Cost-Benefit Analysis in a Framework of Stakeholder Involvement and Integrated Coastal Zone Modeling

Active involvement of local stakeholders is currently an increasingly important requirement in European environmental regulations such as the EU Water Framework Directive (WFD) and the EU Marine Strategy Framework Directive (MSFD). The same is true for economic analyses such as cost-benefit analysis (CBA). For example, the Swedish WFD implementation requires i) quantification of cost and benefits of proposed measures and ii) stakeholder involvement. How can these two requirements be integrated in practice? And can such requirements facilitate implementation of projects with a potential net benefit? This paper presents a stepwise CBA procedure with participatory elements and applies it for evaluating nutrient management options for reducing eutrophication effects in the coastal area of Himmerfjärden SW of Stockholm, Sweden. The CBA indicates a positive net benefit for a combination of options involving increased nitrogen removal at a major sewage treatment plant, creation of new wetlands and connecting a proportion of private sewers to sewage treatment plants. The procedure also illustrates how the interdisciplinary development of a coupled ecological-economic simulation model can be used as a tool for facilitating the involvement of stakeholders in a CBA.cost-benefit analysis; stakeholder involvement; integrated modeling; eutrophication

Integrating Ecosystem Services into Risk Assessments for Drinking Water Protection

Water protection is a widely supported goal in society, but competing interests often complicate the implementation of water protection measures. Moreover, the benefits of protection efforts are typically underestimated as risk assessments focus on the provision of drinking water and neglect the additional services provided by a clean drinking water source. We developed a list of water system services (WSS) that allows assessment of all biotic and abiotic services provided by a drinking water source. The WSS were derived from the Common International Classification of Ecosystem Services (CICES). The objectives of this paper are to (i) introduce the concept of WSS, (ii) describe a procedure on how to develop a region-specific list of WSS and present a list of WSS specifically tailored to Sweden, (iii) present how to integrate WSS into a risk assessment for drinking water, and (iv) illustrate a practical application on a Swedish case study. The results, presented as an assessment matrix, show the provided services and contrast the hazard sources with their impact on all services. The WSS assessment can be used to communicate and negotiate the extent of water protection measures with relevant stakeholders and illustrate synergies and trade-offs of protective measures beyond drinking water protection

Environmental compensation for biodiversity and ecosystem services: A flexible framework that addresses human wellbeing

Environmental compensation should address negative impacts from human activities on nature, including loss of biodiversity and ecosystem services. However, successful compensation, achieving no net loss, requires broad quantitative information on different types of losses and gains. We find that the scope of compensatory schemes varies in what is considered compensable, which makes it challenging to apply a conceptual approach consistently across schemes with different needs. We propose a flexible yet structured framework for determining which values should be compensated and how. Our framework focuses specifically on habitat deterioration and is illustrated with a case study involving loss of eelgrass habitat. The framework helps identify compensation needs and selects among suitable compensation options, merging science-based information with normative issues and local concerns. By integrating the ecosystem services cascade model, it encompasses aspects from biodiversity structure to human wellbeing. The framework prefers in-kind compensation because this targets the structure level and thus meets compensation needs in all subsequent levels of the cascade model; further, it is more likely to capture non-instrumental values (i.e. in nature) and reduce exposure to uncertainty. We highlight the importance of spatial aspects of ecosystem functions, services and their subsequent impacts on wellbeing. Although our selection hierarchy assumes a "similar and nearby" principle for habitat restoration (preference for in-kind/on-site), this criterion is not universal. We underscore the hierarchy's implicit normative assumptions and suggest that apparent disagreement about who should benefit may be traced to an unresolved conflict between egalitarianism and utilitarianism

Kompensation för miljöpåverkan vid kustexploatering – dagens tillämpning av ekologisk kompensation och särskild fiskeavgift samt möjlig vidareutveckling

