Green Carbon, Black Trade: Illegal Logging, Tax Fraud and Laundering in the World's Tropical Forests

This report – Green Carbon, Black Trade – by UNEP and INTERPOL focuses on illegal logging and its impacts on the lives and livelihoods of often some of the poorest people in the world set aside the environmental damage. It underlines how criminals are combining old fashioned methods such as bribes with high tech methods such as computer hacking of government web sites to obtain transportation and other permits. The report spotlights the increasingly sophisticated tactics being deployed to launder illegal logs through a web of palm oil plantations, road networks and saw mills

Renar och vindkraft II

Utbyggnaden av vindkraft inom renskötselområdet har ökat markant det senaste decenniet, trots att kunskapen om påverkan av vindkraftsetableringar ännu inte är fullt utredd och dokumenterad. I den här rapporten beskriver vi framförallt hur vindkraftparker i driftsfas påverkar renarna och renskötseln i tre olika områden. I Malå sameby har vi studerat kalvningsområdet kring Storliden och Jokkmokkslidens vindkraftparker. I Vilhelmina Norra sameby har vi studerat vinterbetesområdet kring Stor-Rotlidens vindkraftpark, samt Lögdeålandets betesområde med Gabrielsbergets vindkraftpark som används av Byrkije reinbetesdistrikt från Norge. För att få en helhetsbild av hur renarna använder sitt betesområde är det viktigt att studera renarnas betes- och förflyttningsmönster långsiktigt och över hela deras betesområde och inte bara inom det lokala området nära parken. Det är också viktigt att ta hänsyn till att renarnas betesutnyttjande skiftar från år till år och mellan olika årstider beroende på väderlek och andra yttre förutsättningar. Vi vill också understryka vikten av att kombinera den traditionella kunskapen från renskötarna med vedertagna vetenskapliga analysmetoder för att besvara de frågor som är viktiga för att kunna bedriva en hållbar renskötsel. Vi har undersökt renarnas användning av områdena genom att utföra spillningsinventeringar under åren 2009-2015 (endast i Malå sameby), och genom att följa renar utrustade med GPS-halsband under åren 2005-2015. Datat är insamlat före och under byggfas och under driftsfas (för Gabrielsberget finns GPS-data endast för driftsfasen). Vi har analyserat data genom att utveckla statistiska modeller för val av betesområde för varje område där vi har beräknat hur renarna förhåller sig till vindkraftparksområdet före, under och efter byggnation, och på Gabrielsberget när parken varit avstängd under 40 dagar och under drift vid olika renskötselsituationer. Genom intervjuer, möten och samtal, samt information från Gabrielsbergets vindkraftparks kontrollprogram, har vi tagit del av renskötarnas erfarenheter av hur renarnas beteende, och därmed även renskötseln, påverkats av vindkraftsutbyggnaden i respektive område. Våra resultat visar att renarna både på kalvnings- och på vinterbetesområden påverkas negativt av vindkraftsetableringarna (Tabell a). Renarna undviker att beta i områden där de kan se och/eller höra vindkraftsverken och föredrar att vistas i områden där vindkraftverken är skymda. I kalvningsområdet i Malå ökade användningen av skymda områden med 60 % under driftsfas. I vinterbetesområdet på Gabrielsberget, när renarna utfodrades i parken och kantbevakades intensivt för att stanna i parkområdet under driftsfas, ökade användningen av skymda områden med 13 % jämfört med när de inte var utfodrade och fick ströva mer fritt. Resultaten visar också att renarna minskar sin användning av området nära vindkraftparkerna. I kalvningslandet i Malå minskar renarna sin användning av områden inom 5 km från parkerna med 16-20 %. Vintertid vid Gabrielsbergets vindkraftpark undvek renarna parken med 3 km. Våra resultat visar även att renarnas betesro minskar inom en radie på 4 km från vindkraftparkerna under kalvningsperioden och tiden därefter i jämförelse med perioden före byggfas. Exakta avstånd som renarna påverkas beror på förutsättningarna i respektive område, exempelvis hur topografin ser ut eller om området är begränsat av stängsel eller annan infrastruktur. Förändringarna i habitatutnyttjande i våra studieområden blev tydligare när parkerna var centralt belägna i renarnas betesområde, som i kalvningsområdet i Malå eller i vinterbeteslandet på Gabrielsberget, medan det inte var lika tydliga effekter kring Stor-Rotlidens park, som ligger i utkanten av ett huvudbetesområde. Oftast är snöförhållandena bättre ur betessynpunkt högre upp i terrängen än nere i dalgångarna, på grund av stabilare temperatur, vind som blåser bort snötäcket och mer variation i topografin. Därför kan etablering av vindkraftparker i höglänta områden försämra möjligheten att använda sådana viktiga reservbetesområden under vintrar med i övrigt dåliga snöförhållanden, vilka blir allt vanligare i och med klimatförändringarna. Våra resultat tyder inte direkt på att renarna påverkats negativt under dåliga betesvintrar men fler år av studier behövs för att ytterligare klargöra hur vindkraft påverkar renarna under dessa vintrar. Våra studier har visat att etablering av vindkraft har konsekvenser för renskötseln under både barmarkssäsongen och under vintern, men effekterna förmodas få störst inverkan inom vinterbetesområdet där det är svårt att hitta alternativa betesområden för renarna. Under sommaren är betestillgången oftast mindre begränsad och renarna kan lättare hitta alternativa områden. En direkt konsekvens av Gabrielsbergets vindkraftpark som är placerad mitt i ett vinterbetesområde har blivit att renarna behöver tillskottsutfodras och bevakas intensivare för att de inte ska gå ut ur området. När den naturliga vandringen mellan olika betesområden störs för att renarna undviker att vistas i ett område kan det leda till att den totala tillgången till naturligt bete minskar och att man permanent måste tillskottsutfodra, alternativt minska antalet renar. Annan infrastruktur som vägar och kraftledningar påverkar också renarna. Vid Storliden och Jokkmokksliden och vid Stor-Rotliden där data samlats in innan vindkraftparken uppfördes visar våra resultat att renarna undviker de omkringliggande landsvägarna redan innan parkerna etablerades. Vid Stor-Rotliden ökar dock renarna användningen av områden nära vägarna efter att parken är byggd. På Gabrielsberget, där vi endast har data under drifttiden, är renarna närmare vägarna (även stora vägar som E4) när renskötarna minskar på kantbevakningen för att inte hålla renarna nära parken. Detta ökar naturligtvis risken för trafikolyckor och innebär att renskötarna måste bevaka dessa områden intensivare. Sist i rapporten presenterar vi förslag till åtgärder som kan användas för att underlätta arbetet för renskötseln om det är så att en vindkraftpark redan är byggd. Några exempel på åtgärder som är direkt kopplat till parken är att stänga av vägarna in i vindkraftparken för att förhindra nöjeskörning med skoter och bil under den tiden renarna vistas i området samt tät dialog mellan vindkraftsbolag och sameby angående vinterväghållningen av vägarna till och inom vindkraftparken. Andra mer regionala åtgärder för att förbättra förutsättningarna för renskötselarbetet på andra platser för samebyn, kan vara att sätta stängsel längst större vägar och järnvägar (t.ex. E4:an eller stambanan) i kombination med strategiskt utplacerade ekodukter. Detta för att underlätta och återställa möjligheterna till renarnas fria strövning och renskötarnas flytt av renar mellan olika betesområden

