Dofter från choklad lockar inomhusfjärilar

Mottfjärilar, såsom indiskt mjölmott (Plodia interpunctella), kvarnmott (Ephestia kuehniella) och mandelmott (Ephestia cautella) äter inte som vuxna och använder därför födodofter främst för att fi nna äggläggningsställen. Fjärilarna utgör ett stort problem inom livsmedelsindustrin eftersom deras larver äter och förstör produkterna. Födodofterna skulle kunna användas i fällor för att locka till sig befruktade fjärilar, vilket leder till färre larver i produkterna och mindre skada. Det borde också vara möjligt att övervaka skadedjurspopulationer med hjälp av dofterna för att kunna ta beslut om när bekämpningsåtgärder ska sättas in. Olika chokladprodukter var attraktiva för både hanar och honor hos såväl indiskt mjölmott som mandelmott. En hög andel av fjärilarna flög an mot och landade på Petriskålar med krossad choklad. Jag har identifierat dofter i choklad som är attraktiva för fjärilarna. Kemikalierna utlöser både nervimpulser i antennen och olika slags beteenden. Både mandelmottet och det indiska mjölmottet flyger mot och landar på doftkällan i vindtunnelexperiment, i synnerhet när de identifierade kemikalierna presenteras i en blandning. Beteendet indikerar att identifieringen stämmer och att jag funnit åtminstone en del av de kemikalier som styr fjärilarnas attraktion till choklad. De identifierade dofterna borde därför kunna fungera som lockbete i fällor i livsmedelsindustrin. Chokladprodukterna och de syntetiska kemikalierna har testats som lockbete i flera miljöer som är drabbade av fjärilsangrepp, till exempel i en kvarn och i en djurfoderaffär. Framgången med de olika lockbetena har varit måttlig. Troligen beror de låga fällfångsterna på att fjärilarnas attraktion störs ut av omgivande dofter. I försök i ventilerade tält, där omgivande dofter saknas fångade fällor betade med chokladkemikalier kvarnmottshanar. Resultaten pekar på att omgivande dofter har negativ inverkan på fällfångster men också att framtida experiment behövs för att formge fällor som fångar honor. Där choklad misslyckas är vatten framgångsrikt. Fällor med vatten fångar både hanar och honor av mandelmottet i en chokladfabrik. Det kan definitivt användas för övervakning av mandelmottspopulationer och troligen också för direkt bekämpning. Experiment över flera månader visar en tydlig nedgång i populationstätheten i de drabbade lokalerna. En av de mest väsentliga fördelarna med vatten som lockbete är en låg kostnad för användarna, men fångsten av honor är också mycket betydelsefull. Fångsten av en befruktad hona kan betyda 200–300 färre larver i kommande generation vilket innebär avsevärt mindre skada på produkterna. I jämförelse med feromonbaserade metoder är vattenfällor därför mycket mer användbara för minskad skadegörelse

Factores que afectan el éxito de las agallas de Aditrochus coihuensis (Hymenoptera: Pteromalidae)

Galls of Aditrochus coihuensis (Hymenoptera: Pteromalidae) were collected from their host tree, the southern beech Nothofagus dombeyi, near San Carlos de Bariloche, Argentina, during the spring of 2007. Galls were carefully examined and classifi ed as successful or unsuccessful based on insect remains and emergence-hole diameter. Gall properties (diameter, wall thickness, chamber diameter, wall toughness) were measured and compared between successful galls and unsuccessful (parasitized) galls. Gall diameter and wall thickness were strongly correlated and thick walls seem to function as a protection against parasitoids. Parasitoids (Torymidae) that were found within some galls had an ovipositor length shorter than wall thickness of fully developed galls. Most likely, parasitoids attack galls only during a limited time when the wall is thin enough. Wall toughness did not seem to infl uence gall success. In total 67% of the galls suffered from parasitoids. Inquilines (Curculionidae) were found within some gall walls, with preference for larger galls and for those with thicker walls. Traces of potential bird or wasp predation were also found in a few specimens. Our present fi ndings contribute original descriptive information on these galls. Overall, our results lend further support on the potential importance of natural enemies on gall evolution.Agallas provocadas por Aditrochus coihuensis (Hymenoptera: Pteromalidae) sobre su hospedero, Nothofagus dombeyi, fueron colectadas en la vecindad de San Carlos de Bariloche, Argentina, durante la primavera de 2007. Las mismas fueron examinadas y clasificadas como exitosas o no, sobre la base de restos de insectos dentro de ellas y el diámetro del agujero de emergencia. Distintas propiedades de las agallas (diámetro, grosor y dureza de la pared y diámetro de la cámara) fueron medidas y comparadas como exitosas y no exitosas (parasitadas). El diámetro de las agallas tuvo una fuerte correlación con el grosor de la pared, variable que se asocia con la protección contra los parasitoides. Los parasitoides (Torymidae), que fueron hallados dentro de las agallas, poseen un ovipositor más corto que el grosor de las paredes en aquellas plenamente desarrolladas. Sin embargo, es posible que los parasitoides ataquen las agallas por una ventana temporal, cuando las paredes son aún delgadas. La dureza de las mismas, por su parte, no influyó sobre el éxito de las agallas. También, se hallaron inquilinos (Curculionidae) dentro de ellas, en mayor frecuencia en las de mayor tamaño y con paredes más gruesas. Finalmente, se observaron evidencias de depredación, posiblemente por aves o avispas.Fil: Nilsson, Michael . Lund University; SueciaFil: Corley, Juan Carlos. Instituto Nacional de Tecnologia Agropecuaria. Centro Reg.patagonia Norte. Estacion Exptal.agrop.s.c.de Bariloche. Laboratorio de Ecologia de Insectos; Argentina. Consejo Nacional de Investigaciones Científicas y Técnicas; ArgentinaFil: Anderbrant, Olle . Lund University; Sueci

