Induced Terpene Accumulation in Norway Spruce Inhibits Bark Beetle Colonization in a Dose-Dependent Manner

Background: Tree-killing bark beetles (Coleoptera, Scolytinae) are among the most economically and ecologically important forest pests in the northern hemisphere. Induction of terpenoid-based oleoresin has long been considered important in conifer defense against bark beetles, but it has been difficult to demonstrate a direct correlation between terpene levels and resistance to bark beetle colonization. Methods: To test for inhibitory effects of induced terpenes on colonization by the spruce bark beetle Ips typographus (L.) we inoculated 20 mature Norway spruce Picea abies (L.) Karsten trees with a virulent fungus associated with the beetle, Ceratocystis polonica (Siem.) C. Moreau, and investigated induced terpene levels and beetle colonization in the bark. Results: Fungal inoculation induced very strong and highly variable terpene accumulation 35 days after inoculation. Trees with high induced terpene levels (n = 7) had only 4.9% as many beetle attacks (5.1 vs. 103.5 attacks m22) and 2.6% as much gallery length (0.029 m m22 vs. 1.11 m m22) as trees with low terpene levels (n = 6). There was a highly significant rank correlation between terpene levels at day 35 and beetle colonization in individual trees. The relationship between induced terpene levels and beetle colonization was not linear but thresholded: above a low threshold concentration of ,100 mg terpene g21 dry phloem trees suffered only moderate beetle colonization, and above a high threshold of ,200 mg terpene g21 dry phloem trees were virtually unattacked. Conclusion/Significance: This is the first study demonstrating a dose-dependent relationship between induced terpenes and tree resistance to bark beetle colonization under field conditions, indicating that terpene induction may be instrumental in tree resistance. This knowledge could be useful for developing management strategies that decrease the impact of tree-killing bark beetles

Physiological responses of reared sea bream (Sparus aurata Linnaeus, 1758) to an Amyloodinium ocellatum outbreak

Amyloodiniosis represents a major bottleneck for semi-intensive aquaculture production in Southern Europe, causing extremely high mortalities. Amyloodinium ocellatum is a parasitic dinoflagellate that can infest almost all fish, crustacean and bivalves that live within its ecological range. Fish mortalities are usually attributed to anoxia, associated with serious gill hyperplasia, inflammation, haemorrhage and necrosis in heavy infestations; or with osmoregulatory impairment and secondary microbial infections due to severe epithelial damage in mild infestation. However, physiological information about the host responses to A.ocellatum infestation is scarce. In this work, we analysed the proteome of gilthead sea bream (Sparus aurata) plasma and relate it with haematological and immunological indicators, in order to enlighten the different physiological responses when exposed to an A.ocellatum outbreak. Using 2D-DIGE, immunological and haematological analysis and in response to the A.ocellatum contamination we have identified several proteins associated with acute-phase response, inflammation, lipid transport, homoeostasis, and osmoregulation, wound healing, neoplasia and iron transport. Overall, this preliminary study revealed that amyloodiniosis affects some fish functional pathways as revealed by the changes in the plasma proteome of S. aurata, and that the innate immunological system is not activated in the presence of the parasite.DIVERSIAQUA, Portugal [MAR2020]Fundacao para a Ciencia e Tecnologia [SFRH/BD/118601/2016]info:eu-repo/semantics/publishedVersio

Measuring effects on intima-media thickness: an evaluation of rosuvastatin in Chinese subjects with subclinical atherosclerosis—design, rationale, and methodology of the METEOR-China study

BACKGROUND: The beneficial effect of statins on atherosclerosis and cardiovascular outcomes has been well established. The Measuring Effects on intima media Thickness: an Evaluation Of Rosuvastatin (METEOR) global study demonstrated that a 2-year orally administered treatment with rosuvastatin 40 mg daily significantly slowed the progression of carotid intima-media thickness (CIMT) compared to placebo. The current METEOR-China study is designed to evaluate the effect of rosuvastatin 20 mg daily versus placebo on the progression of atherosclerosis measured by CIMT in asymptomatic Chinese subjects. METHODS: This is a phase 3, randomised, double-blind, placebo-controlled, multicentre parallel-group study. Asymptomatic Chinese subjects with a 10-year ischaemic cardiovascular disease (ICVD) risk < 10% will be recruited at 25 study sites. They will be treated with rosuvastatin 20 mg or placebo for 104 weeks. The primary endpoint is the annualised rate of change in CIMT measured by B-mode ultrasonography. Secondary endpoints include the annualised rate of change in CIMT at three different sections of the carotid artery and changes in the serum lipid profile. Safety parameters will also be assessed. CONCLUSION: The study will evaluate whether rosuvastatin 20 mg slows the progression of CIMT in asymptomatic Chinese subjects at low risk of ICVD. TRIAL REGISTRATION: ClinicalTrials.gov NCT02546323 . Registered on September 10, 2015

