Belysning i stallbyggnader

Kraven på energieffektivare belysning har gjort att fler typer av ljuskällor börjat används i djurstallar. Det saknas dock en aktuell sammanställning av hur lantbrukets produktionsdjur påverkas av både naturligt och artificiellt ljus. Utgångspunkten för detta projekt har varit att ta reda hur nötkreatur, gris, häst och fjäderfä uppfattar sin omgivande miljö samt hur deras synsinne reagerar på olika våglängder och intensitet samt under hur lång period det är ljust (fotoperiod). En annan utgångspunkt har varit att utformning av belysningen i djurstallar borde utgå från djurens behov och preferenser då det finns goda skäl att anta att djurens välbefinnande, tillväxt, hälsa och produktion (t.ex. mjölk eller ägg) påverkas av ljusmiljön (Ulrich, 1979; Bourdon, 1997). Eftersom det med modern belysningsteknik finns mycket goda förutsättningar att anpassa belysningen så att den efterliknar naturliga utomhusmiljöer, öppnas intressanta möjligheter att anpassa belysningen så att den förbättrar djurens välbefinnande och produktion utan att arbetsmiljön försämras i stallarna. Syftet med projektet var att ta fram förslag för hur energieffektiva ljuskällor och armaturer kan användas i djurstallar. Projektet har innefattat litteraturstudier och sammanställning av material från de senaste forskningsrönen och bästa teknik. Data har sökts för att ta reda på hur produktionsdjur (häst, ko, gris och fjäderfä) uppfattar ljusstyrka, ljusflöde, spektralfördelning och färgtemperatur som underlag för val av ljuskälla samt lämplig placering av armatur. Belysningen använder ca 10 % av elenergin i djurstallar undantaget värphöns där något mera används. Därför är det viktigt att ha ljus på rätt ställe och att använda så energieffektiva ljuskällor som möjligt. För att minska energianvändningen kan man utnyttja dagsljuset så mycket som möjligt t. ex. genom att använda ljussensorer som dimmar eller släcker belysningen när dagsljuset är tillräckligt. Dagsljusets betydelse och hur detta kan utnyttjas behandlas inte i denna rapport utan endast hur artificiellt belysningen kan användas bättre. Jordbruksverkets Föreskrifter (SJVFS 2010:15) anger endast i generella termer djurens behov av dagsljus samt utformning av dag- och nattbelysning. Teknisk specifikation för ekonomibyggnader (SIS-TS 37:2012) anger riktvärden för belysningsstyrka (lux) och ungefärligt effektbehov för lysrör. Riktvärdena är nära det som anges i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2009:2) och Svensk Standard (SS-EN 12 464-1). Det finns även ett EU direktiv (2001/93) vilket anger att grisar ska ha minst 40 lux 8 timmar per dag. I dagsläget utformas belysningen i djurstallar ofta utifrån äldre nyckeltal vilket medför överdimensionerad belysningsintensitet (Jørgensen, 2006; Haraldsson & Henrysson, 2011). Från föreliggande genomgång kan följande slutsatser dras: För att få bra belysning med låg energiinsats måste man använda moderna projekteringsverktyg som tar hänsyn till ljuskälla, armatur och dess placering samt reflektionen från väggar, golv, tak och djur. För att ordna energieffektiv belysning med brett ljusspektrum i djurstallar är i dagsläget lysrör och s.k. lågenergilampor förstahandsalternativet eftersom de passar i befintliga armaturer. Lysdioder (LED) är ett intressant alternativ i den mån tillräckligt ljusflöde kan erhållas och spektralfördelningen är lämplig för djurslaget. Metallhalogen- och högtrycksnatriumlampor med dagsljusliknande spektralfördelning kan vara ett alternativ vid nybyggnad eller när all belysningsel ska bytas ut. Ljusutbytet (lm/W) varierar mycket inom respektive typ av ljuskälla. Därför finns mycket energi att spara genom att välja den ljuskälla som är effektivast inom respektive typ. Ljusnivån ska ge god arbetsmiljö samt vara anpassad till djurslaget med avseende på både ljusintensitet och spektralfördelning. Se respektive djurslag. Dagsljuset bör utnyttas i så stor utsträckning som möjligt och kompletteras med artificiellt ljus när så krävs för att spara energi. Nattbelysning till nötkreatur och grupphållna hästar bör ordnas genom att alla ljuskällor dimmas så att jämn belysningsstyrka erhålls i stallet och att djuren inte bländas av enstaka ljuskällor som är tända, Grisar och fjäderfä ska inte ha nattbelysning Grisar, nötkreatur och häst är dikromata djur dvs de uppfattar endast två färger i ljusspektrumet. De kan dock uppfatta våglängder av det människan anser vara rött ljus men de ser det som grått ljus med lägre intensitet. Fjäderfä har ett mycket väl utvecklat synsinne och de bör därför ha ljuskällor med brett ljusspektrum. Intensiteten på det ljus som djur uppfattar påverkar melatoninhalten (hormon som indikerar vila/sömn) i blodet. Får dagaktiva djur tillräckligt