Ljus och hälsa : En kunskapssammanställning med fokus på dagsljusets betydelse i inomhusmiljö

Rapporten utgör en genomgång av kunskapen vad gäller ljusets betydelse för hälsan. Till grund för rapporten ligger vetenskapligt publicerade artiklar med betoning på nordisk forskning, men även en del relevanta tekniska rapporter och böcker. Resultaten redovisas primärt i form av studier som studerat den icke- visuella påverkan som dagsljus ger. Litteraturgenomgången belyser de hälsofrämjande effekter som tillgång till dagsljus i bebyggelse ger. Bebyggelsens utformning är den viktigaste bestämningsfaktorn för dagsljusexponering när trenden är att utomhusvistelse i allmänhet minskar. Särskilt viktigt är det att planera för goda ljusförhållanden i skol- och vårdmiljö. Ljus har betydelse för regleringen av dygnsrytm, sömn- och vakenhetsrytm, humörreglering och aktivering (stressreglering). I Sverige upptar utomhusvistelse en liten del av dagen, och därför får ljustillgången inomhus stor betydelse för den totala dagsljusexponeringen. Studier visar att kroppen reagerar olika beroende på när under dagen exponeringen sker, dess längd och styrka men också vilka våglängder som exponeringen innehåller. Dessutom har graden av regelbundenhet i exponeringen också betydelse. Årstidsskillnaderna i ljusintag är stora, och under den mörka årstiden ökar hälsobesvär kopplade till reglering av sömn, humör och vakenhet men också somatiska besvär. Hastiga rytmförändringar, som vid övergång till sommartid, ger rytmändringar som för de flesta sker problemfritt men som kan påverka känsliga individer. Elektriskt ljus kan för närvarande inte helt ersätta dagsljus då ljuskvaliteten är sämre och inte lika hälsofrämjande. Det elektriska ljuset har snävare färgspektrum vilket påverkar t.ex. färgåtergivning, ger ibland flimmer, är statiskt samt ger inte samma information om väderlek, tid och möjlighet till utblick. Så länge som fönster inte bländar eller ljuset värmer för mycket tycks utblick vara hälsofrämjande och värderas högt inomhus. Dagsljusexponering kan samtidigt bidra till allvarliga hälsotillstånd. Hyperkänslighet för ljus kan framkalla epileptiska anfall och migrän. Även alternativ till dagsljus som elektriskt ljus kan utgöra en hälsorisk på grund av flimmer som är vanligt där LED-teknik av enklare konstruktion används, t.ex. i hemmet som glödlampor eller spotlight-ersättare. En välkonstruerad LED-armatur har inget flimmer. Sömnbesvär i form av insomni (oförmåga att somna), sömnförkortning och mindre andel djupsömn är vanligare vintertid och i samband med vistelse i dagsljusfattiga miljöer. Till viss del anses sömnproblemen vara orsakade av rytmstörningar (också kallat social jetlag). En vanlig störning är försenad sömnfas som ofta leder till sömnbrist och ökad risk för fysiska och mentala besvär samt dagtidströtthet. Effekterna liknar jetlagbesvär och är speciellt vanliga hos yngre i samband med pubertetsutveckling. Årstidsbunden depression är förhållandevis vanligt på nordliga breddgrader och kopplad till årstidsförändringar i dagsljusexponering. Speciellt brist på dagsljus under morgontimmarna antas ha avgörande betydelse. Med ökad