inertial measurement units). The study was a randomized cross-over study in which seven horses participated. The saddle pad was attached using a girth. Every horse did a warmup before registrations in trot were made in four conditions. In every condition registration were made on a straight line and on a circle in left and right rein. The conditions which were compared was without and with Equiband, without and with girth and with Equiband and girth. Without means that the horses were equipped with a bridle and the IMU sensors. Mean difference be-tween the two halves of the stride in minimal and maximal vertical position for the poll, withers and pelvis were compared using Students t-test. Movement symmetry without compared to with Equiband showed a significant difference for the maximal (p=0,049) and minimal (p=0,009) position of the pelvis on a straight line. Six of the seven horses showed reduced movement symmetry of both the maximal and minimal position. There was also a significant difference for the minimal (p=0,011) position of the head in the right rein. All the horses showed decreased movement symmetry of the minimal position. Movement symmetry without compared to with girth showed a significant difference for the maximal (p=0,003) position of the pelvis in the left rein. All the horses showed an increased movement symmetry with girth com-pared to without. When comparing movement symmetry with Equiband and with girth there were no significant differences. The result from this study did not indicate that the use of the Equiband makes horses move more symmetrical. It is possible that the result was affected by the low sample size, since the study only included seven horses. Further studies with larger sample sizes are needed to determine whether the Equiband makes horses move more symmetrical or not. It would also be interesting and relevant if further studies could evaluate muscle activity when using the Equiband

Preeschool in a digitalised society : A survey-based study about preschool teacher’swork with digital tools in practice

Studien avser att bidra med kunskap kring vad förskollärare anser om tillämpningen avdigitala verktyg i förskolan. Frågorna som ställs handlar om hur förskollärare ser på attarbetet med digitala verktyg får en större plats än tidigare i enlighet med förskolansläroplan och hur man arbetar för att målen i läroplanen kring digitala verktyg kanuppnås? Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv och har en kvalitativ ansats isin utformning av en webbenkät med främst öppna frågeställningar. Studien utgår ifrånett sociokulturellt perspektiv och har en kvalitativ ansats i sin utformning av enwebbenkät med främst öppna frågeställningar. Enkäten skickades ut till 15 förskollärarevarav 13 har besvarat den. Analysen utav den insamlade empirin bygger på en tematiskanalys utifrån digitalisering i förskolan, ett digitalt samhälle och förskollärarens digitalakunskap. Studiens resultat visar att förskollärarens roll och undervisningen i förskolanständigt är under utveckling när det kommer till arbetet med digitala verktyg och digitalkompetens i förskolan. Resultatet visar också på ett ökat intresse för användande avdigitala verktyg men också på tydliga skillnader i åsikter gällande utbildningsinsats ochtid till förfogande beroende på förskollärarens intresse för användning av digitalaverktyg. Det innebär att stödet kollegor emellan och medforskande tillsammans medbarnen är viktiga delar i hur förskollärare arbetar för att bidra till att läroplansmålenuppnås. Studien ger en ökad förståelse för hur viktigt samspelet är mellan de somarbetar i förskolan utifrån krav på digital kompetens.