Rosuvastatin Slows Progression of Carotid Intima-Media Thickness: The METEOR-China Randomized Controlled Study

Background: Atherosclerosis is the leading cause of cardiovascular disease worldwide, including in China. Primary prevention, through lipid-lowering, could avert development of atherosclerosis. Carotid intima-media thickness (CIMT) is a well-validated measure of atherosclerosis used in intervention studies as the primary outcome and alternative end point for cardiovascular disease events. Methods: This randomized, double-blind, placebo-controlled, multicenter, parallel-group study assessed the effects of rosuvastatin 20 mg/d compared with placebo on progression of CIMT over 104 weeks in Chinese people with subclinical atherosclerosis. The primary end point was the annualized rate of change in mean of the maximum CIMT measurements taken 7× over the study period from each of 12 carotid artery sites (near and far walls of the right and left common carotid artery, carotid bulb, and internal carotid artery). Secondary end points included CIMT changes at different artery sites and lipid-parameter changes. Safety was also assessed. Results: Participants were randomized (1:1) to receive rosuvastatin (n=272) or placebo (n=271). Baseline characteristics were well balanced between groups. The change in mean of the maximum CIMT of the 12 carotid sites was 0.0038 mm/y (95% CI, -0.0023-0.0100) for the rosuvastatin group versus 0.0142 mm/y (95% CI, 0.0080-0.0204) for the placebo group, with a difference of -0.0103 mm/y (95% CI, -0.0191 to -0.0016; P=0.020). For the CIMT secondary end points, the results were generally consistent with the primary end point. There were clinically relevant improvements in lipid parameters with rosuvastatin. We observed an adverse-event profile consistent with the known safety profile of rosuvastatin. Conclusions: Rosuvastatin 20 mg/d significantly reduced the progression of CIMT over 2 years in Chinese adults with subclinical atherosclerosis and was well tolerated. Registration: URL: https://www.clinicaltrials.gov; Unique identifier: NCT02546323

Gathering design requirements for a microcommunity - the case of preschool parents and teachers

A microcommunity for preschool is a community for parents, teachers and other people involved in a preschool child group. The community is a tool for distributing and exchanging information and complements the traditional face to face communication and paper notes in that it makes information available from other places than the home and the preschool facilities. We present a first design iteration for preschool microcommunities with parents and teachers. Teachers have worked with a prototype tool to create microcommunities that has been made available to parents. We present a set of design principles for preschool microcommunities and a new design of the tool.KOL

Fungal inoculation and methyl jasmonate application induce highly variable terpene accumulation in Norway spruce

Knowledge about tree chemical defense is vital for developing practical methods to maintain healthy forests. With the aims of characterizing the defensive chemical induction in Norway spruce Picea abies and demonstrating its ecological function to spruce bark beetle Ips typographus, we measured the terpenoid content in the bark of mature Norway spruce trees inoculated with Ceratocystis polonica, or treated with methyl jasmonate (MeJA), and investigated the colonization and pheromone emission of I. typographus

”It’s just easier with the phone” – a diary study of Internet access from cell phones

We conducted a diary study of how 19 experienced users access Internet from cell phones. Our findings show that participants often chose the cell phone to access the Internet even though they had access to a computer, and the most common location for Internet access from the phone was the home. Reasons for choosing the phone over the computer were speed, convenience and a desire to use the phone. The phone is kept close and is always on which makes it convenient to use. The traditional motivation for mobile services ”finding out something about where you are” only accounts for 15% of the material

