Психологическое влияние рекламы на потребителей славянских государств

Материалы IX Междунар. науч. конф. студентов, аспирантов и молодых ученых, Гомель, 19-20 мая и 7 июня 2016 г

Serum concentrations of phthalate metabolites are related to abdominal fat distribution two years later in elderly women

BACKGROUND: Phthalates, commonly used to soften plastic goods, are known PPAR-agonists affecting lipid metabolism and adipocytes in the experimental setting. We evaluated if circulating concentrations of phthalates were related to different indices of obesity using data from the Prospective Investigation of the Vasculature in Uppsala Seniors (PIVUS) study. Data from both dual-energy X-ray absorptiometry (DXA) and abdominal magnetic resonance imaging (MRI) were used. METHODS: 1,016 subjects aged 70 years were investigated in the PIVUS study. Four phthalate metabolites were detected in the serum of almost all subjects (> 96%) by an API 4000 liquid chromatograph/tandem mass spectrometer. Abdominal MRI was performed in a representative subsample of 287 subjects (28%), and a dual-energy X-ray absorptiometry (DXA)-scan was obtained in 890 (88%) of the subjects two year following the phthalate measurements. RESULTS: In women, circulating concentrations of mono-isobutyl phthalate (MiBP) were positively related to waist circumference, total fat mass and trunk fat mass by DXA, as well as to subcutaneous adipose tissue by MRI following adjustment for serum cholesterol and triglycerides, education, smoking and exercise habits (all p < 0.008). Mono-methyl phthalate (MMP) concentrations were related to trunk fat mass and the trunk/leg-ratio by DXA, but less powerful than MiBP. However, no such statistically significant relationships were seen in men. CONCLUSIONS: The present evaluation shows that especially the phthalate metabolite MiBP was related to increased fat amount in the subcutaneous abdominal region in women measured by DXA and MRI two years later

Ett praktiskt försök : nationell prioriteringsmodell tillämpad i Landstinget i Kalmar Län