Styrformer för effektiv läkemedelsanvändning

Rapporten Styrformer för effektiv läkemedelsanvändning har tagits fram av Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet. Utgångspunkten var ett uppdrag som givits av Socialdepartementet och Sveriges kommuner och landsting inom arbetet med Handlingsplan för effektivare läkemedelsanvändning. Handlingsplanen presenterades av en arbetsgrupp i mars 2009. Rapportens resultat kommer att integreras i arbetet med en nationell läkemedelsstrategi. Syftet med rapporten är att kartlägga olika styrformer för läkemedelsanvändning i landstingen och analysera deras betydelse för rättvisa och effektivitet i läkemedelsanvändningen. Ett delsyfte med studien, som görs för första gången, är att starta utvecklingen av metodik för den här typen av analys. Studien består av tre delar. Den första delen är en kartläggning av landstingens styrning av läkemedelsförmånerna. I del två redovisas mått (indikatorer) som beskriver utfallet i form av läkemedelsanvändningen i olika landsting. I del tre analyseras skillnader i kunskaps- och ekonomistyrning i relation till skillnader i läkemedelsanvändning i form av de utfallsmått som beskrivits i del två. Material till kartläggningen har insamlats via enkät till samtliga 21 landsting och enkätsvaren har sedan följts upp per telefon. I enkäten efterfrågades hur styrningen fungerade år 2008 och år 2005. Decentraliseringsgraden i landstingen har ökat. Kostnadsansvaret låg på klinik- och vårdcentralsnivå i tolv landsting (9 landsting år 2005), på en mellannivå i fem landsting (7 landsting år 2005) och centralt i fyra landsting år 2008 (5 landsting år 2005). Fler landsting valde en förskrivarbaserad modell (9 landsting) istället för en befolkningsbaserad modell (8 landsting) 2008. Tre år tidigare var det istället något fler som hade valt den befolkningsbaserade modellen (10 landsting respektive 6 landsting med förskrivarbaserad modell). Tio landsting hade en integrerad hälso- och sjukvårdsbudget år 2008 (8 landsting 2005). Sju landsting hade en separat läkemedelsbudget (8 landsting 2005). Oavsett om landstingen hade en separat läkemedelsbudget eller en integrerad hälso- och sjukvårdsbudget var det vanligast att över- och underskott på lokal nivå hanterades inom den totala budgetramen för hälso- och sjukvård. Några landsting hade utvecklat olika incitamentsmodeller där det fanns möjlighet att ta del av hela eller delar av eventuellt överskott om vissa förskrivningsmål/produktionsmål/ kvalitetsmål uppfylldes. Frågan om hur under- och överskott hanteras i praktiken upplevdes som svår att besvara av kontaktpersonerna. Det finns en osäkerhet om vilka formella regler som egentligen gäller, vilket påverkat svaren. Kunskapsstöd i form av läkemedelskommitténs rekommendationslista och producentobunden information fanns i alla landsting. Representanter för ansåg generellt att deras olika former av förskrivarstöd fungerade minst lika bra som motsvarande stöd i övriga landsting. Ett undantag var IT-baserat förskrivarstöd inom privat vård där många landsting ansåg att det egna stödet fungerade sämre än i andra landsting. Vid en rangordning av de tre viktigaste stödformerna anses IT-baserat förskrivarstöd vid sjukhus som allra viktigast följt av läkemedelskommitténs rekommendationslista samt producentobundeninformation. Tidigare kartläggningar visar att landstingen över tiden hanterat kostnadsansvaret för öppenvårdsläkemedel på olika sätt. Jämfört med en tidigare undersökning från 2002 har decentraliseringsgraden inomlandstingen år 2008 ökat markant[1, 2]. Analysdelen – med sammanvägning av enkätresultat och utfall av indikatorer i skilda dimensioner – visar att: Landstingens struktur i form av förekomst av universitet och landstingets storlek är den faktor som påverkar läkemedelsanvändningen mest. Landsting som infört ett decentraliserat kostnadsansvar jämfört med övriga landsting: har inte mindre volym (DDD/invånare) men lägre kostnad per invånare. har bättre följsamhet till läkemedel som rekommenderas av läkemedelskommittéer. avvek däremot inte från övriga landsting vad gällde andel patienter som fick kostnadseffektiv behandling, olämplig förskrivning inklusive polyfarmaci, användning av nya läkemedel med stor innovationshöjd samt jämlikhet. Detta kan eventuellt förklaras av otillräcklig statistisk styrka för att finna skillnader mellan grupperna. Kunskapsstyrning har i denna studie en liten påverkan på  läkemedelsanvändningen. Det beror bland annat på att: kunskapsstyrning är starkt korrelerad med struktur vilket gör analysen svårtolkad. kunskapsstyrning är svår att operationalisera och mäta. kunskapsvariablernas variation är dessutom liten mellan landstingen. IT-stöd i form av gemensam läkemedelslista samvarierar emellertid med kvalitetsvariabeln ”färre interaktioner”. Ett huvudresultat är att landsting med ett decentraliserat kostnadsansvar för läkemedel samtidigt hade lägre kostnader för läkemedel i öppen vård per invånare och högre följsamhet till rekommendationer utan att volymen läkemedel avvek från övriga landsting. Då detta är en epidemiologisk studie kan samvariationer beskrivas. Däremot kan studien inte visa om samvariationerna också är uttryck för orsakssamband, eller i vilken riktning ett eventuellt orsakssamband skulle gå. Inte heller kan studien kontrollera för okända faktorer som kan tänkas påverka båda de variabler som samvarierar. Inventeringen och analysen av existerande indikatorer på effektiv och jämlik läkemedelsanvändning visar på en mängd metodproblem som försvårar studier av samband mellan styrformer och utfall. Det är därför angeläget att arbetet med att utveckla valida effektivitetsindikatorer fortsätter

