Kurkistus Tamminiemen keittiönovesta

Arvosteltu teos: Presidentti ja toimittaja / Maarit Tyrkkö. Helsinki : Werner Söderström Osakeyhtiö, [2016]

Den svenska straffrättens syn på homosexuella handlingar mellan män - En rättshistorisk tillbakablick

Sexuella handlingar mellan samkönade personer betraktades under den svenska medeltiden som en av de tre sodomitiska synderna, då de stod i strid med vissa bibelskrifter. Handlingarna var dock inte kriminaliserade i den svenska straffrätten, utan det ansågs istället vara den katolska kyrkans sak att bestraffa dessa gärningar. Utifrån det studerade materialet tycks kyrkan utdömda påföljder sällan ha varit strängare än böter. Sexuella handlingar mellan samkönade personer kriminaliserades för första gången i den svenska straffrätten genom 1608 års appendix till landslagen. Straffbestämmelsen, vilken enbart tog sikte på sexuella handlingar begångna mellan män föreskrev dödsstraff för dessa gärningar. Av det studerade rättsmaterialet framkommer att de ofta offentligt verkställda straffen påfördes såväl den aktive parten d.v.s. den som utfört den sexuella handlingen, som den passive parten vilken endast hade deltagit i brottet. Beträffande de aktiva handlingarna innefattade straffbestämmelse såväl oral stimulering som analpenetrering av den passive parten. Även handlingar vilka inte innefattade någon kroppsöppningsomslutning, såsom masturbation ansågs utgöra ett brott mot straffbudet. Beträffande påföljden för dessa gärningar vittnar det studerade rättsmaterialet om att domstolarna dömde efter lagens bokstav, då gärningen bestått i analpenetration. Även arbiträra straff utdömdes av domstolarna, bl.a. då gärningen endast bestått i oralstimulation eller masturbering. Avsteg från det stadgade dödsstraffet tycks även ha gjorts då det varit fråga om ett passivt deltagande i brottet. Under 1700-talets första år började en tystnadspolitik att bedrivas rörande de samkönade sexualhandlingarna. Tystandspolitikens införande tycks främst ha resulterat i en förändrad syn beträffande verkställandet av de utdömda straffen. Detta då någon större förändring i praxis varken kan skönjas beträffande de kriminaliserade handlingarna eller deras påföljd. Som en konsekvens av tystnadspolitiken innehöll missgärningsbalken i 1734 års lag inte något explicit straffstadgande rörande sexuella handlingar mellan män. Detta har dock inom doktrinen inte tolkats som att någon avkriminalisering av dessa handlingar skedde i och med missgärningsbalkens ikraftträdande. Ett visst rättsmaterial rörande dessa brott stödjer även denna tolkning. I och med ikraftträdandet av 1864 års strafflag blev sexuella handlingar mellan samkönade personer på nytt formellt kriminaliserade i den svenska straffrätten. Huvudstadgandet 18:10, vilket förbjöd ''otukt som mot naturen är'' var till sin lydelse könsneutral, varför även sexuella handlingar begångna mellan kvinnor kriminaliserades. Brott mot 18:10 riskerade att bestraffas med två års straffarbete. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet börjar en ny teori angående orsaken till sexuella handlingar mellan samkönade att växa fram. Från att tidigare ha förklarat dessa handlingar med en hänvisning till yttre omständigheter såg den nya teorins förespråkare istället till individens inre. De s.k. homosexuella handlingarna ansågs vara ett resultat av vissa individers inre natur eller könsdrift, deras homosexualitet. Vad som orakade denna sexuella läggning rådde det skilda meningar om, men tycks i den svenska samhällsdebatten vid 1900-talets början ofta ha givits en biologisk förklaring. Det var också i denna nya orsaksteori som förespråkarna för en generell avkriminalisering av homosexuella handlingar hämtade sitt huvudargument. Då den sexuella läggningen inte kunde påverkas av den fria viljan skulle även handlingar, vilka företogs tillföljd av denna homosexualitet vara straffria, åtminstone om handlingarna förtagits med samtycke och begåtts mellan vuxna individer. Det första som kan konstateras beträffande Högsta domstolens avgörande rörande 