Idag finns en nationell modell för hur öppna vertikala prioriteringar kan genomföras. Den är resultatet av de samlade erfarenheterna av att omsätta riksdagens riktlinjer för prioriteringar i praktiskt prioriteringsarbete. Modellen är framtagen av Socialstyrelsen, PrioriteringsCentrum samt flera vårdförbund och landsting gemensamt. Också FSA och LSR har ställt sig bakom den. Fram tills nu har det dock saknats praktisk erfarenhet av att tillämpa modellen inom arbetsterapi och sjukgymnastik. Men sedan drygt två år tillbaka har de båda rehabiliteringsenheterna Samrehab och Rehab Söder i Landstinget i Kalmar län med stöd av PrioriteringsCentrum bedrivit ett prioriteringsarbete i enlighet med modellen. Det är deras erfarenheter denna rapport handlar om. Prioriteringsarbetet har med nära stöd av verksamhetsledningarna letts av en projektgrupp bestående av arbetsterapeuter och sjukgymnaster från de båda enheterna som fungerat som handledare, ansvarat för metodutveckling och utbildning samt kontinuerligt utvärderat arbetet. Själva tillämpningen av den nationella modellen har ett antal utvecklingsgrupper inom olika specialistområden stått för. De har valt ut och rangordnat tillstånd och olika åtgärder som de ansett angelägna att ta fram prioriteringar för. Ett av syftena med prioriteringsarbetet i Samrehab och Rehab Söder var att få till stånd länsövergripande prioriteringar inom vissa verksamheter och/eller för vissa sjukdomstillstånd för en mer likvärdig vård. Idag finns elva sådana prioriteringsordningar presenterade på landstingets intranät och ytterligare ett tiotal är under bearbetning. Utöver vinsterna med det förbättrade samarbetet mellan länsdelarna har alltså den interna öppenheten i prioriteringarna ökat. Alla anställda kan lätt få fram prioriteringsordningarna via basenheternas hemsidor när man behöver det. Andra vinster av prioriteringsarbetet är att kännedomen och kunskapen om riksdagens riktlinjer för prioriteringar har ökat, att en större del av basenheternas verksamhet idag är faktabaserad än innan prioriteringsarbetet startade samt att den kliniska erfarenheten har tillvaratagits och dokumenterats på ett mer systematiskt sätt än tidigare. Det har dessutom skett en utveckling av den nationella modellen som har blivit mer konkret vad det gäller svårighetsgrad och nytta. En majoritet av deltagarna i utvecklingsgrupperna har haft en positiv inställning till att arbeta med prioriteringar utifrån modellen och upplever också att de erhållit ett språk som gör det möjligt att kommunicera prioriteringar med politiker och landstingsledning. I rapporten presenteras också de frågor kring modellens olika steg som dykt upp under arbetets gång. Tre frågor har dominerat; syftet med prioriteringsarbetet, tolkningen av modellen samt dokumentationen av prioriteringsarbetet. 　 Syftet har inte alltid upplevts som helt klart och sambandet mellan prioriteringsarbetet och annat kvalitetsarbete som t ex framtagande av behandlingsriktlinjer har varit otydligt. När det gäller tolkningen av modellen har t ex graderingen av svårighetsgrad och patientnytta gett upphov till frustration. Också den skriftliga presentationen av prioriteringsordningarna har stundtals upplevts som krånglig och svår att förmedla till övriga medarbetare på ett användbart sätt. Alla de åtgärder som projektgruppen vidtagit för att underlätta de svårigheter som dykt upp delar de här med sig av i rapporten. Likaså pekar de ut viktiga förutsättningar för ett prioriteringsarbete (som t ex tid, kompetens, kontinuitet och legitima deltagare). Syftet med att pröva om den nationella modellen för öppna vertikala prioriteringar är användbar i Samrehabs och Rehab Söders prioriteringsarbete är uppnådd och det har inte framkommit något som ger anledning att ifrågasätta modellens grundstruktur. Förslag har dock givits bl a avseende bedömning av svårighetsgrad och patientnytta för att ytterligare underlätta tillämpningen. Nu planerar enheterna att gå vidare med sitt prioriteringsarbete, dels genom att fortsätta att ta fram behandlingsriktlinjer som kombineras med prioriteringar men också genom att ytterligare utveckla prioriteringsstödet för de enskilda medarbetarna i deras dagliga patientarbete. Om andra verksamheter i Sverige  följer efter detta exempel från Kalmar län med att öppet redovisa hur de hanterar prioriteringar i sin verksamhet kommer ytterligare nya erfarenheter att hjälpa metodutvecklingen på traven

Ett praktiskt försök : nationell prioriteringsmodell tillämpad i Landstinget i Kalmar Län

