Growth rate and behaviour in separated, partially separated or non-separated kids and the corresponding milk production of their mothers

We address the hypothesis that keeping kids and mothers together would have positive effects on the milk composition of the mother and the behaviour of the kids. Kids were either permanently separated (SEP), daily separated between 7.30 and 15 h (DAY-SEP) or kept with mothers 24 h/d (NON-SEP). The NON-SEP kids were only allowed to suckle one teat. All kids had similar growth rate throughout the study (lactation days 5–70). DAY-SEP kids spent 24% of their time with their mother at both ages. NON-SEP spent only 15% of the time with their mothers at 2 weeks of age and this increased to 28% at 2 months of age. NON-SEP kids showed more hiding behaviour at 2 weeks and SEP were more active alone, at both 2 weeks and 2 months, compared to the other treatments. The mean available milk yield and fat concentration were higher in DAY-SEP goats (2420 g ± 119 g and 4.9 ± 0.1%) compared with NON-SEP goats (2149 ± 79 g and 4.4 ± 0.1%). There were no differences between DAY-SEP and NON-SEP goats in total protein, lactose, or casein concentrations. Based on these data it was estimated that 7.1 kg milk was needed to produce 1 kg semi-hard cheese in DAY-SEP goats and 7.5 kg in NON-SEP goats, respectively. When comparing milk yield and composition between udder halves, the milk yield was, as expected, higher from the machine milked teat than from the suckled one in the NON-SEP goats but there was no difference between right and left udder halves in DAY-SEP goats. Milk fat concentration varied between teats at morning and afternoon milkings in NON-SEP goats, but there was no difference in milk fat between udder-halves in DAY-SEP goats. In conclusion, the kid growth rate was similar in all treatments, however, an altered behaviour was seen in permanently separated kids (SEP). The results show that it is possible to have a high milk yield and fat concentration with one kid together with the dam

Cardiovascular, endocrine and behavioural responses to suckling and permanent separation in goats

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>Suckling can be a peaceful or vulnerable event for goats and kids, whereas, separation is suggested as stressful. The aim of this study was to investigate physiology and behaviour in these two different situations in dairy goats.</p> <p>Methods</p> <p>Four studies were performed with seven goats kept with their first-born kid in individual boxes. The goats were videotaped and heart rate and arterial blood pressure were recorded every minute by telemetry from parturition until 24 hours after separation. One to two days after parturition, Study 1 was performed with analyses of heart rate and blood pressure around a suckling. In Study 2, performed 3-5 days after parturition, blood sampling was done before, during and after suckling. Study 3 was performed 4-6 days post partum, with blood sampling before and after a permanent goat and kid separation. In addition, vocalisations were recorded after separation. Blood samples were obtained from a jugular vein catheter and analysed for plasma cortisol, β-endorphin, oxytocin, and vasopressin concentrations. Study 4 was performed during the first (N1) and second nights (N2) after parturition and the nights after Study 2 (N3) and 3 (N4). Heart rate, blood pressure and time spent lying down were recorded.</p> <p>Results</p> <p>The kids suckled 2 ± 0.2 times per hour and each suckling bout lasted 43 ± 15 s. In Study 1, heart rate and blood pressure did not change significantly during undisturbed suckling. In Study 2, plasma cortisol (P ≤ 0.05 during suckling and P ≤ 0.01 five minutes after suckling) and β-endorphin (P ≤ 0.05) concentrations increased during suckling, but oxytocin and vasopressin concentrations did not change. In Study 3, the goats and kids vocalised intensively during the first 20 minutes after separation, but the physiological variables were not affected. In Study 4, heart rate and arterial blood pressure declined gradually after parturition and were lowest during N4 (P ≤ 0.05) when the goats spent longer time lying down than during earlier nights (P ≤ 0.01 during N1 and N3 and P ≤ 0.05 during N2).</p> <p>Conclusions</p> <p>Suckling elevated plasma cortisol and β-endorphin concentrations in the goats. The intensive vocalisation in the goats after separation, earlier suggested to indicate stress, was not accompanied by cardiovascular or endocrine responses.</p