hög ljusintensitet sänks halten melatonin i blodet och djuret blir aktivare. Vid låg intensitet ökar melatoninhalten vilket gör att djuren vilar. Nötkreatur Det finns fortfarande kunskapsluckor om vad nötkreatur ser, och hur de påverkas av dagsljus, spektralfördelat ljus, olika ljusintensitet och mörker i sin belysningsmiljö. Det som saknas är framför allt kunskap om hur djuren uppfattar sin omgivning. Ett antal undersökningar ger dock en viss ledning om hur belysningen kan utformas med hänsyn till djurens möjlighet att uppfatta omgivningen. Förmodligen har nötkreatur sämre synskärpa på avstånd över 3-4 m. Vi vet inte hur synskärpan påverkas av ökad belysningsintensitet men ökad belysningsstyrka medförde bättre rörlighet hos kor nattetid. Mjölkkor har stora ögon med en hög koncentration av stavar och tapetum lucidum (ett reflekterande skikt bakom näthinnan) och är därför väl anpassade för små ljusmängder. De har ett brett band med hög koncentration av synceller över näthinnan vilket förmodas ge dem god syn på långt håll. Nötkreatur är tvåfärgsseende med högsta spektrala ljuskänslighet vid våglängderna 455 och 554 nm. Den maximala våglängd som de kan uppfatta hos ljus är ca 620 nm. Kunskap om djurens preferenser av olika våglängder av ljus vid olika aktiviteter skulle kunna ge vägledning för förbättringar av miljön för nötkreatur, exempelvis djurens dagliga kommunikation med varandra, men mer forskning behövs för att bekräfta resultaten. Några uppgifter om hur nötkreaturen påverkas av olika ljuskällor har inte hittats förutom att UV-ljus kan ha positiv inverkan på mjölkproduktionen, men detta har endast påvisats i ett försök. Däremot har moderna stallar för nötkreatur ett stort inslag av naturligt ljus jämfört med äldre byggnader. En antal företag har tagit fram underlag för utformning av belysning i mjölkkostallar. Dessa utgår främst från de produktionshöjande effekter som ökad dagslängd innebär för lakterande mjölkkor och ungdjur. Relativt lite diskuteras i svenskt rådgivningsmaterial hur dessa resultat ska erhållas och hur belysningen ska utformas t.ex. nattetid vid robotmjölkning samt för sinkor/dräktiga kvigor. Få studier om belysning har utförts i kommersiella besättningar i Sverige. Med ökad effektivitet i modern belysning kan belysningsstyrkor om 300-500 lux vara lämpliga, vilket motsvarar ljusnivån utomhus vid en dimmig dag. En ljusnivå om 100 lux dagtid kan då motsvara en miniminivå. Nattbelysningens i stallet rekommenderas ge en jämn belysningsstyrka om ca 5-10 lux, vilket inte tycks påverka kornas nattvila. En framtida belysningslösning kan vara ett kombinerat LED-ljusrör med dagsljus- och nattbelysning, där den artificiell belysningen kopplas in då mängden dagsljus i stallet minskar. Gris Grisen är mycket anpassningsbar och det finns otillräckligt med information för specificera vad som är optimal ljusmiljö för djuret med avseende på spectralfördelning, tid med ljus per dag eller belysningsstyrka. I många studier saknas uppgifter om vilka ljuskällor och belysningsstyrka som använts och resultaten är därför svåra att tolka. Grisen har likartat antal stavar, ögonstorlek och näthinna som människa vilket kan förmodas ge likvärdig ljusinsamlingsförmåga. Grisar har mycket färre tappar än människan vilket tyder på sämre synförmåga än människans vid högre ljusnivåer. Grisar har ett smalare synfält men bättre synskärpa än övriga hovdjur. De är i likhet med nötkreatur och hästar dikromata, dvs ser bara två färger. Ljuskällor som enbart ger rött ljus uppfattas som ljussvagare än ljuskällor med övriga våglängder (ca 400-600 nm). Grisen kan inte uppfatta UV-ljus. Grisen väljer att vara i samma belysningsstyrka som den är van vid, oavsett ljusintensitet. EU direktiv 2001/93 kräver en minimumbelysning om 40 lux i grisstallar. Denna belysningsstyrka uppfattades varken positivt eller negativt av djuren. Grisar väljer att vila i utrymmen med mycket låg belysningsstyrka (2.4 lux) och påverkas negativt om den inte får mörker minst 6 timmar per dygn. Häst Optimal ljusmiljö hos häst är mycket lite undersökt och det saknas uppgifter om ljuskällor, ljusintensitet och antal timmar med ljus respektive mörker hästen bör ha. För att få en uppfattning om vad som skulle kunna vara god miljö kan man jämföra med resultat från studier på nötkreatur, då dessa djur ursprungligen kommer från samma miljö och deras ögon har en likartarad uppbyggnad. Hästen har en mycket brett synfält men har dålig synskärpa. Hästen ser två färger men kan se ljus med våglängder i det röda spektrumet, men uppfattar det inte som rött. Som växtätare har hästar och kor sina ögon riktade åt sidan, vilket ger ett vidare synfält och förbättrar möjligheten att upptäcka predatorer. Dessutom har de stora ögon vilket generellt