ålder minskar rörligheten och de kognitiva besvären ökar. Därför får boendemiljöns utformning avseende dagsljusexponering, fönster och utblick avgörande betydelse. En god tillgång till dagsljus ger bättre möjlighet för individen att reglera dygnsrytmen vilket också får positiva effekter på sömnen. Dagsljuset kan också underlätta orientering i rummet, minska fallolyckor och förebygga depressiva besvär. Det finns ett linjärt samband mellan utomhusvistelse och god hälsa: ju mer dagsljus, desto mindre besvär rapporteras. I en ljusfattig miljö dagtid ökar känsligheten för kvällsljuset. Särskilt blå våglängder, som är vanligt i bildskärmar och läsplattor, verkar negativt för sömn och dygnsrytm. Forskning visar att hälsan i flera avseenden gynnas av god tillgång till dagsljus. Dagsljusets speciella kvalitet gör att människor skattar dagsljus som bättre än jämförbara elektriska alternativ. Dagsljus har positiva effekter på sömnens mönster, längd och kvalitet. Under dagtid ger dagsljusexponering ökad vakenhet, mildrar depression och stärker den kognitiva förmågan vid uppgifter som kräver hög uppmärksamhet. Ljusbrist under vintertid och på dagtid ökar hälsobesvär. Möjlighet till utblick, speciellt mot vegetation, minskar stress och ökar samhörigheten med naturen. Bostadsmiljöer ger inte alltid ger en god tillgång till dagsljus och utblick pga. stadsplaneringens utformning, fönstrens placering och storlek samt förtätning i den urbana miljön. Patienter eller boende i vårdmiljö vistas mindre utomhus och har en sämre rörelseförmåga, varför den arkitektoniska utformningen av miljön avgör graden av dagsljusexponering. Tydliga skillnader mellan ljus och mörker i ljusmörkerväxling över dygnet är viktigt för alla och har i forskning visats vara särskilt viktigt hos dementa patienter. För inneliggande patienter på akutvårdskliniker har dagsljusexponering mindre betydelse för sjuklighet och dödlighet. Däremot kan perioden före insjuknande, bl.a. en kort fotoperiod, ha samband med en ökad dödlighet. För depressiva tillstånd minskar vårdtider för inläggning om vårdavdelningen har god tillgång till dagsljus. Liknande terapeutiska effekter av ljus har observerats för nyopererade. För dem med psykiatriska besvär föredras en utsikt mot natur vid stillasittande och studier vid rehabiliteringskliniker talar för att utsikt mot natur är läkande. Patienter tycks generellt förorda tillgång till dagsljus men direkt solljus på sängen avfärdas. I skolmiljö ger ökad ljusstyrka positiva effekter på prestation på både kort och lång sikt. Ökad dagsljusexponering är här framför allt kopplad till fönsterstorlek. En utsikt mot vegetation snarare än steril miljö verkar positivt för inlärningen och s.k. ”gröna skolor” visar goda studieresultat. Barn i förskolor som prioriterar utomhusvistelse har mer hälsosamt BMI, ökad fysisk aktivitet och längre nattsömn än andra barn. Att kunna mäta och förutsäga hur mycket dagsljus som ett rum får har betydelse för stadsplanering, byggreglering, energianvändning men också för folkhälsa. En reglerad miniminivå ska säkerställa god hälsa i vistelsemiljön och de nuvarande nivåerna kan ur ett hälsoperspektiv vara för låga

