Prevalence, associated factors and outcomes of pressure injuries in adult intensive care unit patients: the DecubICUs study

Funder: European Society of Intensive Care Medicine; doi: http://dx.doi.org/10.13039/501100013347Funder: Flemish Society for Critical Care NursesAbstract: Purpose: Intensive care unit (ICU) patients are particularly susceptible to developing pressure injuries. Epidemiologic data is however unavailable. We aimed to provide an international picture of the extent of pressure injuries and factors associated with ICU-acquired pressure injuries in adult ICU patients. Methods: International 1-day point-prevalence study; follow-up for outcome assessment until hospital discharge (maximum 12 weeks). Factors associated with ICU-acquired pressure injury and hospital mortality were assessed by generalised linear mixed-effects regression analysis. Results: Data from 13,254 patients in 1117 ICUs (90 countries) revealed 6747 pressure injuries; 3997 (59.2%) were ICU-acquired. Overall prevalence was 26.6% (95% confidence interval [CI] 25.9–27.3). ICU-acquired prevalence was 16.2% (95% CI 15.6–16.8). Sacrum (37%) and heels (19.5%) were most affected. Factors independently associated with ICU-acquired pressure injuries were older age, male sex, being underweight, emergency surgery, higher Simplified Acute Physiology Score II, Braden score 3 days, comorbidities (chronic obstructive pulmonary disease, immunodeficiency), organ support (renal replacement, mechanical ventilation on ICU admission), and being in a low or lower-middle income-economy. Gradually increasing associations with mortality were identified for increasing severity of pressure injury: stage I (odds ratio [OR] 1.5; 95% CI 1.2–1.8), stage II (OR 1.6; 95% CI 1.4–1.9), and stage III or worse (OR 2.8; 95% CI 2.3–3.3). Conclusion: Pressure injuries are common in adult ICU patients. ICU-acquired pressure injuries are associated with mainly intrinsic factors and mortality. Optimal care standards, increased awareness, appropriate resource allocation, and further research into optimal prevention are pivotal to tackle this important patient safety threat

Prevalence, associated factors and outcomes of pressure injuries in adult intensive care unit patients: the DecubICUs study

Funder: European Society of Intensive Care Medicine; doi: http://dx.doi.org/10.13039/501100013347Funder: Flemish Society for Critical Care NursesAbstract: Purpose: Intensive care unit (ICU) patients are particularly susceptible to developing pressure injuries. Epidemiologic data is however unavailable. We aimed to provide an international picture of the extent of pressure injuries and factors associated with ICU-acquired pressure injuries in adult ICU patients. Methods: International 1-day point-prevalence study; follow-up for outcome assessment until hospital discharge (maximum 12 weeks). Factors associated with ICU-acquired pressure injury and hospital mortality were assessed by generalised linear mixed-effects regression analysis. Results: Data from 13,254 patients in 1117 ICUs (90 countries) revealed 6747 pressure injuries; 3997 (59.2%) were ICU-acquired. Overall prevalence was 26.6% (95% confidence interval [CI] 25.9–27.3). ICU-acquired prevalence was 16.2% (95% CI 15.6–16.8). Sacrum (37%) and heels (19.5%) were most affected. Factors independently associated with ICU-acquired pressure injuries were older age, male sex, being underweight, emergency surgery, higher Simplified Acute Physiology Score II, Braden score 3 days, comorbidities (chronic obstructive pulmonary disease, immunodeficiency), organ support (renal replacement, mechanical ventilation on ICU admission), and being in a low or lower-middle income-economy. Gradually increasing associations with mortality were identified for increasing severity of pressure injury: stage I (odds ratio [OR] 1.5; 95% CI 1.2–1.8), stage II (OR 1.6; 95% CI 1.4–1.9), and stage III or worse (OR 2.8; 95% CI 2.3–3.3). Conclusion: Pressure injuries are common in adult ICU patients. ICU-acquired pressure injuries are associated with mainly intrinsic factors and mortality. Optimal care standards, increased awareness, appropriate resource allocation, and further research into optimal prevention are pivotal to tackle this important patient safety threat

Correction to: Prevalence, associated factors and outcomes of pressure injuries in adult intensive care unit patients: the DecubICUs study

The original version of this article unfortunately contained a mistake

Barn i farten – Barns vardagsmobilitet och riskhantering utanför tätorten.

