Dissolving the dichotomies between online and campus‑based teaching: a collective response to The Manifesto for teaching online

This article is a collective response to the 2020 iteration of The Manifesto for Teach-ing Online. Originally published in 2011 as 20 simple but provocative statements, the aim was, and continues to be, to critically challenge the normalization of education as techno-corporate enterprise and the failure to properly account for digital methods in teaching in Higher Education. The 2020 Manifesto continues in the same critically pro-vocative fashion, and, as the response collected here demonstrates, its publication could not be timelier. Though the Manifesto was written before the Covid-19 pandemic, many of the responses gathered here inevitably reflect on the experiences of moving to digi-tal, distant, online teaching under unprecedented conditions. As these contributions reveal, the challenges were many and varied, ranging from the positive, breakthrough opportunities that digital learning offered to many students, including the disabled, to the problematic, such as poor digital networks and access, and simple digital poverty. Regardless of the nature of each response, taken together, what they show is that The Manifesto for Teaching Online offers welcome insights into and practical advice on how to teach online, and creatively confront the supremacy of face-to-face teaching

Dissolving the dichotomies between online and campus-based teaching: a collective response to The manifesto for teaching online (Bayne et al. 2020)

This article is a collective response to the 2020 iteration of The Manifesto for Teaching Online. Originally published in 2011 as 20 simple but provocative statements, the aim was, and continues to be, to critically challenge the normalization of education as techno-corporate enterprise and the failure to properly account for digital methods in teaching in Higher Education. The 2020 Manifesto continues in the same critically provocative fashion, and, as the response collected here demonstrates, its publication could not be timelier. Though the Manifesto was written before the Covid-19 pandemic, many of the responses gathered here inevitably reflect on the experiences of moving to digital, distant, online teaching under unprecedented conditions. As these contributions reveal, the challenges were many and varied, ranging from the positive, breakthrough opportunities that digital learning offered to many students, including the disabled, to the problematic, such as poor digital networks and access, and simple digital poverty. Regardless of the nature of each response, taken together, what they show is that The Manifesto for Teaching Online offers welcome insights into and practical advice on how to teach online, and creatively confront the supremacy of face-to-face teaching

Digital citizenship in teacher education – Exploring conceptualizations in a postdigital era

In a postdigital era, an increasingly important dimension of citizenship is digital citizenship, which is reflected for instance by digital civic engagement, fake news, and disinformation, not least during the Covid-19 pandemic. Teacher education (TE) prepares student teachers for the fostering of citizens in K-12 schools, and various conceptualizations of digital citizenship appear in educational research that could inform TE practice. This paper explores two common conceptualizations of digital citizenship in educational research, Ribble’s nine elements of digital citizenship and Choi’s four-category model, and critically examines how these reflect digital citizenship in a postdigital era, including potential implications for TE. The paper shows that neither conceptualization fully reflects digital citizenship in a postdigital era although Choi’s model mirrors some characteristics, for instance a blurredness between binaries such as “online” and “offline”, and a multi-faceted understanding of citizenship and digital technologies. Critically analyzing digital citizenship is important as the conceptualizations informing TE may impact the preparation of future teachers to teach for digital citizenship in a postdigital era

Symposium 1: Digital citizenship in teacher education – Exploring conceptualizations in a postdigital era

In a postdigital era, an increasingly important dimension of citizenship is digital citizenship, which is reflected for instance by digital civic engagement, fake news, and disinformation, not least during the Covid-19 pandemic. Teacher education (TE) prepares student teachers for the fostering of citizens in K-12 schools, and various conceptualizations of digital citizenship appear in educational research that could inform TE practice. This paper explores two common conceptualizations of digital citizenship in educational research, Ribble’s nine elements of digital citizenship and Choi’s four-category model, and critically examines how these reflect digital citizenship in a postdigital era, including potential implications for TE. The paper shows that neither conceptualization fully reflects digital citizenship in a postdigital era although Choi’s model mirrors some characteristics, for instance a blurredness between binaries such as “online” and “offline”, and a multi-faceted understanding of citizenship and digital technologies. Critically analyzing digital citizenship is important as the conceptualizations informing TE may impact the preparation of future teachers to teach for digital citizenship in a postdigital era

Digital citizenship in teacher education – Exploring conceptualizations in a postdigital era