18:10, är att de alla berör sexuella handlingar mellan män. Utmärkande för Högsta domstolens avgörande avseende denna straffbestämmelse, under perioden 1870-1930, var att majoriteten av målen berörde räckvidden av rekvisitet ''otukt som mot naturen är''. Av Högsta domstolens avgöranden framkommer att rekvisitet vid periodens slut innefattade aktiva handlingar bestående i oralstimulation, masturbation, samt analpenetration. Att även ett passivt deltagande i en anal penetrationshandling kunde bestraffas med hjälp av 18:10 framkommer av NJA 1901 s. 440. Detta då ett econtrarioslut av de angivna domskälen leder till att ett frivilligt deltagande, där den passive parten hade känt begärelse till otuktshandlingen var ett brott mot 18:10. Av rättsfallsstudien framkommer också att 18:10 skulle tillämpas exklusivt beträffande otuktshandlingar mellan samkönade personer. Om Högsta domstolen lät sig påverkas av samhällsdebatten rörande en generell avkriminalisering under denna period är svårt att uttala sig om. Detta då underlag saknas för att göra en straffvärdejämförelse beträffande Högsta domstolens domar avseende frivilliga homosexuella handlingar mellan vuxna personer. Termer som homosexualitet eller homosexuell förekommer dock inte i något av Högsta domstolens avgörande, vilket kan indikera att Högsta domstolen inte lät sig påverkas av samhällsdebatten. Det första politiska initiativet till en generell avkriminalisering togs genom en motion till riksdagens andra kammare år 1933. Motion efterföljdes av flera statliga utredningar beträffande de homosexuella handlingarnas straffbarhet, vilka innehöll flera gemensamma ståndpunkter. Huvudorsaken till handlingarnas förekomst ansågs i de presenterade dokumenten vara individens homosexuella läggning, vilken i de flesta fall var medfödd. Dock ansågs även yttre omständigheter kunna leda till ett utvecklande av denna sexualitet. Speciellt mottaglig för dessa yttre omständigheter ansågs barn och ungdomar vara, då de inte uppnått fullständig sexuella mognad. Den faktor som framförallt ansågs kunna leda till homosexualitet var den egna upplevelsen av homosexuell samvaro. De statliga utredningarna förespråkade därför en generell avkriminalisering av homosexuella handlingar, men ansåg att en högre skyddsålder skulle införas beträffande homosexuella handlingar i jämförelse med de heterosexuella. Även de argument som framfördes i de olika dokumenten, för en generell avkriminalisering var tämligen lika. Bl.a. poängterades att ett frihetsberövande straff eller ett hot om sådant straff inte skulle avhålla en homosexuell person ifrån att företa dessa handlingar. Detta då grundorsaken till detta beteende, personens homosexualitet, inte skulle påverkas av ett straff eller ett straffhot. Ytterligare ett argument som förekom i de statliga utredningarna, tog sin utgångspunkt i ett resonemang om social skada. I utredningarna föreslogs att endast homosexuella handlingar, vilka kunde leda till skada för sin omgivning, skulle vara fortsatt kriminaliserade. Då frivilliga homosexuella handlingar begångna mellan vuxna personer, vilka uppnått en sexuell mognad, inte ansågs medföra någon större fara för social skada, skulle dessa avkriminaliseras. Under perioden 1930-1943 rörde flertalet av Högsta domstolens domar avseende brott mot 18:10, de kriminaliserade gärningarnas påföljd. Detta bl.a. tillföljd av juristernas och läkarnas skilda uppfattning i denna fråga. Beträffande de handlingar som omfattades av rekvisitet ''otukt som mot naturen är'' vid periodens slut, framträder inte några väsentliga skillnader från den tidigare periodens utarbetade praxis. Indikationer på att Högsta domstolen hade tagit intryck av det politiska arbetet med en generell avkriminalisering framkommer vid en jämförelse av Högsta domstolen domar avseende 18:10, och motionen samt de statliga utredningarna vilka behandlade denna fråga. Bl.a. indikerar Högsta domstolens påföljdsval samt straffvärdebedömning en förändrad syn hos Högsta domstolen beträffande frivilliga homosexuella handlingar mellan vuxna personer