Defense of Scots pine against sawfly eggs (Diprion pini) is primed by exposure to sawfly sex pheromones

Plants respond to insect infestation with defenses targeting insect eggs on their leaves and the feeding insects. Upon perceiving cues indicating imminent herbivory, such as damage-induced leaf odors emitted by neighboring plants, they are able to prime their defenses against feeding insects. Yet it remains unknown whether plants can amplify their defenses against insect eggs by responding to cues indicating imminent egg deposition. Here, we tested the hypothesis that a plant strengthens its defenses against insect eggs by responding to insect sex pheromones. Our study shows that preexposure of Pinus sylvestris to pine sawfly sex pheromones reduces the survival rate of subsequently laid sawfly eggs. Exposure to pheromones does not significantly affect the pine needle water content, but results in increased needle hydrogen peroxide concentrations and increased expression of defense-related pine genes such as SOD (superoxide dismutase), LOX (lipoxygenase), PAL (phenylalanine ammonia lyase), and PR-1 (pathogenesis related protein 1) after egg deposition. These results support our hypothesis that plant responses to sex pheromones emitted by an herbivorous insect can boost plant defensive responses to insect egg deposition, thus highlighting the ability of a plant to mobilize its defenses very early against an initial phase of insect attack, the egg deposition

Defense of Scots pine against sawfly eggs (Diprion pini) is primed by exposure to sawfly sex pheromones

Plants respond to insect infestation with defenses targeting insect eggs on their leaves and the feeding insects. Upon perceiving cues indicating imminent herbivory, such as damage-induced leaf odors emitted by neighboring plants, they are able to prime their defenses against feeding insects. Yet it remains unknown whether plants can amplify their defenses against insect eggs by responding to cues indicating imminent egg deposition. Here, we tested the hypothesis that a plant strengthens its defenses against insect eggs by responding to insect sex pheromones. Our study shows that preexposure of Pinus sylvestris to pine sawfly sex pheromones reduces the survival rate of subsequently laid sawfly eggs. Exposure to pheromones does not significantly affect the pine needle water content, but results in increased needle hydrogen peroxide concentrations and increased expression of defense-related pine genes such as SOD (superoxide dismutase), LOX (lipoxygenase), PAL (phenylalanine ammonia lyase), and PR-1 (pathogenesis related protein 1) after egg deposition. These results support our hypothesis that plant responses to sex pheromones emitted by an herbivorous insect can boost plant defensive responses to insect egg deposition, thus highlighting the ability of a plant to mobilize its defenses very early against an initial phase of insect attack, the egg deposition