Working Time Society consensus statements: Evidence based interventions using light to improve circadian adaptation to working hours

Interventions and strategies to improve health through the management of circadian (re)adaptation have been explored in the field, and in both human and animal laboratory manipulations of shiftwork. As part of an initiative by the Working Time Society (WTS) and International Committee on Occupational Health (ICOH), this review summarises the literature on the management of circadian (re)adaption using bright light treatment. Recommendations to maximise circadian adaptation are summarised for practitioners based on a variety of shiftwork schedules. In slowly rotating night shift schedules bright light appears most suitable when used in connection with the first three night shifts. These interventions are improved when combined with orange glasses (to block blue-green light exposure) for the commute home. Non-shifting strategies involve a lower dosage of light at night and promoting natural daylight exposure during the day (also recommended for day shifts) in acordance with the phase and amplitude response curves to light in humans

Study of the Effects of Daylighting and Artificial Lighting at 59° Latitude on Mental States, Behaviour and Perception

Although there is a documented preference for daylighting over artificial electric lighting indoors, there are comparatively few investigations of behaviour and perception in indoor day-lit spaces at high latitudes during winter. We report a pilot study designed to examine the effects of static artificial lighting conditions (ALC) and dynamic daylighting conditions (DLC) on the behaviour and perception of two groups of participants. Each group (n = 9 for ALC and n = 8 for DLC) experienced one of the two conditions for three consecutive days, from sunrise to sunset. The main results of this study show the following: indoor light exposure in February in Stockholm can be maintained over 1000 lx only with daylight for most of the working day, a value similar to outdoor workers’ exposure in Scandinavia; these values can be over the recommended Melanopic Equivalent Daylight Illuminance threshold; and this exposure reduces sleepiness and increases amount of activity compared to a static artificial lighting condition. Mood and feeling of time passing are also affected, but we do not exactly know by which variable, either personal or group dynamics, view or variation of the lighting exposure. The small sample size does not support inferential statistics; however, these significant effects might be large enough to be of importance in practice. From a sustainability point of view, daylighting can benefit energy saving strategies and well-being, even in the Scandinavian winter

Working Time Society consensus statements: Evidence based interventions using light to improve circadian adaptation to working hours

Reynolds, AC ORCiD: 0000-0001-9534-8699Interventions and strategies to improve health through the management of circadian (re) adaptation have been explored in the field, and in both human and animal laboratory manipulations of shiftwork. As part of an initiative by the Working Time Society (WTS) and International Committee on Occupational Health (ICOH), this review summarises the literature on the management of circadian (re) adaption using bright light treatment. Recommendations to maximise circadian adaptation are summarised for practitioners based on a variety of shiftwork schedules. In slowly rotating night shift schedules bright light appears most suitable when used in connection with the first three night shifts. These interventions are improved when combined with orange glasses (to block blue-green light exposure) for the commute home. Non-shifting strategies involve a lower dosage of light at night and promoting natural daylight exposure during the day (also recommended for day shifts) in acordance with the phase and amplitude response curves to light in humans

20th International Symposium on Shiftwork and Working Time : biological mechanisms, recovery, and risk management in the 24-h society /

This dedicated issue of Chronobiology International is devoted to the selected proceedings of the 20th International Symposium on Shift Work and Working Time held in Stockholm, Sweden, 28 June to 1 July 2011. It constitutes the fifth such issue of the journal since 2004 dedicated to the selected proceedings to the meetings of the Working Time Society. The key theme of the 20th Symposium was “Biological Mechanisms, Recovery, and Risk Management in the 24-h Society.” The collection of papers of this dedicated issue represents the best of contemporary research on the effects of night and rotating shift schedules on worker health and safety. The contents cover such topics as sleep restriction, injuries, health, and performance of night work and rotating shiftwork, plus light treatment as a countermeasure against the circadian disruption of shiftwork. The majority of the papers are observational field studies, including some of large sample size, and three studies are well-designed laboratory experiments

Data from: Natural light exposure, sleep and depression among day workers and shiftworkers at Arctic and Equatorial latitudes

Objectives: This study aimed to investigate the relationship between individual natural light exposure, sleep need, and depression at two latitudes, one extreme with a few hours of light per day during winter, and the other with equal hours of light and darkness throughout the year. Methods: This cross-sectional study included a sample of Brazilian workers (Equatorial, n = 488 workers) and a Swedish sample (Arctic, n = 1,273). Results: The reported mean total natural light exposure per 4-week cycle differed significantly between the Equatorial and Arctic regions. However, shiftworkers from both sites reported similar hours of natural light exposure. Short light exposure was a predictor for insufficient sleep. Conclusion: Reduced exposure to natural light appears to increase the perception of obtaining insufficient sleep. Arctic workers were more prone to develop depression than Equatorial workers

