Foreword

Bakgrund: Utvecklingen i samhället uppmanar individer och organisationer att ta ett miljömässigt och socialt ansvar för att främja en hållbar utveckling. Högskolor och universitet har i tidigare forskning framställts som organisationer med stor potential att påverka aktörer i samhället till ett mer hållbart levnadssätt. Detta kräver emellertid viss förändring av högskolans verksamhet och styrning. Förändringar som i tidigare studier inte visat sig vara helt enkla då aspekter som bristande intresse och engagemang bland medarbetare kan göra arbetet svårt. Ett styrmedel som kan förenkla hållbarhetsarbetet är det balanserade styrkortet som är en väletablerad modell inom ekonomistyrning. Styrkortet har i tidigare studier visat sig vara användbart för att mäta och utvärdera strategier vid högskoleinstitutioner. Det förekommer emellertid ett forskningsgap om hur hållbarhetsaspekter skulle kunna integreras i en sådan styrmodell för att passa en högskoleinstitution. Denna studie har genomförts som en fallstudie vid Handelshögskolan vid Umeå universitet då detta är en högskoleinstitution som har ett pågående förändringsarbete med avseende på hållbarhet. Syfte: För att ett balanserat styrkort med hållbarhetsaspekter inte ska bli verkningslöst krävs det att det finns rätt förutsättningar i organisationen. Studiens delsyfte är därför att studera hur medarbetare vid en högskoleinstitution upplever sitt ansvarstagande samt vilka drivkrafter och svårigheter som existerar med hållbarhetsarbetet. Detta ämnar ge ett teoretiskt bidrag till tidigare studier om hållbarhetsinitiativ i högskolan. Studiens huvudsyfte är att förstå Handelshögskolans verksamhet för att utforma ett balanserat styrkort med hållbarhetsaspekter. Studiens huvudsyfte ämnar bidra till rådande teori kring det balanserade styrkortets användningsområde inom högskolan. Studien ämnar även ge ett praktiskt bidrag och rekommendationer till Handelshögskolan genom det styrkort som tagits fram. Teoretiska utgångspunkter: Uppsatsens teoretiska del innefattar ett kapitel om högskolan som offentlig organisation för att ge en bakgrund till det fall som vi studerar. Vidare presenteras tidigare forskning om högskolans roll i en hållbar utveckling samt drivkrafter och svårigheter som tidigare studier visat på. Genom institutionell teori skapas en förståelse till varför organisationer drivs till att ta hållbarhetsinitativ och varför svårigheter uppstår. Till sist presenteras teorier om det balanserade styrkortet som ligger till grund för utformningen av den modell som tagits fram i denna studie.  Praktisk metod: För att besvara studiens delsyfte har tretton semi-strukturerade intervjuer genomförts med syfte att inrymma samtliga verksamhetsområden; forskning, utbildning och samverkan. Studiens huvudsyfte har delvis besvarats genom intervjuerna men dessa har även kompletterats med en dokumentanalys. Resultat och slutsatser: Studien visade att de främsta drivkrafterna var engagemang och intresse från ledning och medarbetare, initiativtagande från andra handelshögskolor, intressenters påtryckningar samt profileringsmöjligheter. Vi kom fram till att medarbetare till viss del upplever att förändringen inte är praktiskt genomförbar och att ett bristande intresse kan utgöra svårigheter i förändringsarbetet. Resultatet visar på ett balanserat styrkort för en högskoleinstitution som utgår ifrån tre perspektiv som motsvarar högskolans tre kärnverksamheter; utbildning, forskning och samverkan samt ett medarbetarperspektiv. Resultatet visar att det mest effektiva sättet att inkludera hållbarhet i styrkortet är att integrera aspekterna i alla fyra perspektiven.

