59 research outputs found
Synthesis of sp3-rich scaffolds for molecular libraries through complexity-generating cascade reactions
An efficient strategy for the synthesis of complex small molecules from simple building blocks is presented.</p
Tandem Mannich/DielsâAlder reactions for the synthesis of indole compound libraries
A core scaffold for screening library production was synthesized in just four steps using a tandem Mannich/DielsâAlder sequence.</p
Varg i Skandinavien och Finland
Vargstammen i Sverige och Norge utgör en gemensam skandinavisk population med utbredning över riksgrĂ€nsen. Ă
rliga inventeringar genomförs över hela den skandinaviska halvön vintertid i respektive land och sĂ„ Ă€ven i Finland. Inventeringen i de tre lĂ€nderna genomförs i huvudsak genom snöspĂ„rning och DNA-analyser under vintern 1 oktober â 28 februari. AllmĂ€nheten bidrar genom att rapportera in observationer. Information frĂ„n radiotelemetri, annan forskningsdata (SKANDULV) och döda vargar anvĂ€nds nĂ€r sĂ„dan information finns tillgĂ€nglig.Antal vargar: Det skandinaviska (svenska och norska) vargbestĂ„ndet har grovt uppskattats till totalt 400 djur (95% CI: 316-520) för vintern 2013-2014. Ca 320 vargar fanns enbart i Sverige medan den grĂ€nsöverskridande delen av stammen som Ă€r gemensam för de bĂ„da lĂ€nderna utgör ca 50 djur. Ca 30 vargar fanns enbart i Norge.Familjegrupper: Totalt dokumenterades 43 familjegrupper av varg i Skandinavien vintern 2013-2014. Valpkullar dokumenterades i 38 av dessa familjegrupper. Tre familjegrupper var helnorska, alla med Ă„rsvalpar, fem var riksgrĂ€nsöverskridande, alla med Ă„rsvalpar, medan de resterande 35, varav 30 med Ă„rsvalpar, Ă„terfanns enbart i Sverige. I Finland registrerades 22 familjegrupper samma vinter, Ă„tta av dessa var belĂ€gna pĂ„ grĂ€nsen mellan Finland och Ryssland, medan 14 var helfinska.Antal valpkullar: Totalt dokumenterades 40 valpkullar födda vĂ„ren 2013, inklusive 2 kullar i helsvenska revir dĂ€r det inte var möjligt att pĂ„visa nĂ„gon familjegrupp under vintern.Revirmarkerande par: Totalt dokumenterades 23-24 revirmarkerande par i Skandinavien under vintern, 19 i enbart Sverige, 2-3 enbart i Norge och 2 belĂ€gna över riksgrĂ€nsen.Populationsutveckling: Den skandinaviska vargstammen fortsĂ€tter att vĂ€xa. Populationen visar inga statistiskt signifikanta förĂ€ndringar i tillvĂ€xttakt de senaste 16 Ă„ren (1998/99-2013/14), med en Ă„rlig genomsnittlig tillvĂ€xt pĂ„ 15 %. Under denna period har stammen ökat frĂ„n totalt 10 till 66-67 familjegrupper och par, medan antal födda valpkullar har ökat frĂ„n 6 till 40 under samma period.Immigranter och deras avkomma: Fyra sedan tidigare kĂ€nda immigranter frĂ„n den finsk-ryska vargstammen fanns fortsatt kvar i den skandinaviska stammen under vintern. Avkommor till tidigare invandrade vargar var förĂ€ldrar till 9 av de 40 dokumenterade valpkullarna som föddes 2013.Genetisk utveckling: Den genomsnittliga inavelsgraden för valpkullar var 0,25, nĂ€ra oförĂ€ndrad jĂ€mfört med Ă„ret innan (2012) dĂ„ motsvarande siffra var 0,24 vilket Ă€r den lĂ€gsta siffran sedan 1998.Döda vargar: 58 döda vargar dokumenterades i Skandinavien 1 maj 2013 - 30 april 2014, varav 44 i Sverige och 14 i Norge. Döda vargar under vintern Ă€r inkluderade i populationsuppskattningen
Varg i Skandinavien och Finland
Vargstammen i Sverige och Norge utgör en gemensam skandinavisk population med utbredning över riksgrĂ€nsen. Ă
