Experts' Encounters in Antenatal Diabetes Care: A Descriptive Study of Verbal Communication in Midwife-Led Consultations

Aim. We regard consultations as cocreated communicatively by the parties involved. In this paper on verbal communication in midwife-led consultations, we consequently focus on the actual conversation taking place between the midwife and the pregnant woman with diabetes, especially on those sequences where the pregnant woman initiated a topic of concern in the conversation. Methods. This paper was undertaken in four hospital outpatient clinics in Norway. Ten antenatal consultations between midwives and pregnant women were audiotaped, transcribed to text, and analyzed using theme-oriented discourse analysis. Two communicative patterns were revealed: an expert's frame and a shared experts' frame. Within each frame, different communicative variations are presented. The topics women initiated in the conversations were (i) delivery, time and mode; (ii) previous birth experience; (iii) labor pain; and (iv) breast feeding, diabetes management, and fetal weight. Conclusion. Different ways of communicating seem to create different opportunities for the parties to share each other's perspectives. Adequate responses and a listening attitude as well as an ambiguous way of talking seem to open up for the pregnant women's perspectives. Further studies are needed to investigate the obstacles to, and premises for, providing midwifery care in a specialist outpatient setting

The genetic history of Scandinavia from the Roman Iron Age to the present

The authors acknowledge support from the National Genomics Infrastructure in Stockholm funded by Science for Life Laboratory, the Knut and Alice Wallenberg Foundation and the Swedish Research Council, and SNIC/Uppsala Multidisciplinary Center for Advanced Computational Science for assistance with massively parallel sequencing and access to the UPPMAX computational infrastructure. We used resources from projects SNIC 2022/23-132, SNIC 2022/22-117, SNIC 2022/23-163, SNIC 2022/22-299, and SNIC 2021-2-17. This research was supported by the Swedish Research Council project ID 2019-00849_VR and ATLAS (Riksbankens Jubileumsfond). Part of the modern dataset was supported by a research grant from Science Foundation Ireland (SFI), grant number 16/RC/3948, and co-funded under the European Regional Development Fund and by FutureNeuro industry partners.Peer reviewedPublisher PD

Experiences of being exposed to intimate partner violence during pregnancy

In this study a phenomenological approach was used in order to enter deeply into the experience of living with violence during pregnancy. The aim of the study was to gain a deeper understanding of women's experiences of being exposed to intimate partner violence (IPV) during pregnancy. The data were collected through in-depth interviews with five Norwegian women; two during pregnancy and three after the birth. The women were between the age of 20 and 38 years. All women had received support from a professional research and treatment centre. The essential structure shows that IPV during pregnancy is characterized by difficult existential choices related to ambivalence. Existential choices mean questioning one's existence, the meaning of life as well as one's responsibility for oneself and others. Five constituents further explain the essential structure: Living in unpredictability, the violence is living in the body, losing oneself, feeling lonely and being pregnant leads to change. Future life with the child is experienced as a possibility for existential change. It is important for health professionals to recognize and support pregnant women who are exposed to violence as well as treating their bodies with care and respect

Monoskop Exhibition Library

The Exhibition Library reimagines the medium of art exhibition as well as that of art catalogue. Catalogues carry exhibitions through time and space, figuring as tropes for imagining arrangements and the course of works and settings they describe. However, they rarely give us a clue about what really happened, since they are often made before the show opens. Rather than documenting it, they often stand on their own, almost as if another work on display, truly as an artistic medium on its own. For this work, artists, designers, curators, poets and collectives created thirty catalogues of imaginary exhibitions. Exploring both the potential and impossible in art, the resulting exhibition library also serves as a “library of exhibitions.