ger bättre syn än små ögon. Hästen har en rektangulär pupill med ett ’extra ögonlock', cornea nigra och vilken begränsar ljusmängden in i ögat vid bete. Hästens öga är anpassat för låga ljusmängder och har gott mörkerseende, med stavrik näthinna och reflekterande skikt tapetum lucidum, beläget bakom de ljuskänsliga cellerna i näthinnan samt kort fokallängd som koncentrerar ljusmängden. Dessutom kan ljussignaler från angränsande ljusreceptorer adderas i tid och rum för att uppnå högre ljuskontrast nattetid. Hästar verkar urskilja detaljer bättre om föremålen placeras på marknivå, men föremålen bör vara tillräckligt stora. På kontrastrika golvytor kan valet av golvytans färg minska motvillig beteendereaktion från hästar i inledande träning, exempelvis ramper till transportfordon. Att hästar alltid skannar av sin omgivning för upptäckt av rovdjur kan vara begränsande för hästens koncentrationförmåga vid inlärning. Däremot kan hästars förmåga att reagera på små visuella signaler användas för att utveckla effektivare träningsmetoder tillsammans med målrelaterad träning med positiv förstärkning. Eftersom hästar ser bra vid låga ljusintensiteter behövs belysning endast när det är människor i stallet och arbetar. En framtida belysningslösning kan vara att utnyttja tekniken med LED och ta fram en ljuskälla med både dagsljus- och nattbelysning, där den artificiella belysningen kopplas in då mängden dagsljus i stallet minskar. Hur djuren reagerar på LED belysning är inte undesökt ännu. Framtida forskning skulle kunna undersöka hur ljusprogram kan utformas för att stimulera brunst hos ston. Fjäderfä Ljusets påverkan på beteende, hälsa, produktion och skötsel av djuren påverkar i hög grad välbefinnandet hos våra produktionsdjur. Rekommenderad dagslängd för värphöns verkar optimerad för maximal äggproduktion. Att minska dagslängden något för att spara energi är inte studerat. Även för övriga fjäderfän verkar rekommenderad dagslängd vara anpassad efter maximal produktion respektive tillväxt. Ljus till fjäderfä bör innehålla våglängder i den röda delen av spektrat (långa våglängder). Dessa våglängder kan tränga genom kraniet och nå receptorer i hjärnan vilka inte aktiveras via ögonen. Receptorerna påverkar djurens reproduktion d.v.s. äggläggning. Fjäderfä verkar ha bättre synskärpa i rödaktigt ljus. Mycket tyder också på att ljuskällor med mycket rött ljus (t.ex. glödlampor) uppfattas som mera ljusstarka jämfört med ljuskällor som avger mycket blått ljus (t.ex. lysrör med hög färgtemperatur). Om man försöker att ge tillräckligt med rött ljus med ljuskällor som avger vitt ljus med hög ljustemperatur så kan den totala mängden ljus överstimulera djuren. De blir då stressade och nervösa vilket leder till bl.a. mera fjäderplockning. Studier har även visat att fåglar kan uppfatta UV-ljus. Denna egenskap används för att känna igen artfränder. Ljuskällor i stallar för fjäderfä bör därför ha en del UV-ljus i spektrat. Detta är särskilt viktigt för djur som hålls inomhus. Dock bör Arbetsmiljöverkets rekommendationer med avseende på UV-ljus följas. Mot bakgrund av ovanstående och att fjäderfä även har receptorer i ögonen för violett, blått, grönt och gult ljus bör man använda ljuskällor med brett färgspektrum. Det är dock inte klarlagt vilket som är den bästa fördelningen mellan dessa våglängder. Det finns studier som visar att värphöns kan uppfatta flimmer från konventionella lysrör men inget tyder på att djuren skulle uppfatta detta som något negativt eller att de skulle påverka djurens välbefinnande. Däremot är det viktigt med tanke på låg energiåtgång och god djurvälfärd att byta utslitna lysrör som flimrar. Det är bevisat i olika försök med värphöns, slaktkyckling, avels- och slaktkalkoner och avelsgäss, att energieffektiva ljuskällor såsom lysrör eller högtrycks natriumlampor, oavsett intensitet eller spektralfördelning, inte har skadlig effekt på vare sig tillväxt, foderomvandlingsförmåga eller reproduktion jämfört med ljus från glödlampor. När det gäller att spara energi rekommenderas i första hand dimningsbara lågenergilampor eller lysrör. Båda bör ha en varmvit färgton. Belysning med LED bör studeras noggrannare innan denna typ kan rekommenderas. Som beskrivits tidigare har LED–tekniken en snävare spektralfördelning och saknar ofta UV-ljus. Med ökad kunskap kan ljuskällor med LED utvecklas så att varje art eller hybrid kan få speciellt anpassad spektralfördelning. Då vita ljusdioder har ett ganska brett spektrum, skulle man kunna lägga till några svaga UV-ljusdioder vid 370 eller 400 nm för att komplettera (Kelber, 2012). Mer forskning krävs även för att ta reda på vad som är lämplig ljusintensitet, ljusfärg och dagslängd för olika djurkategorier så att de kan utföra sina naturliga beteenden