rliga inventeringar genomförs över hela den skandinaviska halvön vintertid i respektive land och sĂ„ Ă€ven i Finland. Inventeringen i de tre lĂ€nderna genomförs i huvudsak genom snöspĂ„rning och DNA-analyser under vintern 1 oktober â 28 februari. AllmĂ€nheten bidrar genom att rapportera in observationer. Information frĂ„n radiotelemetri, annan forskningsdata (SKANDULV) och döda vargar anvĂ€nds nĂ€r sĂ„dan information finns tillgĂ€nglig.Antal vargar: Det skandinaviska (svenska och norska) vargbestĂ„ndet har grovt uppskattats till totalt 400 djur (95% CI: 316-520) för vintern 2013-2014. Ca 320 vargar fanns enbart i Sverige medan den grĂ€nsöverskridande delen av stammen som Ă€r gemensam för de bĂ„da lĂ€nderna utgör ca 50 djur. Ca 30 vargar fanns enbart i Norge.Familjegrupper: Totalt dokumenterades 43 familjegrupper av varg i Skandinavien vintern 2013-2014. Valpkullar dokumenterades i 38 av dessa familjegrupper. Tre familjegrupper var helnorska, alla med Ă„rsvalpar, fem var riksgrĂ€nsöverskridande, alla med Ă„rsvalpar, medan de resterande 35, varav 30 med Ă„rsvalpar, Ă„terfanns enbart i Sverige. I Finland registrerades 22 familjegrupper samma vinter, Ă„tta av dessa var belĂ€gna pĂ„ grĂ€nsen mellan Finland och Ryssland, medan 14 var helfinska.Antal valpkullar: Totalt dokumenterades 40 valpkullar födda vĂ„ren 2013, inklusive 2 kullar i helsvenska revir dĂ€r det inte var möjligt att pĂ„visa nĂ„gon familjegrupp under vintern.Revirmarkerande par: Totalt dokumenterades 23-24 revirmarkerande par i Skandinavien under vintern, 19 i enbart Sverige, 2-3 enbart i Norge och 2 belĂ€gna över riksgrĂ€nsen.Populationsutveckling: Den skandinaviska vargstammen fortsĂ€tter att vĂ€xa. Populationen visar inga statistiskt signifikanta förĂ€ndringar i tillvĂ€xttakt de senaste 16 Ă„ren (1998/99-2013/14), med en Ă„rlig genomsnittlig tillvĂ€xt pĂ„ 15 %. Under denna period har stammen ökat frĂ„n totalt 10 till 66-67 familjegrupper och par, medan antal födda valpkullar har ökat frĂ„n 6 till 40 under samma period.Immigranter och deras avkomma: Fyra sedan tidigare kĂ€nda immigranter frĂ„n den finsk-ryska vargstammen fanns fortsatt kvar i den skandinaviska stammen under vintern. Avkommor till tidigare invandrade vargar var förĂ€ldrar till 9 av de 40 dokumenterade valpkullarna som föddes 2013.Genetisk utveckling: Den genomsnittliga inavelsgraden för valpkullar var 0,25, nĂ€ra oförĂ€ndrad jĂ€mfört med Ă„ret innan (2012) dĂ„ motsvarande siffra var 0,24 vilket Ă€r den lĂ€gsta siffran sedan 1998.Döda vargar: 58 döda vargar dokumenterades i Skandinavien 1 maj 2013 - 30 april 2014, varav 44 i Sverige och 14 i Norge. Döda vargar under vintern Ă€r inkluderade i populationsuppskattningen
Ulv i Skandinavia og Finland: Sluttrapport for bestandsovervÄking av ulv vinteren 2011-2012
Sammendrag: Ulvestammen i Sverige og Norge tilhĂžrer en felles skandinavisk bestand med utbredelse pĂ„ tvers av riksgrensen. Ă
rlige tellinger utfÞres vinterstid over hele den skandinaviske halvÞya. Begge land bruker samme overvÄkingsmetodikk, basert pÄ snÞsporing og DNA-analyser. I Sverige er lÀnsstyrelsene ansvarlige for innsamling av feltdata (snÞsporing og DNA prÞver) i de respektive lÀn, mens Viltskadecenter (SLU) ved Grimsö forskningsstasjon er ansvarlig for nasjonal kvalitetssikring mht. koordinering, utredning og sammenstilling av lÀnsstyrelsenes ulveregistreringer. I Norge er ulvebiologer fra HÞgskolen i Hedmark i samarbeid med en genetiker fra Rovdata (NINA, Trondheim) og Statens Naturoppsyn (SNO) ansvarlige for gjennomfÞringen av overvÄkingsprogrammet. Videre er det etablert et Fennoskandisk samarbeid med Finland. Publikum rapporterer ogsÄ inn sine observasjoner og bidrar sÄledes til den Ärlige overvÄkingen av den Skandinaviske ulvebestanden. Beregningen av antall ulver totalt for Skandinavia vinteren 2011-2012 var i hovedsak basert pÄ snÞsporing og DNA-analyser av innsamlede ekskrementer og hÄr. Informasjon fra radiotelemetri, andre typer forskningsdata (SKANDULV) og dÞde ulver ble ogsÄ benyttet nÄr slike data var tilgjengelige.