Idag finns en nationell modell för hur öppna vertikala prioriteringar kan genomföras. Den är resultatet av de samlade erfarenheterna av att omsätta riksdagens riktlinjer för prioriteringar i praktiskt prioriteringsarbete. Modellen är framtagen av Socialstyrelsen, PrioriteringsCentrum samt flera vårdförbund och landsting gemensamt. Också FSA och LSR har ställt sig bakom den. Fram tills nu har det dock saknats praktisk erfarenhet av att tillämpa modellen inom arbetsterapi och sjukgymnastik. Men sedan drygt två år tillbaka har de båda rehabiliteringsenheterna Samrehab och Rehab Söder i Landstinget i Kalmar län med stöd av PrioriteringsCentrum bedrivit ett prioriteringsarbete i enlighet med modellen. Det är deras erfarenheter denna rapport handlar om. Prioriteringsarbetet har med nära stöd av verksamhetsledningarna letts av en projektgrupp bestående av arbetsterapeuter och sjukgymnaster från de båda enheterna som fungerat som handledare, ansvarat för metodutveckling och utbildning samt kontinuerligt utvärderat arbetet. Själva tillämpningen av den nationella modellen har ett antal utvecklingsgrupper inom olika specialistområden stått för. De har valt ut och rangordnat tillstånd och olika åtgärder som de ansett angelägna att ta fram prioriteringar för. Ett av syftena med prioriteringsarbetet i Samrehab och Rehab Söder var att få till stånd länsövergripande prioriteringar inom vissa verksamheter och/eller för vissa sjukdomstillstånd för en mer likvärdig vård. Idag finns elva sådana prioriteringsordningar presenterade på landstingets intranät och ytterligare ett tiotal är under bearbetning. Utöver vinsterna med det förbättrade samarbetet mellan länsdelarna har alltså den interna öppenheten i prioriteringarna ökat. Alla anställda kan lätt få fram prioriteringsordningarna via basenheternas hemsidor när man behöver det. Andra vinster av prioriteringsarbetet är att kännedomen och kunskapen om riksdagens riktlinjer för prioriteringar har ökat, att en större del av basenheternas verksamhet idag är faktabaserad än innan prioriteringsarbetet startade samt att den kliniska erfarenheten har tillvaratagits och dokumenterats på ett mer systematiskt sätt än tidigare. Det har dessutom skett en utveckling av den nationella modellen som har blivit mer konkret vad det gäller svårighetsgrad och nytta. En majoritet av deltagarna i utvecklingsgrupperna har haft en positiv inställning till att arbeta med prioriteringar utifrån modellen och upplever också att de erhållit ett språk som gör det möjligt att kommunicera prioriteringar med politiker och landstingsledning. I rapporten presenteras också de frågor kring modellens olika steg som dykt upp under arbetets gång. Tre frågor har dominerat; syftet med prioriteringsarbetet, tolkningen av modellen samt dokumentationen av prioriteringsarbetet. 　 Syftet har inte alltid upplevts som helt klart och sambandet mellan prioriteringsarbetet och annat kvalitetsarbete som t ex framtagande av behandlingsriktlinjer har varit otydligt. När det gäller tolkningen av modellen har t ex graderingen av svårighetsgrad och patientnytta gett upphov till frustration. Också den skriftliga presentationen av prioriteringsordningarna har stundtals upplevts som krånglig och svår att förmedla till övriga medarbetare på ett användbart sätt. Alla de åtgärder som projektgruppen vidtagit för att underlätta de svårigheter som dykt upp delar de här med sig av i rapporten. Likaså pekar de ut viktiga förutsättningar för ett prioriteringsarbete (som t ex tid, kompetens, kontinuitet och legitima deltagare). Syftet med att pröva om den nationella modellen för öppna vertikala prioriteringar är användbar i Samrehabs och Rehab Söders prioriteringsarbete är uppnådd och det har inte framkommit något som ger anledning att ifrågasätta modellens grundstruktur. Förslag har dock givits bl a avseende bedömning av svårighetsgrad och patientnytta för att ytterligare underlätta tillämpningen. Nu planerar enheterna att gå vidare med sitt prioriteringsarbete, dels genom att fortsätta att ta fram behandlingsriktlinjer som kombineras med prioriteringar men också genom att ytterligare utveckla prioriteringsstödet för de enskilda medarbetarna i deras dagliga patientarbete. Om andra verksamheter i Sverige  följer efter detta exempel från Kalmar län med att öppet redovisa hur de hanterar prioriteringar i sin verksamhet kommer ytterligare nya erfarenheter att hjälpa metodutvecklingen på traven