Unohtunut tulenkantaja Erkki Vala

Erkki Vala toimi keskeisessä asemassa kaikissa yhteyksissä, joihin nimi &rdquo;tulenkantajat&rdquo; omana aikanaan liitettiin. Silti Vala on jäänyt tutkimuksis&shy; sa ikuisen sivuhenkilön rooliin. Sitoutumattomasta ja kompromisseihin taipumattomasta intellektuel&shy;lista tuli sotien jälkeen vaiennettu muistelija. Valan kautta avautuu uusi näkökulma niin tulenkanta&shy;jien kuin laajemmin kulttuuriälymystön toimintaan Suomessa maailmansotien välisenä aikana. &nbsp;</p

En katafalkvogn

Intet resumé

Är det Livsviktigt att vara Tillsammans?

Syfte: Vårt främsta syfte är att undersöka hur pedagoger använder sig av "materialpaketen", Lions quest Tillsammans och SET (Social och emotionell träning ) Livsviktigt, i värdegrundsarbetet. Vi vill även sätta oss in i tankarna bakom materialen, genom att intervjua representanter för dem och genom att själva titta på materialen. Huvudfråga: Vi vill genom studien belysa hur pedagogerna arbetar med materialen ute i praktiken och vi vill jämföra materialen. Metod: Undersökningen grundar sig på en kvalitativ intervjustudie, som vi har genomfört med fyra pedagoger på olika skolor och även två representanter för två olika material som ingått i studien. Resultat: Vi har kommit fram till att inga av de intervjuade pedagogerna har använt enbart något av materialen i sitt värdegrundsarbete utan plockar in annat och låter det genomsyra hela verksamheten. Vår studie visar att det är viktigt att anpassa sig efter barngruppens behov. Vår slutsats är att inger material behöver användas från pärm till pärm. Betydelse för läraryrket: Värdegrundsarbetet är en viktig del för att utveckla empati och för att få skolarbetet att fungera bättre. Detta behöver inte nödvändigtvis ske genom att använda sig av ett material utan beror till stor del även på pedagogens förhållningssätt

Muistatko?: kukkia keväiseltä niityltä

Lisäpainokset: 2. p. 1920. PDF-muotoisesta teoksesta puuttuvat sivut 268 ja 269

Kylmän sodan kulttuureista Pohjoismaissa

Arvio: Nordic Cold War Cultures. Ideological Promotion, Public Reception and East-West InteractionNon peer reviewe

Kylmän sodan kulttuureista Pohjoismaissa

Arvio: Nordic Cold War Cultures. Ideological Promotion, Public Reception and East-West InteractionNon peer reviewe

Vuosi 1918 vuonna 2018:Suomen sisällissodan muistaminen Muistovuosi 1918 -hankkeen valossa