Inom delprojektet studeras hur barns vardagsmobilitet och upplevelser av närmiljön i ett landsbygdssamhälle skiljer sig åt jämfört med barn i staden, med särskild betoning på huruvida barnen på landsbygden utför en annan slags riskhantering än barnen i staden. Tretton barn i åldrarna 8 till 12 år har deltagit (sju pojkar och sex flickor) och genomfört tre forskningsuppdrag: fyllt i en rörlighetsdagbok i sju dagar, utfört ett fotograferingsuppdrag samt genomfört en promenadintervju. Därutöver har sex föräldrar intervjuats om barnens rörlighet. De preliminära resultaten visar att barnen rör sig till fots, på cykel och sparkcykel inom samhället. De barn som har fritidsaktiviteter som inte erbjuds lokalt, rör sig med bil, buss eller tåg in till staden. Barnen genomgår en rumslig socialisering där de från unga år av föräldrarna tränas i att röra sig på egen hand, vilket ses som en förutsättning för ökad tillgång till det närområdet. Ett centralt fynd är de riskhanterande praktikerna som föräldrarna hänger sig åt, vilka kan ses som en del i en diskurs kring det goda föräldraskapet

“So That We Don’t Spoil Them” : Understanding Children’s Everyday Mobility Through Parents’ Affective Practices

Children’s everyday mobility and freedom of movement have been closely linked to parental practices, or what has been referred to as parental ‘mobility permits’ or ‘mobility licences’. Most research tends to focus on parental restrictions, while this article explores the affective practices Swedish middle-class parents use in order to enhance their children’s mobility, i.e. how emotions are perceived as enabling parents’ and children’s spatial experiences and thus their feelings of safety and security; as well as how emotions are talked of as disabling or disrupting the potential for children’s mobility. These affective practices are analysed in relation to the parents’ self-reflexive positioning on a continuum between “the helicopter parent” and “the engaged and enabling parent”. The material for the article is comprised of 33 interviews with the children’s parents, carried out within a larger ethnographic research project on children’s everyday mobility in Sweden

Barn i farten – Barns vardagsmobilitet och riskhantering utanför tätorten.

Inom delprojektet studeras hur barns vardagsmobilitet och upplevelser av närmiljön i ett landsbygdssamhälle skiljer sig åt jämfört med barn i staden, med särskild betoning på huruvida barnen på landsbygden utför en annan slags riskhantering än barnen i staden. Tretton barn i åldrarna 8 till 12 år har deltagit (sju pojkar och sex flickor) och genomfört tre forskningsuppdrag: fyllt i en rörlighetsdagbok i sju dagar, utfört ett fotograferingsuppdrag samt genomfört en promenadintervju. Därutöver har sex föräldrar intervjuats om barnens rörlighet. De preliminära resultaten visar att barnen rör sig till fots, på cykel och sparkcykel inom samhället. De barn som har fritidsaktiviteter som inte erbjuds lokalt, rör sig med bil, buss eller tåg in till staden. Barnen genomgår en rumslig socialisering där de från unga år av föräldrarna tränas i att röra sig på egen hand, vilket ses som en förutsättning för ökad tillgång till det närområdet. Ett centralt fynd är de riskhanterande praktikerna som föräldrarna hänger sig åt, vilka kan ses som en del i en diskurs kring det goda föräldraskapet

