Relationship among the carotenoid content, dry matter content and sensory attributes of sweet potato

The sensory characteristics of biofortified sweet potato in Africa were explored over a wide range of carotenoid (0.4–72.5 μg/g fresh weight) and dry matter contents (26.8–39.4%). The logarithm of the total carotenoid content was correlated with the dry matter content (declining by 1.2% with each doubling of the carotenoid content) and a wide range of sensory characteristics that involve visual, odour, taste and textural characteristics. Multiple linear regression models were developed. The logarithmic relationship of colour to the carotenoid concentration means that those varieties with a relatively low carotenoid content may appear to be of similar intensity to those with a much higher and hence nutritionally beneficial carotenoid content

Att ställa eller inte ställa frågor om våld i nära relation : En enkätundersökning gällande ambulanssjuksköterskans följsamhet till riktlinjer gällande våld i nära relation

Våld i nära relation är ett stort och ett prioriterat folkhälsoproblem som ter sig på många olika sätt och drabbar främst kvinnor. Socialstyrelsen har riktlinjer som beskriver hur identifieringen av våld i nära relation ska ske. Varje gång som frågan om våld lyfts reflekterar den våldsutsatta över sin situation och därför spelar ambulanssjuksköterskan en viktig roll i det första mötet. Syftet med studien var att utvärdera följsamheten till riktlinjerna angående uppmärksammande av våld i nära relation inom ambulanssjukvården. Metoden som användes var en enkätstudie med kvantitativ ansats. Resultatet visade att fysiska symtom var lättare att identifiera som tecken på våld i nära relation än psykosomatiska symtom. Ökad kunskap inom ämnet skapar trygghet för ambulanssjuksköterskor att ställa frågor om våld i nära relation. Det kan vara svårt för ambulanssjuksköterskan att identifiera våld i nära relation då patienter uppvisar mer akuta symtom som behöver prioriteras före den aktuella frågan. Dock spelar ambulanssjuksköterskans bemötande i första mötet med patienten en stor och viktig roll i huruvida våldsutsatta vågar berätta om sina övergrepp

Att ställa eller inte ställa frågor om våld i nära relation : En enkätundersökning gällande ambulanssjuksköterskans följsamhet till riktlinjer gällande våld i nära relation

Våld i nära relation är ett stort och ett prioriterat folkhälsoproblem som ter sig på många olika sätt och drabbar främst kvinnor. Socialstyrelsen har riktlinjer som beskriver hur identifieringen av våld i nära relation ska ske. Varje gång som frågan om våld lyfts reflekterar den våldsutsatta över sin situation och därför spelar ambulanssjuksköterskan en viktig roll i det första mötet. Syftet med studien var att utvärdera följsamheten till riktlinjerna angående uppmärksammande av våld i nära relation inom ambulanssjukvården. Metoden som användes var en enkätstudie med kvantitativ ansats. Resultatet visade att fysiska symtom var lättare att identifiera som tecken på våld i nära relation än psykosomatiska symtom. Ökad kunskap inom ämnet skapar trygghet för ambulanssjuksköterskor att ställa frågor om våld i nära relation. Det kan vara svårt för ambulanssjuksköterskan att identifiera våld i nära relation då patienter uppvisar mer akuta symtom som behöver prioriteras före den aktuella frågan. Dock spelar ambulanssjuksköterskans bemötande i första mötet med patienten en stor och viktig roll i huruvida våldsutsatta vågar berätta om sina övergrepp

