Global assessment of marine plastic exposure risk for oceanic birds

Plastic pollution is distributed patchily around the world’s oceans. Likewise, marine organisms that are vulnerable to plastic ingestion or entanglement have uneven distributions. Understanding where wildlife encounters plastic is crucial for targeting research and mitigation. Oceanic seabirds, particularly petrels, frequently ingest plastic, are highly threatened, and cover vast distances during foraging and migration. However, the spatial overlap between petrels and plastics is poorly understood. Here we combine marine plastic density estimates with individual movement data for 7137 birds of 77 petrel species to estimate relative exposure risk. We identify high exposure risk areas in the Mediterranean and Black seas, and the northeast Pacific, northwest Pacific, South Atlantic and southwest Indian oceans. Plastic exposure risk varies greatly among species and populations, and between breeding and non-breeding seasons. Exposure risk is disproportionately high for Threatened species. Outside the Mediterranean and Black seas, exposure risk is highest in the high seas and Exclusive Economic Zones (EEZs) of the USA, Japan, and the UK. Birds generally had higher plastic exposure risk outside the EEZ of the country where they breed. We identify conservation and research priorities, and highlight that international collaboration is key to addressing the impacts of marine plastic on wide-ranging species

Global assessment of marine plastic exposure risk for oceanic birds

Plastic pollution is distributed patchily around the world's oceans. Likewise, marine organisms that are vulnerable to plastic ingestion or entanglement have uneven distributions. Understanding where wildlife encounters plastic is crucial for targeting research and mitigation. Oceanic seabirds, particularly petrels, frequently ingest plastic, are highly threatened, and cover vast distances during foraging and migration. However, the spatial overlap between petrels and plastics is poorly understood. Here we combine marine plastic density estimates with individual movement data for 7137 birds of 77 petrel species to estimate relative exposure risk. We identify high exposure risk areas in the Mediterranean and Black seas, and the northeast Pacific, northwest Pacific, South Atlantic and southwest Indian oceans. Plastic exposure risk varies greatly among species and populations, and between breeding and non-breeding seasons. Exposure risk is disproportionately high for Threatened species. Outside the Mediterranean and Black seas, exposure risk is highest in the high seas and Exclusive Economic Zones (EEZs) of the USA, Japan, and the UK. Birds generally had higher plastic exposure risk outside the EEZ of the country where they breed. We identify conservation and research priorities, and highlight that international collaboration is key to addressing the impacts of marine plastic on wide-ranging species.B.L.C., C.H., and A.M. were funded by the Cambridge Conservation Initiative’s Collaborative Fund sponsored by the Prince Albert II of Monaco Foundation. E.J.P. was supported by the Natural Environment Research Council C-CLEAR doctoral training programme (Grant no. NE/S007164/1). We are grateful to all those who assisted with the collection and curation of tracking data. Further details are provided in the Supplementary Acknowledgements. Any use of trade, firm, or product names is for descriptive purposes only and does not imply endorsement by the U.S. Government.Peer reviewe

Global assessment of marine plastic exposure risk for oceanic birds

Plastic pollution is distributed patchily around the world’s oceans. Likewise, marine organisms that are vulnerable to plastic ingestion or entanglement have uneven distributions. Understanding where wildlife encounters plastic is crucial for targeting research and mitigation. Oceanic seabirds, particularly petrels, frequently ingest plastic, are highly threatened, and cover vast distances during foraging and migration. However, the spatial overlap between petrels and plastics is poorly understood. Here we combine marine plastic density estimates with individual movement data for 7137 birds of 77 petrel species to estimate relative exposure risk. We identify high exposure risk areas in the Mediterranean and Black seas, and the northeast Pacific, northwest Pacific, South Atlantic and southwest Indian oceans. Plastic exposure risk varies greatly among species and populations, and between breeding and non-breeding seasons. Exposure risk is disproportionately high for Threatened species. Outside the Mediterranean and Black seas, exposure risk is highest in the high seas and Exclusive Economic Zones (EEZs) of the USA, Japan, and the UK. Birds generally had higher plastic exposure risk outside the EEZ of the country where they breed. We identify conservation and research priorities, and highlight that international collaboration is key to addressing the impacts of marine plastic on wide-ranging species

Underlag för reviderade ASEK-värden för luftföroreningar

I Trafikverkets Analysmetod och samhällsekonomiska kalkylvärden för transportsektorn (ASEK) ingår ett antal kalkylvärden som används i transportsektorns samhällsekonomiska analyser för att i sådana analyser kunna värdera exempelvis utsläpp av föroreningar och trafiksäkerhetsrisker ekonomiskt. Kapitel 11 i version 6.1 av ASEK redovisar de kalkylvärden som för närvarande används för luftföroreningar förutom växthusgaser (Trafikverket, 2018). Tidigare studier har indikerat att det finns brister med de nuvarande kalkylvärdena och att det därför finns ett stort behov av att revidera och komplettera dessa värden. Den här rapporten redovisar resultat från projektet Underlag för reviderade ASEK-värden för luftföroreningar (REVSEK), som med finansiering av Trafikverket genomfördes under 2018-19 i syfte att åstadkomma ett underlag för reviderade ASEK-värden för luftföroreningar (exklusive växthusgaser) från vägtrafiken utifrån de senaste vetenskapliga resultaten. För att med en relativt liten budget och på relativt kort tid (elva månader) ta fram ett så bra underlag som möjligt fokuserade projektet på följande forskningsfrågor: a. Vilka hälsoutfall finns det tillräcklig vetenskaplig evidens för, vilka exponering-responsfunktioner bör användas och för vilken eller vilka luftföroreningskomponenter? b. Vilka är skadekostnaderna för de relevanta hälsoutfallen enligt (a)? c. Vad är befolkningsexponeringen av luftföroreningar enligt (a) och vad är en lämplig generalisering av denna exponering (t.ex. i form av olika stora tätorter)? d. Vad är skadekostnaden per kg NOx respektive NH3 till följd av marina övergödningseffekter? e. Går det att modellera hur utsläpp av NOx och VOC ger upphov till marknära ozon, så att kostnaderna för ozonets inverkan på växtlighet kan kopplas ihop med utsläppen? f. Vad är skadekostnaden per kg PM10 till följd av nedsmutsning av byggnader?Underlag för reviderade ASEK-värden för luftföroreningar (REVSEK