Vinteren 2011-2012 ble totalt 33 ulveflokker og 27-28 revirmarkerende par registrert i Skandinavia. Yngling ble bekreftet i 28 av de 33 flokkene. Tre av flokkene, alle med valper, og to revirmarkerende par hadde hele reviret sitt i Norge. Fire flokker, hvorav tre med valper, og 3-4 revirmarkerende par hadde tilhold pĂ„ tvers av riksgrensen. I Sverige ble det registrert 26 flokker, hvorav 22 med valper, og 22 revirmarkende par. Fem territorier med andre stasjonĂŠre ulver ble ogsĂ„ registrert. BestandsstĂžrrelsen i Skandinavia ble beregnet til mellom 260 og 330 ulver, som er uendret i forhold til fjorĂ„rets bestandstall pĂ„ 289 â 325 ulver. Gjennom det siste tiĂ„ret har bestanden hatt en gjennomsnittlig Ă„rlig tilvekst pĂ„ 14 %, og ingen vesentlige endringer i tilveksttakt er registrert. I lĂžpet av perioden 2000-2011 har bestanden Ăžkt fra 16 til 60 flokker og par.
Den tidligere reproduserende finsk-russiske hannen i Kynnareviret ble ikke pÄvist i lÞpet av vinteren, og lenge var det ogsÄ uklart om immigranten som har ynglet i Galvenreviret 2008-2010 fortsatt var i live. Helt pÄ tampen av sporingssesongen ble han imidlertid funnet og det viste seg at han hadde slÄtt seg ned i et nytt revir sammen med ei datter av Kynnahannen. Dette er den fÞrste koblingen mellom de to innvandrerfamiliene, og er fra et genetisk stÄsted en svÊrt gunstig parsammensetning. Dessuten var avkom fra de to nevnte immigrantene (sÄkalte F1) involvert i hele 8 av totalt 28 ynglinger i Skandinavia i 2011 (29 %). Ytterligere en god del (5-6) F1-etableringer ble registrert vinteren 2011/2012, slik at potensialet for F1-ynglinger var enda stÞrre i 2012 enn i 2011. Alle disse parene er av uvurderlig betydning med tanke pÄ Ä redusere det hÞye innavlsnivÄet i den skandinaviske ulvestammen.
I Finland ble 14 helfinske flokker registrert, mens 10 flokker hadde grenseoverskridende revir mellom Finland og Russland. I tillegg ble totalt 8-16 revirmarkerende par registrert i Finland og langs grensen mot Russland.Summary: The wolves in Sweden and Norway are members of a joint Scandinavian wolf population, though the majority of the population is found in Sweden. Annual census is performed during winter throughout the Scandinavian Peninsula using similar census methods in both countries. In Sweden, the County administrative boards are responsible for collection of field data (snow-tracking and DNA samples) whereas the Wildlife Damage Center (VSC) at Grimsö Research Station is responsible for evaluating and summarizing the results of the wolf monitoring. In Norway, wolf biologists at Hedmark University College and a geneticist at Rovdata (Trondheim) in cooperation with the Norwegian Nature Inspectorate (SNO) are responsible for the monitoring programme. Furthermore, Fennoscandian cooperation is established with Finland. A large number of people from the public, including semi-domestic reindeer owners and local residents within wolf range, also report observations, thereby participating in the nationwide, annual monitoring of wolves. This winterâs estimate of the number of wolves in Scandinavia was mainly based on snow tracking and DNA-analysis of collected scats. When available, radio-telemetry data, other research data (SKANDULV) and information on dead wolves were also used.
A total of 33 packs and 27-28 scent-marking pars were found during the census 2011/2012. Wolf reproduction was confirmed in 28 of the 33 packs. Three packs (all including pups) and 2 scent-marking pairs were located in Norway, 4 packs (3 with litters born) and 3-4 scent-marking pairs were located across the Swedish-Norwegian border, and 26 packs (litters born in 22) and 22 scent-marking pairs were located in Sweden. Five territories with âother resident wolvesâ were also found. The total wolf population size in Scandinavia during the 2011-2012 winter was estimated to be between 260 and 330 wolves.. For the total population, no significant changes in growth rate have been detected for the last 10 years (mean growth rate; 14 %). During the period 2000-2011, the population has increased from 16 to 60 packs and pairs.
