Wild bees and butterflies in urban green spaces : making conscious plant selection and creating artificial nests

De senaste årens larm om att insekterna i världen är hotade har väckt stor uppmärksamhet och såväl myndigheter som allmänheten har reagerat. Mest är det depollinerande insekterna som fått uppmärksamhet. Troligen beror det på den direkta kopplingen till de konsekvenser det skulle innebära för människans livsmedelsförsörjning om det inte längre fanns tillräckligt av pollinatörer. Insekternas minskning i landskapet tros mestadels bero på förändrat landanvändande och det moderna jordbrukets utveckling men även på utbredande urbanisering. En av de främsta aspekterna som tas upp i dessa sammanhang är att blomrikedomen i landskapen generellt har minskat och att pollinatörerna har svårt att hitta föda. Detta i kombination med förlust av lämpliga boplatser har tagits upp som nyckelorsaker. De uppmärksammade rapporterna om minskningen av insekter har lett till att många vill hjälpa till att vända trenden genom att utföra olika åtgärder i form av att erbjuda mat och boende till främst vildbin(humlor och solitära bin) och dagfjärilar. Resultatet av detta nyvaknade engagemang har inneburit att mycket material har publicerats i ämnet och många produkter kommit ut på marknaden som ska vara till hjälp. De insatser som görs för att påverka pollinatörernas förekomst skulle kunna delas in i två kategorier ;de som görs i produktionslandskap och de som görs på platser som inte främst är avsedda förproduktion. Den senare kategorin gäller främst miljöer med hög urbaniseringsgrad som städer och trädgårdar och det är den kategorin som vi har velat titta närmare på. Vilka vildbin och dagfjärilar som kan komma att dra nytta av insatser i urban miljö och hur utformas dessa insatser på bästa sätt är frågor som vi försökt få svar på genom att genomföra en litteraturstudie. För att en lämplig miljö för vildbin och/eller dagfjärilar ska utformas på ett bra sätt i urbana områden krävs att ett flertal aspekter tas i beaktande och att hänsyn tas till både boplats, larvhabitat och födotillgång. Ett område som utformats med hänsyn till alla dessa aspekter har stora möjligheter att attrahera främst vildbin med hög mobilitet.A number of reports in recent years on insect decline all over the World has caught attention from both authorities and the general public. Pollinating insects have got the most focus, probably due to their direct link to the consequences it would mean to human food production if there would not be enough of them. Insect decline is thought to be due to change of land use and modern agriculture methods but also because of increasing urbanisation. One of the most prominent aspects brought to light in these contexts is general loss of flowers in the landscape and thereby pollinators struggle to survive because they are lacking food resources but also the loss of suitable nesting sites. The awareness of insect decline has led to many wanting to take actions to reverse progression by offering food and shelter mostly to wild bees (bumble bees and solitary bees) and butterflies. The result of this commitment has led to numerous guides published on the subject and also many products launched meant to aid. The efforts meant to affect pollinator abundance could be categorized into two categories; those in agriculture production landscapes and those not in production landscapes. The latter category is mostly situated in areas with high urbanisation levels like cities and private gardens, and this is where our focus is in this report. Which wild bees and butterflies can benefit from efforts made in urban areas and how are these efforts best formed are questions we would like to answer by this literature study. In order to form asuitable habitat for wildbees and butterflies in urban areas,many aspects need to be taken into consideration regarding nesting sites, larval habitats and food resources. An area designed with all those aspects taken into consideration has great opportunities to attract mainly wildbees with high mobility

Developing defined substrates for stem cell culture and differentiation

Over the past few decades, a variety of different reagents for stem cell maintenance and differentiation have been commercialized. These reagents share a common goal in facilitating the manufacture of products suitable for cell therapy while reducing the amount of non-defined components. Lessons from developmental biology have identified signalling molecules that can guide the differentiation process in vitro, but less attention has been paid to the extracellular matrix used. With the introduction of more biologically relevant and defined matrices, that better mimic specific cell niches, researchers now have powerful resources to fine-tune their in vitro differentiation systems, which may allow the manufacture of therapeutically relevant cell types. In this review article, we revisit the basics of the extracellular matrix, and explore the important role of the cell –matrix interaction. We focus on laminin proteins because they help to maintain pluripotency and drive cell fate specification. This article is part of the theme issue ‘Designer human tissue: coming to a lab near you’

Bergsätras arbetarebostäders uppgång och förfall

AGA:s industriområde med ar­betarbostäder i Bergsätra på Li­dingö bildade i början av seklet ett mönstersamhälle med höga sociala ambitioner. Nu är verk­samheten nedlagd och Bergsätras framtid är oviss. Lägenheterna används idag som ungdomsbo­städer. Den nuvarande ägaren, Skandia, vill bygga om lägenhe­terna, vilket skulle spoliera hu­sets ursprungliga karaktär och en epok i Lidingös industrihistoria.