Kustekosystemen är mycket viktiga för både biologisk mångfald och ekosystemtjänster, men påverkas samtidigt negativt av ett kontinuerligt ökat nyttjande av kustzonen för boende och olika verksamheter. Ekologisk kompensation är ett förvaltningsverktyg som syftar till att gottgöra oundviklig skada på naturmiljöer, exempelvis arter, naturtyper, ekosystemfunktioner och upplevelsevärden, i samband med mänsklig verksamhet. Verktyget har dock hittills använts i mycket begränsad omfattning i grunda kustmiljöer.Inom projektet ECOCOA, finansierat av Naturvårdsverket, har vi fokuserat på att utvärdera förutsättningarna för ökad användning av ekologisk kompensation i kustområden, som ett av flera verktyg som kan stöda miljövården. Projektets slutrapport (Bergström m.fl. 2021) ger en övergripande bild av samtliga resultat, medan vi i föreliggande rapport ger en fördjupning av de mer konkreta problem som kan uppstå vid handläggning av miljöärenden i förvaltningen, och möjliga lösningar på kort och lång sikt. Rapporten riktar sig i första hand till handläggare som vill utveckla tillämpningen av ekologisk kompensation vid vattenverksamhetsärenden, till tekniska råd vid markoch miljödomstolar, samt miljökonsulter och andra som kan behöva insyn i hur ekologisk kompensation kan användas och vidareutvecklas inom svensk kustmiljöförvaltning. I rapporten återger vi hur man hanterar ekologisk kompensation i svenska kustområden idag, till exempel hur handläggare arbetar med att mäta skada och bedöma omfattningen av kompensationsbehov. Vi beskriver även problematiken med småskaliga anmälningspliktiga ärenden, där den sammanlagda påverkan från många små exploateringar ger upphov till betydande förluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Slutligen beskriver vi hur den så kallade särskilda fiskeavgiften, som syftar till att tillvarata fiskeintresset i samband med vattenverksamhetsfrågor, tillämpas idag, samt analyserar hur beräkningsgrunderna skulle kunna utvecklas för att stärka användningen av ekologisk kompensationen som verktyg. Vår sammanställning och utvärdering utgår från ett generellt ramverk som utvecklats inom ECOCOA för att skatta skada och identifiera kompensationsbehov. Ramverket baseras på en kaskadmodell, som visar kopplingar mellan ekosystemets struktur, funktion, ekosystemtjänster och nyttigheter för människor. Modellen kan användas för att synliggöra hur verksamheter påverkar arter och livsmiljöer och vilka kostnader och förluster detta medför. Ramverket kan även användas för att bedöma i vilken omfattning en föreslagen åtgärd faktiskt kompenserar för de förluster som verksamheten innebär.Här följer en kort sammanfattning av resultaten som presenteras i rapporten: • En enkätundersökning riktad till aktörer inom kustförvaltningen visar att ekologisk kompensation i praktiken tillämpas mycket sällan inom kustmiljöförvaltningen idag, och att det finns ett stort behov av att ta fram riktlinjer för dess tillämpning, som stöd till handläggare, konsulter, domstolar och andra aktörer. På en mer generell nivå omfattar detta även ett behov av att förbättra kunskapen om restaureringsmetoder samt att ta fram metoder för värdering av skador på naturvärden. Det finns även ett behov av resurser för Sammanfattning 6 handläggare i form av tid och stöd för att tillämpa ekologisk kompensation i kustförvaltningen. • En utvärdering av befintliga domslut för ett antal tillståndspliktiga (dvs. storskaliga) vattenverksamhetsärenden visar att biologisk mångfald och ekosystemtjänster mycket sällan beaktas på ett sätt som är i linje med Sveriges åtaganden inom till exempel konventionen för biologisk mångfald och EU:s biodiversitetstrategi, där en bärande princip är att ingen nettoförlust ska ske. Det finns ett förbättringsutrymme som borde kunna mötas direkt genom en ökad kunskapsdelning mellan aktörer, och en förbättrad praxis gällande tillämpning av ekologisk kompensation. Samtidigt uppstår flera mer komplexa frågor som berör till exempel behovet av en gemensam fysisk planering och identifiering av lämpliga kompensationsåtgärder, där ett kunskapsbyggande behövs. • Småskalig kustexploatering, exempelvis bryggbyggen och små muddringar, är en särskilt utmanande fråga. Enskilda små ingrepp är anmälningspliktiga (dvs. sällan tillståndspliktiga), och trots att det vid handläggningen av dessa ärenden ställs krav på miljöhänsyn kan det ofta inte bedömas som skäligt att kräva att exploatören själv utför ekologisk kompensation. Den sammanlagda påverkan av dessa många små ingrepp är dock betydande, och det är angeläget att utforma ett system där även småskalig vattenverksamhet kompenserar för sina miljökostnader. Vi undersöker hur ett system för ekologisk kompensation som även omfattar småskalig exploatering skulle kunna se ut, i relation till konceptet habitatbanker eller kompensationspooler, där exploatören kan bidra ekonomiskt till habitatrestaureringar i stället för att själv utföra dem. • Den särskilda fiskeavgiften syftar till att kompensera för skador från vattenverksamheter på fisket och skulle kunna betraktas som ett förvaltningsverktyg för kompensation av en viss typ av förlust. I rapporten utvärderar vi hur det rådande fiskeavgiftssystemet fungerar och utforskar hur det kan fungera ur ett kompensationsperspektiv, samt ger förslag på hur beräkningsmodellen kan utvecklas.Sammantaget finns det ett stort behov av att utveckla ekologisk kompensation som ett av de verktyg som kan bidra till att motverka den allt snabbare förlusten av biologisk mångfald och ekosystemfunktioner. Parallellt behövs ytterligare åtgärder för att stärka skyddet av de känsligaste livsmiljöerna i kustzonen, eftersom bevarande av fungerande livsmiljöer är att föredra som ett mer kostnadseffektivt verktyg än restaurering av störda miljöer