Grävlingars lidande vid grytanlagsprov med levande grävling

Grävlingar i Sverige jagas idag med flera olika jaktmetoder såsom fällor, vakjakt, jakt med ställande hund ovan jord och jakt med grythund under jord. Grythundar används för jakt, skyddsjakt och eftersök på räv, grävling och mårdhund vilket ställer krav på grythundarnas mentala och fysiska förmågor. Hundarna får inte visa ett uppenbart aggressivt beteende. Olika jaktprov används för att utvärdera hundens mentala och fysiska egenskaper som grythund. Därutöver medger de olika proven en värdering av hundens värde som avelsdjur. Grytanlagsprovens syfte är att bedöma hundars lämplighet vid grytjakt. Provet sker med en levande grävling i ett konstgjort gryt med tre olika gångar som leder fram till en så kallad kittel, där grävlingen är placerad. Kitteln är oftast en rund konstruktion med galler mellan hund och grävling för att undvika fysisk kontakt mellan djuren, kitteln kan vridas för att exponera grävlingen åt rätt håll, mot hunden. Domaren vrider således kitteln för att kunna bedöma hundens arbete med grävlingen. Grävlingar beskrivs som försiktiga djur som ytterst sällan reagerar aggressivt mot människor och som ofta blir skrämda redan vid lukten av en människa. Att vara instängd utan att kunna kontrollera eller undkomma situationen kan vara något av det mest stressande som ett vilt djur kan utsättas för. Det finns få vetenskapliga studier på grävling, men studier som publicerats som rapporter och examensarbeten avseende grävling i konstgryt har tillsammans med en vetenskaplig publikation på fällfångst av grävling visat att grävlingar gjort utfall mot hundar i provgryt, och att grävlingar som fångats i fällor har reagerat med flyktförsök. Djur som saknar möjlighet att kontrollera eller undkomma en stressande situation, kan bli passiva eller till och med uppvisa s.k. inlärd hjälplöshet varvid djuret ger upp och blir apatiskt. Studierna visade också att grävlingar som hade ett passivt beteende i samband med att de hölls instängda i gryt eller fälla ofta hade förhöjd hjärtfrekvens och förändrad kortisolkoncentration i träck, vilket kan tyda på att de upplevde stress. Fastän antalet djur i studierna är litet är detta en indikation på att även till synes lugna grävlingar kan vara stressade. Även om grävlingen vid grytanlagsprovet numera separeras från hunden med ett galler saknar grävlingen möjlighet att komma undan eller kontrollera situationen. Hunden uppfattas också sannolikt som predator av grävlingen. Även en tam eller inte helt vild grävling kan vara rädd för hundar. Grävlingens hundvana eller rädsla för hundar kan vara svår att bedöma eftersom även en till synes lugn grävling kan ha ett stresspåslag. Grävlingens situation och lidande måste bedömas inte bara under själva grytanlagsprovet och träningstillfällena utan under hela grävlingens liv, då den oftast tillbringar 8-10 år i hägn. Välfärden för grävlingen är därför även beroende av hägnets utformning och den dagliga skötseln. Infångande i hägnet liksom transport till provplatsen kan påverka 6 grävlingens välfärd i olika hög grad beroende på faktorer som grävlingens tamhet och tillvänjning, tidigare erfarenhet och förväntan, samt kompetensen hos de personer som hanterar och transporterar djuren. En grävling som är ovan och mindre tam stressas sannolikt mer än en tillvand och tamare individ. Förutom att användas vid grytanlagsprov används grävlingen även när unga hundar ska lära sig jaga. Omfattningen av denna träning är inte reglerad enligt Svenska kennelklubbens reglemente men enligt uppgift ska samma regler följas som vid grytanlagsprov. Det råder brist på vetenskapligt granskade studier på grävlingar och grytanlagsprov och det har inte tillkommit nya studier inom området sedan år 2006. Graden av lidandet för grävlingen beror främst på riskfaktorer som grävlingens oförmåga att kontrollera eller komma undan situationen, grävlingens tidigare erfarenheter, bristande tillvänjning, samt hundens agerande i provgrytet. Beroende på djurets subjektiva upplevelse av hållandet och av de olika ingående momenten kan graden och varaktigheten av lidande skilja sig åt mellan olika individer. För vissa individer kan lidandet röra sig om enstaka men upprepade moment, t.ex. enbart tiden i provgrytet. För andra individer kan lidandet ha en längre varaktighet samt en adderad effekt som ökar graden av lidande om exempelvis hägnets utformning inte möjliggör naturligt beteende och grävlingarna inte är tama vilket kan addera stress under infångande och transport. Sammantaget föreligger en påtaglig risk för lidande, som inte är obetydligt, för grävlingar som används för grytanlagsprov. Det kan på grund av individuella variationer i grävlingarnas beteende under grytanlagsprovet föreligga svårigheter att standardisera proven. Det kan också ifrågasättas om grävlingens beteende vid grytanlagsprov motsvarar ett möte med vild grävling. Hundar kan dessutom få utföra ett slutligt grytjaktprov på vild grävling i naturgryt utan att först ha gjort ett grytanlagsprov. Eventuella negativa effekter av ett icke utfört grytanlagsprov med levande grävling är oklara vid jaktprov på grävling i ett naturgryt. Ett alternativ till prov på levande grävling är att använda en attrapp. Användning av grävlingsattrapp möjliggör en standardisering av grytanlagsproven, samt kan ge ökade och mer lättillgängliga tränings- och testmöjligheter för hundarna. Detta förutsätter dock att attrappen är av tillräckligt hög kvalitet. I Danmark används idag rävattrapper, och det finns attrapp för grävling i Sverige, men utfallet av prov med sådana är oklar. Förutom att grävlingar inte skulle behöva hållas i fångenskap och riskera att utsättas för lidande skulle en väl fungerande och mer lättillgänglig attrapp kunna minska risken för att olämpliga eller otillräckligt tränade hundar utsätter sig själva eller viltet för lidande