Rum och känsla : Unga mäns risktagande med motorfordon

In this ethnographic study of “Volvo greasers” [Volvoraggare] in a peri-urban community in Sweden, risk-taking practices with motor vehicles, such as speeding and drifting, are explored and analyzed in relation to age, gender, class and place. Young men’s risk-taking with motor vehicles regularly generates public debate as a traffic safety issue, often resulting in various policy suggestions, such as curfews or raising of the driving licence age. Seldom are these suggested solutions based on critical ethnographic research where intersections of age, gender, class and place are highlighted. The study is based on ethnographic fieldwork, that is, participant observation, and informal and formal interviews, with greaser men and women between the ages of 15 and 19, as well as formal interviews with pupils at the local high school and with youth centre staff in the local community. The study has two overarching aims. The first is empirical: to make visible an under-studied area of contemporary youth culture in Sweden – the (Volvo) greasers. In order to understand how the greasers’ risk-taking with vehicles is manifested, talked about and practised, the thesis critically engages with the contexts of the risk-taking practices and their effects at both the material and the discursive levels. The second aim is theoretical. Through contextualization as an analytical tool, a theoretical contribution of the thesis is the development of a situated concept of risk‐taking. The thesis illustrates how intersecting norms and conceptions around age, gender, class and place are practised at the local level, thus highlighting the social character of risk--‐taking practices. A central analytical notion is the greasers’ negotiation of place, developed through the concept of spatial boredom, which affects their construction of personhood and their social practices. In light of this, the thesis suggests that situated risk-taking with motor vehicles benefit from being formulated as violations, which furthers the understanding of young people’s risk-taking practices with motor vehicles and paves the way for more multi-faceted discussions in theory, as well as in practice and policy-making around traffic safety.I denna etnografiska studie av "Volvoraggare" i ett stadsnära samhälle i Sverige undersöks risktagande praktiker med motorfordon, såsom fortkörning och sladdande, och analyseras i förhållande till ålder, kön, klass och plats. Unga mäns risktagande med motorfordon genererar ofta offentlig debatt som en trafiksäkerhetsfråga, vilket har resulterat i olika politiska förslag som t.ex. utegångsförbud eller höjning av körkortsåldern. Sällan är dessa föreslagna lösningar baserade på kritisk etnografisk forskning där intersektioner av ålder, kön, klass och plats studeras. Studien är baserad på etnografiskt fältarbete, det vill säga deltagande observation och informella och formella intervjuer med unga raggare, män och kvinnor, i åldern 15 till 19, samt intervjuer med elever från det lokala högstadiet och med personal på den lokala fritidsgården. Studien har två övergripande syften. Det första syftet med studien är empiriskt: att synliggöra ett understuderat område av samtida ungdomskultur i Sverige --‐ (Volvo) raggare. För att förstå hur raggarnas risktagande med fordon manifesteras, talas om och praktiseras, diskuterar avhandlingen kontexten för och effekterna av de risktagande praktikerna på materiell och diskursiv nivå. Det andra syftet är teoretiskt. Med hjälp av kontextualisering som ett analytiskt verktyg är ett av avhandlingens teoretiska bidrag en vidareutveckling av risktagande som ett situerat begrepp. Avhandlingen visar hur normer och föreställningar kring ålder, kön, klass och plats praktiseras på lokal nivå och belyser därmed de risktagande praktikernas sociala karaktär. Ett centralt analytiskt begrepp för att förstå raggarnas förhandling med plats är rumslig tristess, vilket påverkar deras konstruktion av personskap och deras sociala praktiker. Mot bakgrund av detta föreslår avhandlingen att situerat risktagande med motorfordon bör omformuleras som kränkningar, vilket ytterligare skulle utveckla förståelsen av ungdomars risktagande praktiker med motorfordon och bana väg för en mer mångfacetterad diskussion inom såväl teori som inom trafiksäkerhetspraktik och ‐politik

The everyday mobility of families in “socially vulnerable areas” : Implications for welfare, justice and sustainability

