Safety and efficacy of fluoxetine on functional outcome after acute stroke (AFFINITY): a randomised, double-blind, placebo-controlled trial

Background Trials of fluoxetine for recovery after stroke report conflicting results. The Assessment oF FluoxetINe In sTroke recoverY (AFFINITY) trial aimed to show if daily oral fluoxetine for 6 months after stroke improves functional outcome in an ethnically diverse population. Methods AFFINITY was a randomised, parallel-group, double-blind, placebo-controlled trial done in 43 hospital stroke units in Australia (n=29), New Zealand (four), and Vietnam (ten). Eligible patients were adults (aged ≥18 years) with a clinical diagnosis of acute stroke in the previous 2–15 days, brain imaging consistent with ischaemic or haemorrhagic stroke, and a persisting neurological deficit that produced a modified Rankin Scale (mRS) score of 1 or more. Patients were randomly assigned 1:1 via a web-based system using a minimisation algorithm to once daily, oral fluoxetine 20 mg capsules or matching placebo for 6 months. Patients, carers, investigators, and outcome assessors were masked to the treatment allocation. The primary outcome was functional status, measured by the mRS, at 6 months. The primary analysis was an ordinal logistic regression of the mRS at 6 months, adjusted for minimisation variables. Primary and safety analyses were done according to the patient's treatment allocation. The trial is registered with the Australian New Zealand Clinical Trials Registry, ACTRN12611000774921. Findings Between Jan 11, 2013, and June 30, 2019, 1280 patients were recruited in Australia (n=532), New Zealand (n=42), and Vietnam (n=706), of whom 642 were randomly assigned to fluoxetine and 638 were randomly assigned to placebo. Mean duration of trial treatment was 167 days (SD 48·1). At 6 months, mRS data were available in 624 (97%) patients in the fluoxetine group and 632 (99%) in the placebo group. The distribution of mRS categories was similar in the fluoxetine and placebo groups (adjusted common odds ratio 0·94, 95% CI 0·76–1·15; p=0·53). Compared with patients in the placebo group, patients in the fluoxetine group had more falls (20 [3%] vs seven [1%]; p=0·018), bone fractures (19 [3%] vs six [1%]; p=0·014), and epileptic seizures (ten [2%] vs two [<1%]; p=0·038) at 6 months. Interpretation Oral fluoxetine 20 mg daily for 6 months after acute stroke did not improve functional outcome and increased the risk of falls, bone fractures, and epileptic seizures. These results do not support the use of fluoxetine to improve functional outcome after stroke

Specialist nurses experience of prehospital airway management : A qualitative study

Bakgrund. Bilden av svensk ambulanssjukvård idag visar att vissa regioner ökat kraven på legitimerad kompetens i ambulanserna, samt att vissa också kräver specialistsjuksköterskeutbildning. I samband med den utvecklingen har även kraven på den medicinska nivån på omhändertagandet höjts. Sjuksköterskor i ambulans verkar ofta i miljöer som skiljer sig tydligt från sjukhusen. Detta kan medföra stressade situationer, påverka beslutsfattandet och det medicinska omhändertagandet. Kunskap inom luftvägshantering är en av de viktigaste kompetenserna för patientens fortsatta överlevnad. Att säkerställa fri luftväg kan vara en uppgift på tio sekunder till en livshotande faktor under hela uppdraget och därför viktig att bedöma och åtgärda. Syfte. Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenhet av prehospital luftvägshantering. Metod. En kvalitativ studiedesign med induktiv forskningsansats. Datainsamlingen genomfördes genom tio stycken semistrukturerade intervjuer med specialistsjuksköterskor som är verksamma i prehospital verksamhet i Mellersta Norrland. Dataanalysen genomfördes med en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat. I analysen framkom två kategorier: Prehospitala erfarenheter för luftvägshantering och förutsättningar för trygghet i luftvägshantering prehospitalt samt åtta subkategorier. Dessa var erfarenhet har betydelse för luftvägshantering, erfarenhet av enkla luftvägshjälpmedel, erfarenhet av avancerade luftvägshjälpmedel, hantering av stress, vikten av kollegial kompetens vid luftvägshantering, utbildning och mängdträning skapar trygghet och bristande stöd vid upprätthållande av kompetens. Majoriteten ansåg att de enkla luftvägshjälpmedlen oftast skapar mest trygghet, men att erfarenhet och kollegors kompetens har stor betydelse för lyckat resultat samt ökad trygghet. Bristande stöd vid upprätthållande av luftvägskompetens visades och förslag för ökad trygghet och erfarenhet var att få öva luftvägshantering på anestesin. Slutsats. Erfarenhet ger ökad trygghet hos samtliga specialistsjuksköterskor oavsett typ av luftvägshjälpmedel. Dock visar resultatet att utbildning och upprätthållande av kompetens är av vikt för minskad stress

Specialist nurses experience of prehospital airway management : A qualitative study

Bakgrund. Bilden av svensk ambulanssjukvård idag visar att vissa regioner ökat kraven på legitimerad kompetens i ambulanserna, samt att vissa också kräver specialistsjuksköterskeutbildning. I samband med den utvecklingen har även kraven på den medicinska nivån på omhändertagandet höjts. Sjuksköterskor i ambulans verkar ofta i miljöer som skiljer sig tydligt från sjukhusen. Detta kan medföra stressade situationer, påverka beslutsfattandet och det medicinska omhändertagandet. Kunskap inom luftvägshantering är en av de viktigaste kompetenserna för patientens fortsatta överlevnad. Att säkerställa fri luftväg kan vara en uppgift på tio sekunder till en livshotande faktor under hela uppdraget och därför viktig att bedöma och åtgärda. Syfte. Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenhet av prehospital luftvägshantering. Metod. En kvalitativ studiedesign med induktiv forskningsansats. Datainsamlingen genomfördes genom tio stycken semistrukturerade intervjuer med specialistsjuksköterskor som är verksamma i prehospital verksamhet i Mellersta Norrland. Dataanalysen genomfördes med en manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat. I analysen framkom två kategorier: Prehospitala erfarenheter för luftvägshantering och förutsättningar för trygghet i luftvägshantering prehospitalt samt åtta subkategorier. Dessa var erfarenhet har betydelse för luftvägshantering, erfarenhet av enkla luftvägshjälpmedel, erfarenhet av avancerade luftvägshjälpmedel, hantering av stress, vikten av kollegial kompetens vid luftvägshantering, utbildning och mängdträning skapar trygghet och bristande stöd vid upprätthållande av kompetens. Majoriteten ansåg att de enkla luftvägshjälpmedlen oftast skapar mest trygghet, men att erfarenhet och kollegors kompetens har stor betydelse för lyckat resultat samt ökad trygghet. Bristande stöd vid upprätthållande av luftvägskompetens visades och förslag för ökad trygghet och erfarenhet var att få öva luftvägshantering på anestesin. Slutsats. Erfarenhet ger ökad trygghet hos samtliga specialistsjuksköterskor oavsett typ av luftvägshjälpmedel. Dock visar resultatet att utbildning och upprätthållande av kompetens är av vikt för minskad stress