A field test of all-weather surfaces for horse paddocks

Abstract: This field study sought to determine the all-weather surface construction providing the least contaminated runoff and drainage effluent when exposed to moderate to heavy precipitation and different manure loads in horse paddocks during wintertime. Two different combinations of non-woven and woven geotextile together with two gravel fractions of 200 mm were exposed to precipitation and horse manure/urine for two years under two manure regimes (manure removal and manure accumulation). In a simulated rainfall (SR) study, the test areas were also exposed to 50 mm precipitation for 30 min and 15 kg of horse manure under the two manure regimes. Runoff, drainage effluent and leachate flow were measured and sampled for both regimes. The geotextile-gravel construction reduced runoff and drained the test area throughout the two-year period, confirming construction stability and a dry walking surface area at a mean drain flow of 3.65 L m-2 h-1. The concentrations of total N, total phosphorus (TP), chemical oxygen demand (COD) and total solids (TS) in fluids leaving the test areas in winter were lower than in previous studies, due to lower horse density. The mean drainage concentration of TP, COD and TS was 3.4, 231, 739 mg L-1, respectively, due to manure removal in the SR study. The TP (1.9 mg L-1) concentration in drain fluids was reduced by 47% in the test area consisting of a single geotextile compared with previously reported values (3.6 mg L-1). With the paddock designs tested here, non-point pollution from paddocks could be controlled and reduced

Effect of floor condition on pig gait

Unhealthy legs and claws in pig production are a persistent problem, a primary reason for which seems to be inappropriate floor properties in the pig pen. Inadequate frictional properties or low coefficient of friction (COF) may result in slippery floors and slip injuries to pigs. This thesis presents basis of design criteria for pig house floors with the aim of minimising the number of claw disorders. Parameter values were determined by pig gait studies in a gait analysis laboratory, where the pigs walked a straight or a curved test aisle. The gait was recorded by a force plate and a perpendicularly placed digital video camera as the pigs walked the test aisle. The specific aims of the four studies included in the thesis were to: 1) characterise pig gait and describe the effect of clean and fouled floor conditions for pigs walking a line on solid concrete, walking a curve on solid concrete and walking a curve on rubber mat; 2) determine the utilised COF (UCOF) of the walking pigs and compare it with measured dynamic COF (DCOF); and 3) analyse pig slip in different floor conditions. A set of parameter values characterising pig gait in clean and fouled concrete floor conditions were obtained by kinematic and kinetic methods. The data showed that pigs walking a straight line adapted their gait to fouled floor conditions. Pigs were able to adapt to walking a curve in clean floor conditions but the observed adaptation was not enough for safe walking in fouled floor conditions, where UCOF exceeded DCOF. Walking a curve on fouled rubber mat gave better traction and reduced forward and backward slips by over 50% compared with walking a curve on fouled concrete. The discrepancy between UCOF and measured DCOF observed in the studies could be due to the friction measuring device underestimating the actual risk of slipping and falling in fouled floor conditions, especially when walking a curve. Additional studies are needed to provide pig producers with more detailed information, e.g. guidelines for required COF values in pig pen situations where the required motion and speed of motion are determined. An appropriate data set for COF measurements at farm level can bring safer and more slip-resistant floor solutions in the future

Measurement of kick loads from horses on stable fittings and building elements

Fittings and fixtures in horse stables may cause injuries to horses when trapped and there is a great risk of an accident to animal and handler when releasing a horse. The risk of injuries to horses and handlers must be minimised by correct structural design and appropriate choice of building material. The physical load of horse kicks were measured in order to obtain data for the design of safe horse fittings and fixtures. To record the forces exerted by horse kicks a measuring wall and a computerised measuring system were constructed and used in single horse boxes. For reference, the characteristics of the measuring system were determined by a drop hammer test. Through regression analysis a linear relation was found between the field recorded impact values from horse kicks obtained by the measuring system and drop hammer impact values. The drop hammer method can thus be used to test fittings. Impacts recorded in the field tests were rapid, often shorter than 0.03 s and 90% had a maximum value below 1924 N. The greatest impact force and impulse caused by a horse kick were 8722 N and 131 N s respectively, with no statistical difference between provoked and unprovoked kicks. Considering the data obtained and allowing a certain safety margin, the impact resistance of horse fixtures and fittings in single horse boxes, to be used for horses of up to 700 kg mass, should be at least equivalent to 150 Ns exerted by a horse shoe at 45°

