Formateurs ou « grands frères » ?:Les tuteurs des programmes d’ouverture sociale des Grandes Écoles et des classes préparatoires

Espaces centraux pour la reproduction des élites scolaires et sociales françaises, les Grandes Écoles et les Classes Préparatoires aux Grandes Écoles (CPGE) cherchent à s’imposer depuis le début des années 2000 comme des lieux d’expérimentation de nouvelles pratiques de lutte contre les inégalités. Elles ont pour cela lancé des politiques innovantes visant à favoriser l’intégration dans des formations d’élite des jeunes de milieu défavorisé qui s’appuient sur le travail d’étudiants-tuteurs. Cet article étudie deux de ces politiques en traitant d’abord de la place du tutorat dans les dispositifs et des caractéristiques et motivations des tuteurs avant de se pencher plus longuement sur les définitions théoriques et pratiques de leurs rôles. Il met l’accent sur les apports et les limites de l’action pédagogique et socialisatrice des étudiants qui s’impliquent dans ces politiques et conclut en indiquant que ces derniers jouent un rôle original dans la reproduction du modèle de formation des élites en France.The Grandes Écoles and preparatory classes to Grandes Écoles as central places for the reproduction of French academic and social elites have sought since the early 2000s to experiment new practices to fight inequalities. They have launched innovative policies aimed to foster the inclusion of disadvantaged students in elite courses based on the participation of tutoring students. This paper explores two of these policies. It first addresses the place of tutors and their motivations in ad hoc policies, and then focuses on the theoretical and practical definitions of their roles. It emphasises the contributions and limits of the pedagogical and socialising action of the students involved in these policies. It finally suggests that these students play a new role in the reproduction of the model of elite courses in France.Al ser ámbitos centrales para la reproducción de élites escolares y sociales francesas, las Grandes Escuelas y las Clases Preparatorias a las Escuelas Superiores (CPGE) intentan imponerse desde el principio de los años 2000 como lugares de experimento de nuevas prácticas de lucha contra las desigualdades. Para esto han iniciado políticas innovadoras con vistas a favorecer la integración en las formaciones de élite de los jóvenes de un medio social desfavorecido que se apoyan en el trabajo de estudiantes tutores. Este artículo estudia dos de estas políticas al tratar primero de la importancia de la tutoría en los dispositivos y las características y motivaciones de los tutores antes de examinar más detenidamente las definiciones teóricas y prácticas de sus papeles respectivos. Pone énfasis en las contribuciones y los límites de la acción pedagógica y socializadora de los estudiantes que se implican en estas políticas y concluye indicando que estos últimos tienen un papel original en la reproducción del modelo de formación de las élites en Francia.Als zentraler Raum der Reproduktion schulischer und sozialer Eliten in Frankreich versuchen die „Grandes Écoles“ und die Vorbereitungsklassen für die Zulassung zu den „Grandes Ecoles“ („Classes préparatoires“ oder CPGE) sich seit dem Beginn der Jahrtausendwende als Experimentierstätte neuer Praktiken im Kampf gegen die Ungleichheiten zu profilieren. Zu diesem Zweck haben sie eine innovative Politik in Gang gebracht, die darauf zielt, die Eingliederung von Jugendlichen aus sozial schwachen Milieus in die Eliteausbildung zu begünstigen und die sich auf die Arbeit von studentischen Tutoren stützt. Dieser Artikel untersucht zwei Varianten dieser Politik, indem er zunächst den Stellenwert des Tutorats in der jeweiligen Vorrichtung sowie die Profile und die Motivationen der Tutoren behandelt, bevor er ausführlicher auf die theoretischen und praktischen Definitionen ihrer Rolle eingeht. Er legt den Schwerpunkt auf den Beitrag und die Grenzen des pädagogischen und sozialisierenden Handelns der Studenten, die sich in dieser Politik einsetzen, und schließt mit dem Hinweis, dass jene Studenten eine grundlegende Rolle in der Reproduktion des Modells der Elitenausbildung in Frankreich spielen

Tornionjoen lohi-, meritaimen- ja vaellussiikakannat - yhteinen ruotsalais-suomalainen biologinen selvitys sopivien kalastussääntöjen arvioimiseksi vuodelle 2017

201

Improving size selection in the Norwegian red king crab (Paralithodes camtschaticus) fishery through modification to pot design and soak time.