Wear particles from road pavements with rubber mixed bitumen : comparison with reference pavement

Studded tyre wear of road pavements causes emissions of inhalable particles (PM10). Allowed concentration of PM10 is regulated by an EU directive which is implemented in an environmental quality standard in Sweden. One way of reducing pavement wear particles is to adjust the properties of the road pavement. In the present project the effect on particle emission from mixing milled tyre rubber into the pavement bitumen has been investigated. Tests were made by the VTI road simulator using two pavement constructions containing rubber (GAP11 and GAÖ11) and one reference pavement (ABS11). GAP=GAR (Gap Graded Asphalt Rubber), ABS=SMA (Stone Mastic Asphalt) and GAÖ=OGAR (Open Graded Asphalt Rubber). The concentrations and size distributions of the emitted particles were measured. The results show that GAP11 causes lower PM10 concentrations (in this laboratory environment 20–25%) than the reference pavement ABS11, while the GAÖ11 does not differ from the reference. Size distributions show that PM10 has a bi-modal distribution with two mass maxima at 4–5 and 7–8 μm. GAP11 decreases the mass size distribution mainly in the finer mode, while GAÖ11 seems to affect mainly the coarser mode. Ultrafine particles are emitted during all tests and have number distribution maxima at around 20–30 nm. These particles are formed in the interaction between tyre studs and pavement and/or tyre rubber. Higher speed generates higher concentrations of ultrafine particles. All in all, the results indicate a lowering effect on PM10 emissions caused by GAP11, while the GAÖ11 does not seem to lower the emissions as compared to the reference pavement ABS11.English translation of VTI notat 8-2011 "Slitagepartiklar från vägbeläggningar med gummiinblandad bitumen: jämförelser med referensbeläggning"</p

Slitagepartiklar från vägbeläggningar med gummiinblandad bitumen : jämförelser med referensbeläggning

Dubbdäcksslitage av vägbeläggningar orsakar emissioner av inandningsbara partiklar (PM10) vars tillåtna halt i omgivningsluften är reglerad enligt en miljökvalitetsnorm. Ett sätt att minska partikelemissionen är att anpassa beläggningarnas egenskaper. Föreliggande projekt har undersökt betydelsen för partikelbildningen av inblandning av gummi från bildäck i två beläggningars bitumenfas. Undersökningen genomfördes i VTI:s provvägsmaskin där två gummiinblandade beläggningar av olika konstruktion (GAP11 och GAÖ11) och en referensbeläggning (ABS11) undersöktes. De bildade partiklarnas halter och storleksfördelningar studerades

A regional model for surface ozone in Southeast Asia

As part of the model intercomparison study MICS Asia II, the Swedish MATCH model was set up for Southeast and East Asia. In that study, the comprehensive photochemistry scheme of MATCH was used for the first time in Asia. The current work focuses on results of surface ozone from the MATCH model simulations falling outside the model intercomparison study. Model results of surface ozone concentrations for the entire year of 2001 were investigated and compared with measurements in Southeast Asia. The model produced higher surface ozone concentrations than the observations at all of the non-remote stations investigated but underestimated during the dry season at remote locations. Modelled seasonal variation was similar to, but less pronounced than, the variation in the measurements. This study indicates that NO(x) is the limiting precursor for ozone production in the model, while the fractionation in different species and total amount of non-methane volatile organic compounds (NMVOC) emissions are less important. Naturally emitted NMVOC, isoprene, is an important precursor of surface ozone at certain conditions, and a better inventory of these emissions is needed. Deposition velocities of ozone also have impact on surface concentrations. To improve the model performance, it is important to add a land use inventory with corresponding deposition velocities

Vedeldning i Västra Götaland : Rapport till Naturvårdsverket från enkätstudie om eldningsvanor

I luftföroreningsmodellering är emissioner från vedeldning ett område behäftat med stora osäkerheter. Denna rapport sammanfattar resultaten från en enkät om vedeldningsvanor i sju kommuner, vilket ger en bild av hur vedeldningen i Västra Götaland sker och medför att vi kan förbättra antaganden om vilka emissionsfaktorer som gäller i detta område vid modellering av luftföroreningar. Exempel på insamlad data som påverkar emissioner är användning av torr ved samt eldningsmönster över dygn och år vilket förbättrar den temporala variationen av emissioner. Detta påverkar också hur den spatiala fördelningen av årsmedelhalter eftersom transport av luftföroreningar ser olika ut vid olika tidpunkter. Underlaget används för emissionsberäkningar i projektet SCAPIS-luft. Både resultat och enkät är fritt tillgängligt att användas av andra för emissionsmodellering och undersökningar av eldningsvanor i olika regioner. Ytterligare datainsamlingar om eldningsvanor i Sverige behövs för att med större säkerhet kunna estimera dessa utsläpp.