Laying hens reactions on artificial light in a floor housing system

 G. Gustafsson, E. von Wachenfelt(Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Rural Buildings, S- 230 53 Alnarp, Sweden) Abstract: Investigations about laying hens reactions on different artificial light conditions were carried out in a climate chamber equipped with a floor housing system for laying hens.  The activity of the hens was considerably higher during light periods compared to dark periods.  The light intensity had no influence on the total activity of the hens.  The release of moisture increased during light periods probably due to increased activity increasing respiration rate but also on increased scratching in the bedding material.  The daily average was 6.29 g hen-1 h-1 at 4 lux and 5.97 g hen-1 h-1 at 93 lux which corresponded to a difference of 5%.  The level of light intensity seemed to have little influence on the release of moisture.  The total release of heat was slightly higher during light periods compared to dark periods.  Explanations can be increased activity but also feed intake increasing the metabolic rate during light periods.  The daily average of total heat production was 17.0 W per hen at 4 lux and 14.7 at 93 lux which corresponds to a difference of 16%.  The release of carbon dioxide increased during light periods probably due to increased activity and respiration.  The preference of light intensity was studied by varying the intensity between two parts of the housing system.  The hens’ preferences were measured by registration of the number of eggs and amount of manure laid in the two parts of the system.  It was a small tendency to prefer a lower intensity for laying eggs but a higher intensity were manure was placed.  The preference to lay eggs was also studied when one part of the chamber just had one concentrated light source.  The other part was nearly dark.  Even in this case the hens preferred to lay eggs in the dark part.  More manure was laid in the light part.  The preference of colour was studied by using coloured light in one part of the chamber and by using white light in the other part.  Changes in amount of eggs and manure were measured and compared to the conditions with equal concentrations of white light.  The hens preferred white light before green light for the laying of manure but had equal preference for laying eggs.  There were preferences for blue light both for laying eggs and laying manure.  It was a small preference for red light for laying eggs but equal preference for laying manure.Keywords: Laying hens, artificial light, heat, moisture, carbon dioxide, Sweden Citation: Gustafsson G and E. von Wachenfelt.  Laying hens reactions on artificial light in a floor housing system.  Agric Eng Int: CIGR Journal, 2010, 12(2): 21-28.   &nbsp

STRATEGI THINK-TALK-WRITE UNTUK MENINGKATKAN KEMAMPUAN REPRESENTASI MATEMATIK

Tujuan tulisan ini adalah menjelaskan pengaruh stategi Think-Talk-Wnte gflF) terhadap kemampuau represantasi matematik siswa. Parjelasar ter-qebut menggunakan metode pustaka. Kesimpulan yang diperoleh adalah strategi TIW berpengaruh terhadap kemampuan representasi maternatih baik representasi internal maupun eksternal. Siswa dapat mempresentasikan ide-ide matemaika dengau berbagai bentuk (elisternal) pemahaman suatu konsep (internal) dan terbentuknl

Gait analysis of unprovoked pig gait on clean and fouled concrete surfaces

Inadequate floor properties are considered the primary cause of the majority of claw disorders in pigs but to date no clear relationship has been found between claw disorders and floor properties such as friction and surface abrasiveness. To determine this relationship, the factors controlling pig gait must be characterised. This study examined unprovoked pig gait on a concrete floor in clean conditions and compared it with gait in fouled floor conditions. Kinematics were used to record gait parameters such as walking speed, stride length, swing and stance time, stride elevation together with limb support phases, gait symmetry, diagonality and duty factor. On clean floors, pigs had an unprovoked symmetrical gait with alternating two- and three-beat support phases and a high rate of diagonality. Stride length, swing and stance time and stride elevation showed little variation. Pigs altered their gait in accordance with floor conditions to maintain gait control by reducing walking speed, lowering diagonality and employing more three-limb support phases. Pigs also shortened their stride length and prolonged their stance time

Gait and Force Analysis of Provoked Pig Gait on Clean and Fouled Concrete Surfaces

Gait and force analysis have proven to be useful methods in linking claw injuries to surface material conditions. To determine the relationship between claw disorder and floor properties such as friction and surface abrasiveness, the factors controlling gait must be characterised. The effects of fouled concrete floor conditions on the gait of 10 pigs walking in a curve, using kinematics and kinetics to record gait parameters and slip frequency are described and compared with clean conditions. Pigs adapted to fouled floor conditions by reducing their walking speed and stride length, using a higher number of 3-foot support phases and by lowering diagonality. This adaption produced lower vertical forces, a twofold reduction in propulsion and outward stabilisation force and a threefold increase in braking force, without reducing the peak utilised coefficient of friction (UCOF). The UCOF values for both limbs of the curve walking pigs exceeded the recorded dynamic coefficient of friction and the corresponding UCOF values for pigs walking a straight line in fouled floor condition. As UCOF increased and available friction from the fouled floor surface decreased, this resulted in higher forward and backward slip frequency in both limbs for pigs walking in a curve. Pigs provoked to walk in a curve can adapt to fouled floor condition, but if the floor is heavily fouled this adaption is not sufficient to ensure safe walking