Styrformer för effektiv läkemedelsanvändning

Rapporten Styrformer för effektiv läkemedelsanvändning har tagits fram av Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet. Utgångspunkten var ett uppdrag som givits av Socialdepartementet och Sveriges kommuner och landsting inom arbetet med Handlingsplan för effektivare läkemedelsanvändning. Handlingsplanen presenterades av en arbetsgrupp i mars 2009. Rapportens resultat kommer att integreras i arbetet med en nationell läkemedelsstrategi. Syftet med rapporten är att kartlägga olika styrformer för läkemedelsanvändning i landstingen och analysera deras betydelse för rättvisa och effektivitet i läkemedelsanvändningen. Ett delsyfte med studien, som görs för första gången, är att starta utvecklingen av metodik för den här typen av analys. Studien består av tre delar. Den första delen är en kartläggning av landstingens styrning av läkemedelsförmånerna. I del två redovisas mått (indikatorer) som beskriver utfallet i form av läkemedelsanvändningen i olika landsting. I del tre analyseras skillnader i kunskaps- och ekonomistyrning i relation till skillnader i läkemedelsanvändning i form av de utfallsmått som beskrivits i del två. Material till kartläggningen har insamlats via enkät till samtliga 21 landsting och enkätsvaren har sedan följts upp per telefon. I enkäten efterfrågades hur styrningen fungerade år 2008 och år 2005. Decentraliseringsgraden i landstingen har ökat. Kostnadsansvaret låg på klinik- och vårdcentralsnivå i tolv landsting (9 landsting år 2005), på en mellannivå i fem landsting (7 landsting år 2005) och centralt i fyra landsting år 2008 (5 landsting år 2005). Fler landsting valde en förskrivarbaserad modell (9 landsting) istället för en befolkningsbaserad modell (8 landsting) 2008. Tre år tidigare var det istället något fler som hade valt den befolkningsbaserade modellen (10 landsting respektive 6 landsting med förskrivarbaserad modell). Tio landsting hade en integrerad hälso- och sjukvårdsbudget år 2008 (8 landsting 2005). Sju landsting hade en separat läkemedelsbudget (8 landsting 2005). Oavsett om landstingen hade en separat läkemedelsbudget eller en integrerad hälso- och sjukvårdsbudget var det vanligast att över- och underskott på lokal nivå hanterades inom den totala budgetramen för hälso- och sjukvård. Några landsting hade utvecklat olika incitamentsmodeller där det fanns möjlighet att ta del av hela eller delar av eventuellt överskott om vissa förskrivningsmål/produktionsmål/ kvalitetsmål uppfylldes. Frågan om hur under- och överskott hanteras i praktiken upplevdes som svår att besvara av kontaktpersonerna. Det finns en osäkerhet om vilka formella regler som egentligen gäller, vilket påverkat svaren. Kunskapsstöd i form av läkemedelskommitténs rekommendationslista och producentobunden information fanns i alla landsting. Representanter för ansåg generellt att deras olika former av förskrivarstöd fungerade minst lika bra som motsvarande stöd i övriga landsting. Ett undantag var IT-baserat förskrivarstöd inom privat vård där många landsting ansåg att det egna stödet fungerade sämre än i andra landsting. Vid en rangordning av de tre viktigaste stödformerna anses IT-baserat förskrivarstöd vid sjukhus som allra viktigast följt av läkemedelskommitténs rekommendationslista samt producentobundeninformation. Tidigare kartläggningar visar att landstingen över tiden hanterat kostnadsansvaret för öppenvårdsläkemedel på olika sätt. Jämfört med en tidigare undersökning från 2002 har decentraliseringsgraden inomlandstingen år 2008 ökat markant[1, 2]. Analysdelen – med sammanvägning av enkätresultat och utfall av indikatorer i skilda dimensioner – visar att: Landstingens struktur i form av förekomst av universitet och landstingets storlek är den faktor som påverkar läkemedelsanvändningen mest. Landsting som infört ett decentraliserat kostnadsansvar jämfört med övriga landsting: har inte mindre volym (DDD/invånare) men lägre kostnad per invånare. har bättre följsamhet till läkemedel som rekommenderas av läkemedelskommittéer. avvek däremot inte från övriga landsting vad gällde andel patienter som fick kostnadseffektiv behandling, olämplig förskrivning inklusive polyfarmaci, användning av nya läkemedel med stor innovationshöjd samt jämlikhet. Detta kan eventuellt förklaras av otillräcklig statistisk styrka för att finna skillnader mellan grupperna. Kunskapsstyrning har i denna studie en liten påverkan på  läkemedelsanvändningen. Det beror bland annat på att: kunskapsstyrning är starkt korrelerad med struktur vilket gör analysen svårtolkad. kunskapsstyrning är svår att operationalisera och mäta. kunskapsvariablernas variation är dessutom liten mellan landstingen. IT-stöd i form av gemensam läkemedelslista samvarierar emellertid med kvalitetsvariabeln ”färre interaktioner”. Ett huvudresultat är att landsting med ett decentraliserat kostnadsansvar för läkemedel samtidigt hade lägre kostnader för läkemedel i öppen vård per invånare och högre följsamhet till rekommendationer utan att volymen läkemedel avvek från övriga landsting. Då detta är en epidemiologisk studie kan samvariationer beskrivas. Däremot kan studien inte visa om samvariationerna också är uttryck för orsakssamband, eller i vilken riktning ett eventuellt orsakssamband skulle gå. Inte heller kan studien kontrollera för okända faktorer som kan tänkas påverka båda de variabler som samvarierar. Inventeringen och analysen av existerande indikatorer på effektiv och jämlik läkemedelsanvändning visar på en mängd metodproblem som försvårar studier av samband mellan styrformer och utfall. Det är därför angeläget att arbetet med att utveckla valida effektivitetsindikatorer fortsätter