Participatory Design of Multi-Use Platforms at Sea

European oceans are subject to rapid development. New activities such as aquaculture and ocean energy have gained importance. This triggers interest in “multi-use platforms at sea” (MUPS), i.e., areas at sea in which different activities are combined. MUPS are complex features with regards to technology, governance, and financial, socioeconomic, and environmental aspects. To identify realistic and sustainable solutions and designs for MUPS, the MERMAID project applied a participatory design process (PDP) involving a range of stakeholders representing companies, authorities, researchers, and NGOs. This paper evaluates if and how the participatory design process contributed to the design of multi-use platforms. It is based on interviews with the managers of the case study sites and a questionnaire administered to all stakeholders participating in the PDP workshops. Analyzing the four case studies, we conclude that the participatory design process has had a valuable contribution to the development of the four different designs of MUPS, even though the preconditions for carrying out a participatory design process differed between sites. In all four cases, the process has been beneficial in generating new and shared knowledge. It brought new design issues to the table and increased knowledge and understanding among the different stakeholders

Bedömningsmetoder för orimliga kostnader : En översikt

I den här HaV rapporten ges en introduktion till de två metoder som är vanligast i litteraturen för att avväga kostnader och nyttor förknippade med miljöåtgärder respektive samhällsnyttiga verksamheter såsom vattenkraft: Kostnads-nyttoanalys (cost-benefit analysis, CBA) och multikriterieanalys (multi-criteria analysis, MCA). I rapporten finns även en beskrivning av den så kallade Leipzig-modellen. Att bedöma orimliga kostnader är en viktig del av att avgöra om det finns skäl att tillämpa undantag för miljökvalitetsnormerna för en vattenförekomst. Bedömningarna kräver god förståelse för såväl kostnader som nyttor. För att underlätta för arbetet och som stöd för tillämpningen av HVMFS 2019:25 och medföljande vägledning har Havs- och vattenmyndigheten låtit ta fram denna uppdragsrapport. Studiens syfte har varit att utveckla en metod för att mäta förändring av betalningsförmåga för att ge underlag för att bedöma orimliga kostnader enligt 4 kap. 9 och 10 §§ vattenförvaltningsförordningen. Rapporten har skrivits av Tore Söderqvist, Anthesis AB. och granskats av utredare och verksjurister på Havs- och vattenmyndigheten

