A Literary Study : The Protagonist’s role in the conflict between the individual and the control society in Divergent.

I Divergent skapas en bild av ett samhälle där människor inte har någon möjlighet att styra över sina liv utan skall strikt följa de regler och normer som styr den rådande ordningen. Denna struktur är uppdelad i olika falanger och ska påminna om en framtida samhällsmodell. Människorna delas in i olika falanger beroende på egenskaper och personlighet. I verket får man följa huvudkaraktären Tris som ställs inför en kamp där hon försöker göra sina egna val utan att följa några strikta regler eller normer. Hon trotsar samhället genom att gå emot falang-systemet och välja sin egen väg. Vid läsning av det här verket väcks frågor om identitet, makt och självständighet. Syfte: Syftet med studien är att belysa hur huvudkaraktären Tris i Divergent (bok 1) utvecklar sin identitet i relation till makt, falangsystemet och samhällets hierarkiska strukturer, samt hur hennes val och handlingar ifrågasätter rådande normer och regler. Metod: För att analysera detta har vi genomfört en närläsning av verket. För att analysera teman som makt, hierarkier och kontroll i huvudkaraktären har vi haft som utgångspunkt den marxistiska litteraturteorin och i epikanalys. Fokuset har legat på hur dessa teman påverkar huvudkaraktären Tris identitet. Särskilt fokus har legat på hur hennes inre och yttre konflikter speglar motståndet mot det samhällssystemet hon lever i. Resultat: I Divergent skildras huvudkaraktären Tris som en dynamisk karaktär vars identitet och personliga utveckling formas i relation till makt, kontroll och falangsystemets hierarkier. Genom både inre och yttre konflikter illustreras hur Tris växer från osäkerhet och anpassning till självständighet och moraliskt ansvar. Hennes divergence, som gör att hon inte kan reduceras till en enda falang, framställs som ett uttryck för motstånd mot samhällets rigida strukturer och som en symbol för individens kamp mot kontroll och sociala normer. Analysen visar att Tris handlingar och reflektioner exemplifierar hur personlig utveckling och motstånd hänger samman, där identitet skapas genom både inre reflektion och yttre prövningar, i linje med marxistisk teori om klass, makt och sociala strukturer

Ett ramverk för nästa generations “Plug & Produce” avsedd för konfigurerbar automatiserad tillverkning med människan i fokus