Tiivistelmä. Tutkielmani tarkastelee Suomen sisällissodan julkista muistamista vuonna 2018. Kuinka Suomessa muistettiin ja huomioitiin sata vuotta aiemmin käytyä sotaa? Minkälaisia tilaisuuksia aiheen tiimoilta järjestettiin, missä niitä järjestettiin ja kuka niitä järjesti? Miten sisällissota huomioitiin valtiotasolla ja valtiollisissa puheissa? Selvitän tilaisuuksien ohjelmatietojen ja puheiden sisältöjen perusteella, mitä teemoja muistamisessa nostettiin esiin. Tarkasteluni kohdistuu erityisesti muistovuoden valtiotason teemoihin, sovintoon ja eheyteen. Voitiinko vuonna 2018 puhua sisällissodan sovinnosta ja kansakunnan eheydestä, vai väreilikö pinnan alla edelleen jako punaisiin ja valkoisiin? Jotta sisällissodan muistamista vuonna 2018 voidaan ymmärtää todella, on tärkeää tuntea sisällissodan muistokulttuurin taustoja. Selvitänkin tutkielmani alussa muistokulttuurin kehitystä sadan vuoden ajalta sekä siihen vaikuttaneita tekijöitä. Koska vuonna 2018 järjestettiin lukematon määrä sisällissotaa koskevia tapahtumia, rajaan tutkimukseni koskemaan ainoastaan valtioneuvoston Muistovuosi 1918 -sivustolle ilmoitettuja tapahtumia. Otanta antaa yhden läpileikkauksen sisällissodan muistamisesta vuonna 2018. Muistovuosi 1918 oli valtioneuvoston kanslian organisoima hanke, jonka tarkoituksena oli koordinoida sisällissodan muistamista ja tarjota yhteinen alusta tilaisuuksien esittelemiseen. Valtioneuvosto järjesti kaksi omaa tilaisuutta. Tarkastelen valtiotason puheita näissä tilaisuuksissa pidettyjen puheiden kautta. Käytän tutkielmassani sekä kvantitatiivisia että kvalitatiivisia tutkimusmenetelmiä. Olen tilastoinut muistovuoden tapahtumia erilaisiin kategorioihin, kuten mitä tilaisuudet olivat, missä niitä pidettiin ja millä kielellä niitä järjestettiin. Laadullisissa analyyseissä keskityn tilaisuuksien lähitarkasteluun, narratiiviseen analyysiin sekä kielen käytön ja diskurssien analyyseihin. Myös yhteiskunnallisten rakenteiden analyysi on tärkeää puheiden ja tilaisuuksien kontekstien hahmottamiseksi. Keskeisiä tutkimustuloksiani ovat huomio, että sisällissotaa muistettiin hyvin monin tavoin vuonna 2018. Muistovuosi 1918 -sivustolle niistä ilmoitettiin vain murto-osa. Myös aiheen käsittelyn teemat olivat moninaiset. Aihetta käsiteltiin yleensä neutraalisti huomioiden sodan molemmat osapuolet. Jos näkökulma oli valittu, oli se ennemmin punainen kuin valkoinen. Erityisesti kaunokirjallisuudessa oli useimmiten punainen näkökulma. Keskeisiksi teemoiksi nousivat tavallisten ihmisten, erityisesti naisten, kohtalot ja henkilökohtaiset muistot, viha ja sen synnyttämä väkivalta sekä sodan sattumanvaraisuus. Häpeän ja kuoleman käsittely sekä yhteisen kärsimyksen näkökulma jäivät yllättävän vähälle huomiolle. Valtiollisissa puheissa sovinto ja eheys sekä demokratian ja tasa-arvon merkitys nousivat vahvasti esiin, mutta esimerkiksi sovinnon käsitettä ei määritelty kunnolla. Sovinnolla tarkoitetaan yleensä anteeksipyyntöä ja -antoa, mutta sisällissodan tapahtumista ei koskaan ole esitetty varsinaisia anteeksipyyntöjä. Sisällissodan sovinto tarkoittaakin tulkintani mukaan enemmän molemminpuolista vapautta puhua ja käsitellä traumaattisia tapahtumia. Näyttää kuitenkin siltä, että vaikenemista on edelleen. Jatkotutkimukseksi ehdottaisin tutkimusta siitä, miksi julkisuudessa on lähes vaiettu valkoisten voiton välttämättömyydestä Suomen itsenäisyydelle. Onko kyse valkoisten häpeästä vai eheyden tavoittelusta

Alkemiasta kvanttimekaniikkaan

Alkemiasta lähtemällä voidaan seurata vuosituhansia jatkunutta kehitystä, joka jatkuu aina 1920-luvulla kehitettyyn kvanttimekaniikkaan asti. Siinä ei ole kuitenkaan kysymys aatehistoriallisesta jatkumosta, sillä luonnontieteiden syntyminen oli mutkikas vuoropuhelu