« Et pour les Flamands, la même chose » : quelle politique de traduction pour quelles minorités linguistiques ?

Les recherches sur les politiques de langue passent le rôle clé des politiques de traduction sous silence. Le présent article défend l’idée que toute politique de langue présuppose une politique de traduction. À l’aide de divers exemples de conflits et de réglementations relatifs à la langue et à la traduction en Belgique (surtout) et ailleurs, il cherche à illustrer comment, dans un contexte de mondialisation grandissante, accompagnée de confrontations entre cultures et ethnicités, certaines politiques de traduction conditionnent et règlent la présence des langues minoritaires dans la sphère publique. Elles codéterminent, par conséquent, les droits linguistiques, culturels, sociaux, politiques, économiques… des minorités. Des recherches à grande échelle sur les politiques de traduction dans les sociétés passées et présentes devraient augmenter la sensibilité sociétale à l’égard du rôle clé de la traduction dans ces questions fondamentales et favoriser l’émergence de solutions raisonnées. Il s’agit là d’un nouveau défi pour la traductologie.Research on language policies in multilingual societies remains surprisingly silent about the key role of translation policies. This paper argues that any language policy presupposes a translation policy. Drawing on various examples of language and translation regulations and struggles in (mainly) Belgium and other countries, it tries to illustrate how, in a context of expanding globalization, of encounters of diverse cultures and ethnicities, various translation policies condition and regulate the presence of minority languages in the public sphere. They consequently codetermine the minorities’ linguistic, cultural, social, political, economic … rights. Large-scale future research on translation policies in past and present societies should enhance societies’ awareness of translation’s key role in these fundamental issues and allow for research-based solutions. This a new challenge for Translation Studies