Increasing demand for rapid product variation and customization requires automation that can be reconfigured efficiently without extensive reliance on external expertise. Part-specific information is typically embedded in application programs of traditional control systems, making adaptation to new products complex and time-consuming. The contributions of this thesis are a humancentric, configurable, multi-agent control system at the machine level for nextgeneration Plug &amp; Produce. The agent's intelligence is enhanced by utilizing automated AI planning for transfer tasks. Part-dependent data are relocated from control logic to product configurations and are performed from the part and process perspectives rather than from programming resource functionalities. Manufacturers extract part data from CAD models and incorporate process knowledge via graphical user interfaces, enabling them to configure systems for new products without specialized programming skills. An approach that opens the door for creative operators to handle the next-generation, human-centric Plug &amp; Produce system. Integrating agents into robot control systems and other external control systems via device primitives makes these systems flexible and independent of part-specific data. A new part agent strategy allows concurrent resources to be plugged in to balance capacity. Low-level controls imply high realtime demands, which are met through short negotiation processes via abstract interfaces that match real interfaces on resource agents, efficient agent communication, and fast automated AI planners. Denna doktorsavhandling presenterar ett koncept som är avsett att öka flexibiliteten i framtidens Plug &amp; Produce-system för automatisk tillverkning. Behovet av flexibla och omställbara automationslösningar är stort, då snabba förändringar krävs för att möta en alltmer dynamisk marknad med växande efterfrågan på nya och unika produkter. Automation bidrar till lägre kostnader genom att minska behovet av arbetskraft, samtidigt som den säkerställer jämn kvalitet, minimerar förslitningsskador och skapar en säkrare och mer trivsam arbetsmiljö genom att öka avståndet mellan operatör och tillverkningsprocess. Att ersätta högflexibel manuell produktion med automatiserade lösningar är dock en betydande utmaning. Som ett svar på detta presenteras en ny generation av konceptet Plug &amp; Produce, ett system som kan ställas om av den tillverkarnas egen personal, för att snabbt och enkelt anpassas till nya produkter och ordersituationer. Operatörernas roll blir mer kreativ när de själva kan anpassa produktionen av nya artiklar och balansera kapaciteten. Traditionellt utvecklas automationssystem av ingenjörer för ingenjörer, med fokus på den tekniska konstruktionen av utrustningen, vilket ofta kräver extern expertis vid förändringar. Genom att konfigurera automationen utifrån produkterna och deras tillverkningsprocesser, förflyttas kompetensbehovet till ett område där de tillverkande företagen redan besitter expertis.  Så mycket information som möjligt extraheras direkt från produktens digitala design. Processkunskap tillförs via grafiska användargränssnitt som styr tillverkningsflödet och hanterar specifika parametrar såsom mått, bearbetningshastigheter, temperaturer och färg. Plug &amp; Produce-system är uppbyggda kring inpluggningsbara resurser. Till exempel kan en modul med en robot pluggas in för att samarbeta med befintlig robot och därmed öka produktionskapaciteten. Specialdesignade resurser kan pluggas in för att öka effektiviteten och minimera energikonsumtionen. För att den inpluggade resursen självmant skall börja jobba och samarbeta med övriga resurser är den försedd med egen lokal artificiell intelligens som kan förhandla fram vilken resurs som är mest lämpad för en uppgift. Resurserna kan också automatiskt planera för verktygsbyten och sidoflöden såsom materialtransporter. Dessa resurser kan tack vare sin intelligens pluggas in i olika Plug &amp; Produce-system och är därmed återvinningsbara i nya system, vilket gagnar miljön. På samma sätt förses produkterna med intelligens och kallas då för smarta produkter. Dessa produkter har som mål att bli färdigproducerade genom delmål i form av tillverkning och monteringsprocesser. Plug &amp; Produce-testbäddar har byggts upp tillsammans med representanter från tillverkningsindustrin för att verifiera teorierna. Bland annat en testbädd för väggsektioner till prefabricerade trähus samt en testbädd som plockar ihop material i kitt som skickas ut till monteringslinor. Båda testbäddarna är exempel på applikationer där hög flexibilitet krävs då variationen av det som skall tillverkas eller kittas är stor.  Paper A, D and E are not included in the electronic thesis.</p

Mechanisms, Sensors, and Signals for Defect Formation and In Situ Monitoring in Metal Additive Manufacturing

Metal additive manufacturing (AM) facilitates the production of geometrically complex components, yet its broader industrial use remains limited by the risk of defect formation and uncertainties in their detection, originating from the highly dynamic and high-temperature process environment. To make additive manufacturing more reliable and establish high-quality parts, it is important to understand how these defects form and how their characteristics appear during the process. This review explains the main causes of common defects, such as cracking, porosity, lack of fusion, and inclusions in metal AM processes, including Powder Bed Fusion and Directed Energy Deposition. It also connects main defect formation mechanisms to the optical, thermal, acoustic, and spectroscopic signals that can be measured during the process. Moreover, it is described how commonly used in situ monitoring systems work and how their signals correspond to melt pool dynamics, vapor plume, particle movement, and the solidification process for each kind of defect. An overview is provided of how data from these systems are analyzed, including the extraction of features from images, the evaluation of temperature fields, and the use of time and frequency domain techniques for various signals. By linking the physics of defect formation to measurable process signals, the interpretation of sensor data is enabled, and potential strategies for monitoring specific problems are outlined. Finally, recent developments are examined, including the integration of multiple sensors, advanced feature-representation approaches, and real-time data interpretation coupled with adaptive control. Together, these directions represent promising advances towards more intelligent and reliable monitoring systems for the future of metal AM.CC BYThe authors acknowledge funding from the Knowledge Foundation (KK stiftelsen), Sweden, for the projects “RAMP—Robust Additive Manufacturing in production and material re-use” (202100-4052) and “DEDICATE—Directed Energy Deposition for Industrial Competitiveness in Additive Manufacturing Technologies”.</p