The earlier reproducing Finnish-Russian male in Kynna was not identified during last winterâs monitoring. Also, it was not clear whether the immigrant that has reproduced in Galven 2008-2010 still was alive. However, by the end of the season he was found and it turned out that he had established partnership with a daughter of the late Kynna male. This is the first time partnership is established between the two immigrant families, which from a genetic point of view is invaluable. Offspring from the two immigrants (so-called F1) was involved in 8 of totally 28 reproductions in Scandinavia in 2011 (29 %). Moreover, 5-6 new F1-establishments were registered during winter 2011/2012, so that the potential for F1-reproductions was even higher in 2012 compared to 2011. All these pairs are highly important in order to reduce the high level of inbreeding in the Scandinavian wolf population.
In Finland, during the winter 2011-12, a total of 14 packs with territory boundaries exclusively in Finland were confirmed. Also, 10 packs had territories across the Finnish-Russian border. In addition, a total of 8-16 resident wolf pairs were confirmed in Finland and along the Finnish-Russian border.Oppdragsgiver: Rovdata (NINA), Norge og NaturvÄrdsverket, Sverig
Varg i Skandinavien och Finland: Slutrapport frÄn inventering av varg vintern 2011-2012
Sammanfattning:
Vargstammen i Sverige och Norge utgör en gemensam population, Àven om den största delen av populationen Äterfinns i Sverige. En Ärlig inventering genomförs under vinterhalvÄret pÄ hela den Skandinaviska halvön, och liknande inventeringsmetoder anvÀnds i bÄda lÀnderna. I Sverige Àr LÀnsstyrelserna ansvariga för insamling av data i fÀlt (snöspÄrning och DNA prov) i respektive lÀn, medan Viltskadecenter (SLU) pÄ Grimsö Forskningsstation Àr ansvarig för utvÀrdering och sammanfattning av resultatet frÄn frÄn varginventeringen. I Norge Àr vargbiologer vid Högskolan i Hedmark i samarbete med en genetiker frÄn Rovdata (NINA, Trondheim) och Statens Naturoppsyn (SNO) ansvariga för inventeringen. Vidare har ett Fennoskandiskt samarbete etablerats med Finland. AllmÀnheten, inklusive lokalbefolkningen, jÀgare och renÀgare rapporterar ocksÄ in vargobservationer och bidrar dÀrigenom till den Ärliga inveneringen av vargpopulationen. Vinterns inventeringsresultat i Skandinavien Àr huvudsakligen baserad pÄ snöspÄrning och DNA-analyser av insamlad spillning. Radiotelemetridata, forskningsdata (Skandulv) och data frÄn döda vargar bidrar med viktig information i inventeringsarbetet. FÀltinsatsen Àr begrÀnsad till tidsperioden frÄn 1 oktober 2011 till 29 februari 2012. Förekomst av varg har registrerats pÄ revirnivÄ och klassificerats som 1) familjegrupper (flockar), 2) revirmarkerande par, 3) övriga stationÀra vargar, eller 4) övriga vargar (denna sista kategori anvÀnds i Sverige endast i renskötselomrÄdet, men för hela Norge). Familjegrupper kontrolleras alltid för föryngring. Resultaten presenteras som antal revir inom varje ovanstÄende kategori, samt som antal föryngringar varje vÄr. En uppskattning av den totala populationsstorleken, dvs. antalet vargar i Skandinavien, presenteras ocksÄ.
