Роль кафедры акушерства и гинекологии ФПК и ПК в подготовке врачей-интернов

ИНТЕРНАТУРА И РЕЗИДЕНТУРААКУШЕРСТВОГИНЕКОЛОГИЯМЕДИЦИНСКОЙ ПРАКТИКИ МЕНЕДЖМЕНТОБРАЗОВАНИЕ МЕДИЦИНСКО

Digital tillsynsteknik i djurhållning utomhus

I enlighet med Jordbruksverkets förfrågan behandlar denna rapport tre områden för digital teknik vid övervakning och kontroll av djur som vistas utomhus på stora ytor: (1) kamerateknologi, t.ex. användning av drönare, (2) positioneringsteknologi som GPS och (3) teknologi för att styra djurens rörelser, som drivning med drönare och användning av s.k. virtuella stängsel. De tre teknikområdena överlappar delvis varandra. Digital tillsyn av utegående djur är beroende av att sensorer mäter det man tror att de mäter med tillräcklig noggrannhet och att data kan överföras och bearbetas till information som lagras och analyseras på ett säkert och korrekt sätt. Sådana teknologier benämns med samlingsnamnet ’Precision Livestock Farming’ (PLF). Användningen av informationen är avgörande för teknikens användbarhet i tillsyns- och djurskyddsarbete. Tillämpningarna är till viss del reglerade av gällande lagstiftning, exempelvis genom krav på tillsyn, begränsad användning av elektricitet för att styra djurs beteende, användning av obemannade luftfarkoster, d.v.s. drönare, samt åtgärder för att förhindra att utrustning skadar djuren eller påverkar deras hälsa och beteende. Inom PLF används en rad olika sensorer som direkt eller indirekt kan mäta djurens miljö och djurens beteende och fysiologiska tillstånd. Den teknologiska utvecklingen har främst varit inriktad på mjölkkor, fjäderfän och grisar och endast i liten utsträckning berört häst, får och get. För djur på bete är överföringen av data från en enhet på eller vid djuret till en mottagare särskilt problematisk p.g.a. stora avstånd, men det sker en snabb teknisk utveckling mot effektivare överföring. PLF-teknologin innebär i de flesta fall att djuren övervakas kontinuerligt och att avvikelser i t.ex. deras hälsotillstånd och välfärd i princip kan upptäckas i realtid, vilket ska ställas mot nuvarande lagkrav på tillsyn minst en eller två gånger dagligen. Sensorer kan ge information om ett stort antal fysiologiska tillstånd och beteenden. En av de vanligaste teknikerna är sensorer för aktivitet. Indirekt kan de också ge information om idissling, liggtid, stegantal och ättid och utlösa larm om exempelvis brunst, hälsoproblem, hälta och kalvning. Sensorer kan även placeras i förmagen hos idisslare (s.k. våmbolus) där de mäter våm-pH och kan larma om störningar i magfunktionen, eller utformas som termometrar som kan larma om hälsostörningar, kalvning och vattenintag eller mikrofoner som kan mäta idissling och larma om brunst, kalvning och onormalt idisslingsmönster. Med kamerateknik kan man mäta aktivitet, kroppsform och hudtemperatur, vilket kan ge information om ketosstatus, hull, hälta och juverhälsa. Kameror monterade på drönare kan användas för att lokalisera och räkna djur, bestämma deras position, habitatval och till viss del deras beteende, särskilt när djuren rör sig över stora arealer. Det finns flera elektroniska positioneringsteknologier varav passiv ’Radio Frequency Identification RFID’ är den vanligaste. Räckvidden är kort med denna teknik men den kan vara användbar om man t.ex. vill mäta hur ofta djuren besöker en vattenpost. Andra teknologier kan med hjälp av antenner följa djurens positioner i realtid. GPS-enheter monterade i halsband kan regelbundet registrera djurens geografiska position. Användningen av GPS har blivit relativt vanlig i renskötseln vilket tycks ha lett till en förbättrad arbetssituation för renskötarna. Positionering med GPS ger inte alltid exakta uppgifter men tekniken har visat sig användbar för studier av habitatval, sociala interaktioner och gruppdynamik. Med positionerna från GPS har man också kunnat styra djur till områden med bättre betestillgång. Med en tillräckligt frekvent bestämning av position med hjälp av GPS (ca en gång per minut) är det möjligt att bestämma betestiden för nötkreatur på ett tillförlitligt sätt. En användning av drönare i djurskötsel och djurtillsyn kan vara att med hjälp av kamera lokalisera djuren över stora ytor. Denna användning begränsas dock av nuvarande bestämmelser om att föraren måste ha ögontakt med drönaren. I renskötseln har drönare börjat användas för att förflytta djur men denna tillämpning är ännu inte juridiskt reglerad. Virtuella stängsel är strukturer som bestäms med kartkoordinater eller elektronisk sändare på marken. Stängslen fungerar som inhägnader, hinder eller gränser. Djuren mottar signaler (vanligen ljud) och stimuli (vanligen elstötar från ett halsband) som gör det möjligt för dem att lära sig var stängslet finns. I vetenskapliga studier har man med varierande framgång lyckats lära djuren att associera ljudsignaler och elstötar med en gräns som inte får passeras. Förmågan att lära sig skiljer mellan olika djurslag, liksom mellan individer. Det finns fortfarande många obesvarade frågeställningar om hur djur kan anpassa sig till virtuella stängselsystemet, liksom hur de påverkas, både under inlärningsfas och bruksfas