Being in an oasis: a restorative and reassuring place - women’s experiences of a valuable antenatal diabetes midwifery consultation

The prevalence of diabetes in the childbearing population is increasing globally. Pregnant diabetic women are considered to be at high risk, and thus require specialized, multidisciplinary prenatal care in which midwives play an integral part. These women’s views and experiences of encounters with midwives during diabetes care have not yet been investigated. Our aim was to use an exploratory interpretive approach to investigate the experiences of pregnant women and their perceptions towards the meaning of prenatal consultation provided by midwives in the prenatal care team. A purposive sample was recruited from four hospital-based prenatal diabetes outpatient clinics in the urban areas of Norway: 10 pregnant women (5 primiparous, 5 multiparous) aged 28-45 and diagnosed with different types of diabetes. Data from semi-structured interviews were transcribed and subjected to thematic analysis. Three main themes emerged: being in an open atmosphere, being seen as a person, and being reassured. Together, these themes created a construct that we labeled being in an oasis-a restorative and reassuring place. The counterpoint of this view was a more negative perspective described as having insufficient time, feelings of being objectified and rushed, and diseaseoriented care. The women valued the focus on surveillance in the consultations, although at their best, the midwife-woman encounters complemented and counteracted the iatrogenic effect of the biomedical focus in specialist prenatal care. However, the organization of care may have contributed to and created feelings of suffering, as these women had limited scope for addressing their concerns in the consultation. We conclude that these consultations are complex co-created activities in which interpersonal aspects of the midwifewoman encounters, such as the midwives’ openness and responsiveness to the women, seem to be significant in developing a personal approach. Introduction The prevalence of diabetes is increasing within both the general and the childbearing population, in Norway and worldwide.1 Women with pre-existing diabetes as well as those with pregnancy-induced diabetes (gestational diabetes, GDM) are regarded as a high-risk group with concerns for maternal, fetal, and neonate outcomes.2 In order to optimize their pregnancy outcome, these women are provided with centralized specialist care organized as diabetes teams within the prenatal outpatient clinics at obstetrics and gynecology departments. Midwives are routinely included in these teams, because they can provide the usual prenatal education and care in addition to diabetes management.3 Nurse-midwives are supposed to focus on more than the illness; they also attend to the patient as a unique individual with specific personal health concerns and questions. In this study, we therefore asked how these women perceive the care provided by the midwives in the prenatal team

Kommunikativa processer och upplevelser av delaktighet i vård- och omsorgsplaneringsmöten

Äldre personer med flera ohälsoproblem och komplexa vård- och omsorgsbehov är en ökande grupp i samhället. För att åstadkomma en vård och omsorg som svarar mot den enskilda personens behov är samverkanmellan olika vårdgivare och professioner en viktig utgångspunkt vid vård- och omsorgsplanering. I denna studie har vi undersökt hur delaktighet för patienter skapas vid vård- och omsorgsplaneringsmöten (VOP-möten) samt hur deltagarna upplever detta. Datamaterialet består av bandinspelade VOP-möten samt efterföljande intervjuer med mötesdeltagarna. I datamaterialet ingick dels möten som genomfördes av vård- och omsorgspersonal vars huvudsakliga arbetsuppgift är att genomföra vård- och omsorgsplaneringar (här kallade specialiserade vårdplaneringsteam), dels möten som genomfördes av personal som inte specifikt arbetade enbart med VOP-möten.De inspelade VOP-mötena analyserades utifrån dimensionerna aktiv-passiv, subjekt-objekt. I analysen belystes hur såväl patienternas, närståendes samt vård- och omsorgspersonalens förhållningssätt bidrog till den bild av patienten som framställdes under mötet. Resultatet presenteras utifrån följande kategorier: Att vara ett ”aktivt subjekt”, d v s att man är delaktig i sin vård- och omsorgsplanering och förväntas ta ansvar vid formulering av målsättningar; Att vara ett ”passivt subjekt” det vill säga patienten framstår som en hel person som lever i ett livssammanhang men som på grund av hälsoskäl eller påverkan i omgivningen inte är så delaktig vid VOP-mötet; Att vara ett ”aktivt objekt” vilket innebär att endast begränsade aspekter av personen framträder exempelvis genom att patienten bidrar till en beskrivning av sig själv som ett objekt; samt slutligen; Att vara ett ”passivt objekt” där patienten fråntas möjligheten att delta i bedömning eller planering av vård och omsorg. I resultatet beskrivs dessutom omständigheterna kring mötet, ”Samtalsramen”, samt deltagarnas upplevelser före, under och efter mötet.I resultatet framkom att patienterna i huvudsak var aktiva vid VOP-mötena och bemöttes som subjekt. Patienternas delaktighet underlättades i den här studien av att de var väl förberedda inför mötet, de visste vad mötet skulle handla om, flera hade tidigare erfarenheter av VOP-möten och de gavs möjlighet att berätta vem man var och hade varit. Patienterna beskrev i de efterföljande intervjuerna att de, inför VOP-mötet, kände en oro att självbilden skulle komma att förändras från självständighet till beroende. Patienterna beskrev i de flesta fall att de kände sig bekväma under mötet. Vidare framkom att patienterna efter mötet upplevde både att deras önskemål infriats, men också en medvetenhet om att livsavgörande beslut hade aktualiserats, vilket kunde föranleda såväl besvikelse som anpassning till en ny livssituation.Resultatet kan inte sägas representera hur VOP-möten generellt sett genomförs och upplevs. Begränsningari datamaterialet består av att inspelningarna av VOP-möten och intervjuer ägde rum i ett område där det fanns god tillgång på korttidsplatser. Majoriteten av datamaterialet utgjordes också av möten med vårdpersonalsom var särskilt erfarna och intresserade av arbetsuppgiften. Denna rapport kan därför sägas beskriva i huvudsak ”goda exempel” på vård- och omsorgsplaneringsmöten, d v s när det fungerar väl. Trots detta anser vi att den modell som beskriver hur patienterna positionerar sig och positioneras som aktiv/passiv, subjekt/objekt är giltig och möjlig att använda i alla typer av VOP-möten och kan tjäna som stöd för att förstå vad som händer och hur det händer i kommunikationsprocessen