Jourtjänstgöring: påverkan på katabola processer och återhämtning

Anestesiläkare rapporterades i en svensk studie ha en högre mortalitet än genomsnittet av läkare. Detta fynd har dock ej kunnat reproduceras i motsvarande studier i de övriga nordiska länderna. Likväl har det spekulerats i om den angivna överrisken bland svenska anestesiläkare kan relateras till gruppens jourarbete med höga krav, nattarbete och stress. Kunskapen om hälsoeffekter av läkares jourarbete är generellt sett bristfällig. Mot denna bakgrund kontaktade Anestesikliniken i Lund den Yrkes- och miljömedicinska kliniken för genomförande av en stressfysiologisk undersökning av anestesiläkarna. Syftet var att undersöka om läkarnas upplevelse av den psykosociala arbetsmiljön och deras fysiologiska och psykologiska reaktioner i samband med jourarbete nådde nivåer som kan anses indikera risk för ohälsa. Ett primärt mål var att studera möjligheterna till återhämtning efter jour. En viktig fråga var också om anestesiläkarnas reaktioner vid jour skiljde sig från reaktioner hos läkare med annan specialitet. Deltagarna arbetade vid Lunds Universitetssjukhus som anestesiläkare (N=19) eller som läkare på öron-näsa-hals eller barnklinik (N=20). Samtliga hade nattjour (primärjour). Dessutom har anestesiläkare med nattjour från Göteborg (N=45), vilka under samma tidsperiod blev undersökta med samma psykosociala frågeformulär som läkarna i Lund, använts som en extern kontrollgrupp. Jämförelser har även gjorts mot populationsbaserade kontroller från Region Skåne. I början av undersökningsperioden besvarade samtliga deltagare ett omfattande frågeformulär. Deltagarna i Lund genomgick sedan en fysiologisk monitorering under en schemacykel på 2-3 veckor. Under denna period mättes reglering av autonom balans via hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) med personburen ekg-logger samt påverkan på hypothalamus-hypofys-binjurebark-axeln (HPA-axeln) via salivkortisol. Provtagning och mätning genomfördes både på vanlig arbetsdag, jourdygn, dag efter jour och i vissa fall på ledig dag. Dessa mätningar ufördes i en motbalanserad design då tillvänjning till mätningen skulle kunna ge en förändrad respons. Med fasteblodprov (insulin, glukos, TSH, T4, testosteron, SHBG, IGF-1, HbA1c, TG, HDL, LDL) följdes individernas övriga metabola reaktioner före och efter nattjour. Subjektiv hälsa och trivsel i arbetet upplevdes av majoriteten i läkargrupperna som god, trots att en tredjedel av de undersökta uppgav en pressad arbetssituation med höga krav och låg kontroll. Det fanns inga skillnader mellan grupperna avseende dessa variabler. Även i frågor angående sömn, trötthet och balans mellan ansträngning och belöning låg läkargrupperna väsentligen på samma nivåer som personer från tidigare undersökningar på arbetsplatser i regionen. Blodprovsmarkörer för insulinkänslighet och blodfettsbalans låg stabilt över jourcykeln för samtliga undersökta grupper. TSH-värdet var i genomsnitt 26 % lägre ett dygn efter jour i hela läkargruppen jämfört med en vanlig arbetsdag (p<0,001). Det fanns ingen skillnad mellan grupperna. Det förelåg ingen förändrad kortisolrespons vid jour jämfört med en vanlig arbetsdag. Ej heller någon statistiskt säkerställd gruppskillnad i kortisolnivåer kunde påvisas. 4 När det gäller hjärtfrekvensvariabiliteten var dock situationen en annan: I HRV-analyser kväll och natt visade hela läkargruppen 15-30 % minskad högfrekvent variabilitet i relation till total variabilitet (HFnu, p<0,001) vid jour. Detta indikerar ett minskat inslag av parasympatikus, vilket kan innebära en högre stressnivå. Anestesiläkarnas jour-reaktion skiljde sig inte från de övriga läkarnas. Dock avvek anestesiläkarna i ett par avseenden generellt och oberoende av jour: Vi fann en 30 % lägre nivå (p=0,03) av RMSSD (HRV-variabel som speglar parasympatikusinslaget under 24 timmar) hos anestesiläkarna. Detta tyder på att deras autonoma balans var präglad av en lägre parasympatikus-tonus. Dessutom hade anestesiläkarna i genomsnitt 40-50 % lägre total hjärtfrekvensvariabilitet (total power, TP) vid analyser i entimmes analysfönster kväll och natt (kl 21-22 samt 03-04) jämfört med barn- och önh-läkarna (p=0,001), vilket också antyder skillnader mellan grupperna i autonom reglering. Den exakta fysiologiska betydelsen av detta kan dock diskuteras. Att de påvisade skillnaderna mellan läkargrupperna skulle bero på de psykiska och fysiska kraven i anestesiläkarnas arbete är tänkbart, men kan inte avgöras i denna undersökning. Det bör framhållas att fysisk aktivitet och sömn inverkar på den autonoma balansen, vilket kan innebära problem vid tolkningen av HRV-data i fältundersökningar. Här kan även finnas en för anestesiläkargruppen gemensam faktor utanför arbetet som förklaring till skillnaderna mellan grupperna. Då helt specifika HRV-mått för aktivering av sympatikus saknas baseras tolkningen av förändringar i autonom balans på förändringar i parasympatikus inverkan (RMSSD, HFnu). Slutligen kan det konstateras att de metabola förändringarna i samband med jourtjänstgöring var ytterst begränsade och bedömes ej innebära några negativa hälsoeffekter. Förändringarna i hjärtfrekvensvariabilitet kan indikera en förhöjd stressaktivering, särskilt hos anestesiläkarna. Tolkningen av bakomliggande mekanismer är dock ej entydig och behöver närmare utvärderas. En selektion av läkare med relativt lång erfarenhet i yrket kan ha bidragit till de begränsade fynden vad gäller subjektiv hälsa och trivsel samt markörer för stressaktivering

Terpener – viktiga för försvar mot barkborrar

Granar har behövt försvara sig mot granbarkborrar och andra insekter under miljontals pr. Ny forskning visar hur träd som snabbt klarar av aatt mobilisera stora mängder terpener kan undgå att bli dödade av granbarkborrar