"Man skriver liksom inte bara" ­ En kartläggning av skrivprocessen då tre barn i åldern 8-9 år med hjälp av berättarmallar får skapa en barnbok.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att kartlägga en skrivprocess där tre barn i åldern 8-9 år får skapa en barnbok med hjälp av berättarmallar och en författarskola. Vi kommer att genomföra ett undervisningsförsök där de medverkande barnen får utvärdera processen och produkten. Vi vill även undersöka vad andra barn anser om barnboken. Frågeställningar: Hur ser barnens skrivprocess ut under arbetet med barnboken? Vad tycker de skrivande barnen om skrivprocessen och resultatet? Vad tycker andra barn om resultatet av barnboken? Metod: Skribententerna som ingick i studien fick föra loggbok, delta i intervjuer, observeras och svara på frågor skriftligt. Vi har även analyserat barnens skrivprocess under barnboksarbetet, från förarbete till färdig produkt. För att få reda på vad andra barn tyckte om resultatet av barnboken fick barn från tre olika skolklasser svara på enkätfrågor kring barnboken. Resultat: Resultatet av undersökningen visar att användandet av tankekartan under förarbetet varit gynnsamt för barnens skrivprocess. När det gäller samförfattandet observerade vi att de hjälpte varandra att formulera sina tankar i ord och att samtal mellan dem bidrog till att förbättra berättelsen. Bearbetandet av texten väckte till viss del motstånd då barnen upplevde det som besvärligt att gå tillbaka i texten och göra ändringar. De författande barnen var nöjda med sitt resultat och att de själva ansåg att de utvecklats som skribenter. Enkätundersökningen tyder på att majoriteten av tillfrågade barnen uppskattade barnboken. Betydelse för läraryrket: Med de erfarenheter vi fått genom detta examensarbete kan vi i vårt kommande yrke som lärare skapa goda förutsättningar för elevers skrivutveckling enligt skrivprocessen. En viktig slutsats vi kan dra utifrån resultatet är förarbete med tankekartor är väl använd förberedelsetid inför skrivandet

Hur Uljas Musta blev Stolt : Semantisk analys av den svenska översättningen av barnboken Tikkumäen talli

Tikkumäen talli on Reetta Niemelän kirjoittama ja Salla Savolaisen kuvittama vuonna 2011 ilmestynyt lastenkirja. Kirjassa on runsas kuvitus, paljon hevostietoa kuvatekstien ja faktalaatikoiden muodossa sekä fiktiivinen kertomus noin kahdeksanvuotiaan tytön ensimmäisestä vuodesta ponikerhossa. Kirja on useista erityyppisistä kirjoista koostuvan nyt seitsenosaisen kirjasarjan ensimmäinen osa. Kirja on käännetty useille kielille, ruotsiksi sen on kääntänyt Agneta Wirberg. Tarkastelen tutkielmassani käännöksessä Stallet på kullen ilmeneviä semanttisia muutoksia sekä niiden pragmaattista vaikutusta. Tutkimukseni menetelmä on pääosin kvalitatiivinen ja kontrastiivinen. Perustan käännösanalyysini Rune Ingon menetelmään semanttisten muutosten luokittelemiseksi. Käännösanalyysini tulokset osoittavat, että käännös Stallet på kullen on sävyltään lähdekielistä tekstiä objektiivisempi. Useita kuvailevia ja subjektiivisia kohtia on jätetty pois ja ilmauksia on muutettu sävyltään objektiivisemmiksi. Useita alkuperäisteoksen yleiskielisiä ilmauksia on käännöksessä korvattu hevos- ja ratsastustermeillä, mikä vahvistaa objektiivisuuden vaikutelmaa ja tekee käännöksestä lähdekielistä tekstiä vaikeammin ymmärrettävän. Hevos- ja ratsastussanaston kääntämisessä on virheitä, mistä voi päätellä, ettei kääntäjällä ole kokemusta hevosalalta tai ratsastuksesta. Käännöksen kaikki erisnimet on käännetty tai korvattu ruotsinkielisillä vastineilla. Alkuperäisteoksen kirjoittaja viittaa nimillä osin todellisiin henkilöihin. Nämä viittaukset eivät näy ruotsinkielisissä nimissä. Nimien kääntäminen tekee teoksesta myös melko voimakkaasti kotoutetun luodessaan vaikutelman kertomuksen sijoittumisesta Ruotsiin, vaikka merkittävää kulttuurieroa ei Suomen ja Ruotsin välillä tallikulttuurissa kirjan käsittelemiltä osilta ole