Ezetimibe added to statin therapy after acute coronary syndromes

BACKGROUND: Statin therapy reduces low-density lipoprotein (LDL) cholesterol levels and the risk of cardiovascular events, but whether the addition of ezetimibe, a nonstatin drug that reduces intestinal cholesterol absorption, can reduce the rate of cardiovascular events further is not known. METHODS: We conducted a double-blind, randomized trial involving 18,144 patients who had been hospitalized for an acute coronary syndrome within the preceding 10 days and had LDL cholesterol levels of 50 to 100 mg per deciliter (1.3 to 2.6 mmol per liter) if they were receiving lipid-lowering therapy or 50 to 125 mg per deciliter (1.3 to 3.2 mmol per liter) if they were not receiving lipid-lowering therapy. The combination of simvastatin (40 mg) and ezetimibe (10 mg) (simvastatin-ezetimibe) was compared with simvastatin (40 mg) and placebo (simvastatin monotherapy). The primary end point was a composite of cardiovascular death, nonfatal myocardial infarction, unstable angina requiring rehospitalization, coronary revascularization ( 6530 days after randomization), or nonfatal stroke. The median follow-up was 6 years. RESULTS: The median time-weighted average LDL cholesterol level during the study was 53.7 mg per deciliter (1.4 mmol per liter) in the simvastatin-ezetimibe group, as compared with 69.5 mg per deciliter (1.8 mmol per liter) in the simvastatin-monotherapy group (P<0.001). The Kaplan-Meier event rate for the primary end point at 7 years was 32.7% in the simvastatin-ezetimibe group, as compared with 34.7% in the simvastatin-monotherapy group (absolute risk difference, 2.0 percentage points; hazard ratio, 0.936; 95% confidence interval, 0.89 to 0.99; P = 0.016). Rates of pre-specified muscle, gallbladder, and hepatic adverse effects and cancer were similar in the two groups. CONCLUSIONS: When added to statin therapy, ezetimibe resulted in incremental lowering of LDL cholesterol levels and improved cardiovascular outcomes. Moreover, lowering LDL cholesterol to levels below previous targets provided additional benefit

Edoxaban versus warfarin in patients with atrial fibrillation

Contains fulltext : 125374.pdf (publisher's version ) (Open Access)BACKGROUND: Edoxaban is a direct oral factor Xa inhibitor with proven antithrombotic effects. The long-term efficacy and safety of edoxaban as compared with warfarin in patients with atrial fibrillation is not known. METHODS: We conducted a randomized, double-blind, double-dummy trial comparing two once-daily regimens of edoxaban with warfarin in 21,105 patients with moderate-to-high-risk atrial fibrillation (median follow-up, 2.8 years). The primary efficacy end point was stroke or systemic embolism. Each edoxaban regimen was tested for noninferiority to warfarin during the treatment period. The principal safety end point was major bleeding. RESULTS: The annualized rate of the primary end point during treatment was 1.50% with warfarin (median time in the therapeutic range, 68.4%), as compared with 1.18% with high-dose edoxaban (hazard ratio, 0.79; 97.5% confidence interval [CI], 0.63 to 0.99; P<0.001 for noninferiority) and 1.61% with low-dose edoxaban (hazard ratio, 1.07; 97.5% CI, 0.87 to 1.31; P=0.005 for noninferiority). In the intention-to-treat analysis, there was a trend favoring high-dose edoxaban versus warfarin (hazard ratio, 0.87; 97.5% CI, 0.73 to 1.04; P=0.08) and an unfavorable trend with low-dose edoxaban versus warfarin (hazard ratio, 1.13; 97.5% CI, 0.96 to 1.34; P=0.10). The annualized rate of major bleeding was 3.43% with warfarin versus 2.75% with high-dose edoxaban (hazard ratio, 0.80; 95% CI, 0.71 to 0.91; P<0.001) and 1.61% with low-dose edoxaban (hazard ratio, 0.47; 95% CI, 0.41 to 0.55; P<0.001). The corresponding annualized rates of death from cardiovascular causes were 3.17% versus 2.74% (hazard ratio, 0.86; 95% CI, 0.77 to 0.97; P=0.01), and 2.71% (hazard ratio, 0.85; 95% CI, 0.76 to 0.96; P=0.008), and the corresponding rates of the key secondary end point (a composite of stroke, systemic embolism, or death from cardiovascular causes) were 4.43% versus 3.85% (hazard ratio, 0.87; 95% CI, 0.78 to 0.96; P=0.005), and 4.23% (hazard ratio, 0.95; 95% CI, 0.86 to 1.05; P=0.32). CONCLUSIONS: Both once-daily regimens of edoxaban were noninferior to warfarin with respect to the prevention of stroke or systemic embolism and were associated with significantly lower rates of bleeding and death from cardiovascular causes. (Funded by Daiichi Sankyo Pharma Development; ENGAGE AF-TIMI 48 ClinicalTrials.gov number, NCT00781391.)