Sunglass tint does not impact the indoor catching performance of cricket fielders

IntroductionSunglasses are worn by outdoor athletes such as cricketers for many reasons, including comfort and glare reduction, which may help to improve vision. Anecdotally they are purported to have performance-enhancing benefits, but there is a lack of evidence for this. Further, it appears that fielders are the only position in cricket who wear sunglasses. Therefore, this study aimed to compare the catching performance of fielders when wearing three different colour sunglasses tints during an indoor, laboratory-based experiment.MethodsTwenty-one male cricketers currently playing for a university or amateur provincial teams in Makhanda, South Africa, who were non-habitual sunglass wearers, were recruited for this study. An optometrist administered pre-screening tests. Players had four testing sessions during which they wore a different colour tint at each session indoors (clear, blue, G30 (rose), and red). Players were required to catch 18 balls projected from a bowling machine. The number of balls caught, as well as the quality of the catch, was recorded. At the final session, they were asked which tint they thought was best.ResultsPre-screening tests showed that the red lens was best for contrast sensitivity and stereopsis. During data collection, sunglass tint did not affect catching performance. The players perceived the red lens as the worst and the G30 as the best.DiscussionIt can be concluded that catching performance indoors is not affected by tint colour

Behaviour of Solitary Adult Scandinavian Brown Bears (Ursus arctos) when Approached by Humans on Foot

Successful management has brought the Scandinavian brown bear (Ursus arctos L.) back from the brink of extinction, but as the population grows and expands the probability of bear-human encounters increases. More people express concerns about spending time in the forest, because of the possibility of encountering bears, and acceptance for the bear is decreasing. In this context, reliable information about the bear's normal behaviour during bear-human encounters is important. Here we describe the behaviour of brown bears when encountering humans on foot. During 2006–2009, we approached 30 adult (21 females, 9 males) GPS-collared bears 169 times during midday, using 1-minute positioning before, during and after the approach. Observer movements were registered with a handheld GPS. The approaches started 869±348 m from the bears, with the wind towards the bear when passing it at approximately 50 m. The bears were detected in 15% of the approaches, and none of the bears displayed any aggressive behaviour. Most bears (80%) left the initial site during the approach, going away from the observers, whereas some remained at the initial site after being approached (20%). Young bears left more often than older bears, possibly due to differences in experience, but the difference between ages decreased during the berry season compared to the pre-berry season. The flight initiation distance was longer for active bears (115±94 m) than passive bears (69±47 m), and was further affected by horizontal vegetation cover and the bear's age. Our findings show that bears try to avoid confrontations with humans on foot, and support the conclusions of earlier studies that the Scandinavian brown bear is normally not aggressive during encounters with humans