Diskontering i samhällsekonomiska analyser av klimatåtgärder

Diskontering används i samhällsekonomiska analyser för att nuvärdesberäkna framtida kostnader och nyttor. Valet av diskonteringsränta kan ha stor betydelse för analysens resultat, i synnerhet vid de långa tidsperspektiv som exempelvis gäller i fallet med klimatfrågor. Namnkunniga nationalekonomer som t.ex. Kenneth Arrow har identifierat två olika huvudansatser till att komma fram till vilken diskonteringsränta som bör användas: den beskrivande och den normativa. Den beskrivande ansatsen ger motiv till att använda marknadsräntor från kapitalmarknader som diskonteringsränta. Enligt den normativa ansatsen är det vanskligt att använda sig av marknadsräntor eftersom kapitalmarknader i praktiken knappast fungerar perfekt. Den normativa ansatsen menar att diskonteringsräntan i stället bör sättas utifrån en etisk utgångspunkt att inte diskriminera framtida generationer i förhållande till dagens generation och utifrån prognoser om den framtida ekonomiska utvecklingen. Detta gör att den normativa ansatsen tenderar att leda till lägre diskonteringsräntor än den beskrivande ansatsen. Bägge ansatserna har sina styrkor och svagheter. En pragmatisk kombination av ansatserna kan förslagsvis vara att använda marknadsräntor för att bestämma den diskonteringsränta som används för näraliggande tidsperioder, men inte för att bestämma diskonteringsräntor som används för mer avlägsna tidsperioder. En tumregel skulle kunna vara att marknadsräntor används för tidsperioder som sträcker sig högst 30 år framåt i tiden. För tidsperspektiv som sträcker sig från och med 31 år framåt i tiden används istället den normativa ansatsen för att bestämma diskonteringsräntor, vilket innebär att deras storlek främst kommer att avgöras av prognoser om den framtida ekonomiska utvecklingen. Tumregeln är inspirerad av den fallande diskonteringsränta över tiden som rekommenderas av Storbritanniens finansdepartement. Samhällsekonomiska analyser av klimatfrågan innefattar vanligen prognoser om den framtida ekonomiska utvecklingen. Vissa av dessa analyser har antagit att de negativa effekterna av den globala uppvärmningen endast leder till mycket små minskningar av den ekonomiska tillväxten. Sådana tillväxtscenarier kan sättas i kontrast till scenarier om dramatiska negativa klimateffekter. Sannolikheten för att sådana inträffar kan vara låga, men om de faktiskt inträffar kan konsekvenserna bli mycket allvarliga. Forskare har exempelvis varnat för hastiga och kraftiga höjningar av havsytans nivå om avsmältningen av Grönlands och Arktis istäcken blir snabb och tendenser till ökande avsmältning har konstaterats. Förutom de allvarliga konsekvenserna för låglänta kustområden av en höjning av havsytans nivå tillkommer risken att den ökade mängden sötvatten påverkar vattencirkulationen i oceanerna. För vår del av världen finns en sannolikhet att Golfströmmen påverkas på ett sätt som skulle kunna ge oss ett betydligt kallare klimat än idag. Om sådana och andra dramatiska effekter inträffar kan det inte uteslutas att den ekonomiska tillväxten blir negativ. I praktiken vet vi inte med säkerhet hur framtiden kommer att gestalta sig. Vi vet inte heller i vilken grad framtida teknologiska framsteg kan lösa de problem som negativa klimateffekter kan medföra. Men det verkar orimligt att helt utesluta att den globala uppvärmningen kan få mycket allvarliga skadeverkningar. Det finns därför ett stort behov av att samhällsekonomiska analyser av klimatfrågan använder sig av flera olika scenarier, inklusive scenarier som innefattar dramatiska negativa effekter. Valet av diskonteringsränta är inte oberoende av vilket scenario som analyseras. Scenarierna som innefattar dramatiska negativa effekter och därför en negativ ekonomisk tillväxt skulle kunna motivera en negativ diskonteringsränta, medan andra mer optimistiska scenarier är förenliga med en positiv diskonteringsränta. En negativ diskonteringsränta kanske inte följer av en sammanvägning av olika scenarier om sannolikheten för dramatiska negativa effekter bedöms vara mycket liten. Men att i en sammanvägning beakta sannolikheten för dramatiska negativa effekter kommer tveklöst att få effekten att en positiv diskonteringsränta hamnar på en nivå närmare noll än vad som annars vore fallet.