Kostnadseffektiv allväders paddock för häst

Denna studie har sökt att identifiera den markkonstruktion av geotextil-grus i hästpaddockar för året runt bruk som ger minst ytvatten, bäst dräneringseffekt och minst förorening av yt- och dräneringsvätska efter att ha utsatts för nederbörd under olika gödselbelastning. Två olika kombinationer av icke-vävd och vävd geotextil, tillsammans med två grusfraktioner, 150 mm grus (16 mm) och ett ytskikt om 50 mm grus (5 mm), utsattes för naturlig gödsel- och nederbördsbelastning under två år med periodvis rengöring och ackumulering av hästgödsel. Dessutom utfördes en nederbördsstudie, där provytorna utsattes för 50 mm nederbörd under 30 minuter samt påverkan av 15 kg hästgödsel vid periodvis rengöring och ackumulering. Ytvatten, dräneringsvätska och läckvattenflöde mättes och analyserades för både gödselrengöring och gödselackumulering. Ytskicktets utförande hos geotextil-grus konstruktionen minskade ytvattenflödet och stabiliserade dräneringsflödet över hela två-års perioden, vilket gav provytan stabilitet och en torr yta. Jämfört med tidigare studier var koncentrationen av totalkväve, totalfosfor, kemisk syreförbrukning och torrsubstanshalt i dräneringsvätskan låg under vinterstudien. Nederbördsstudien, med 50 mm under 30 minuter, bekräftade att en 200 mm geotextil-grus konstruktion klarade de uppställda kraven. Provytan ’Single’ hade överlag en högre förmåga att minska föroreningarna i dräneringsvätskan, speciellt för totalkväve, total fosfor, kemisk syreförbrukning och torrsubstanshalten. För läckvätskan fanns knappt någon skillnad mellan behandlingarna, men det minskade vätskeflöde från den ’Kombinerade’ provytan skulle kunna medföra att den klarar den amerikanska normen för täta membraner mot underliggande markskikt. Dräneringssystemet klarade av att minska förekomsten av organiskt kväve och reducera TS-mängden hos bägge provytorna genom en stor filteryta samt erhöll en dräneringsvätska som lämpar sig för våtmarksrening. Försöket visade också lovande resultat för läckvätskan, dvs en minskning av miljöbelastningen från diffusa utsläpp från paddockar, men behöver en längre testperiod för att erhålla tillförlitliga resultat. Synpunkter vid planering: Utförandet hos geotextil-grus konstruktionen bör klara att även andra yttäckande material används som halm, flis eller genomsläpplig betongsten och fortfarande klara ytavrinning och dränering. En remsa med grövre grus längs paddockens periferi kan förbättra ytvatteninfiltrationen. Den snabba vätskeavledning hos konstruktionen uppnås genom korta vätsketransportvägar samt dränering över hela ytan. På stora ytor kan detta medföra behov av vätskebuffert i form av en damm. Vid paddockförsöket fanns hästar som grävde sig ner genom grusmaterialen. Om man har hästar som gräver finns det åtgärder mot detta, som nät etc. Förmodligen återfinns de mesta föroreningarna (fosfor) i paddockens ytskickt. Om ytskicktet förnyas med hänsyn till antalet hästar som belastar paddocken kan miljöpåverkan minskas