Back to basics in the marketing of place: the impact of litter upon place attitudes

YesAttempts to apply marketing theory and principles to place have become a legitimate area of academic and 'real world' practice. However, place marketing does not typically incorporate all elements of the traditional 7 Ps, focusing far too often on just one of these - promotion. Besides this rather myopic approach, place marketing suffers from an overly strategic view of the world that ignores the meaning and lived experience of places to individuals, especially residents. The purpose of this article is twofold - first, we investigate the impact of litter on place attitudes. Litter is a common, but negative, element of place, which is intimately connected to the lived experience of a place but typically far removed from the positive promotional activity favoured by place marketing efforts and the study thereof. In this sense, the article reframes place marketing from a strategic to a micro-marketing endeavour. We found that exposing respondents to litter significantly lowers their place attitudes. Our second contribution is to demonstrate the relevance of classic marketing research approaches, such as attitudinal measures, to investigate litter and its impact on place evaluations, through quasi-experimental design (with 662 respondents). Through this, we extend the range of theory and method applied in place marketing - away from controllable promotional endeavours investigated through case-studies to a more holistic and robust interpretation of place marketing, which has a measurable impact upon the places where people live and visit

Ergonomics observation: harvesting tasks at oil palm plantation

Objectives: Production agriculture is commonly associated with high prevalence of ergonomic injuries, particularly during intensive manual labor and during harvesting. This paper intends to briefly describe an overview of oil palm plantation management highlighting the ergonomics problem each of the breakdown task analysis. Methods: Although cross-sectional field visits were conducted in the current study, insight into past and present occupational safety and health concerns particularly regarding the ergonomics of oil palm plantations was further exploited. Besides discussion, video recordings were extensively used for ergonomics analysis. Results: The unique commodity of oil palm plantations presents significantly different ergonomics risk factors for fresh fruit bunch (FFB) cutters during different stages of harvesting. Although the ergonomics risk factors remain the same for FFB collectors, the intensity of manual lifting increases significantly with the age of the oil palm trees-weight of FFB. Conclusions: There is urgent need to establish surveillance in order to determine the current prevalence of ergonomic injuries. Thereafter, ergonomics interventions that are holistic and comprehensive should be conducted and evaluated for their efficacy using approaches that are integrated, participatory and cost-effective

Reflecting on ICN2: Was it a game changer?

At the Second International Conference on Nutrition (ICN2), November 2014, 170 member states endorsed the Rome Declaration on Nutrition and a Framework for Action. The Rome Declaration committed to ending malnutrition in all its forms while the Framework for Action offered 60 voluntary actions to help achieve this. These documents and ICN2 itself had the potential to be a major step forward for public health nutrition, addressing issues associated with today's complex food system. This article reviews ICN2, its process, outputs and some of the gaps and weaknesses of the documents. ICN2's legacy can be interpreted in two ways-a missed opportunity or one of broad aspirations which have yet to translate into meaningful action. The paper considers whether ICN2 could have adopted a more ecological approach to diet and nutrition, linking health and sustainability. While this fits the evidence, it would require a strong commitment to coherence and food system change, almost certainly a firm stance on some food corporate power, and resolve to champion health at the heart of economic policy. This ambitious agenda would require specific multi-actor and multi-level action, together with metrics and mechanisms for accountability. Coherent government policies and actions to tackle all manifestations of inappropriate diet, and to reframe the economic forces which shape such diets are urgently required. To achieve this, the public health movement needs to work closely with civil society, yet ICN2 showed that there is some reluctance to energise that combination. As a result, ICN2 must be judged a missed opportunity, despite having useful aspirations

Use of Mangroves by Lemurs

Despite an increasing recognition of the ecosystem services provided by mangroves, we know little about their role in maintaining terrestrial biodiversity, including primates. Madagascar’s lemurs are a top global conservation priority with 94 % of species threatened with extinction, but records of their occurrence in mangroves are scarce. I used a mixed-methods approach to collect published and unpublished observations of lemurs in mangroves: I carried out a systematic literature search, and supplemented this with a targeted information request to 1243 researchers, conservation and tourism professionals and others who may have visited mangroves in Madagascar. I found references to, or observations of, at least 23 species in five families using mangroves, representing more than 20 % of lemur species and over 50 % of species whose distributions include mangrove areas. Lemurs used mangroves for foraging, sleeping and travelling between terrestrial forest patches, and some were observed as much as 3 km from the nearest permanently dry land. However most records were anecdotal and thus tell us little about lemur ecology in this habitat. Mangroves are more widely used by lemurs than has previously been recognised, and merit greater attention from primate researchers and conservationists in Madagascar