Mer naturkontakt för barnen i staden med lek bland de gröna bladen

Barns naturkontakt blir allt sämre på grund av dagens samhällsutveckling, stadsstruktur och vardagslivsnormer etc. Problematiken ligger till stor del i att de urbana landskapen inte utformas till barns fördel då man inte tar hänsyn till barns perspektiv och behov. Det görs heller inte tillräckligt för att uppmuntra barn till att utforska och lära känna sin urbana miljö. Jag blev motiverad att ta reda på hur man skulle kunna bidra till förändring genom att se till barns perspektiv när det kommer till deras möjligheter att uppleva naturen och leka i staden. Detta är viktiga förutsättningar för välmående barn. Jag bestämde mig för att utforma en barnbok som skulle kunna locka ut barn att uppleva natur i det urbana landskapet genom lek. Genom litteraturstudier undersökte jag vidare hur barns situation ser ut och vilka komponenter som är viktiga att ta i beaktning för att skapa lekfull naturkontakt i staden. Eftersom det är barns lekfulla naturkontakt jag ville undersöka och försöka förstå hur man skulle kunna förbättra, var det självklart för mig att involvera barn. Med hjälp av workshops med barn i 10-årsåldern var ambitionen att ta hänsyn till barns perspektiv och se huruvida deras uppfattning om förutsättningar för lekfull naturkontakt skiljde sig från litteraturen. På så vis fann jag parametrar att arbeta vidare med i förmedlingen av lekfull naturkontakt i ett format anpassat för barn. Jag intervjuade även en barnboksförfattare och läste olika barnböcker samt böcker om skrivande, för att förstå hur jag ville utforma barnboken. Genom kommunikation med barnen har jag erhållit viktig information kring barns perspektiv och sättet de använder samt rör sig i staden. Barnen hade en positiv bild av naturen och hade gärna velat ha mer natur i staden. Deras uppfattning var att de kan röra sig fritt och att de har god kunskap om sitt lokala urbana landskap. Det verkar som att ju friare naturen är desto friare är leken i den. Med denna information som grund har jag arbetat med att förmedla lekfull naturkontakt till barn i ett barnboksformat.Children’s nature contact is getting worse due to todays societal development, city structure and everyday standards etc. The problem is in much that the urban landscapes are not developed to children’s advantage since there is no consideration of children’s perspectives and needs. Neither is there enough being done to encourage children to explore and to get to know their urban environment. I was motivated to figure out how to contribute to change by acknowledging children’s perspectives when it comes to their possibilities to experience nature and play in the city. These are important conditions for healthy and prosperous children. I decided to design a children’s book that would be able to attract children to discover nature and play in the urban landscape. Through literature studies I examined further how the situation of children looks today and which components that are important to work with to be able to create playful nature contact in the city. Since it is children’s playful nature contact that I wanted to examine and try to understand how to improve,it was obvious for me to involve children. With help from workshops with 10-year-old children the ambition was to take into account children´s perspectives and see if their perception regarding prerequisites for playful nature contact differed from the literature. In this manner I found parameters to continue to work with in the intermediation of playful nature contact in a format adapted for children. I also interviewed a children’s book author and read different children’s books as well as books on writing, to understand how I wanted to design the children’s book. Through communication with the children I have obtained important information on children’s perspectives and the way they use and move in the city. The children had a positive view of nature and would have loved to have more of it in the city. Their perception was that they can move freely in the city and that they have good knowledge of their local urban landscape. With this information as background I have worked with mediating playful nature contact to children in the format of a children´s book