Förvirring – en framgångsrik metod att kontrollera inomhuslevande mottfjärilar

Förvirring – en framgångsrik metod att kontrollera inomhuslevande mottfjärilar, Vad vi kan finna i maten: Tre mycket vanliga mottfjärilar, kvarnmott (Ephestia kuehniella), mandelmott (Ephestia cautella) och indiskt mjölmott (Plodia interpunctella) angriper matprodukter över hela världen och orsakar stor skada i fabriker, lagerlokaler och i hem. Fram till väldigt nyligen bekämpades angrepp med kemiska bekämpningsmedel, t.ex. med metylbromid. En ökande insikt om mänsklig hälsovådlighet och insekters ökade resistens mot insekticider ledde till ett förbud mot användning av dessa kemikalier. Alternativa metoder krävs nu för att minska skadeinsekters angrepp. En alternativ metod är att använda feromoner. Feromoner och möjligheten att använda dem i kontrollsyfte: Innan parning avger honan hos alla de tre nämnda arterna en specifik doft (feromon) som attraherar hanar. De tre arternas feromon består av två till fyra olika ämnen som gör doften artspecifik (tillhör endast en art). Dessa närbesläktade mottfjärilar har emellertid samma huvudkomponent i sina feromoner ((Z,E)-9,12-tetradecadienylactetat) och denna ensam fungerar relativt väl för samtliga arter. ”Förvirring” är en metod som numera vinner mer och mer mark hos odlare över hela världen. Den övergripande hypotesen är att genom att sprida ut ett moln av det artspecifika doftämnet hindra hanen att hitta doftspåret till honan. Därigenom hindras parning och populationen minskar eller dör ut. Förvirringsmetoden används oftare utomhus i odlingar men dess effekt inomhus har inte hittills blivit undersökt. Vi redovisar här försök på hur förvirring har minskat antalet mottfjärilar i olika typer av lokaler, i kvarnar (kvarnmott), i husdjursfoderlager (Indiskt mjölmott) och i en chokladfabrik (mandelmott) och som tyder på att förvirring är en mycket lovande alternativ metod mot skadeangrepp av mottfjärilar. Förvirring i kvarnar och chokladfabriker: Tre kvarnar har behandlats med förvirring där populationsstorleken har mätts genom att räkna antalet fångade hanar i feromonfällor. Fällfångster minskade drastiskt i alla lokaler och jämförelser mellan år visar att metoden fungerar bättre under en längre tid (cirka 20 månader). Feromonkoncentrationen mättes med en bärbar elektroantennograf (EAG) som visade att feromonhalten ökade direkt efter uppsättandet av feromonavgivarna och att feromonet var jämnt fördelat över hela lokalerna. Färre mott kunde observeras i lokalerna och antalet kundreklamationer minskade under de år försöken pågick. I chokladfabriken kunde vi även fånga mandelmott i vattenfällor som ett oberoende mått på populationsstorleken. Fångster i dessa fällor visade en signifi kant nedgång av populationen av mandelmott. Av dessa förvirringsförsök kan vi sammanfatta att denna metod har stor möjlighet att, på ett miljövänligt sätt, kunna minska populationer av dessa tre inomhuslevande mottfjärilar

Dispersal and spatiotemporal distribution of Protapion fulvipes in white clover fields: implications for pest management

Yield loss caused by insect pests remains a substantial problem in agriculture. Chemical control, with potential negative effects on non-target organisms, is still the main tool for pest management. For pest species with limited dispersal capacity, rotation of the crop in time and space has potential as an alternative management measure. This is particularly important in organic farming, where most agrochemicals are prohibited, but also relevant as a complementary pest management strategy in conventional agriculture. Clover is an important crop used for animal feed and as green manure; however, seed-eating weevils can severely limit the seed yield. We hypothesized that the previous year's clover seed fields constitute the major sources of weevil pests. Consequently, a greater distance to, and a smaller pest load from, this source should reduce the number of weevils colonizing the new seed fields. To map population dynamics and dispersal range of Protapion fulvipes, an economically important seed weevil specialized on white clover, we conducted field studies over four years in 45 white clover seed fields. We found that P. fulvipes overwinters close to its source field and disperses to new fields in early spring the following year. Pest abundance increased with pest load in the previous year's seed field, but decreased by 68% per km distance to the previous year's field. Thus, separation of seed production fields between years by 2-3 km would create a spatiotemporal pest management tool to reduce the pest infestation below the estimated economic injury level

Enhanced science-stakeholder communication to improve ecosystem model performances for climate change impact assessments

In recent years, climate impact assessments of relevance to the agricultural and forestry sectors have received considerable attention. Current ecosystem models commonly capture the effect of a warmer climate on biomass production, but they rarely sufficiently capture potential losses caused by pests, pathogens and extreme weather events. In addition, alternative management regimes may not be integrated in the models. A way to improve the quality of climate impact assessments is to increase the science-stakeholder collaboration, and in a two-way dialog link empirical experience and impact modelling with policy and strategies for sustainable management. In this paper we give a brief overview of different ecosystem modelling methods, discuss how to include ecological and management aspects, and highlight the importance of science-stakeholder communication. By this, we hope to stimulate a discussion among the science-stakeholder communities on how to quantify the potential for climate change adaptation by improving the realism in the models