Tvärprofessionell samverkan för patienters/brukares delaktighet i vård- och omsorgsplanering

Äldre personer med flera och komplexa sjukdomstillstånd är en ökandegrupp i samhället. För att kunna erbjuda målgruppen en god vård ställs kravpå samverkan mellan professionsföreträdare och vårdverksamheter inomsåväl öppen som sluten vård och omsorg. Administrativa frågor har på olikasätt dominerat utvecklingen. Nya rutiner för informationsöverföring harinförts i Västra Götaland och informationen mellan vårdgivarna skickas idatoriserad form. Det här projektet belyser patienters/brukares perspektivkring deltagande vid vårdplanering liksom vad som händer i sambandmed vårdplaneringsmöten ur de professionellas perspektiv med fokus påsamverkan och patienters delaktighet. Studierna har genomförts underledning av Eva Lidén, Med. Dr med inriktning mot omvårdnadsforskningoch leg. Distriktssköterska, i samarbete med projektmedarbetare ochreferensgrupp med företrädare för olika professioner och verksamheter.Projektet har bestått av tre delstudier under åren 2009–2011. Enkartläggning genomfördes 2008 inför starten av projektet. De tredelstudierna har haft som övergripande fokus att studera förutsättningaroch hinder för samverkan mellan personal från olika professioner ochorganisationer liksom patienters/brukares delaktighet. Personal frånhälso-/sjukvården, primärvård och kommunalt anställd vårdpersonal avolika kategorier liksom patienter/brukare har i studierna bidragit medvärdefull information utifrån deras erfarenheter av att medverka i vårdochomsorgsplaneringsmöten (VOP-möten) inför patienters utskrivningfrån sjukhus.I föreliggande slutrapport sammanfattas i korthet de två förstadelstudierna, som belyser hur organisations- och verksamhetsföreträdare serpå samverkan och patienters/brukares delaktighet liksom förutsättningaroch hinder för deras medverkan vid vårdplanering (Lidén 2009; Bångsbo& Lidén 2010). Det huvudsakliga innehållet utgörs av resultatet av dentredje och sista delstudien, samt en diskussion över det sammanvägdaresultatet av de tre delstudierna.Delstudie tre syftade till att belysa hur vård- och omsorgspersonali reflektionsgrupper kommunicerar kring patienters behov och sittprofessionella ansvarsområde vid VOP-möten.Syftet med studien var också att beskriva om och vilka förändringar i synsätt som deltagarna upplevdeföre och efter interventionen i form av handledda reflektionsgruppermed deltagare från kommun, primärvård samt slutenvård. Avsikten medreflektionsgrupperna vara att öka medvetenheten om kommunikativaprocesser som förekommer vid VOP-möten. Resultatet av delstudie trevisade att VOP-möten i stort fungerar bättre idag än tidigare och attvarierande professionsperspektiv diskuterades. Dock dominerar detorganisatoriska perspektivet, med stor betydelse för gränsöverskridandesamverkan. Diskussionerna bidrog enligt informanterna till en bättreförståelse för andra organisationers villkor samt en ökad medvetenhet ombetydelsen av patienter/brukares delaktighet vid VOP-möten.Det sammanvägda resultatet av de tre delstudierna visar att vårdplaneringär en komplex verksamhet och det har blivit tydligt i projektet att det blivit en alltmer specialiserad uppgift vilket inte med automatik innebärökad delaktighet för patienter/brukare. Dock underlättas samverkandå de professionella kontakterna blir färre. Personkännedom ochkommunikation liksom kunskap och förståelse för andra organisationersverksamhet, bidrar till organisationsöverskridande samverkan enligtdatamaterialet. Det finns goda intentioner att samverka mellan professionsochverksamhetsföreträdare, både inom den egna organisationen ochmed andra organisationer. När personalen samverkar inför, under ochefter VOP-möten kan patienter/brukares delaktighet understödjas ochförbättras. Men detta förutsätter en medvetenhet hos personalen och ettunderstödjande förhållningssätt, där yrkesområden och professionelltansvar kompletterar och överlappar oberoende av organisations- ellerprofessionstillhörighet. Det finns en stor medvetenhet i datamaterialetom hur det ska vara för att vårdplanering ska fungera så bra som möjligtmen det finns olika försvårande faktorer främst på organisationsnivå. Trots detta finns goda möjligheter för en ständigt pågående utveckling

