Ambient Metals, Elemental Carbon, and Wheeze and Cough in New York City Children through 24 Months of Age

Rationale: The effects of exposure to specific components of ambient fine particulate matter (PM2.5), including metals and elemental carbon (EC), have not been fully characterized in young children. Objectives: To compare temporal associations among PM2.5; individual metal constituents of ambient PM2.5, including nickel (Ni), vanadium (V), and zinc (Zn); and EC and longitudinal reports of respiratory symptoms through 24 months of age. Methods: Study participants were selected from the Columbia Center for Children's Environmental Health birth cohort recruited in New York City between 1998 and 2006. Respiratory symptom data were collected by questionnaire every 3 months through 24 months of age. Ambient pollutant data were obtained from state-operated stationary monitoring sites located within the study area. For each subject, 3-month average inverse-distance weighted concentrations of Ni, V, Zn, EC, and PM2.5 were calculated for each symptom-reporting period based on the questionnaire date and the preceding 3 months. Associations between pollutants and symptoms were characterized using generalized additive mixed effects models, adjusting for sex, ethnicity, environmental tobacco smoke exposure, and calendar time. Measurements and Main Results: Increases in ambient Ni and V concentrations were associated significantly with increased probability of wheeze. Increases in EC were associated significantly with cough during the cold/flu season. Total PM2.5 was not associated with wheeze or cough. Conclusions: These results suggest that exposure to ambient metals and EC from heating oil and/or traffic at levels characteristic of urban environments may be associated with respiratory symptoms among very young children

Traffic density and stationary sources of air pollution associated with wheeze, asthma, and immunoglobulin E from birth to age 5 years among New York City children

Inom projektet Förbättrad beräkningsmetodik för retention av fosfor från enskilda avlopp har SMED utvärderat den teoretiska metodiken för att beräkna bruttobelastning av fosfor och kväve från enskilda avlopp genom mätningar i området Garns-Ekskogen i Vallentuna kommun. Vissa förfiningar av beräkningsmetodiken har också utvecklats och implementerats i projektet. Med dessa förbättringar kan konstateras att den teoretiska fosforbelastningen från enskilda avlopp ligger nära den som bestämts via beräkningar utgående från mätningar. Den teoretiska fosforbelastningen är 1-2 gånger så hög som den utifrån mätningar beräknade belastningen, vilket är rimligt med tanke på osäkerheten i mätningarna och i indata till de teoretiska beräkningarna. Bakgrundsbelastningen från omgivande skogsmark är enligt enkla läckageberäkningar låg jämfört med den från enskilda avlopp i detta område. För kväve gäller det omvända, då den teoretiska belastningen från enskilda avlopp är tre gånger lägre än den som kan beräknas utifrån mätningar, vilket är förklarligt då belastningen från andra källor för kväve är betydligt högre än för fosfor. Markretentionens bidrag till skillnaden mellan beräknad och genom mätningar framtagen belastning har inte kunna säkerställas pga den stora osäkerheten som finns kring reningsschabloner och andra felkällor. En grov uppskattning ger dock att markretentionen för fosfor från enskilda avlopp i projektområdet är runt 50%. SMEDs belastningsberäkningar för enskilda avlopp bör i första hand förbättras genom att den uppdaterade beräkningsmetodiken appliceras nationellt. Vad gäller belastningsdata är detta inget problem, då SCB redan har tillgång till denna statistik. För att förbättra belastningsstatistiken är det även nödvändigt att teknikuppgifterna för enskilda avlopp uppdateras och att i denna datainsamling reningsteknik för BDT- och WC-vatten separeras så att beräkningarna kan hantera både ”tvårörssystem” och fastigheter med enbart BDT-avlopp

Associations of Ozone and PM2.5 Concentrations With Parkinson's Disease Among Participants in the Agricultural Health Study

ObjectiveThis study describes associations of ozone and fine particulate matter with Parkinson's disease observed among farmers in North Carolina and Iowa.MethodsWe used logistic regression to determine the associations of these pollutants with self-reported, doctor-diagnosed Parkinson's disease. Daily predicted pollutant concentrations were used to derive surrogates of long-term exposure and link them to study participants' geocoded addresses.ResultsWe observed positive associations of Parkinson's disease with ozone (odds ratio = 1.39; 95% CI: 0.98 to 1.98) and fine particulate matter (odds ratio = 1.34; 95% CI: 0.93 to 1.93) in North Carolina but not in Iowa.ConclusionsThe plausibility of an effect of ambient concentrations of these pollutants on Parkinson's disease risk is supported by experimental data demonstrating damage to dopaminergic neurons at relevant concentrations. Additional studies are needed to address uncertainties related to confounding and to examine temporal aspects of the associations we observed