Does inter-municipal collaboration strengthen cybersecurity?

With municipalities increasingly digitising and sharing data, the complexity and risks of cyberthreats are growing, requiring stronger local government cybersecurity measures. Inter-municipal collaboration (IMC) has been identified as a key strategy to enhance cybersecurity, and this study examines its impact on Swedish municipalities. A survey was conducted across all municipalities to assess the extent of IMC, and a Cybersecurity Index (CIX) was developed to measure their cybersecurity efforts. Our analysis evaluates cybersecurity strategies at different collaboration levels. However, the results show that while IMC is widespread, its expected benefits in strengthening cybersecurity are not empirically supported, even for smaller municipalities. The study also highlights risks to public service resilience when municipalities become overly dependent on collaboration. Given the reliance on unproven collaborative solutions, these findings suggest a critical re-evaluation of IMC strategies in municipal cybersecurity management.CC-BY 4.0</p

Generative AI Chatbots as Digital Adjuncts for Sexual Health Information After Prostate Cancer in Men Who Have Sex With Men : Auto-Netnographic Study

Background: Sexual health concerns following prostate cancer treatment are common yet often insufficiently addressed in clinical practice, particularly among men who have sex with men. These individuals may face additional barriers stemming from heteronormative assumptions, limited disclosure, and a lack of culturally tailored information. As generative artificial intelligence (GenAI) chatbots become increasingly accessible, patients are using these systems to seek sensitive health information outside traditional care settings. While prior research has focused on the accuracy and safety of chatbot-generated health advice, less attention has been paid to how responses are framed and experienced in sexual minority contexts. Objective: This study aimed to describe and compare how 4 GenAI chatbots respond to questions about sexual healthfollowing prostate cancer treatment, with a focus on the needs of a gay man, and to interpret these responses using netnographic and actor-network theory perspectives. Methods: A qualitative exploratory study using auto-netnography was conducted. In February–March 2025, the first author interacted once with 4 widely used GenAI chatbots—ChatGPT (GPT-4o; Open AI), Claude (3.5 Sonnet; Anthropic), Copilot (GPT-4 Turbo; Microsoft), and Gemini (2.0 Flash; Google)—while assuming the role of a simulated “mock patient.” Two standardized prompts were used verbatim across all platforms: an initial prompt addressing sexual health concerns after prostate cancer treatment and a supplementary prompt focusing on sexual minority–specific issues, including same-sex practices. Chatbot outputs were treated as system-generated data and analyzed qualitatively, integrating system-generated text with reflexive experiential engagement and attention to interactional framing, emotional attunement, specificity, and performative features. The analysis did not assess clinical effectiveness, safety, or generalizability. Results: Across platforms, chatbot responses addressed treatment-related sexual health concerns using generally inclusive language, with variation in emotional tone, specificity, and cultural sensitivity. Interactional features included the scope and framing of clinical information, encouragement of dialogue, self-care advice, and explicit discussion of same-sex sexual practices. No obvious fabricated claims were identified; however, contextual inaccuracies were observed. Responses were mapped along 2 intersecting continua—logical-to-empathetic orientation and general-to-specific framing—yielding 4 interactional styles: structured overview, rational clarity, compassionate perspective, and compassionate precision. This 4-quadrant framework served as an interpretive heuristic and does not constitute an evaluation of quality or effectiveness. Conclusions: The findings indicate that contemporary GenAI chatbots, when used as digital adjuncts, may enact communication styles that can be perceived as supportive, culturally sensitive, and LGBTQI+ (lesbian, gay, bisexual, transgender, queer, and intersex) -inclusive in specific sexual health interactions. Although these systems lack ethical consciousness and cannot replace professional care, their performative responses may complement clinical practice by facilitating reflection and access to sensitive information. The study highlights how care-like meanings may emerge through sociomaterial interactions between users and artificial intelligence systems rather than demonstrating generalized performance or clinical reliability.CC BY 4.0</p