Regulation of α-synuclein by chaperones in mammalian cells

Neurodegeneration in patients with Parkinson's disease is correlated with the occurrence of Lewy bodies-intracellular inclusions that contain aggregates of the intrinsically disordered protein α-synuclein; 1; . The aggregation propensity of α-synuclein in cells is modulated by specific factors that include post-translational modifications; 2,3; , Abelson-kinase-mediated phosphorylation; 4,5; and interactions with intracellular machineries such as molecular chaperones, although the underlying mechanisms are unclear; 6-8; . Here we systematically characterize the interaction of molecular chaperones with α-synuclein in vitro as well as in cells at the atomic level. We find that six highly divergent molecular chaperones commonly recognize a canonical motif in α-synuclein, consisting of the N terminus and a segment around Tyr39, and hinder the aggregation of α-synuclein. NMR experiments; 9; in cells show that the same transient interaction pattern is preserved inside living mammalian cells. Specific inhibition of the interactions between α-synuclein and the chaperone HSC70 and members of the HSP90 family, including HSP90β, results in transient membrane binding and triggers a remarkable re-localization of α-synuclein to the mitochondria and concomitant formation of aggregates. Phosphorylation of α-synuclein at Tyr39 directly impairs the interaction of α-synuclein with chaperones, thus providing a functional explanation for the role of Abelson kinase in Parkinson's disease. Our results establish a master regulatory mechanism of α-synuclein function and aggregation in mammalian cells, extending the functional repertoire of molecular chaperones and highlighting new perspectives for therapeutic interventions for Parkinson's disease

Regulation of α-synuclein by chaperones in mammalian cells

Neurodegeneration in patients with Parkinson's disease is correlated with the occurrence of Lewy bodies-intracellular inclusions that contain aggregates of the intrinsically disordered protein α-synuclein1. The aggregation propensity of α-synuclein in cells is modulated by specific factors that include post-translational modifications2,3, Abelson-kinase-mediated phosphorylation4,5 and interactions with intracellular machineries such as molecular chaperones, although the underlying mechanisms are unclear6-8. Here we systematically characterize the interaction of molecular chaperones with α-synuclein in vitro as well as in cells at the atomic level. We find that six highly divergent molecular chaperones commonly recognize a canonical motif in α-synuclein, consisting of the N terminus and a segment around Tyr39, and hinder the aggregation of α-synuclein. NMR experiments9 in cells show that the same transient interaction pattern is preserved inside living mammalian cells. Specific inhibition of the interactions between α-synuclein and the chaperone HSC70 and members of the HSP90 family, including HSP90β, results in transient membrane binding and triggers a remarkable re-localization of α-synuclein to the mitochondria and concomitant formation of aggregates. Phosphorylation of α-synuclein at Tyr39 directly impairs the interaction of α-synuclein with chaperones, thus providing a functional explanation for the role of Abelson kinase in Parkinson's disease. Our results establish a master regulatory mechanism of α-synuclein function and aggregation in mammalian cells, extending the functional repertoire of molecular chaperones and highlighting new perspectives for therapeutic interventions for Parkinson's disease