A critical review of fear tests used on cattle, pigs, sheep, poultry and horses

n/

The Effect of Mother Goat Presence during Rearing on Kids' Response to Isolation and to an Arena Test

Simple SummaryThe early permanent separation of mother and young in dairy production is the subject of much consumer concern. The aim of this study was to examine how early permanent separation, separation during the day only, or full-time access to their mother over two months affected goat kids, as measured by heart rate, saliva cortisol, and behavior during social isolation and exposure to a novel test situation. Our study shows that goat kids separated early permanent, separated daytime, or kept full-time with their mothers showed different responses to a challenge. However, it is difficult to say which of the treatments resulted in most fear and stress for goat kids during the tests. It seems that kids permanently separated from their mothers adapted to live in a group with other goat kids by the age of two months, while those separated daytime from their mothers demonstrated the strongest stress response. The reaction of goat kids kept full-time with mother fell between those of the other two treatments. In conclusion, the evaluation of stress responses is complicated, and our study pinpoints the importance of combining physiological with behavioral measurements.The aim of the study was to examine how early permanent separation, separation during the day only, or full-time access to the mother goat affected goat kids during social isolation with a sudden sound of a dog bark at two weeks and two months, and a novel arena test with a novel object at two months. Kids permanently separated reduced their vocalization earlier and had a higher heart rate before and after dog bark during isolation at two weeks, no effect was found on the daytime separated kids. Daytime separated kids bleated more at two weeks and decreased heart rate after dog barking at two months. Daytime separated kids showed the strongest fear reaction in the arena test, no effect was found on the permanently separated kids. Kids separated early vocalized more before novel object and showed more explorative behavior afterwards. Our study shows different responses in goat kids separated early permanent, daytime separated, or kept full-time with mother, which demonstrates the importance of if and how the mother is present, and the impact of using a wide variety of physiological and behavioral measures when evaluating stress in animal welfare research