In a postdigital era, an increasingly important dimension of citizenship is digital citizenship, which is reflected for instance by digital civic engagement, fake news, and disinformation, not least during the Covid-19 pandemic. Teacher education (TE) prepares student teachers for the fostering of citizens in K-12 schools, and various conceptualizations of digital citizenship appear in educational research that could inform TE practice. This paper explores two common conceptualizations of digital citizenship in educational research, Ribble’s nine elements of digital citizenship and Choi’s four-category model, and critically examines how these reflect digital citizenship in a postdigital era, including potential implications for TE. The paper shows that neither conceptualization fully reflects digital citizenship in a postdigital era although Choi’s model mirrors some characteristics, for instance a blurredness between binaries such as “online” and “offline”, and a multi-faceted understanding of citizenship and digital technologies. Critically analyzing digital citizenship is important as the conceptualizations informing TE may impact the preparation of future teachers to teach for digital citizenship in a postdigital era

Professionell digital kompetens för att undervisa för ett digitalt medborgarskap : förslag på praktiknära forskning för utveckling av ämneslärarutbildningsprofessionen

I ett samhälle genomsyrat av digitala teknologier blir det allt viktigare för unga att utveckla och utöva ett digitalt medborgarskap för att agera som medborgare, exempelvis i mötet med fake news, algoritmer och artificiell intelligens. Det digitala medborgarskapet ställer därför nya krav på skolans demokratiuppdrag och hur ämneslärarstudenter förbereds för detta uppdrag. Sådan förberedelse kräver att lärarutbildare har en professionsspecifik digital kompetens som omfattar teoretisk och praktikrelaterad kunskap kopplad till digitalt medborgarskap. Syftet med detta papper är att undersöka hur lärarutbildare ser på sin professionella digitala kompetens (PDK) för att kunna undervisa blivande ämneslärare för ett digitalt medborgarskap och diskutera hur praktiknära forskning kan bidra till att vidareutveckla sådan undervisning. Pappret, som är ett delarbete i en avhandling, utgår ifrån en förståelse av PDK som fyra sammanflätade dimensioner som lärarutbildare behöver för att undervisa för ett digitalt medborgarskap: (1) generisk digital kompetens, (2) ämnesrelaterad, didaktisk digital kompetens, (3) professionsrelaterad digital kompetens och (4) transformativ agens (Gudmundsdottir & Hatlevik, 2018; 2020; cf. Örtegren, 2022). Dessa dimensioner präglas till viss del av temporalitet och plasticitet, varför PDK blir ett koncept i ständig förändring (Almås et al., 2021). Analysen av intervjuer med lärarutbildare visar att deras syn på sin PDK för att undervisa för ett digitalt medborgarskap varierar. Lärarutbildares tidigare erfarenheter, till exempel egen forskning, kan bidra till generisk och delvis ämnesrelaterad PDK. Samtidgt visar resultaten att få lärarutbildare ser sin ämnesdidaktiska PDK som tillräcklig för att möjliggöra för ämneslärarstudenter att stötta elevers utveckling av ett digitalt medborgarskap. Mot bakgrund av resultaten ger pappret förslag på framtida praktiknära forskning som involverar lärarutbildare med fokus på undervisning för ett digitalt medborgarskap. Denna typ av forskning kan bidra till att stärka ämneslärarstudenters förberedelse för skolans demokratiuppdrag

Digital Citizenship and Professional Digital Competence : Swedish Subject Teacher Education in a Postdigital Era

Teacher education (TE) is not only about skills and knowledge but also about citizenship formation as student teachers are prepared for the democratic assignment of school. In a postdigital era, blurred boundaries between digital technologies and physical reality place new demands on citizenship, teacher education institutions (TEIs), and teacher educators (TEDs). This paper explores Swedish TEDs’ views of digital citizenship and the professional digital competence (PDC) required for teaching subject student teachers to teach for digital citizenship. Seven TEIs participated and 16 semi-structured interviews were conducted with TEDs teaching a Core Education Subjects module on education and democracy mandatory for all student teachers. TEDs generally believe that the digitalization of society impacts the democratic assignment and addressing this requires specific PDC. Conceptualizations of digital citizenship tend to foreground source criticism as well as ethical, safe, and sound use of digital technologies, and to some degree also (im-)material means of democratic participation. While generally believing that TE should address questions relating to digital citizenship and that TEDs have an important role in this regard, digital technologies are discussed in the module coincidentally and TEDs are unsure to what degree student teachers receive such training. Challenges include lack of time and unclear Degree Objectives. To develop TEDs’ PDC to include questions relating to digital citizenship in their teaching, support is needed through policy and continuous professional development for TEDs, including reviews of course content and program structure. Future TE research needs to explore digital citizenship in the school subject social studies

Professionell digital kompetens för att undervisa för ett digitalt medborgarskap : förslag på praktiknära forskning för utveckling av ämneslärarutbildningsprofessionen