"Strålbehandlingen är absolut ingenting att vara rädd för" : en kvalitativ studie i hur cancerpatienter upplever strålbehandlingen som behandlingsmetod

Syftet med vårt examensarbete var att redogöra hur cancerpatienten upplever strålbehandlingen som behandlingsmetod. Målet var att göra ett informationsblad till andra strålbehandlingspatienter om hur andra upplevt den. Denna studie är kvalitativ, där vi analyserat och vidare kategoriserat fem stycken intervjuer och tre frågeformulär. Frågorna besvarades via intervju, telefon eller med hjälp av en elektroniskt frågeformulär. Frågeställningen som använts var: Hur upplevde patienten strålbehandlingen? Har patienten fått tillräcklig information? Hur har patienten blivit bemött? Respondenterna valde som teoretiska utgångspunkter trygghet och information eftersom information är viktigt för att patienten skall känna trygghet och bli delaktig i sin vårdprocess. Vi valde som teoretisk bakgrund cancer och strålbehandling. Information söktes i litteratur, vetenskapliga forskningar och internet källor. Resultatet visade överlag att bemötandet var varmt och informationen tillräcklig på strålbehandlingen. Slutsatsen är att informanterna upplevde att de blev bra omhändertagna och att de fick svar på alla sina frågor.Opinnäytetyön tarkoituksena oli tutkia, kuinka syöpäpotilaat kokevat sädehoidon hoitomuotona. Tavoitteena oli luoda potilasesite tuleville potilaille, siitä miten muut potilaat ovat kokeneet sädehoidon. Tutkimus on kvalitatiivinen ja olemme analysoineet viisi haastattelua sekä kolme kyselylomaketta jakaen ne edelleen kategorioihin. Kysymyksiin vastattiin haastatteluissa, puhelimitse tai elektronista kysymyslomaketta käyttäen. Tutkimuskysymykset olivat seuraavat: Miten potilas koki sädehoidon? Onko potilas saanut tarpeeksi tietoa hoidosta? Miten potilas koki tulleensa vastaanotetuksi? Valitsimme teoreettiseksi lähtökohdaksi turvallisuuden tunteen ja informaation, koska tieto hoidoista on keskeinen tekijä potilaan turvallisuuden ja -osallisuuden tunteen varmistamisessa osana hoitokulkua. Teoreettisessa taustassa tarkastelemme syöpää ja sädehoitoa. Olemme käyttäneet lähteinä kirjallisuutta, aikaisempia tutkimuksia ja internetiä. Tulokset osoittavat, että vastaanotto sädehoidossa on koettu lämpimäksi ja tietoa tarjotaan riittävästi. Tuloksista voimme siis päätellä, että vastaanotto oli lämmin ja potilaan kysymyksiin vastattiin.The purpose of this thesis was to provide a view of the experiences of patients who have undergone radiotherapy as a method of treatment. The aim was to create an information leaflet to share the experiences of existing radiotherapy patients with new patients who are about to undergo radiotherapy. This was a qualitative study, in which we analyzed the experiences of patients using eight interviews and three questionnaires across different categories. The questions where answered face to face, through phone or using an electronic questionnaire. Our research questions were: How did the patient experience radiotherapy? Did the patient receive enough information? How was their experience during their admission for treatment? We chose safety and information as our theoretical frame, because information is important to ensure a patient can feel both safe and involved during their treatment process. As the theoretical background, we chose cancer and radiotherapy. We have been using literature, scientific research articles and websites as research sources. Results shows that the process for admission has been very thorough and informative, with patients receiving answers to all of their questions

Optimising aircraft taxi speed: Design and evaluation of new means to present information on a head-up display

The objective of this study was to design and evaluate new means of complying to time constraints by presenting aircraft target taxi speeds on a head-up display (HUD). Four different HUD presentations were iteratively developed from paper sketches into digital prototypes. Each HUD presentation reflected different levels of information presentation. A subsequent evaluation included 32 pilots, with varying flight experience, in usability tests. The participants subjectively assessed which information was most useful to comply with time constraints. The assessment was based on six themes including information, workload, situational awareness, stress, support and usability. The evaluation consisted of computer-simulated taxi-runs, self-assessments and statistical analysis. Information provided by a graphical vertical tape descriptive/predictive HUD presentation, including alpha-numerical information redundancy, was rated most useful. Differences between novice and expert pilots can be resolved by incorporating combinations of graphics and alpha-numeric presentations. The findings can be applied for further studies of combining navigational and time-keeping HUD support during taxi

Predator refuges for conservation biological control in an intermediately disturbed system: the rise and fall of a simple solution