MEDVINDENS TID Ekologiska Lantbrukarna och jordbrukspolitiken 1985–2000

Under 1980- och 90-talen utmärktes jordbrukspolitiken i Sverige av tvära kast, först till följd av krav på avreglering och marknadsanpassning, sedan genom medlemskapet i EU. Det bidrog till att sektorns policynätverk blev mer öppet än under föregående årtionden. Under samma period gynnades det ekologiska jordbrukets utveckling av det allmänna miljömedvetandet och konsumenternas ökande efterfrågan. De flesta faktorerna i den politiska möjlighetsstrukturen var därför positiva för Alternativodlarnas Riksförbund/Ekologiska Lantbrukarna. Från starten 1985 arbetade sig organisationen målmedvetet och med framgång in i nätverket. Lantbruksmyndigheterna insåg snart att ARF/Ekologiska Lantbrukarna med sin specialistkompetens kunde tillföra nya värdefulla resurser. De släppte därför in organisationens representanter i sina arbetsgrupper, även om det inledningsvis mest handlade om mindre betydelsefulla detaljfrågor. Efter en viss inledande misstänksamhet accepterades nykomlingen av det dominerande LRF, som började få upp ögonen för ekojordbrukets kommersiella potential. I den partipolitiska debatten spelade miljöfrågorna i slutet av åttiotalet en avgörande roll, vilket gjorde att det ekologiska jordbruket uppmärksammades av politiker från de flesta partier. Omläggningsstödet 1989 kan betraktas som ett genombrott och i fortsättningen var såväl ekologiskt jordbruk som dess ledande intresseorganisation definitivt en kraft att räkna med. I mitten av nittiotalet kunde ytterligare framgångar skördas. Först ställde sig riksdagen bakom tioprocentsmålet och tog ett beslut om permanent ekostöd. Efter EU-inträdet infördes nya bidrag i en sådan omfattning att alltfler bönder av ekonomiska skäl övergick till ekologisk produktion. När tioprocentsmålet var uppfyllt ställde statsmakterna genast in siktet på tjugo procent. Utvecklingen stötte helt naturligt på motstånd från intressen som kunde förlora på en omfördelning av resurser från det konventionella jordbruket. Det är trots allt befogat att beskriva den undersökta femtonårsperioden som en tid av medvind för ARF/Ekologiska Lantbrukarna. Den snabba tillväxten medförde emellertid en risk för konflikter mellan ideal och verklighet. Ekobönderna var nu mer beroende av bidrag än tidigare och ekonomiska överväganden spelade en större roll för många medlemmar än i organisationens barndom. Lönsamhetskalkyler kolliderade med ideologin och ”pionjärandan” försvagades när rörelsen började institutionaliseras. En annan konsekvens av organisationens ökande inflytande var att ledningen måste ta ansvar för politiska beslut som den medverkat till, även om en del medlemmar missgynnades. Disciplinering av medlemsopinionen är en inte särskilt behaglig men oundviklig följd av medverkan i en korporativ beslutsprocess. I takt med det ekologiska jordbrukets tillväxt har ett inbyggt dilemma gjort sig mer och mer påmint. Det har blivit allt tydligare att Ekologiska Lantbrukarnas jordbrukspolitiska agerande präglas av en målkonflikt. Dels vill man påverka hela jordbrukets utveckling i ekologisk riktning, dels fungerar man som intresseorganisation för en avgränsad grupp. Det senare syftet gynnas av en klar skiljelinje mellan ekologisk och konventionell produktion och om det konventionella jordbruket blir mer miljövänligt suddas gränsen ut. Då kan det bli svårare att motivera såväl ekostöd som högre priser på ekologiska livsmedel. Ekologiska Lantbrukarnas ledning anser dock inte att målkonflikten är något större problem. Än så länge är det nog en riktig bedömning, men i det långa loppet kan en försvagad ekologisk identitet visa sig ödesdiger. Den långsiktiga utväg som organisationens ledning pekar på är att stegvis skärpa normerna för vad som får räknas som ekologiskt. Utan tvivel finns det en hel del att göra, eftersom dagens ekojordbruk i ett längre tidsperspektiv inte kan betraktas som uthålligt. Exempelvis har det minst lika hög energiförbrukning som det konventionella jordbruket. Om man kan finna lösningar på sådana utmaningar kan ekojordbruket fortsätta att vara en spjutspets och då kan det även fortsättningsvis gå att motivera särskilda bidrag och högre priser. När denna undersökning sätter punkt år 2000 var huvuddragen i jordbrukspolitiken fastlagda för flera år framåt, både i Sverige och i EU. Det stod emellertid klart att en ökad miljöanpassning av CAP kommer att tvingas fram, om inte annat så för att återställa konsumenternas förtroende efter BSE-krisen. När den nya CAP-budgeten skall antas 2006 måste EU ha kommit fram till nya riktlinjer och diskussionerna kommer att bli intensiva fram till dess. En första etapp är den halvtidsöversyn av Agenda 2000 som skall göras 2003. Att CAP i framtiden kommer att innehålla mer miljövillkor och satsningar på ekologiskt jordbruk är ingen ogrundad gissning. Vid en EU-konferens i Köpenhamn i maj 2001 antogs en deklaration om att EU bör utarbeta en handlingsplan för ekologisk produktion, vilket omgående fick stöd av jordbruksministrarna. Vid toppmötet i Göteborg i juni samma år uttalades att jordbrukspolitiken skall inriktas på uthållighet, bland annat genom att främja ekologisk produktion. Kommissionens utkast till halvtidsöversyn, som offentliggjordes i juli 2002, visade sig överraskande radikalt. Franz Fischler föreslår att direktstöden trappas ned med tre procent per år och att dessa medel går till miljöstöd och landsbygdsutveckling. Dessutom vill han lägga om hela bidragssystemet. Istället för stöd åt produktionen skall varje gård få ett samlat inkomststöd på villkor att grundläggande miljö- och djurskyddsnormer uppfylls. Med dessa förslag öppnas dörren för ännu större förändringar längre fram. I Sverige hade Ekologiska Lantbrukarna mot slutet av 1990-talet stort inflytande på utredningar och beslut i de flesta frågor med anknytning till den ekologiska produktionen. I den allmänna jordbrukspolitiken var däremot organisationens påverkan på den svenska linjen fortfarande begränsad. Ett liknande mönster kan iakttas på EU-nivå, där synpunkter från IFOAM:s EU-grupp hittills endast beaktats när det gällt detaljregler för den ekologiska produktionen. När stora beslut som Agenda 2000 fattats har det varit mäktigare intressen som avgjort. Kanske kommer företrädarna för det ekologiska jordbruket att kunna spela en mer framträdande roll nästa gång och kanske kommer de då att kunna påverka annat än detaljfrågor