Effects of physical activity at work and life-style on sleep in workers from an Amazonian Extractivist Reserve

Physical activity has been recommended as a strategy for improving sleep. Nevertheless, physical effort at work might not be not the ideal type of activity to promote sleep quality. The aim of this study was to evaluate the effects of type of job (low vs. high physical effort) and life-style on sleep of workers from an Amazonian Extractivist Reserve, Brazil. A cross-sectional study of 148 low physical activity (factory workers) and 340 high physical activity (rubber tappers) was conducted between September and November 2011. The workers filled out questionnaires collecting data on demographics (sex, age, occupation, marital status and children), health (reported morbidities, sleep disturbances, musculoskeletal pain and body mass index) and life-style (smoking, alcohol use and practice of leisure-time physical activity). Logistic regression models were applied with the presence of sleep disturbances as the primary outcome variable. The prevalence of sleep disturbances among factory workers and rubber tappers was 15.5% and 27.9%, respectively. The following independent variables of the analysis were selected based on a univariate model (p40 years), and having musculoskeletal pain (≥5 symptoms). Rubber tapper work, owing to greater physical effort, pain and musculoskeletal fatigue, was associated with sleep disturbances. Being female and older than 40 years were also predictors of poor sleep. In short, these findings suggest that demanding physical exertion at work may not improve sleep quality

The effect of urbanization on sleep, sleep/wake routine, and metabolic health of residents in the Amazon region of Brazil

Studying communities with different levels of urbanization may further the understanding of risk factors underlying metabolic diseases. The present study is unique by comprising detailed assessment of sleep and activity, biological rhythms, and metabolic factors of men from the same geographical location and place of birth that reside in different, rural vs. town, stages of urbanization. Sleep patterns, activity, and metabolic indicators in two groups (rural, n = 22 and town/urban, n = 20) of men residing in an Amazonian community (Xapuri, Acre, Brazil) were compared. Sociodemographic, anthropometric, and metabolic variables – fasting glucose, insulin resistance, triglycerides, total HDL cholesterol, LDL cholesterol, and VLDL cholesterol – were assessed. Sleep patterns, light exposure, and physical activity levels were additionally assessed by actigraphy, plus daily activities were recorded in diaries for 10 days. Town/urban dwellers were found to have significantly higher body weight, fasting glucose, insulin levels, and insulin resistance than rural dwellers, whereas triglycerides levels were similar. Town/Urban dwellers had shorter sleep duration (p < .01) and later sleep onset and offset times (p = .01). Our findings show an association between stage of urbanization and presence of risk factors for metabolic disorders, such as overweight, insulin resistance, increased glucose levels, short sleep duration, and less natural light exposure during work times

Does Work after Retirement Matter? Sleep Features among Workers in the Brazilian Longitudinal Study of Adult Health

A growing number of people keep working after retirement, a phenomenon known as bridge employment. Sleep features, which are related to morbidity and mortality outcomes, are expected to be influenced by bridge employment or permanent retirement. The objective of this study was to analyze sleep duration and quality of bridge employees and permanent retirees compared to nonretired, i.e., active workers, from the Brazilian Longitudinal Study of Adult Health (ELSA-Brasil). Participants (second wave of ELSA-Brasil, 2012–2014) comprised permanently retired (n = 2348), career bridge workers (n = 694), bridge workers in a different place (n = 760), and active workers (n = 6271). The associations of all studied retirement schemes and self-reported sleep quality and duration were estimated through logistic and linear regression analysis. Workers from all studied retirement schemes showed better sleep patterns than active workers. In comparison to active workers, bridge workers who had changed workplace also showed a reduced chance of difficulty falling asleep and too-early awakenings, which were not found among career bridge workers. Bridge employment and permanent retirement were associated with a reduced chance of reporting sleep deficit. Bridge work at a different place rather than staying at the same workplace seems to be favorable for sleep. Further study is needed to explain mechanisms