"A women should never ever have to pay with her life for the sake of herdesires!”

Inledning Fröken Julie av August Strindberg skildrar den kvinnliga huvudpersonen Julies kamp mellan kön, klass och makt, där hennes normbrytande handlingar leder till hennes tragiska död. I Rakkniven återupplivar Eva Ström handlingen från dramats slut: Julie överlever självmordet och återtar sin röst, vilket omtolkar Strindbergs drama ur ett modernt, kritiskt feministiskt perspektiv. Syfte Syftet med studien är att genom en komparativ analys undersöka hur huvudpersonen Julie framställs i August Strindbergs drama Fröken Julie (1888) och i Eva Ströms roman Rakkniven (2018), med särskilt fokus på hur röst, kropp och begär konstrueras, samt hur dessa framställningar kan relateras till förändrade samhälleliga normer kring kön och kvinnlig sexualitet över tid. Metod Studien tillämpar en kritisk feministisk ansats som bygger på en kritisk granskning av hur språk, berättarperspektiv och narrativa strukturer formar och begränsar det kvinnliga subjektet. Den kritiska feministiska ansatsen tillämpas genom en komparativ analys av August Strindbergs Fröken Julie (1888) och Eva Ströms Rakkniven (2018), två verk från olika litterära och historiska kontexter. Jämförelsen fungerar som ett verktyg för att blottlägga förändringar och återkommande mönster i synen på kvinnans röst, kropp och begär. Resultat Resultatet visar att Julies röst, kropp och begär framställs på olika sätt i Fröken Julie och Rakkniven. I Strindbergs drama är Julies röst begränsad och saknar tillgång till ett inre perspektiv. Kroppen framställs genom andras blickar och värderingar, och begäret kopplas till skuld och undergång. I Rakkniven ges Julie däremot en inre röst; kroppen framträder som erfarenhetsbärande och livsbärande, och begäret förstås som naturligt och mänskligt. Resultatet visar dessutom att när det kvinnliga subjektet ges en egen röst förändras diskursen om kvinnan från att vara objekt för tolkning och kontroll till att framträda som ett handlande och reflekterande subjekt

Linguistic Differences : A conversation analysis of comic effects in interviews with Sofia Vergara on the Ellen DeGeneres show

This study analyzes how Grice’s conversational maxims are flouted in two interview segments between Sofia Vergara and Ellen DeGeneres on The Ellen DeGeneres Show, and how these floutings lead to different types of humor. Using a qualitative approach, the material (two publicly available YouTube clips, from 2013 and 2017) was transcribed and coded for adherence to and floutings of Grice’s four maxims and humor styles based on Martin and Ford (2018). The findings in this study reveal that floutings, particularly of the maxims of Quality and Manner, are used as intentional and mutual strategies rather than being considered communication failures. Both speakers use different humor styles to shape the interaction. Vergara frequently employs self-deprecating humor and irony to create humor, maintain power over her accent and bilingual identity, while DeGeneres uses teasing and sarcasm to initiate playful misinterpretations. These humorous exchanges mostly rely on familiarity with each other, audience awareness, and context, allowing potentially offensive acts to be interpreted as humorous interactions. The study concludes that in media and talk show contexts, conversational norms can be strategically and intentionally used to generate humor and shape identity. It also suggests that humor involving linguistic differences is highly dependent on context, and familiarity, shaped by the relationship between speakers and the setting of the exchange