1. Managed systems harvested at intermediate time-scales have advantages over annual short-cycled systems in maintaining top-down control of insect herbivores, and the flexible harvest regimes in these systems provide opportunities for habitat management that can stabilize predator-prey population dynamics across harvests - resulting in reduced risk of pest outbreaks. 2. In a large-scale field experiment, we explored whether retaining refuges, that is preserving parts of the stand to reduce predator mortality, could reduce the risk of pest insect outbreaks in willow short-rotation coppice. Population densities of three omnivorous predator species and three outbreaking herbivorous leaf beetle species were monitored over four years aftercoppice (stem harvest) in eight stands with refuges (treatment) and eight stands without refuges (control). Predation pressure was estimated in years three and four. 3. Contrary to our predictions, leaf beetle densities were higher in stands with refuges and predator densities were higher in stands without refuges. Leaf beetle egg mortality increased with total predator density, but did not differ between stands with and without refuges. 4. These unexpected results can be attributed to interactions between dispersal and patchage. The altered phenology of coppiced stems may have triggered leaf beetle aggregation in refuges and migration from stands without refuges. A behavioural response to resource concentration in retained old patches likely transformed the predator refuge from a ‘source' to a ‘sink'. 5. Synthesis and applications. This study shows that retaining refuges in willow short-rotation coppice to facilitate predator population recovery after harvest can come at the cost of more attractive herbivore habitats - and thus increased pest problems. We conclude that crop refuges in systems with intermediate disturbance regimes pose new challenges for conservation biological control, in particular the need to consider how patch age affects dispersal and recolonization of both pest and predators

En plats för lek i Ng’ambo : ett gestaltningsförslag med barn i fokus för en allmän plats i ett informellt bostadsområde i Zanzibar, Tanzania.

Almost all the countries of the world have signed the UN Convention on the Rights of the Child. The Convention is an international agreement that aims to give children the right to be heard and treated with respect, no matter where in the world the child is born. Article 31 of the Convention speaks, among other things, of the child’s right to engage in play. Play is crucial for the child’s mental and physical development, and the right to play should not be determined by where or in what conditions the child is born into. The existence of public places that encourage play should therefore be relevant worldwide, especially in areas that are neglected due to poverty. Informal settlements in developing countries are examples of areas that only have limited resources to provide their residents with a stimulating outdoor environment. This issue applies to the informal settlements in Zanzibar, which is one of the most densely populated regions in Africa. The largest and most crowded city in Zanzibar is Zanzibar Town, which is visibly divided into two areas; Stone Town and Ng’ambo. Stone Town is a UNESCO World Heritage Site, while Ng’ambo (meaning “The other side” in Swahili) consists of informal settlements, where the houses are built by the residents without any elaborated plan from authorities, which means that a minimum of space have been left to roads and public places. Located within the informal settlements of Ng’ambo is the site called Uwanja wa Farasi. During a nineweek field study sponsored by a Sida scholarship, research on this site was conducted to develop a design proposal that encourage children’s play. The research consisted of literature