”Äghornas kringgiärde är af steen” : The layout of fences in Äskhult and the northern parts of Halland before the land reforms

Äskhults by är idag ett kulturreservat och sedan 1990-talet har omfattande restaureringar gjorts, både i markerna och med byggnaderna. Ett mål för arbete i Äskhult är att återskapa landskapet så som det såg ut före skiftesreformerna. Därför har man använt skifteskartan från 1825 som utgångspunkt i restaureringsarbetet. Syftet med denna uppsats är att dra slutsatser kring hur hägnaderna såg ut under 1700-talet i denna trakten och därmed även bidra till arbetet med kulturreservatet. För att svara på frågor om hur hägnaderna såg ut före skiftesreformerna i norra Halland och varför vissa hägnadstyper förekom har Hallands landsbeskrifning från 1729 och geometriska avmätningar av Johan Söderlingh studerats. Källmaterialet indikerar att den dominerande hägnadstypen är av sten oavsett tillgången till material. Det förekommer dock trähägnader i området och då är det främst i form av ris. Det går att dra paralleller mellan trähägnadernas utbredning och förekomsten av skog i området. Skogsområdena ligger mot gränsen till Västergötland. En annan aspekt som kan ha påverkat förekomst och utformning av hägnader och som troligen inte syns i källmaterialet är tillfälliga hägnader. Tillfälliga hägnader kunde användas bland annat vid ljungbränning, efterbete eller tillfälliga kålgårdar. Därför borde det även funnits tillfälliga hägnader omkring Äskhult. Slutsatsen är dock att stenhägnader troligen var dominerande i området kring Äskhult

I samhällets tjänst. Om påföljden Samhällstjänst och de som gör det möjligt.

Villkorlig dom med samhällstjänst är Sveriges tredje vanligast straffpåföljd. Den är billig, human och få personer återfaller i brott. Det här reportaget handlar om personerna som hjälper till så att samhällstjänst kan ge alla de här positiva effekterna, nämligen kontaktpersonerna på verksamheterna där dömda placeras för att arbeta. Genom att göra telefonintervjuer med drygt 60 verksamheter i Västsverige så har vi försökt skildra hur kontaktpersonernas syn på sin roll och sitt ansvar som arbetsledare ibland skiljer sig från kriminalvårdens syn. Vår undersökning visar på ett stort engagemang från kontaktpersonernas sida, ett engagemang som inte uttryckligen efterfrågas av kriminalvården. En del av kontaktpersonerna i vår undersökning lägger ner mycket tid på personerna de tar emot, de samtalar, stöttar och arbetsleder. Några av dem efterfrågar också utbildning för att kunna bemöta och stötta klienterna på ett bra sätt. Som det ser ut nu får verksamheterna ingen ekonomisk ersättning som motivation för att arbetsleda personer som gör samhällstjänst. Samtidigt som samhällstjänstdomarna ökar föreslår också den senaste påföljdsutredningen förändringar som kan möjliggöra att ännu fler kan göra samhällstjänst i framtiden. Vi frågar oss därför: Hur länge kommer påföljden samhällstjänst kunna bäras upp av dessa ideella krafter innan bördan blir för tung

Biokol och hampa som torvsubstituenter i odlingssubstrat och deras effekter på förekomst av mikrobiota

The extraction of peat has been shown to have a detrimental impact on the environment in several ways, including through emissions of greenhouse gases but also through a negative impact on fragile habitats, ecosystems, and ecosystem services. The horticultural sector is a major user of peat products and thus contributes to both emissions and habitat changes. This work explores the possibilities of reducing the use of peat in cultivation substrates as part of reducing the environmental impact of peat extraction. The aim of the study is to instead use biochar, which has previously been reported to have good effects in the agricultural sector, as well as residual products from seed hemp production, to achieve utilization of residual product streams. The physicochemical properties of the substrates were evaluated as well as the effect on growth in a greenhouse experiment of Lactuca sativa. In addition, a screening of microbial communities was conducted to gain an understanding of what properties novel substrates may have on the microbiome. The conclusions from this work are that biochar amendment with 31.25% in a peat substrate had best growth of all treatments. Hemp amendment, however, gave high numbers of colony forming units, poor performance in terms of growth, and development of plants and not satisfactory numbers in terms of water holding capacity and nutrient supply

Bergsätras arbetarebostäders uppgång och förfall

AGA:s industriområde med ar­betarbostäder i Bergsätra på Li­dingö bildade i början av seklet ett mönstersamhälle med höga sociala ambitioner. Nu är verk­samheten nedlagd och Bergsätras framtid är oviss. Lägenheterna används idag som ungdomsbo­städer. Den nuvarande ägaren, Skandia, vill bygga om lägenhe­terna, vilket skulle spoliera hu­sets ursprungliga karaktär och en epok i Lidingös industrihistoria.