Red king crab (Paralithodes camtschaticus) represent a valuable inshore fisheries resource for communities in northern Norway. The fishery is regulated east of the 26th meridian by vessel quotas and a minimum landing size of 130 mm carapace length. It is executed using baited pots that must be fitted with circular escape openings. Despite this, pot catches typically contain a large proportion of sub-legal sized crab. This implies increased labor-intensive sorting which can lead to crab becoming injured, loosing limbs or delayed mortality. Such consequences negatively impact the sustainability of the fishery. In this study, we examined the potential of two new pot designs and longer soak times to reduce undersized crab catches in comparative field trials. A design consisting of a tarpaulin panel on the pot entrance (intended to prevent undersized individuals from gaining traction and entering) was found to be no better at reducing undersized catches than the currently used commercial design fitted with escape openings. A second design with a baited lower chamber (which could be accessed through the pot floor via escape openings) was intended to motivate undersized crab to escape more readily. If fished commercially, any crab in the bottomless lower chamber would be left behind on the seabed upon hauling. This design was found to have minimal effects on sublegal catches. However, increasing the soak time of the currently used commercial design from 1 day to 4 days reduced undersized crab catches substantially. This effect is likely related to bait becoming exhausted over time, thereby increasing the opportunity and motivation of sublegal crab to find and exit the pot through the mandatory escape openings. Laboratory-based behavioural observations using the panel design indicated that entry was dependent on crab orientation and that crab were less successful at entering than for the commercial design. However, all sizes of crab used an unintentional fold in the panel to increase their entrance probability. This may explain the lack of success of this design during the field trials. We conclude that ensuring bait is exhausted by employing longer soak times than is typically used by fishers would reduce catches of undersized crab in the fishery.publishedVersio

Biologiskt underlag till arbetet med Havs- och vattenmyndighetens regeringsuppdrag om förvaltning av lax och öring

Föreliggande rapport utgör biologisk rådgivning till Havs- och vattenmyndighetens regeringsuppdrag om förvaltning av lax och öring i svenska vattendrag upp till första vandringshindret. Fokus är på lax, underlag för förvaltning av öring presenteras i separat rapport. I Sverige finns två större indelningar av den havsvandrande laxen – Atlantlax på västkusten och Östersjölax i Östersjön. Laxen i vattendrag längs svenska västkusten förvaltas via NASCO (North Atlantic Salmon Conservation Organisation). För laxen i Östersjön har EU-kommissionen utformat ett förslag på internationell förvaltningsplan, men något beslut om denna förvaltningsplan har ännu inte tagits. För både Atlanten och Östersjön baseras den biologiska rådgivningen främst på Internationella Havsforskningsrådets (ICES) analyser. Förvaltningsmålen för Östersjölax och lax i Atlanten är baserade på MSY(Maximum Sustainable Yield)-principen. MSY-målet är ett produktionsmål i syfte att maximera uttaget av fisk och tar inte hänsyn till olika bevarandeaspekter. För många större laxbestånd är MSY-nivån sannolikt tillräckligt hög sett ur ett bevarandeperspektiv, där målet är att minimera risken för genetisk utarmning och/eller lokalt utdöende. För vissa mindre bestånd kan dock MSY-målet visa sig vara för lågt sett ur ett långsiktigt biologiskt bevarandeperspektiv. Denna fråga behöver utredas med hjälp av kompletterande analyser. MSY-nivån för ett visst bestånd beror på hur rekryteringsfunktionen ser ut; den senare varierar både mellan bestånd och över tid (inom bestånd). Vissa bestånd har en brant rekryteringsfunktion. Dessa bestånd kännetecknas av en jämförelsevis lägre täthetsoberoende dödlighet under sötvattensfasen, potential att snabbt tillväxa i numerär, ett relativt högt produktionsöverskott (som kan exploateras) samt att de kräver relativt sett få lekfiskar för att uppnå MSY-nivån. Bestånd med mer flacka rekryteringsfunktioner kännetecknas av högre täthetsoberoende dödlighet, långsammare beståndstillväxt, lägre produktionsöverskott vid MSY, samt att de kräver relativt många lekfiskar för att MSY-nivån ska uppnås. Förändrade målnivåer förväntas påverka olika fiskerier (hav, kust och älv) i olika omfattning, där konsekvenserna för fisket styrs av både den internationella och nationella förvaltningens regelverk. För dagens förvaltning av våra svenska laxbestånd i Östersjön innebär de internationella förutsättningarna att det är svårt att fullt ut bedriva en beståndsbaserad förvaltning, dvs. att nyttja varje enskilt laxbestånd efter dess bärkraft. Detta beror på att enbart en kvot sätts där såväl odlad som vild lax ingår. Geografiska områden kan användas i förvaltningen för att styra fisket mot de bestånd som tål beskattning, eftersom de olika bestånden fångas i olika proportioner längs olika kustavsnitt. Idag används ICES-områden till att fördela den svenska delen av laxkvoten. Dessa områden bedöms dock vara alltför stora för att effektivt kunna genomföra en beståndsbaserad förvaltning. En geografisk indelning bör utgå från mindre älvnära kustområden, eftersom blandfisket där visat sig vara litet. För icke älvnära kustfiskeområden behöver hänsyn tas till förekomsten av olika förbivandrande laxbestånd inom respektive område. Dagens överskott av återvändande kompensationsodlad lax som inte fiskas upp innebär biologiska risker och storleken på detta överskott bör minska. Ett ökat fiske efter odlad (fenklippt) lax med återutsättning av vild (oklippt) lax framstår som möjligt, men är i dagsläget ingen optimal förvaltningsåtgärd då de redskap som används ännu inte är tillräckligt skonsamma för den fisk som återutsätts. En framtida förvaltningsmodell bör förhålla sig till internationella beståndsmål, men även till nationella och mer lokala mål (vilka kan vara högre satta). Beståndsstatus och måluppfyllelse bör analyseras och utvärderas kontinuerligt, varefter nödvändiga åtgärder kan övervägas. En framtida ekosystembaserad beståndsvis och adaptiv förvaltning bör innehålla följande moment; utvärdering av status/måluppfyllelse, problemanalys, införande av åtgärder, uppföljning och tillsyn, datainsamling, dataanalys och utvärdering av åtgärder. Beståndsbaserad förvaltning ställer höga krav på både forskare, förvaltare och nyttjare av resursen. Detta innebär att det för både östersjö- och atlantlaxen kommer att krävas ökade resurser till datainsamling och analys för att kunna tillgodose förvaltningens behov av adekvat biologisk rådgivning på beståndsnivå