Rapporten syftar till att beskriva fynden i ett forskningsprojekt om familjers vardagsmobilitet i ”socialt utsatta” områden. I studien ingår 71 individer från 31 familjer vars vardagsmobilitet har undersökts kvalitativt.Forskningsdeltagarnas bostadsområden, med närhet till samhällsservice och kollektivtrafik och väl utbyggd gång- och cykelinfrastruktur, ger goda grundläggande förutsättningar för vardagens resande. Många av familjerna har knappa ekonomiska och tidsmässiga vardagsliv med många förpliktelser, ofta bundna i tid och rum. Bussen är det vanligaste färdmedlet, med betungande arbetsresor och omsorgsresor för vuxna, framför allt för mödrar. De höga priserna begränsar möjligheten att åka buss, särskilt för ungdomarna. Gång spelar också en betydande roll. Bilen är central för många familjer eftersom den möjliggör snabba resor i vardagen och är ett sätt att visa och utöva omsorg på. Oftast är det männen som kör. I flera hushåll saknas bil och körkort. Även om några cyklar i vardagen finns det många barriärer, som bristande cykelförmåga och cykelvana. Forskningsdeltagarna präglas av att leva i närheten av kriminalitet och våld som inverkar på hur de rör sig i vardagen. Föräldrar begränsar särskilt unga pojkars mobilitet av omsorg. Föräldrarnas oro för att de ska hamna i kriminalitet gör att de styr var de unga tillåts röra sig och på vilka tider, samt vilket socialt umgänge de har. Kulturella föreställningar (kring t.ex. olika färdsätt och bostadsområdet) är ytterligare ett lager som behöver beaktas när familjers vardagsmobilitet diskuteras. Åtgärder som kan stärka familjers vardagliga mobilitet behöver sättas i relation till de begränsningar som finns i ”socialt utsatta” områden. Transport- och samhällsplaneringen bör avlasta de tyngder som familjer upplever i vardagen, och bidra till upprättande och upprätthållande av välfärdsinfrastrukturer. För att styra mot mobilitetsrättvisa behövs åtgärder som gör det möjligt för välbeställda grupper att resa hållbart, medan grupper som upplever bristande tillgänglighet samtidigt kan stärkas. This report describes the everyday mobility of families in relation to injustice. It is based on the findings from a research project that investigates the everyday mobility of families in socially vulnerable areas in three medium-sized Swedish cities. The study includes individuals from 31families. qualitative methods have been applied. The report describes experiences of families who usually do not participate in research and makes visible a part of everyday life that is otherwise invisible, both in research and in the public discussion about everyday mobility.The analysis shows that many families have busy everyday lives with tight margins. They live in areas with proximity to community services and have access to various modes of transport. Experiences of crime and violence creates feelings of insecurity. Next to walking, the bus is the most common means of transport where everyday obligations lead to burdensome trips for adults, especially for mothers. High prices limit the possibility of traveling by bus, especially for young people. The car is central to many families because it enables quick journeys and is a way to exercise care. Several households lack a car, and women in particular lack a driver's license. Although there are individuals who cycle, there are many barriers to cycling, such as lack of access to bikes and poor cycling skills, especially for women.Measures that can strengthen families' everyday mobility must be related to the socio-economic and material limitations that exist in socially vulnerable areas. It is important that urban planning relieve the burdens that families experience and create infrastructures that support care. To steer towards mobility justice, measures are needed that make it possible for well-off groups to travel sustainably, while groups that experience a lack of accessibility can be strengthened

The everyday mobility of families in “socially vulnerable areas” : Implications for welfare, justice and sustainability