studies, site studies and interviews with locals. Uwanja wa Farasi was originally a Polo Ground, established by the British during the colonial times. Today, it is an open, green field that suffers from littering and flooding during the rainy seasons. It is mainly used as a passage or for football games, although the large quantities of open space have the potential to contain multiple functions that could contribute to an upgrade of the neighbourhood and encourage children’s play. The design proposal intends to turn Uwanja wa Farasi into an inclusive, urban park by keeping the existing qualities and adding new elements and environments that stimulate children and encourage play. This is achieved by the implementation of eight design strategies that derived from a compilation of the literature studies and field studies. The ambition is that the design proposal will serve as an inspiration and set the direction for a future sustainable development of the neighbourhood. The ideas on how to design with children’s perspective in mind could also be applicable to other sites with similar issues in other contexts.Nästan alla världens länder har skrivit under FN:s Barnkonvention. Konventionen är en internationell överenskommelse som syftar till att ge barn rätten att bli hörda och behandlade med respekt, oavsett vart i världen barnet är fött. Barnkonventionens artikel 31 talar bland annat om barnets rätt att delta i lek. Lek är avgörande för barnets mentala och fysiska utveckling, och rätten att leka bör inte bestämmas utav var eller under vilka förhållanden barnet är fött. Förekomsten av offentliga miljöer som uppmuntrar till lek borde därför vara relevant världen över, särskilt i områden som är försummade på grund av fattigdom. Informella bostadsområden i utvecklingsländer är exempel på områden som endast har begränsade resurser att förse sina invånare med en stimulerande utemiljö. Denna problematik gäller även de informella bostadsområdena i Zanzibar, som är en av Afrikas mest tätbefolkade regioner. Den största och mest trångbebodda staden i Zanzibar heter Zanzibar Town, och är tydligt uppdelad i två olika områden; Stone Town och Ng’ambo. Stone Town är med på UNESCO:s världsarvslista, medan Ng’ambo (som betyder ”Den andra sidan” på swahili) består av informella bostadsområden, där husen är byggda av invånarna utan någon utarbetad plan från högre instanser, vilket betyder att minimalt med utrymme har lämnats för vägar och allmänna platser. I Ng’ambos informella bostadsområden ligger platsen Uwanja wa Farasi. Under en nio veckor lång fältstudie (sponsrad av ett stipendium från Sida) undersöktes denna plats i syfte att utveckla ett gestaltningsförslag som uppmuntrar barns lek. Undersökningarna bestod utav litteraturstudier, platsstudier och intervjuer med lokalbefolkningen. Uwanja wa Farasi var ursprungligen en spelplan för hästpolo som grundades utav britterna under kolonialtiden. Idag är det ett öppet, grönt fält som lider utav nedskräpning och översvämningar under regnperioderna. Platsen används huvudsakligen som en passage eller som fotbollsplan, även om de stora, öppna ytorna har potential att innehålla flera funktioner som kan bidra till en uppgradering av grannskapet samt uppmuntra barns lek. Gestaltningsförslaget avser att omvandla Uwanja wa Farasi till en inkluderande, urban park genom att bevara dess nuvarande kvaliteter, samt addera nya element och miljöer som stimulerar barn och uppmuntrar lek. Detta uppnåddes genom att implementera de åtta design strategier som framkom genom en sammanställning av litteraturstudierna och fältstudierna. Ambitionen är att gestaltningsförslaget ska fungera som en inspiration, samt ange riktningen för en framtida hållbar utveckling av närområdet. Idéerna gällande gestaltning med barns perspektiv i åtanke skulle också kunna tillämpas på andra platser med liknande problem i andra kontexter