Pedagogers tankar kring genusarbete med hjälp av barnboken

Bakgrund: Genom att använda barnlitteratur ur ett genusperspektiv kan man arbeta mot jämställdhetsmålen i förskolan. Synliggörandet av pedagogers tankar kring deras eget genusarbete och användningen av barnlitteratur bidrar till ökad förståelse för vikten av barnlitteratur i genusarbetet. Syfte: Syftet med uppsatsen är att synliggöra pedagogers tankar kring barnböcker som redskap för att i förskolan arbeta med jämställdhetsfrågor. Fokus ligger på pedagogernas förhållningssätt och attityd gentemot genus. Vi vill ta reda på om barnboken överhuvudtaget används och i så fall hur och på vilket sätt. Kan barnlitteratur fungera som ett bra redskap i arbetet med genusfrågor för att på så sätt uppnå jämställdhetsmålen? Jämförelsen sker mellan pedagoger verksamma på förskolor med olika inriktning och huvudmän. Vi vill även se om bokmiljön på förskolorna inverkar på användandet av barnlitteratur och har något samband med pedagogernas attityder kring barnbokens användbarhet Metod: Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer gjorda på tre olika förskolor som alla har olika huvudmän. Respondenterna har varit både pedagoger och barnskötare utvalda på grund av deras intresse och kunskap kring arbetet med jämställdhetsfrågor. Intervjuerna har sedan analyserats för att tydliggöra och förstå respondenternas tankar kring möjligheten att arbeta med barnboken som redskap i jämställdhetsfrågor. Vi har utifrån det jämfört respondenternas svar och knutit dem till tidigare forskning och teorier. Vi har även genomfört observationer för att få en bild av barnlitteraturens plats och funktion i förskolan. Resultat: I resultatet av vår undersökning kan man se att barnboken kan tjäna som artefakt i arbetet med jämställdhetsmålen utifrån ett genusperspektiv. Där pedagogens kunskap och medvetenhet av sin egen roll som förmedlare av könsmönster är av stor vikt. Den enskilda pedagogens fantasi är det enda som sätter gränserna för var arbetet ska sluta

Att översätta italienska kolon till svenska ord

Den här magisteruppsatsen är baserad på en översättning av den italienska bilderboken Antonia e le bottiglie di Morandi, som i sin tur är inspirerad av den svenska förlagan Linnéa i målarens trädgård. Uppsatsen består av en källtextanalys enligt metoden i Vägar genom texten av Hellspong och Ledin (1997). Därefter följer överväganden inför översättningen med val av strategier som behandlas i boken Oversættelse (Lundquist 2005). Sedan kommer en kommentar till den egna översättningen som diskuterar problem med textbindning och att definiera måltextens målgrupp. Syftet med arbetet har varit att få en djupare förståelse för översättningsprocessen. Slutsatsen blir att måltexten förmodligen inte skulle kategoriseras som en barnbok i Sverige. Dessutom konstateras det att en del skiljetecken i källtexten fungerar som ersättare för konnektiv och att deras betydelse ibland har blivit en tolkningsfråga

Vid min svans : Mumintrollen i översättning

Translation is a complex process that requires a lot of considering on different levels in order for the text created by the translator to operate in its new environment. In Japan, words who express the personality of characters, are used frequently in domestically produced popular fiction. These words and ways of expression also find their way into translations. The theme for this essay is the effect this kind of applied use of words have on the relationship between original and translation. The objects of study are the dialogues from Trollvinter by Tove Jansson and its japanese translation. I come to the conclusion that this particular use of words isn´t an essential factor in the alteration of the meaning of the book, but an effect of new demands put up by the framework, since the target group of the translation has been narrowed

”Skriv fritt och av hjärtans lust!”: Maktförhållanden och barnboksideal i Astrid Lindgrens verksamhet som förlagsredaktör