I ett samhälle genomsyrat av digitala teknologier blir det allt viktigare för unga att utveckla och utöva ett digitalt medborgarskap för att agera som medborgare, exempelvis i mötet med fake news, algoritmer och artificiell intelligens. Det digitala medborgarskapet ställer därför nya krav på skolans demokratiuppdrag och hur ämneslärarstudenter förbereds för detta uppdrag. Sådan förberedelse kräver att lärarutbildare har en professionsspecifik digital kompetens som omfattar teoretisk och praktikrelaterad kunskap kopplad till digitalt medborgarskap. Syftet med detta papper är att undersöka hur lärarutbildare ser på sin professionella digitala kompetens (PDK) för att kunna undervisa blivande ämneslärare för ett digitalt medborgarskap och diskutera hur praktiknära forskning kan bidra till att vidareutveckla sådan undervisning. Pappret, som är ett delarbete i en avhandling, utgår ifrån en förståelse av PDK som fyra sammanflätade dimensioner som lärarutbildare behöver för att undervisa för ett digitalt medborgarskap: (1) generisk digital kompetens, (2) ämnesrelaterad, didaktisk digital kompetens, (3) professionsrelaterad digital kompetens och (4) transformativ agens (Gudmundsdottir & Hatlevik, 2018; 2020; cf. Örtegren, 2022). Dessa dimensioner präglas till viss del av temporalitet och plasticitet, varför PDK blir ett koncept i ständig förändring (Almås et al., 2021). Analysen av intervjuer med lärarutbildare visar att deras syn på sin PDK för att undervisa för ett digitalt medborgarskap varierar. Lärarutbildares tidigare erfarenheter, till exempel egen forskning, kan bidra till generisk och delvis ämnesrelaterad PDK. Samtidgt visar resultaten att få lärarutbildare ser sin ämnesdidaktiska PDK som tillräcklig för att möjliggöra för ämneslärarstudenter att stötta elevers utveckling av ett digitalt medborgarskap. Mot bakgrund av resultaten ger pappret förslag på framtida praktiknära forskning som involverar lärarutbildare med fokus på undervisning för ett digitalt medborgarskap. Denna typ av forskning kan bidra till att stärka ämneslärarstudenters förberedelse för skolans demokratiuppdrag

Teknik i skolans tjänst? : – en fenomenologiskt inspirerad studie av IKT i undervisning

Tekniken expanderar på olika sätt inom skola och utbildning i den digitala tidsåldern. Ett uttryck för detta är så kallade 1:1-lösningar, det vill säga tekniklösningar där varje elev har sin egen dator. Det anstår forskningen att klargöra hur tekniken bör integreras i undervisningen för att på bästa sätt främja elevernas lärande, vilket torde vara särskilt angeläget nu då det ännu inte är vederhäftigt belagt att digitala verktyg faktiskt har en potential att främja elevers lärande. Denna fallstudie utgör formen av ett förslag på hur tekniken kan integreras i undervisningen för att främja elevers lärande i 1:1-lösningar. Genom en fenomenologiskt inspirerad ansats fokuseras gymnasieelevers upplevelser av ett digitalt verktyg, lärplattformen Socrative. Centrala frågeställningar är hur Socrative kan fungera som ett stöd för elever i deras lärande och hur detta verktyg kan påverka elevers motivation. Studien har därtill ett deliberativt perspektiv i det att fokus ägnas Socratives potential att främja deliberativa samtal. Studien visar att Socrative har ett flertal effekter som torde framstå som önskvärda i undervisningssammanhang. Arbetsron i lärosalarna tycks bli bättre än vad som tidigare framgått i 1:1-studier. Socrative kan synliggöra lärande, både för lärare och elev, vilket verkar stimulera formativa processer och utveckling av fördjupade kunskaper. Lärandet upplevs som mer lustfyllt när Socrative används, vilket verkar ha positiv betydelse för elevers studiemotivation. Därtill visar studien hur Socrative kan främja deliberativa samtal som utvecklar elevers demokratiska kompetenser och fördjupar deras kunskaper. Det återstår emellertid mycket att undersöka inom detta forskningsområde. Särskilt gäller detta kopplingen mellan lärares praktik och forskning om digitala verktyg i undervisning. Dessutom förefaller det vanskligt att mäta effekterna som Socrative har på elevers lärande. Testkulturer har blivit allt starkare med fokus på mätbar kunskap samtidigt som samtal har fått en central plats i skolans styrdokument. Diskussionen om deliberativa samtal och Socrative tangerar därför diskussionen om svårigheten att mäta kunskap som utvecklas i samspel mellan elever