On the diagnosis of childhood coeliac disease : Past and present

The publication is a Paediatric Essay.</p

On the diagnosis of childhood coeliac disease: Past and present

n/

On the diagnosis of childhood coeliac disease: Past and present

n/

Family socio-economic status and childhood coeliac disease seem to be unrelated : a cross-sectional screening study

AIM: The aim of our study was to examine whether there is a difference in coeliac disease prevalence in regard to parents' education level and occupation, and whether this differs between screened and clinically diagnosed children at the age of 12 years. METHODS: The study, Exploring the Iceberg of Celiacs in Sweden (ETICS), was a school-based screening study of 12-year-old children that was undertaken during the school years 2005/2006 and 2009/2010. Data on parental education and occupation were reported from parents of the children. Specifically, by parents of 10 710 children without coeliac disease, 88 children diagnosed with coeliac disease through clinical care, and 231 who were diagnosed during the study. RESULTS: There were no statistically significant associations between occupation and coeliac disease for either the clinically detected (prevalence ratio 1.16; confidence interval 0.76-1.76) or screening-detected coeliac disease cases (prevalence ratio 0.86; confidence interval 0.66-1.12) in comparison with children with no coeliac disease. Also, there were no statistically significant associations for parental education and coeliac disease diagnosis. CONCLUSION: There was no apparent relationship between coeliac disease and socio-economic position. Using parents' socio-economic status as a tool to help identify children more likely to have coeliac disease is not recommended

Transglutaminase Iga Antibodies in A Celiac Disease Mass Screening and the Role of Hla-Dq Genotyping and Endomysial Antibodies in Sequential Testing.

OBJECTIVES:: To evaluate hypothetical screening strategies in a Swedish celiac disease (CD) mass screening. PATIENTS AND METHODS:: Out of 10041 Swedish sixth-graders born in 1993 invited to a population-based CD mass screening, 7208 participated. Anti-tissue-transglutaminase (tTG) IgA were analyzed in all children and total serum IgA (s-IgA) in 7161 children. Additional analyses of tTG-IgG, endomysial antibodies (EMA) IgA and IgG, and human leukocyte antigen (HLA) alleles were performed according to a standardized protocol. Children with elevated levels of serological markers were recommended to undergo a small intestinal biopsy to verify diagnosis and 153 children with CD were thus identified. Sensitivity, specificity, positive (PPV) and negative predictive values (NPV) were calculated and receiver operating characteristic (ROC) curves were plotted. RESULTS:: By lowering the cutoff for tTG-IgA, 17 additional cases of CD were identified at the cost of 32 biopsies. All children with tTG-IgA above 50U/mL (10 times the recommended upper limit of normal) had gluten enteropathy. Area under the ROC curve for tTG-IgA was 0.988. All cases carried HLA-DQ2 or HLA-DQ8, as did 53% of the controls. For different hypothetical screening strategies sensitivity, specificity, PPV and NPV ranged between 87.6-100%, 99.5- 99.9%, 79.7-89.7% and 99.7-100%, respectively. Efforts to increase sensitivity by lowering tTGIgA cut-would result in increased number of small intestinal biopsies and lower PPV. Sequential testing for both EMA and HLA-DQ genotyping would reduce the number of negative small intestinal biopsies. CONCLUSIONS:: tTG-IgA is a robust marker when used in CD mass screening and its performance can be enhanced by sequential testing for EMA or HLA-DQ genotyping