Utveckling av ett nytt yrke inom socialpsykiatrisk vård

The program in Social Psychiatric Care is a three-year program at the university level leading to a vocational qualification in social psychiatric care and a bachelor's degree in the field of Health Sciences. Until the spring of 2018, six litters have graduated. Students in the social psychiatric care program often have personal interest, previous professional experience from the business areas or inspiration from related friends working in the field of activity. Personal experiences of problems in the fields of activity are also prominent among the students. Students believe that personal experience, willingness and ability is important in order to work within the profession. Characteristics of the students are also an interest and a clear empathetic willingness to work with people and they consider that the profession primarily requires characteristics such as altruism, empathy, social skills and deeper knowledge and understanding in the field. Upon completion of education, students want a career role where they can help other people, feel motivated, or they aim for specific positions or areas of activity. Both managers and alumni from the Social Psychiatric Care program value the broad professional competence that the program leads to. Psychiatric competence is emphasized as particularly valuable by both alumni and managers. This competence means that they also complement the other professions in the activities. Students consider themselves possessed a professional identity that involves introducing psychiatric and custody skills to organizations that previously lacked these perspectives. Something that also brings new approaches to patients, users and clients. Being able to use knowledge from several disciplines are considered to be a strength and competence that are well-needed in environments where people with mental ill health are cared for. The alumni perceive their knowledge as both interdisciplinary and interprofessional.Programmet i Socialpsykiatrisk vård är ett treårigt program på högskolenivå som leder till en yrkesexamen inom socialpsykiatrisk vård och en kandidatexamen i huvudområdet Vårdvetenskap. Fram till våren 2018 har sex kullar tagit sin examen. Studenter i programmet för Socialpsykiatrisk vård har ofta ett personligt intresse, tidigare yrkeserfarenhet från verksamhetsområdena eller inspiration från närstående/vänner som arbetar inom verksamhetsområdet. Även personliga erfarenheter av problem inom verksamhetsområdena är framträdande bland studenterna. Studenterna anser att den personliga erfarenheten, viljan och förmågan är viktigt för att kunna verka inom yrket. Utmärkande egenskaper hos studenterna är också ett specifikt intresse och en tydlig empatisk vilja av att arbeta med människor och de anser att yrket framförallt kräver egenskaper som altruism, empati, social kompetens samt en fördjupad kunskap och förståelse inom området. Efter avslutad utbildning önskar studenterna få möjligt till en yrkesroll där de kan hjälpa andra människor, eller så har de sikte på en specifik befattning eller ett speciellt verksamhetsområde. Såväl chefer som alumner från programmet Socialpsykiatrisk vård värdesätter den breda yrkeskompetens som programmet leder till. Den psykiatriska kompetensen betonas som särskilt värdefull av både alumner och chefer. Denna kompetens innebär att de också utgör ett komplement till övriga professioner inom verksamheterna. Studenterna anser sig ha erövrat en professionell identitet som handlar om att föra in psykiatriska och vårdande kunskaper till organisationer som tidigare saknat dessa perspektiv. Något som också medför nya förhållningssätt till patienter, brukare och klienter. Att kunna använda kunskap från flera discipliner anses som en styrka och en kompetens som är välbehövd i miljöer där personer med psykisk ohälsa vårdas. Alumnerna uppfattar sin kunskap som både tvärdisciplinär och interprofessionell

Serum levels of perfluoroalkyl substances (PFAS) and body composition - A cross-sectional study in a middle-aged population

Background: It has been suggested that per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) are endocrine disruptors with a potential to influence fat mass. Objective: The primary hypothesis tested was that we would find positive relationships for PFAS vs measures of adiposity. Methods: In 321 subjects all aged 50 years in the POEM study, five PFAS (perfluorooctane sulfonic acid (PFOS), perfluorooctanoic acid (PFOA), perfluorohexane sulfonic acid (PFHxS), perfluorononanoic acid (PFNA), perfluorodecanoic acid (PFDA)) were measured in serum together with a Dual-energy X-ray absorptiometry (DXA) scan for determination of fat and lean mass. Whole-body magnetic resonance imaging scan was performed and the body was divided into >1 million voxels. Voxel-wise statistical analysis was carried out by a novel method denoted Imiomics. Results: PFOS and PFHxS, did not show any consistent associations with body composition. However, PFOA, and especially PFNA and PFDA, levels were inversely related to most traditional measures reflecting the amount of fat in women, but not in men. In the Imiomics analysis of tissue volume, PFDA and PFNA levels were inversely related to the volume of subcutaneous fat, mainly in the arm, trunk and hip regions in women, while no such clear relationship was seen in men. Also, the visceral fat content of the liver, the pericardium, and the gluteus muscle were inversely related to PFDA and PFNA in women. Discussion: Contrary to our hypothesis, some PFAS showed inverse relationships vs measurements of adiposity. Conclusion: PFOS and PFHxS levels in plasma did not show any consistent associations with body composition, but PFOA, and especially PFNA and PFDA were inversely related to multiple measures reflecting the amount of fat, but in women only

Serum concentrations of phthalate metabolites are related to abdominal fat distribution two years later in elderly women