Användning av sittpinnar hos slakthybrider

Syftet med projektet var att ta reda på om slaktkycklingföräldrar föredrar att sitta på sittpinnar. Enligt uppgifter från ungdjursuppfödare och kläckäggsproducenter har man erfarenhet av att avelshönsen inte utnyttjar sittpinnar utan i större utsträckning sitter på golvet eller på det dränerande golvet över gödselbingen. Både unga djur under uppfödning och vuxna djur i produktion har studerats, för att därmed öka kunskapen om var de föredrar att sitta, på sittpinnar eller på det dränerande golvet direkt på gödselbingen. Undersökningen har även omfattat studier av hur mycket djuren använder sittytorna under dygnet och vid olika åldrar. Undersökningen har gjorts på slaktkycklingshybrider, djur under uppfödning och producerande föräldradjur, för att få mer kunskap om djurens användning av sittpinnar. Två olika sittunderlag har undersökts, sittpinnar av trä och gödseldränerande plastgolv, både i uppfödningen och hos de vuxna djuren. De vuxna djuren har även haft fristående sittpinneställningar. Sittpinneställningarna sattes in för att ta reda på om om djuren ville sitta högre än höjden på gödselbingen. Uppfödningsstallet var indelat i boxar, fyra boxar med mycket sittpinnar/plan till djuren 120 mm/djur och fyra boxar lite sittpinnar/plan 30 mm/djur, hälften med plast och hälften med trä. I föräldradjurstallet fanns observationsytor av trä och av plast, med pinnar och ytor utan pinnar som specialstuderades. I SJV:s föreskrifter och allmänna råd (L 100 SJVFS 2010:15) anges att det skall finnas sittpinnar till djuren. När de är tre veckor skall det finnas 20 mm sittpinne/djur och krav på mängd sittpinnar ökar med djurens ålder, vid 21 veckor krävs 120 mm/djur. I produktionsstallet skall vuxna djur ha 150 mm sittpinne/höna. EU har ett gemensamt regelverk för dessa mått. Europarådet anger även att golv och sittpinnar inte får skada djuren eller medföra obehag. Det är således samma krav på sittpinnar till slakthybriderna som till lätta värphybrider. En fullvuxen slaktkycklinghöna väger 2-2,5 gånger mer än en vanlig värphybrid. Näringen anger att det är tillräckligt med 30 mm sittpinne/djur för att 20 % av djuren skall kunna vila på pinnar samtidigt, och att pinnarna ska ses som ett träningsredskap för tredimensionellt beteende under uppfödningen. Uppfödning Redan under första veckan i stallet börjar kycklingarna hoppa upp på pinnar som är i närheten av golvet. De sitter inte, utan hoppar bara upp och ner och använder pinnarna som någon form av träningsredskap. Under natten finns det inga djur på pinnar eller annan sittutrustning utan kycklingarna ligger tätt intill varandra på golvet. Ju äldre djuren blir desto mer använder de sittunderlagen. I slutet av uppfödningen använder lite mer än 10 % sittunderlagen dagtid och 23,8 % utrustningen under natten. Även sedan de blivit äldre är det inte många djur som sitter på pinnar/sittplan dagtid och de sitter oftast bara en kort stund och det framkom ingen större skillnad mellan boxarna som har mycket eller lite sittunderlag och hur många djur som använder pinnarna/underlagen. Vid sista besöket är det 10% fler sittande djur nattetid i de boxar som har mycket sittpinnar/underlag jämfört med boxarna med lite sittutrustning. Det har också framgått att djuren föredrar att sitta på horisontella ytor, men inte på plan som är lutande. I slutet av uppfödningen satt 18,5 % av djuren på de horisontella underlagen och endast 5,3 % på de lutande underlagen nattetid. Det var fler sittande djur på träunderlaget än på plastunderlaget. Maximalt sittande djur nattetid var vid ett tillfälle 33,6 % och det var i en box med mycket träunderlag. Trots stor mängd sittutrustning föredrar djuren att vara på golvet under natten och om de väljer att sitta upphöjt skall det vara i närheten av klungan som ligger på golvet. Utrustningen mot väggarna står oftast tomma, både de vinklade men även de horisontella bänkarna. Redan i uppfödningsstallet börjar det uppstå skador på djurens bröst orsakade av sittpinnar/sittunderlag. Av de som satt på träpinnar hade 25 % någon form av skada och djuren på plastunderlaget hade något lägre skadefrekvens. Djurens ålder var 19 veckor vid studien av skador på brösten, skadorna var dock lindriga. Ungdjuren behöver utrustning att träna på och de skall ha sittutrustningen redan när de kommer till stallet. Man bör undvika vinklade pinnar/ytor och sittutrustningen skall vara i närheten av djuren. Vuxna föräldradjur Föräldradjuren var placerade i två stallar. Stallarna var vardera uppdelade i två lika stora avdelningar. I det ena stallet bestod det gödselgenomsläppliga golvet på bingen av plast och i det andra stallet av trä. Vissa delar på gödselbingarna hade försetts med sittpinnar. Ytor med sittpinnar och intilliggande ytor utan sittpinnar utgjorde observationsområden. Djuren fördelades till stallavdelningarna med avseende på hur de fötts upp. Ungdjuren som haft bänkar och sittpinnar av trä placerades i ett stall med trä på gödselbingen och djuren som haft plastunderlag under uppfödningen placerades i stallet med plast på gödselbingen. Djuren som haft mycket sittpinnar/sittytor placerades i en avdelning och de som haft lite sittpinnar/sittytor i den andra