Patient participation in discharge planning conference

Introduction: There is a need for individualized discharge planning to support frail older persons at hospital discharge. In this context, active participation on their behalf cannot be taken for granted. The aim of this study was to elucidate patient participation in discharge planning conferences, with a focus on frail older persons, supported by the theory of positioning described by Harré & van Langenhove.Methods: The study was designed as a case study based on audio-recordings of multidisciplinary discharge planning conferences and interviews with health professionals elucidating their opinions on preconditions for patient participation in discharge planning. The analysis has been performed using qualitative content analysis and discourse analysis. Data collection took place during 2008–2009 and included 40 health professionals and 13 frail older persons in hospital or municipal settings.Results: Findings revealed four different positions of participation, characterized by the older person's level of activity during the conference and his/her appearance as being reduced (patient) or whole (person). The positions varied dynamically from being an active person, passive person, active patient, or passive patient and the health professionals, next-of-kin, and the older persons themselves contributed to the positioning.Conclusions: The findings showed how the institutional setting served as a purposeful structure or a confinement to patient participation

The meaning of learning to live with medically unexplained symptoms as narrated by patients in primary care: A phenomenological–hermeneutic study

Background: Although research about medically unexplained symptoms (MUS) is extensive, problems still affect a large group of primary care patients. Most research seems to address the topic from a problem-oriented, medical perspective, and there is a lack of research addressing the topic from a perspective viewing the patient as a capable person with potential and resources to manage daily life. The aim of the present study is to describe and interpret the experiences of learning to live with MUS as narrated by patients in primary health-care settings. Methods: A phenomenological–hermeneutic method was used. Narrative interviews were performed with ten patients suffering from MUS aged 24–61 years. Data were analysed in three steps: naive reading, structural analysis, and comprehensive understanding. Findings: The findings revealed a learning process that is presented in two themes. The first, feeling that the symptoms overwhelm life, involved becoming restricted and dependent in daily life and losing the sense of self. The second, gaining insights and moving on, was based on subthemes describing the patients’ search for explanations, learning to take care of oneself, as well as learning to accept and becoming mindful. The findings were reflected against Antonovsky's theory of sense of coherence and Kelly's personal construct theory. Possibilities and obstacles, on an individual as well as a structural level, for promoting patients’ capacity and learning were illuminated. Conclusion: Patients suffering from MUS constantly engage in a reflective process involving reasoning about and interpretation of their symptoms. Their efforts to describe their symptoms to healthcare professionals are part of this reflection and search for meaning. The role of healthcare professionals in the interpretative process should be acknowledged as a conventional and necessary care activity