Abstract Background Phthalates, commonly used to soften plastic goods, are known PPAR-agonists affecting lipid metabolism and adipocytes in the experimental setting. We evaluated if circulating concentrations of phthalates were related to different indices of obesity using data from the Prospective Investigation of the Vasculature in Uppsala Seniors (PIVUS) study. Data from both dual-energy X-ray absorptiometry (DXA) and abdominal magnetic resonance imaging (MRI) were used. Methods 1,016 subjects aged 70 years were investigated in the PIVUS study. Four phthalate metabolites were detected in the serum of almost all subjects (> 96%) by an API 4000 liquid chromatograph/tandem mass spectrometer. Abdominal MRI was performed in a representative subsample of 287 subjects (28%), and a dual-energy X-ray absorptiometry (DXA)-scan was obtained in 890 (88%) of the subjects two year following the phthalate measurements. Results In women, circulating concentrations of mono-isobutyl phthalate (MiBP) were positively related to waist circumference, total fat mass and trunk fat mass by DXA, as well as to subcutaneous adipose tissue by MRI following adjustment for serum cholesterol and triglycerides, education, smoking and exercise habits (all p Conclusions The present evaluation shows that especially the phthalate metabolite MiBP was related to increased fat amount in the subcutaneous abdominal region in women measured by DXA and MRI two years later.</p

Bisphenol A exposure increases liver fat in juvenile fructose-fed Fischer 344 rats

Background Prenatal exposure to bisphenol A (BPA) has been shown to induce obesity in rodents. To evaluate if exposure also later in life could induce obesity or liver damage we investigated these hypothesises in an experimental rat model. Methods From five to fifteen weeks of age, female Fischer 344 rats were exposed to BPA via drinking water (0.025, 0.25 or 2.5 mg BPA/L) containing 5% fructose. Two control groups were given either water or 5% fructose solution. Individual weight of the rats was determined once a week. At termination magnetic resonance imaging was used to assess adipose tissue amount and distribution, and liver fat content. After sacrifice the left perirenal fat pad and the liver were dissected and weighed. Apolipoprotein A-I in plasma was analyzed by western blot. Results No significant effects on body weight or the weight of the dissected fad pad were seen in rats exposed to BPA, and MRI showed no differences in total or visceral adipose tissue volumes between the groups. However, MRI showed that liver fat content was significantly higher in BPA-exposed rats than in fructose controls (p = 0.04). BPA exposure also increased the apolipoprotein A-I levels in plasma (p &lt; 0.0001). Conclusion We found no evidence that BPA exposure affects fat mass in juvenile fructose-fed rats. However, the finding that BPA in combination with fructose induced fat infiltration in the liver at dosages close to the current tolerable daily intake (TDI) might be of concern given the widespread use of this compound in our environment

Bisphenol A exposure increases liver fat in juvenile fructose-fed Fischer 344 rats

Background Prenatal exposure to bisphenol A (BPA) has been shown to induce obesity in rodents. To evaluate if exposure also later in life could induce obesity or liver damage we investigated these hypothesises in an experimental rat model. Methods From five to fifteen weeks of age, female Fischer 344 rats were exposed to BPA via drinking water (0.025, 0.25 or 2.5 mg BPA/L) containing 5% fructose. Two control groups were given either water or 5% fructose solution. Individual weight of the rats was determined once a week. At termination magnetic resonance imaging was used to assess adipose tissue amount and distribution, and liver fat content. After sacrifice the left perirenal fat pad and the liver were dissected and weighed. Apolipoprotein A-I in plasma was analyzed by western blot. Results No significant effects on body weight or the weight of the dissected fad pad were seen in rats exposed to BPA, and MRI showed no differences in total or visceral adipose tissue volumes between the groups. However, MRI showed that liver fat content was significantly higher in BPA-exposed rats than in fructose controls (p = 0.04). BPA exposure also increased the apolipoprotein A-I levels in plasma (p &lt; 0.0001). Conclusion We found no evidence that BPA exposure affects fat mass in juvenile fructose-fed rats. However, the finding that BPA in combination with fructose induced fat infiltration in the liver at dosages close to the current tolerable daily intake (TDI) might be of concern given the widespread use of this compound in our environment