Rapporten syftar till att beskriva fynden i ett forskningsprojekt om familjers vardagsmobilitet i ”socialt utsatta” områden. I studien ingår 71 individer från 31 familjer vars vardagsmobilitet har undersökts kvalitativt.Forskningsdeltagarnas bostadsområden, med närhet till samhällsservice och kollektivtrafik och väl utbyggd gång- och cykelinfrastruktur, ger goda grundläggande förutsättningar för vardagens resande. Många av familjerna har knappa ekonomiska och tidsmässiga vardagsliv med många förpliktelser, ofta bundna i tid och rum. Bussen är det vanligaste färdmedlet, med betungande arbetsresor och omsorgsresor för vuxna, framför allt för mödrar. De höga priserna begränsar möjligheten att åka buss, särskilt för ungdomarna. Gång spelar också en betydande roll. Bilen är central för många familjer eftersom den möjliggör snabba resor i vardagen och är ett sätt att visa och utöva omsorg på. Oftast är det männen som kör. I flera hushåll saknas bil och körkort. Även om några cyklar i vardagen finns det många barriärer, som bristande cykelförmåga och cykelvana. Forskningsdeltagarna präglas av att leva i närheten av kriminalitet och våld som inverkar på hur de rör sig i vardagen. Föräldrar begränsar särskilt unga pojkars mobilitet av omsorg. Föräldrarnas oro för att de ska hamna i kriminalitet gör att de styr var de unga tillåts röra sig och på vilka tider, samt vilket socialt umgänge de har. Kulturella föreställningar (kring t.ex. olika färdsätt och bostadsområdet) är ytterligare ett lager som behöver beaktas när familjers vardagsmobilitet diskuteras. Åtgärder som kan stärka familjers vardagliga mobilitet behöver sättas i relation till de begränsningar som finns i ”socialt utsatta” områden. Transport- och samhällsplaneringen bör avlasta de tyngder som familjer upplever i vardagen, och bidra till upprättande och upprätthållande av välfärdsinfrastrukturer. För att styra mot mobilitetsrättvisa behövs åtgärder som gör det möjligt för välbeställda grupper att resa hållbart, medan grupper som upplever bristande tillgänglighet samtidigt kan stärkas. This report describes the everyday mobility of families in relation to injustice. It is based on the findings from a research project that investigates the everyday mobility of families in socially vulnerable areas in three medium-sized Swedish cities. The study includes individuals from 31families. qualitative methods have been applied. The report describes experiences of families who usually do not participate in research and makes visible a part of everyday life that is otherwise invisible, both in research and in the public discussion about everyday mobility.The analysis shows that many families have busy everyday lives with tight margins. They live in areas with proximity to community services and have access to various modes of transport. Experiences of crime and violence creates feelings of insecurity. Next to walking, the bus is the most common means of transport where everyday obligations lead to burdensome trips for adults, especially for mothers. High prices limit the possibility of traveling by bus, especially for young people. The car is central to many families because it enables quick journeys and is a way to exercise care. Several households lack a car, and women in particular lack a driver's license. Although there are individuals who cycle, there are many barriers to cycling, such as lack of access to bikes and poor cycling skills, especially for women.Measures that can strengthen families' everyday mobility must be related to the socio-economic and material limitations that exist in socially vulnerable areas. It is important that urban planning relieve the burdens that families experience and create infrastructures that support care. To steer towards mobility justice, measures are needed that make it possible for well-off groups to travel sustainably, while groups that experience a lack of accessibility can be strengthened

Rättvist resande? : Villkor, utmaningar och visioner för samhällsplaneringen

Att styra framtidens resande i en rättvis och hållbar riktning framstår idag som alltmer akut. Trots en ökad medvetenhet om hur djupt orättvisa vardagslivets resor kan vara tycks just rättvisa transporter vara särskilt svåra att uppnå – i synnerhet för vissa grupper. Hur drabbas unga i Norrlands inland när bränslepriserna ökar? Vilka möjligheter har egentligen barn att påverka sitt vardagsresande? Hur kan ett bostadsområdes närhet spela roll för jämställdheten? Varför kommer inte samtidens och framtidens transportlösningar alla till gagn? För att anta utmaningen att styra mot rättvist resande krävs både kunskap och visioner, vilket kan vara utmanande att omsätta i planering och praktik. Vi hoppas att den här boken kan ge inspiration och handfasta råd till dem som efterfrågar mer kunskap om hur rättvisa hänger ihop med vardagsresandet. I antologin introduceras tio bidrag med fokus på hur resande, mobilitet och tillgänglighet kan förstås, forskas om, och planeras för – ur ett rättviseperspektiv.Författarna har bland annat bakgrund i genusvetenskap, socialt arbete, statsvetenskap, kulturgeografi, historia, psykologi och barn- och ungdomsvetenskap.