Rotutveckling i majs

Studier av rotutvecklingen i majs utfördes sommaren 1988 i anslutning till en försökserie rörande bevattning av majs under olika utvecklingsstadier. Försöken utfördes för att klarlägga om majsen är särskilt känslig för vattenstress under vissa utvecklingsstadier. Avsikten med rotstudierna var att belysa eventuella samband mellan torkkänslighet och rotutveckling. Rötterna studerades vid tre utvecklingsstadier dels på sandjord (Ugerup i Kristianstad län) och dels på moränlera (Lönns torp i Malmöhus län). På sandjorden jämfördes rotutvecklingen mellan såväl obevattnad som bevattnad majs. Rotsystemet var betydligt djupare i lerjorden än i sandjorden. Alven i sandjorden var mycket kompakt vilket kan ha utgjort ett mekaniskt motstånd för rötterna. Det är även troligt att det kan ha utbildats en torrfront som förhindrade rötterna att tillväxa på djupet. Rötterna i sandjorden var således i stor utsträckning hänvisade till regn och/eller bevattning för sin vattenförsörjning. Ner till 40-50 cm djup var det därför fler rötter i sandjorden än i lerjorden. Antalet rötter på djup större än 50 cm var däremot störst i lerjorden. Vid försöksplatsen Ugerup uppstod markvattenunderskott som motiverade bevattning endast vid två tillfällen. Vissa skillnader i rotutveckling mellan försöksleden, obevattnat och bevattnat, kunde ändå iakttagas: * Maximala rotdjupet var störst i den bevattnade majsen. * Vid de rotstudier som utfördes strax före blomning respektive efter blomning, var det något fler rötter i den obevattnade majsen. * Strax före blomning var rötterna i bevattnat försöksled vitare än i obevattnat. * Sidorötterna var be tydligt längre hos den obevattnade majsen, särskilt i skiktet 10-30 cm strax före blomning samt i skiktet 20-50 cm efter blomning. Vid undersökningstillfället som inföll strax före blomning konstaterades dessutom att vissa av plantorna i obevattnat led redan börjat blomma. I bevattnat led förekom då ingen blomning och majsen var dessutom något högre och kraftigare än i obevattnat

Four new species of Hydnellum (Thelephorales, Basidiomycota) with a note on Sarcodon illudens

Four new Hydnellum species are described. Hydnellum roseoviolaceum sp. nov. grows in dry pine heaths on acidic, sandy soil. It is close to H. fuligineoviolaceum, another pine-associated species, but differs by smaller spores, an initially rose-coloured instead of violet flesh in fresh basidiomata and a mild taste. Hydnellum scabrosellum sp. nov. grows in coniferous forests on calcareous soil. It shares a general morphology with H. scabrosum, which also is its closest relative. It differs by having smaller and slenderer basidiomata and by the yellowish ochraceous colour of flesh and spines in dried specimens compared to the whitish or reddish brown colour seen in H. scabrosum. Hydnellum fagiscabrosum sp. nov. is another species with morphological and phylogenetic affinities to H. scabrosum. However, it is associated with trees from Fagales whereas H. scabrosum is associated with Pinaceae. Hydnellum nemorosum sp. nov. is yet another species that associates with broadleaved trees. It seems to be a rare species, morphologically reminiscent of H. fuligineoviolaceum, H. ioeides and H. scabrosum, but it is phylogenetically close to H. fennicum . Sequences from the type specimens of H. glaucopus, H. lepidum, H. scabrosum, Sarcodon illudens and S. regalis are included in the analyses. Specimens given the provisional name "Sarcodon pseudoglaucopus" in Sweden are now shown to be referable to S. illudens. The analyses further showed that S. illudens is close to H. lepidum. The new combination Hydnellum illudens is proposed. Sarcodon regalis and H. lepidum are shown to be conspecific and, although their basionyms were simultaneously published, the name S. regalis was only validated in a later publication. Hydnellum lepidum therefore takes priority and S. regalis becomes a synonym

Geoglossaceous fungi in Slovakia 5. <I>Geoglossum uliginosum</I> : taxonomy and nomenclature

Volume: 124Start Page: 111End Page: 11

Four new species of <i>Hydnellum</i> (<i>Thelephorales</i>, <i>Basidiomycota</i>) with a note on <i>Sarcodon</i> <i>illudens</i>

Four new Hydnellum species are described. Hydnellum roseoviolaceum sp. nov. grows in dry pine heaths on acidic, sandy soil. It is close to H. fuligineoviolaceum, another pine-associated species, but differs by smaller spores, an initially rose-coloured instead of violet flesh in fresh basidiomata and a mild taste. Hydnellum scabrosellum sp. nov. grows in coniferous forests on calcareous soil. It shares a general morphology with H. scabrosum, which also is its closest relative. It differs by having smaller and slenderer basidiomata and by the yellowish ochraceous colour of flesh and spines in dried specimens compared to the whitish or reddish brown colour seen in H. scabrosum. Hydnellum fagiscabrosum sp. nov. is another species with morphological and phylogenetic affinities to H. scabrosum. However, it is associated with trees from Fagales whereas H. scabrosum is associated with Pinaceae. Hydnellum nemorosum sp. nov. is yet another species that associates with broadleaved trees. It seems to be a rare species, morphologically reminiscent of H. fuligineoviolaceum, H. ioeides and H. scabrosum, but it is phylogenetically close to H. fennicum . Sequences from the type specimens of H. glaucopus, H. lepidum, H. scabrosum, Sarcodon illudens and S. regalis are included in the analyses. Specimens given the provisional name "Sarcodon pseudoglaucopus" in Sweden are now shown to be referable to S. illudens. The analyses further showed that S. illudens is close to H. lepidum. The new combination Hydnellum illudens is proposed. Sarcodon regalis and H. lepidum are shown to be conspecific and, although their basionyms were simultaneously published, the name S. regalis was only validated in a later publication. Hydnellum lepidum therefore takes priority and S. regalis becomes a synonym.</jats:p

Den nya Rödlistan har 746 svampar

Den 28 april i år presenterade ArtDatabanken en ny rödlista och med den en reviderad och upp-daterad lista över hotade svampar i Sverige (Gärdenfors 2010). Det är den femte rödlistan för svampar som tagits fram sedan 1990, eller den sjätte om man räknar med listan över hotade svampar i skog från 1984 (tab. 1). Nu är 746 svamparter rödlistade. Antalet rödlistade arter har gradvis ökat sedan de första listorna. I jämförelse med den senaste från 2005 (632 arter) har 36 arter avförts och 150 arter tillkommit (fig. 1). Förändringarna är framförallt en följd av förbättrat kunskapsläge om arternas taxonomi, ekologi, förekomst och utbredning i landet och beror alltså inte på förändringar av det verkliga tillståndet för arterna. Inte minst har alla observationer och ekologiska uppgifter som SMF:s medlemmar under årens lopp bidragit med varit ytterst värdefulla. Vi sammanfattar här resultatet och presenterar i vilka miljöer de rödlistade arterna finns, lite om vilka åtgärder som behövs för att förbättra deras situation samt vad rödlistning innebär och hur arbetet att ta fram rödlistan har gått till