The Babylonian Nature of HR : Critical Remarks on the HR Role

This article examines the inherent dualism within the HR profession, where two distinct yet interdependent dimensions emerge: a rational, results-driven and an empathetic, emotionally attuned dimension. These dimensions are here conceptualized as homo economicus (the rational actor) and homo emoticus (the emotion-driven counterpart). Drawing on critical theory, the analysis explores how certain ideas become dominant and authoritative within HR practice, shaping its priorities and decision-making processes. The article ultimately argues that for HR to evolve into a more inclusive and balanced function, it must integrate instrumental rationality with emotional competence, ensuring it effectively serves both organizational objectives and employee well-being.CC BY 4.0</p

Virtual reality laboratories for welding education

Economic and environmental sustainability, together with flexibility in education, are the main driving forces for integrating virtual reality laboratories into welding education. A multidisciplinary team consisting of welding educators and immersive computing researchers developed a virtual reality laboratory focused on teaching welding processes and welding metallurgy. Fifty students in manufacturing engineering used the virtual laboratory in seven courses offered over 18 months, and 20 educators attended informative and training sessions. The virtual reality laboratory was continuously improved based on the feedback received from students and educators during that period, and the main goal in this work was to assess the eventual benefits of the virtual reality laboratory as an educational tool versus the real campus laboratories. In terms of effectiveness, 74% of the students considered the virtual reality laboratory to be an effective learning tool. However, when the students were asked if physical laboratories should be replaced by virtual ones, most wanted to continue with physical laboratories, seeing the virtual laboratory as a complementary tool offering additional learning opportunities. Interestingly, despite educators unanimously agreeing on the benefits of the tool, resistance to implementing the tool in their courses was observed.CC BY 4.0</p

Class and Human Dignity in Wrinkles : A Marxist Literary Analysis

I Paco Rocas serieroman Emilio och glömskan skildras åldrande och demens inom en institutionsmiljö, där människovärde ofta kopplas till nytta, självständighet och produktivitet. Genom det visuella berättandet synliggörs hur de äldre riskerar att marginaliseras när deras kognitiva förmågor avtar. Samtidigt blottläggs spänningen mellan omsorgsideal och den institutionella vardagens krav, vilket öppnar för samhällskritisk läsning av klass, avhumanisering och värde. Syfte: Syftet med uppsatsen är att synliggöra hur serieromanen genom visuella och narrativa uttryck gestaltar klass och människovärde i Paco Rocas serieroman Emilio och glömskan. Fokus ligger på hur avhumanisering, klass och värde samt alienation framträder genom karaktärerna Emilio, Rosario och Miguel i den institutionella miljön. Metod: Analysen har genomförts via närläsning av serieromanen med utgångspunkt på marxistisk litteraturteori med hjälp av McClouds begreppsapparat. Fokus har legat på hur klass och värde gestaltas genom text och bild i samverkan, samt hur detta påverkar karaktärernas samhälleliga ställning. Resultat: Studien visar att texten kopplar Emilios värde till hans tidigare yrkes och samhällsroll inom den ekonomiska strukturen och beskriver hur han förlorar sin status och inflytande i takt med att hans yrkesroll försvinner hans status och inflytande. I texten reduceras Emilio ifrån ett handlande subjekt till ett objekt för omsorg och hantering, där hans erfarenheter och relationer ges begränsat utrymme. I kontrast till Emilio visar analysen hur Rosario gestaltas genom en subjektiv inre erfarenhet som inte fullt ut underordnas samma nyttokrav kopplade till arbete och produktion. Sammantaget visar analysen hur serieromanen problematiserar ett samhällssystem där människovärde knyts till arbete och användbarhet, och hur detta blir synligt i åldrande och institutionell miljö