Voices of the city : about civil dialogue as a democratic tool in urban planning

Planerare har stor del i att utforma det offentliga rummet i dagens städer, och yrkeskåren är långt ifrån representativ när det gäller variation av ursprung och social grupptillhörighet. Det här arbetet behandlar därför involveringen av stadens invånare genom medborgardialog. Målet med uppsatsen är att problematisera tänkandet kring medborgardialog och ifrågasätta planerarens ansvar utifrån ett demokratiskt perspektiv. Syftet är att uppsatsen skall fungera som ett personligt utvecklande underlag för fortsatt diskussion kring medborgardialog med fokus på exkludering av vissa grupper av människor, i det här fallet personer med invandrarbakgrund. Uppsatsens första del är inventerande och ligger till grund för de resterande delarna genom att berätta om vad regelverk och styrdokument säger om medborgardialog. Den andra delen tar upp medborgardialogens kritiska aspekter utifrån ett mer generellt synsätt. Tredje delen behandlar utanförskapsperspektivet genom integration i relation till medborgardialog. Den fjärde och sista delen av uppsatsen bidrar med ytterligare ett perspektiv då den berör de tidigare delarna genom samtal med yrkesverksamma planerare. Begreppets omfattning och komplexitet ledde till en diskuterande uppsats kring medborgardialog snarare än förvärvande av konkreta svar på ställda frågeställningar. I uppsatsen förklaras att medborgardialog innebär att via samtal mellan planerare och invånare bidra till ett mer verklighetsförankrat underlag till stadsplaneringen. Underlaget bör bestå av sammanvägd information från både planerare och invånare och deras respektive kunskaper ska tillsammans bilda ett starkare slutresultat. Det är viktigt att underlag för stadsplanering är skapat av en relevant och representativ målgrupp, och eftersom detta inte uppkommer av sig själv krävs reflektion kring vems röst som ska få höras i medborgardialogen. Det innebär en ständig avvägning och resulterar i att det inte går att vara hundra procent demokratisk när det gäller stadsplanering. Medborgarinflytande bör ses som en demokratisk rättighet, och för att kunna behandla människor lika gällande medborgardialogen kan lösningen ligga i att uppmärksamma och ta hänsyn till människors olikheter. Delaktighet i stadens utformning är en typ av integration, och etnicitet kan vara en viktig faktor till hur landskap uppfattas och används och bör därför uppmärksammas i utformandet av stadens gemensamma ytor. Då det är planeraren som styr vem som ska få höras bör det rimligtvis vara där ansvaret ligger.Planners play a great part in designing the public space in today's cities and the profession is far from representative when it comes to variety of origins and social group affiliations. Taking that into consideration, this thesis deals with the involvement of the city’s residents through civil dialogue. The goal of this paper is to criticize the thinking about civil dialogue and question the planner's responsibility from a democratic perspective. The aim is for the thesis to act as a personal developmental basis for further discussion of civil dialogue, with particular focus on the exclusion of certain groups of people, in this case, people with an immigrant background. The first part of the thesis is factual and therefor becomes the foundation of the remaining parts by stating what the regulations and policy documents say about civil dialogue. The second part takes up critical aspects considering civil dialogue from a more general perspective. The third part examines the perspective of integration in relation to civil dialogue. The fourth part of the essay adds a final perspective to the first three through conversations with professional planners. The range and complexity of the concept amounts to a discursive essay on civil dialogue rather than acquiring specific answers to proposed questions. The paper explains that the result of civil dialogue is that discussions between planners and residents contribute to a more realistic basis for planning. The substrate should consist of weighted information from both planners and residents, and their knowledge should together result in a stronger outcome. It’s important that the basis for urban design is created by a relevant and representative audience, and as this does not occur by itself it requires reflection about whose voice should be heard. It involves constant balance and results in that it might not be possible to be a hundred percent democratic in terms of urban planning. Civil dialogue should be seen as a democratic right, and in order to treat people equally, the solution may be to pay attention to people's differences and take them into consideration. Participation in the city design is a form of integration, and ethnicity can be an important factor to how the landscape is perceived and used, and should therefore be addressed in the design of the city's public spaces. Since it’s the planner that controls who should be heard, reasonably that’s where the responsibility should be

Utbytesstudent i Europa: En resa med kulturella möten

Denna artikel baserar sig på min avhandling pro gradu, "Det bästa var nog att det var annorlunda." Sju utbytesstudenters upplevelser av kulturella möten utomlands (2007). Syftet med avhandlingen var att genom intervjuer med studenter från Åbo Akademi som varit utomlands och studerat och sedan återvänt till Finland, undersöka deras upplevelser av kulturella möten. Jag ville se om de olika skedena i ackulturationsteorin stämde, och om de inte stämde ifrågasätta varför de inte gjorde det

Design thinking as sensemaking—Developing a pragmatist theory of practice to (re)introduce sensibility

Design thinking is based on designers’ creative ways of working and is defined as a formal method for creative problem solving aimed at fostering innovation by harnessing “the designer\u27s sensibility and methods.” The basic premise is that design “thinking” can be extracted and separated from the situated practice of designing in the studio. This approach has given rise to a widely accepted nomenclature for describing design which has improved communication between designers and managers, leading to massive interest in adoption of design thinking in management settings. However, due to a widespread implicit cognitivism in the literature, scholars find it difficult to explain the cultural and experiential qualities of design thinking and it tends to be presented as a fundamentally cognitive, problem-solving activity. We argue that these cognitivist tendencies preclude proper attention to and theorization of designers’ creative practice. We contend that the absence of a theory of practice prevents a deeper understanding of the contribution of design thinking to innovation, loses sight of the sensibility on which it relies, and hampers realization of the promise of design thinking. We develop an alternative theoretical perspective, grounded in a pragmatist theory of practice and the studio culture from which designers’ creative practice developed. This theoretical perspective allows design thinking to be understood as sensemaking, foregrounds imagination and improvisation as its core activities, and explains how sensibility is developed and nurtured. We review the design thinking literature through this pragmatist lens and discuss the implications for theory and practice of conceptualizing design thinking as sensemaking