avdelningen i respektive stall. Varje avdelning var även försedd med en fristående sittpinneställning för att studera om djuren föredrog att sitta högre upp än gödselbingens nivå. Föräldradjuren slaktas när de är 60 veckor. Föräldradjuren ändrade beteende med stigande ålder, när de är yngre är de mer aktiva. I början av produktionsperioden är de ständigt i rörelse antingen på gödselbingen eller på ströbädden, de satt sällan. Om de satt var det under kortare stunder. När de blev äldre såg man fler höns som satt dagtid och de sitter längre stunder. Fram tills att de var omkring 45 veckor fanns det fler djur dagtid på de observationsytor som inte hade pinnar jämfört med ytorna med pinnar och mer djur på plastunderlaget än träunderlaget. Det tycks som om att de går lättare och mer obehindrat på bingens gödselgenomsläppliga plastgolv än på golvet av trä. Efter 45 veckors ålder ändrade de sina vanor och då fanns det fler djur på bingarna av trä. För att se hur djuren använde de olika ytorna noterades höns som hoppade upp och som hoppade ner från bingarna under dagsinspelningarna. Det var mer aktivitet på plastytorna än på träytorna och det var mer nerhopp och upphopp på ytorna som saknade pinnar. I slutet av produktionsperioden satt höns oftast på yttersta pinnen mot ströbädden och det hindrade de andra hönsen att hoppa upp. Under hela observationsperioden har det nattetid funnits fler höns på ytorna utan sittpinnar jämfört med ytorna som har sittpinnar. Djuren som sitter på pinnar sitter mer organiserat eftersom det finns ett visst avstånd mellan pinnarna. Men man kan även se djur som sitter mellan pinnarna. På ytorna som saknar pinnar sitter djuren mer oorganiserat och mer tätt intill varandra. I de stallavdelningar som hade mest sittande djur på pinnar kom djuren från uppfödningsboxar som haft lite tillgång till sittpinnar/ytor. Den fristående sittstångsställningen som placerats på ströbädden, för att se om djuren ville sitta på högre nivå än gödselbingen, användes väldigt lite av djuren oavsett tid på dygnet och det var samma djur som använde denna sittplats. I början fanns det ett litet antal djur på pinnarna och det avtog med stigande ålder. Däremot tyckte de om att lägga ägg inne under ställningen och runtom kring den. Det finns en del litteratur om sittpinnar och vinklade plan till slaktkycklingar och att de undviker att hoppa upp på dessa, de föredrar ytor som är horisontella. Ju brantare vinklar desto svårare var det att få djuren att använda pinnar och andra lutande ytor. Troligtvis är det även så bland de vuxna djuren, de tycker inte om att flyga upp på något som är vinklat i förhållande till uppflygningsytan, därför väljer de bort de här sittplatserna. Från videoinspelningarna framkom det även att hönsen tog längre förberedelsetid på sig för att flyga upp på den vinklade sittpinneställningen än när de flög upp på bingen, de hade även annorlunda flaxrörelser på vingarna. Däremot fanns det betydligt fler djur som valde att sitta på andra platser än avsedda sittplatser, exempelvis vattenramper, foderrännor och kanter, än som satt på sittpinneställningarna, speciellt under natten. Sittandet på dessa platser avtog med ökad ålder på djuren. Ju äldre djuren blev desto fler djur blev det på ströbädden, detta gäller både natt och dag. I slutet av produktionsperioden var det fler djur på golvet under natten 1001 st (78% fler) än när studien började. Av de golvliggande djuren var en hög andel tuppar. Mest golvliggande djur fanns i de avdelningar som haft lite sittunderlag under uppväxten. I början av produktionsperioden märktes skillnader på antalet golvägg mellan avdelningarna där hönsen haft tillgång till mycket sittpinnar/sittunderlag under uppfödningen och de som haft lite sittpinnar/sittunderlag under uppfödningen. Det fanns fler golvägg i avdelningarna som haft lite sittpinnar/sittunderlag, men skillnaden avtog med stigande ålder. Här kan även djurens tyngd påverkat golväggsförekomsten, hönsen i det ena huset var tyngre än hönsen i det andra huset. Minst antal golvägg fanns i avdelningen med de lättare hönsen som haft mycket sittunderlag av plast i uppfödningshuset. Generellt var golväggsförekomsten på en låg nivå i samtliga avdelningar. Vid två tillfällen undersöktes skador på brösten på de vuxna föräldradjuren som satt på olika underlag under natten. Mest skador hittades på djuren som satt på pinnar, både träpinnarna på bingen och pinnarna på sittställningen. Vid sista undersökningen hade 91 % av de undersökta djuren som satt på pinnar någon form av skada eller flera skador samtidigt. Färre och lindrigare skador fanns på djuren som låg på ströbädden och näst minst de som låg direkt på gödselbingen. Det framkom ingen större skillnad mellan djuren som låg på plastbingen eller de som låg på träbingen. Föräldradjuren är tunga djur och med nuvarande utformning av sittpinnar bör det inte finnas denna typ av utrustning i stallarna, det uppstår för mycket skador på djuren. Upphöjda horisontella plan är troligtvis tillräckligt för att tillgodose instinkten att komma upp på en högre nivå under natten. Det behövs mer studier om djuren skall ha sittpinnar, studier rörande utformning av sittunderlag som inte ger tryckskador på djurens bröst