Joaquim Xirau, militant du personnalisme

No disponibl

Archivists and Time: Conceptions of Time and Long-Term Information Preservation among Archivists

The issue of preserving information about nuclear waste for an extremely long period of time raises questions about ways to transmit knowledge to future generations. There is an ongoing discussion about the design of a message and the sustainability of different storage media. Information preservation in the really long term is, however, only partly a matter of technology; it is just as much about thought patterns. Since the work of archivists plays a key role, it is important to find out how archivists think about time and whether they have more developed conceptions of time and the future than other people. This study examines how archivists think about the role of archives, the implications of long-term information preservation, manageable time distances, and the nature of time. The concepts of deep time, temporal depth, and A-series and B-series of time are tools for formulating questions and framing the answers. Ten interviews were conducted with experienced archivists. Transcripts of the interviews were analyzed using a phenomenographic method. Results show that archivists share a vision of preserving for eternity. Basically, their attitude is, “We do the best we can today and trust that our future colleagues do the same.” Another finding is that archivists connect much of their thinking on both the past and the future to archival records and other documentation. They also have a long temporal depth backwards in time. Forward in time, however, they do not have longer temporal depth than people in general

Les relations littéraires au-delà des oppositions binaires : national et international, traduit et non traduit

À partir de l’exemple belge, le présent article propose une typologie des relations littéraires (traductionnelles et autres) dans les cultures multilingues où les littératures se partagent un espace commun et entretiennent des relations hiérarchiques complexes et dynamiques. En principe, les cultures multilingues peuvent constituer un réservoir de relations littéraires protéiformes et illimitées entre les diverses littératures. En pratique, l’articulation concrète des relations littéraires est tributaire de l’institutionnalisation divergente des langues et des littératures à l’intérieur d’une culture multilingue, comme une ville, une région ou une nation. Une telle perspective socio-institutionnelle permet d’appréhender quels types de relations sont susceptibles de se réaliser à l’intérieur d’un continuum de possibilités quasi illimitées. Elles brouillent partiellement les distinctions univoques entre littératures « source » et « cible » et obligent la traductologie à redéfinir certains de ses concepts clés. Si la traductologie veut se profiler comme le comparatisme du XXIe siècle, elle devra donc faire face à ces nouveaux défis.On the basis of the Belgian example, this article proposes a typology of literary relationships (translational and other) in multilingual cultures where literatures share a common space and maintain complex and dynamic hierarchical relationships. In principle, multilingual cultures may be a reservoir of multifaceted and unlimited literary relationships between various literatures. In practice, the concrete articulation of literary relationships is subject to the divergent institutionalization of languages and literatures in a multilingual culture (like a city, a region, or a nation). Such a socio-institutional perspective allows for the comprehension of what types of relations are likely to occur within a continuum of almost unlimited possibilities. They partially blur the univocal distinctions between “source” and “target” literatures and require that Translation Studies redefines some of its key concepts. If Translation Studies wants to present itself as the Comparative Literature of the 21st century, it will have to face these new challenges