Diskontering i samhällsekonomiska analyser av klimatåtgärder

Diskontering används i samhällsekonomiska analyser för att nuvärdesberäkna framtida kostnader och nyttor. Valet av diskonteringsränta kan ha stor betydelse för analysens resultat, i synnerhet vid de långa tidsperspektiv som exempelvis gäller i fallet med klimatfrågor. Namnkunniga nationalekonomer som t.ex. Kenneth Arrow har identifierat två olika huvudansatser till att komma fram till vilken diskonteringsränta som bör användas: den beskrivande och den normativa. Den beskrivande ansatsen ger motiv till att använda marknadsräntor från kapitalmarknader som diskonteringsränta. Enligt den normativa ansatsen är det vanskligt att använda sig av marknadsräntor eftersom kapitalmarknader i praktiken knappast fungerar perfekt. Den normativa ansatsen menar att diskonteringsräntan i stället bör sättas utifrån en etisk utgångspunkt att inte diskriminera framtida generationer i förhållande till dagens generation och utifrån prognoser om den framtida ekonomiska utvecklingen. Detta gör att den normativa ansatsen tenderar att leda till lägre diskonteringsräntor än den beskrivande ansatsen. Bägge ansatserna har sina styrkor och svagheter. En pragmatisk kombination av ansatserna kan förslagsvis vara att använda marknadsräntor för att bestämma den diskonteringsränta som används för näraliggande tidsperioder, men inte för att bestämma diskonteringsräntor som används för mer avlägsna tidsperioder. En tumregel skulle kunna vara att marknadsräntor används för tidsperioder som sträcker sig högst 30 år framåt i tiden. För tidsperspektiv som sträcker sig från och med 31 år framåt i tiden används istället den normativa ansatsen för att bestämma diskonteringsräntor, vilket innebär att deras storlek främst kommer att avgöras av prognoser om den framtida ekonomiska utvecklingen. Tumregeln är inspirerad av den fallande diskonteringsränta över tiden som rekommenderas av Storbritanniens finansdepartement. Samhällsekonomiska analyser av klimatfrågan innefattar vanligen prognoser om den framtida ekonomiska utvecklingen. Vissa av dessa analyser har antagit att de negativa effekterna av den globala uppvärmningen endast leder till mycket små minskningar av den ekonomiska tillväxten. Sådana tillväxtscenarier kan sättas i kontrast till scenarier om dramatiska negativa klimateffekter. Sannolikheten för att sådana inträffar kan vara låga, men om de faktiskt inträffar kan konsekvenserna bli mycket allvarliga. Forskare har exempelvis varnat för hastiga och kraftiga höjningar av havsytans nivå om avsmältningen av Grönlands och Arktis istäcken blir snabb och tendenser till ökande avsmältning har konstaterats. Förutom de allvarliga konsekvenserna för låglänta kustområden av en höjning av havsytans nivå tillkommer risken att den ökade mängden sötvatten påverkar vattencirkulationen i oceanerna. För vår del av världen finns en sannolikhet att Golfströmmen påverkas på ett sätt som skulle kunna ge oss ett betydligt kallare klimat än idag. Om sådana och andra dramatiska effekter inträffar kan det inte uteslutas att den ekonomiska tillväxten blir negativ. I praktiken vet vi inte med säkerhet hur framtiden kommer att gestalta sig. Vi vet inte heller i vilken grad framtida teknologiska framsteg kan lösa de problem som negativa klimateffekter kan medföra. Men det verkar orimligt att helt utesluta att den globala uppvärmningen kan få mycket allvarliga skadeverkningar. Det finns därför ett stort behov av att samhällsekonomiska analyser av klimatfrågan använder sig av flera olika scenarier, inklusive scenarier som innefattar dramatiska negativa effekter. Valet av diskonteringsränta är inte oberoende av vilket scenario som analyseras. Scenarierna som innefattar dramatiska negativa effekter och därför en negativ ekonomisk tillväxt skulle kunna motivera en negativ diskonteringsränta, medan andra mer optimistiska scenarier är förenliga med en positiv diskonteringsränta. En negativ diskonteringsränta kanske inte följer av en sammanvägning av olika scenarier om sannolikheten för dramatiska negativa effekter bedöms vara mycket liten. Men att i en sammanvägning beakta sannolikheten för dramatiska negativa effekter kommer tveklöst att få effekten att en positiv diskonteringsränta hamnar på en nivå närmare noll än vad som annars vore fallet.

Bedömningsmetoder för orimliga kostnader : En översikt

I den här HaV rapporten ges en introduktion till de två metoder som är vanligast i litteraturen för att avväga kostnader och nyttor förknippade med miljöåtgärder respektive samhällsnyttiga verksamheter såsom vattenkraft: Kostnads-nyttoanalys (cost-benefit analysis, CBA) och multikriterieanalys (multi-criteria analysis, MCA). I rapporten finns även en beskrivning av den så kallade Leipzig-modellen. Att bedöma orimliga kostnader är en viktig del av att avgöra om det finns skäl att tillämpa undantag för miljökvalitetsnormerna för en vattenförekomst. Bedömningarna kräver god förståelse för såväl kostnader som nyttor. För att underlätta för arbetet och som stöd för tillämpningen av HVMFS 2019:25 och medföljande vägledning har Havs- och vattenmyndigheten låtit ta fram denna uppdragsrapport. Studiens syfte har varit att utveckla en metod för att mäta förändring av betalningsförmåga för att ge underlag för att bedöma orimliga kostnader enligt 4 kap. 9 och 10 §§ vattenförvaltningsförordningen. Rapporten har skrivits av Tore Söderqvist, Anthesis AB. och granskats av utredare och verksjurister på Havs- och vattenmyndigheten