Teiner som fisker selektivt for stor kongekrabbe - minske fangst av undermåls krabbe ved utsortering på fiskedypet

Kongekrabbe (Paralithodes camtschaticus) representerer en viktig næring for mindre kystfartøy og sjømatindustrien i nord, spesielt i Finnmark der det regulerte fisket skjer. I dette fiskeriet brukes det i dag i all hovedsak sammenleggbare énkammer-teiner. Teinene har en enkel konstruksjon og kan lett opereres på mindre fartøy. Selv om det er påbudt med fluktåpninger i teinene fanges det en betydelig andel krabbe under minstemål, opptil 80 % er rapportert fra enkelte områder.publishedVersio

Low Postseroconversion CD4+ T-cell Level Is Associated with Faster Disease Progression and Higher Viral Evolutionary Rate in HIV-2 Infection

L

Complement C4 Copy Number Variation is Linked to SSA/Ro and SSB/La Autoantibodies in Systemic Inflammatory Autoimmune Diseases

Objective Copy number variation of the C4 complement components, C4A and C4B, has been associated with systemic inflammatory autoimmune diseases. This study was undertaken to investigate whether C4 copy number variation is connected to the autoimmune repertoire in systemic lupus erythematosus (SLE), primary Sjögren's syndrome (SS), or myositis. Methods Using targeted DNA sequencing, we determined the copy number and genetic variants of C4 in 2,290 well-characterized Scandinavian patients with SLE, primary SS, or myositis and 1,251 healthy controls. Results A prominent relationship was observed between C4A copy number and the presence of SSA/SSB autoantibodies, which was shared between the 3 diseases. The strongest association was detected in patients with autoantibodies against both SSA and SSB and 0 C4A copies when compared to healthy controls (odds ratio [OR] 18.0 [95% confidence interval (95% CI) 10.2–33.3]), whereas a weaker association was seen in patients without SSA/SSB autoantibodies (OR 3.1 [95% CI 1.7–5.5]). The copy number of C4 correlated positively with C4 plasma levels. Further, a common loss-of-function variant in C4A leading to reduced plasma C4 was more prevalent in SLE patients with a low copy number of C4A. Functionally, we showed that absence of C4A reduced the individuals’ capacity to deposit C4b on immune complexes. Conclusion We show that a low C4A copy number is more strongly associated with the autoantibody repertoire than with the clinically defined disease entities. These findings may have implications for understanding the etiopathogenetic mechanisms of systemic inflammatory autoimmune diseases and for patient stratification when taking the genetic profile into account.publishedVersio