Nisu saagi ja küpsetuskvaliteedi stabiilsus Balti regioonis

A Thesis for applying for the degree of Doctor of Philosophy in Agriculture.Väitekiri filosoofiadoktori kraadi taotlemiseks põllumajanduse erialal.The aims of the current thesis were to describe the average yield and quality potential of spring and winter wheat in Estonia. It was hypothesized that it is possible to grow winter and spring wheat varieties with good and stable baking quality in Estonian conditions; the quality meets the needs of both the domestic and export markets; the winter wheat varieties bred in Estonia meet the set goals and have a high and stable yield level or baking quality; the use of suitable pre-crops allows to produce wheat with good baking quality in organic farming. By the results winter wheat exceeded yield of spring wheat by 1.5 - 2.0 t/ha. The environment had a greater effect on yield variability than variety, whereas the yield variation of winter wheat was greater than that of spring wheat. Although the average baking quality of spring wheat was better than that of winter wheat, the difference was minimal for some years. Among the winter wheat, there were also varieties with a very good baking quality and they met the requirements for baking established in our region as well as for export. However, the quality of winter wheat was not at the highest level every year, but met the I class quality requirements for domestic bread wheat in three years out of four. Variation of the majority of baking quality characteristics was more affected by environment than wheat type or variety. Baking quality of winter wheat in organic farming can be improved by using legumes as pre-crop. White sweet clover, red clover and Washington lupine were particularly effective pre-crops. Examination of high molecular weight glutenin subunits with molecular markers revealed that all tested winter wheat varieties contained a subunit of 5 + 10 that had a positive effect on baking properties. Two varieties of winter wheat bred in Estonia were characterized. 'Kallas' has a stable, and good yield potential and 'Perenaise' stable high baking quality in both conventional and organic farming.Doktoritöö eesmärgiks oli suvi- ja talinisu keskmise saagi ja kvaliteedipotentsiaali kirjeldamine Eestis. Hüpoteesidena pakuti välja, et Eesti tingimustes on võimalik kasvatada hea küpsetuskvaliteediga tali- ja suvinisu sorte; nisu kvaliteet vastab nii sise- kui ka ekspordituru vajadustele; Eestis aretatud talinisu sordid vastavad aretusprogrammis seatud eesmärkidele ning on kõrge ja stabiilse saagitaseme ning küpsetuskvaliteediga; sobivate eelviljade valimisel on võimalik toota hea küpsetuskvaliteediga nisu ka maheviljeluses. Talinisu saak oli suvinisust 1,5 – 2,0 t/ha suurem, keskkonnal oli saagi varieerumisele suurem mõju kui sordil, kusjuures talinisu saak varieerus aastati rohkem. Kuigi suvinisu keskmised kvaliteedinäitajad olid paremad kui talinisul, oli mõnedel aastatel vahe minimaalne. Ka talinisu seas oli väga hea küpsetuskvaliteediga sorte ja need vastasid nii meie piirkonnas kehtestatud saianisu kui ka ekspordiks mineva kõrge kvaliteediga nisu nõuetele. Samas ei olnud talinisu kvaliteet kõige kõrgemal tasemel mitte igal aastal vaid kolmel aastal neljast. Küpsetuskvaliteedi varieerumist mõjutas enamuse näitajate puhul keskkond, väiksem mõju oli nisu kasvutüübil ja sordil. Maheviljeluses saab talinisu küpsetuskvaliteeti parandada liblikõieliste eelviljade kasutamisega. Eriti tõhusad eelviljad olid mesikas, punane ristik ja hulgilehine lupiin. Molekulaarmarkeritega kõrgmolekulaarseid gluteniini alaühikuid uurides selgus, et kõik katses olnud talinisu sordid sisaldasid küpsetusomadustele positiivset mõju omavat alaühikut 5+10. Doktoritöö raames iseloomustati kahte Eestis aretatud talinisu sorti. Tulemused näitasid, et ’Kallas’ on stabiilselt väga hea saagipotentsiaaliga ja sort ’Perenaise’ stabiilselt väga hea küpsetuskvaliteediga nii tava kui maheviljeluses.Publication of this thesis is supported by the Estonian University of Life Sciences