“Write freely and of your heart’s desire!” Power Relations and the Good Children’s Book in Astrid Lindgren’s Work as an Editor This article offers insight into Astrid Lindgren’s work as an editor of children’s and young adult literature. Lindgren is famous for her children’s books, but she also worked as editor at Swedish publishing house Rabén & Sjögren during the years 1946–1970. In this position, her views on the good children’s book – written with respect for the young reader and with literary quality – influenced a whole generation of Swedish authors. She also used her position to improve the status of children’s literature as well as the status and working conditions of the authors in the field. Yet there were obvious power relations affecting the relationship between the publishing house, represented by Astrid Lindgren, the book market, and the authors. This article focuses on these power relations with the correspondence between Astrid Lindgren and the Finland-Swedish author Kai Söderhjelm as an illustrative example. The letters concern Söderhjelm’s manuscripts, which Lindgren commented on and edited, but also the terms for children’s and young adult literature in general. The correspondence clearly reflects the power relations affecting their collaboration and the ideals and interests Lindgren and Söderhjelm shared as well as their disagreements

Att berätta om gamla gudar för moderna barn : mottagaranpassning vid översättningen av Thor and the Master of Magic

Det här examensarbetet grundar sig på en översättning av en lättläst barnbok, som i sin tur är baserad på en myt från Snorres Edda. Uppsatsen inleds med en källtextanalys, som i viss mån utgår från Lennart Hellspong och Per Ledins (1997) modell, och som grundas på Göte Klingbergs (1977) teorier om bearbetning och översättning av böcker för barn. Därefter följer en kortare diskussion om överväganden inför översättningen, som slutligen mynnar ut i en längre översättningskommentar, där översättningsteorier av Rune Ingo (2007), Yvonne Lindqvist (2005), och Lita Lundquist (2007) används för att analysera måltexten. I uppsatsen ligger fokus på mottagaranpassning och svårigheterna med att översätta en skönlitterär text som är av både informell och konstfull stil, samt på hur en imitativ översättningsstrategi kan fungera i praktiken. Min intention har varit att undersöka mina egna språkval, som motiverats av den ibland motsägelsefulla relationen mellan vad förlaget som ska ge ut den översätta boken har önskat och vad jag har uppfattat som nödvändig språklig anpassning för en tänkt läsare

Semantiska förändringar i de svenska och engelska översättningarna av Koiramäen Suomen historia

Syftet med denna avhandling är att undersöka vilka semantiska förändringar översättarna har gjort i de svenska och engelska översättningarna av boken Koiramäen Suomen historia. Med semantiska förändringar avser jag tillägg, explicitgörande, utelämningar och implicitgörande. För det första tar jag reda på vilka semantiska förändringar som har gjorts i översättningarna. För det andra är meningen att jämföra förändringarna i översättningarna med varandra. Mitt material består av den finska barnboken Koiramäen Suomen historia och dess svenska och engelska översättningar. Mina metoder är både kvantitativa och kvalitativa. Jag har gått igenom materialet genom att samla in tillägg, explicitgörande, utelämningar och implicitgörande. Sedan har jag grupperat beläggen enligt dessa fyra kategorier och räknat hur många belägg det finns i varje grupp. Efter detta har jag också tagit fram exempel på de olika typerna av semantiska förändringar. Till sist har jag jämfört beläggen i översättningarna med varandra. Resultaten visar att explicitgörande är den vanligaste typen av semantiska förändringar i den svenska översättningen. Skillnaden mellan antalet tillägg, utelämningar och implicitgörande är liten. I den engelska översättningen finns det däremot större skillnader mellan de olika semantiska förändringarna. Tillägg är den vanligaste förändringstypen medan explicitgörande också är mycket vanliga. Utelämningar och implicitgörande är däremot betydligt ovanligare. Resultaten påverkas av skillnaderna mellan de olika kulturmiljöerna. Det finns större skillnader mellan de finska och engelska kulturmiljöerna än mellan de finska och svenska miljöerna varför engelskspråkiga läsare sannolikt har mindre information om Finland. Därför måste fler tillägg och explicitgörande göras i den engelska översättningen. På samma sätt kan utelämningar och implicitgörande inte göras så ofta