Totalt har 33 flockar och 27-28 revirmarkerande par registrerats under inventeringen 2011/2012. Föryngring har faststĂ€llts i 28 av de 33 flockarna. Tre flockar (alla med valpkullar) och tvĂ„ revirmarkerande par pĂ„trĂ€ffades i Norge, 4 flockar (3 med valpkullar) och 3-4 revirmarkerande par Ă„terfinns över grĂ€nsen mellan Norge och Sverige, och 26 flockar (varav 22 med valpkullar) samt 22 revirmarkerande par Ă„terfanns i Sverige. Fem revir klassificerades till kategorin âövriga stationĂ€ra vargarâ. Det totala antalet vargar i Skandinavien under vintern 2011-2012 uppskattades till mellan 260 och 330 vargar. Den totala populationen visar ingen statistiskt signifikant förĂ€ndring i tillvĂ€xttakt för de senaste 10 Ă„ren (medelvĂ€rde för tillvĂ€xttakt: 14 %). Under perioden 2000-2011 har populationen vuxit frĂ„n 16 till 60 flockar och par. TvĂ„ immigrerade vargar (kĂ€nda sedan tidigare) frĂ„n den finsk-ryska populationen fanns fortfarande kvar i populationen under vintern 2011-2012, men reproducerade sig inte. Ă
tta av valpkullarna 2011 har en förÀldrar som hÀrstammar frÄn en av de tvÄ sentida finsk-ryska invandrade vargarna. I Finland har totalt 14 helfinska revir konstaterats under vintern 2011-12. Dessutom har 10 flockar registrerats med revir pÄ grÀnsen mellan Finland och Ryssland. Ytterligare 8-16 stationÀra vargpar har konstaterats i Finland och lÀngs den finsk-ryska grÀnsen.Summary: The wolves in Sweden and Norway are members of a joint Scandinavian wolf population, though the majority of the population is found in Sweden. Annual census is performed during winter throughout the Scandinavian Peninsula using similar census methods in both countries. In Sweden, the County administrative boards are responsible for collectingfield data (snow-tracking and DNA samples) whereas the Wildlife Damage Center (VSC) at Grimsö Research Station is responsible for evaluating and summarizing the results of the wolf monitoring. In Norway, wolf biologists at Hedmark University College and a geneticist at Rovdata (Trondheim) in cooperation with the Norwegian Nature Inspectorate (SNO) are responsible for the monitoring programme. Furthermore, Fennoscandian cooperation is established with Finland. A large number of people from the public, including local residents, hunters and owners of semi-domestic reindeers also report observations, thereby participating in the nationwide, annual monitoring of wolves.
This winterâs estimate of the number of wolves in Scandinavia was mainly based on snow tracking and DNA-analysis of collected scats. When available, radio-telemetry data, other research data (Skandulv) and data on dead wolves were also used.
Active monitoring was restricted to the period of October 1, 2011 â February 29, 2012. Wolf presence was monitored on territory level and classified as 1) family groups (packs), 2) scent-marking pairs, 3) other resident wolves, or 4) other wolves (category 4 used only in the reindeer husbandry area in Sweden, and within thebut the entire country in Norway). Family groups were always checked for the presence of pups. The results are presented as the number of territories within each of the four categores, as well as the number of reproductions each spring. An estimate of the total population size, i.e. the number of wolves in Scandinavia, is also presented.
A total of 33 packs and 27-28 scent-marking pars were found during the census 2011/2012. Wolf reproduction was confirmed in 28 of the 33 packs. Three packs (all including pups) and 2 scent-marking pairs were located in Norway, 4 packs (3 with litters born) and 3-4 scent-marking pairs were located across the Swedish-Norwegian border, and 26 packs (litters born in 22) and 22 scent-marking pairs were located in Sweden. Five territories with âother resident wolvesâ were also found. The total wolf population size in Scandinavia during the 2011-2012 winter was estimated to between 260 and 330 wolves. For the total population, no significant changes in growth rate have been detected for the last 10 years (mean growth rate; 14 %). During the period 2000-2011, the population has increased from 16 to 60 packs and pairs. Two immigrants (known since earlier) from the Finnish-Russian population were still present in the population during winter 2011/2012, but did not reproduce. Eight of the litters born in 2011 had a parent descending from recent finnish-russian immigrants.
In Finland, during the winter 2011-12, a total of 14 packs with territory boundaries exclusively in Finland were confirmed. Also, 10 packs had territories across the Finnish-Russian border. In addition, a total of 8-16 resident wolf pairs were confirmed in Finland and along the Finnish-Russian border.Oppdragsgivere: Rovdata (NINA), Norge og NaturvÄrdsverket, Sverig
Expedient synthesis of an atypical oxazolidinone compound library
In order to address the current downturn in the drug discovery pipeline, initiatives are being undertaken to synthesise screening libraries of sp3-rich, low molecular weight compounds. As part of the European Lead Factory initiative, the synthesis and derivatisation of a simple hexahydrooxazolo[5,4-c]pyridin-2(1H)-one bicyclic carbamate has been achieved. The synthetic route employed involved a telescoped hetero-Diels-Alder/[2,3]-sigmatropic rearrangement/cyclisation sequence to deliver the desired core scaffold containing two points for further diversification. When applied, this synthesis was found to be robust and scalable which allowed the production of a 155 compound library
- âŠ