Gene expression patterns in four brain areas associate with quantitative measure of estrous behavior in dairy cows

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>The decline noticed in several fertility traits of dairy cattle over the past few decades is of major concern. Understanding of the genomic factors underlying fertility, which could have potential applications to improve fertility, is very limited. Here, we aimed to identify and study those genes that associated with a key fertility trait namely estrous behavior, among genes expressed in four bovine brain areas (hippocampus, amygdala, dorsal hypothalamus and ventral hypothalamus), either at the start of estrous cycle, or at mid cycle, or regardless of the phase of cycle.</p> <p>Results</p> <p>An average heat score was calculated for each of 28 primiparous cows in which estrous behavior was recorded for at least two consecutive estrous cycles starting from 30 days post-partum. Gene expression was then measured in brain tissue samples collected from these cows, 14 of which were sacrificed at the start of estrus and 14 around mid cycle. For each brain area, gene expression was modeled as a function of the orthogonally transformed average heat score values using a Bayesian hierarchical mixed model. Genes whose expression patterns showed significant linear or quadratic relationships with heat scores were identified. These included genes expected to be related to estrous behavior as they influence states like socio-sexual behavior, anxiety, stress and feeding motivation (<it>OXT, AVP, POMC, MCHR1</it>), but also genes whose association with estrous behavior is novel and warrants further investigation.</p> <p>Conclusions</p> <p>Several genes were identified whose expression levels in the bovine brain associated with the level of expression of estrous behavior. The genes <it>OXT </it>and <it>AVP </it>play major roles in regulating estrous behavior in dairy cows. Genes related to neurotransmission and neuronal plasticity are also involved in estrous regulation, with several genes and processes expressed in mid-cycle probably contributing to proper expression of estrous behavior in the next estrus. Studying these genes and the processes they control improves our understanding of the genomic regulation of estrous behavior expression.</p

Mortality from gastrointestinal congenital anomalies at 264 hospitals in 74 low-income, middle-income, and high-income countries: a multicentre, international, prospective cohort study

Summary Background Congenital anomalies are the fifth leading cause of mortality in children younger than 5 years globally. Many gastrointestinal congenital anomalies are fatal without timely access to neonatal surgical care, but few studies have been done on these conditions in low-income and middle-income countries (LMICs). We compared outcomes of the seven most common gastrointestinal congenital anomalies in low-income, middle-income, and high-income countries globally, and identified factors associated with mortality. Methods We did a multicentre, international prospective cohort study of patients younger than 16 years, presenting to hospital for the first time with oesophageal atresia, congenital diaphragmatic hernia, intestinal atresia, gastroschisis, exomphalos, anorectal malformation, and Hirschsprung’s disease. Recruitment was of consecutive patients for a minimum of 1 month between October, 2018, and April, 2019. We collected data on patient demographics, clinical status, interventions, and outcomes using the REDCap platform. Patients were followed up for 30 days after primary intervention, or 30 days after admission if they did not receive an intervention. The primary outcome was all-cause, in-hospital mortality for all conditions combined and each condition individually, stratified by country income status. We did a complete case analysis. Findings We included 3849 patients with 3975 study conditions (560 with oesophageal atresia, 448 with congenital diaphragmatic hernia, 681 with intestinal atresia, 453 with gastroschisis, 325 with exomphalos, 991 with anorectal malformation, and 517 with Hirschsprung’s disease) from 264 hospitals (89 in high-income countries, 166 in middleincome countries, and nine in low-income countries) in 74 countries. Of the 3849 patients, 2231 (58·0%) were male. Median gestational age at birth was 38 weeks (IQR 36–39) and median bodyweight at presentation was 2·8 kg (2·3–3·3). Mortality among all patients was 37 (39·8%) of 93 in low-income countries, 583 (20·4%) of 2860 in middle-income countries, and 50 (5·6%) of 896 in high-income countries (p<0·0001 between all country income groups). Gastroschisis had the greatest difference in mortality between country income strata (nine [90·0%] of ten in lowincome countries, 97 [31·9%] of 304 in middle-income countries, and two [1·4%] of 139 in high-income countries; p≤0·0001 between all country income groups). Factors significantly associated with higher mortality for all patients combined included country income status (low-income vs high-income countries, risk ratio 2·78 [95% CI 1·88–4·11], p<0·0001; middle-income vs high-income countries, 2·11 [1·59–2·79], p<0·0001), sepsis at presentation (1·20 [1·04–1·40], p=0·016), higher American Society of Anesthesiologists (ASA) score at primary intervention (ASA 4–5 vs ASA 1–2, 1·82 [1·40–2·35], p<0·0001; ASA 3 vs ASA 1–2, 1·58, [1·30–1·92], p<0·0001]), surgical safety checklist not used (1·39 [1·02–1·90], p=0·035), and ventilation or parenteral nutrition unavailable when needed (ventilation 1·96, [1·41–2·71], p=0·0001; parenteral nutrition 1·35, [1·05–1·74], p=0·018). Administration of parenteral nutrition (0·61, [0·47–0·79], p=0·0002) and use of a peripherally inserted central catheter (0·65 [0·50–0·86], p=0·0024) or percutaneous central line (0·69 [0·48–1·00], p=0·049) were associated with lower mortality. Interpretation Unacceptable differences in mortality exist for gastrointestinal congenital anomalies between lowincome, middle-income, and high-income countries. Improving access to quality neonatal surgical care in LMICs will be vital to achieve Sustainable Development Goal 3.2 of ending preventable deaths in neonates and children younger than 5 years by 2030

”…Ja tänker hur ja lär mej” - en fenomenografisk analys av en grupp andraspråkselevers reflektioner kring fyra simuleringar

Bakgrund: Som lärare i svenska som andraspråk upplever vi att det finns en risk att andraspråkselever inte aktivt tränas i att reflektera. Förmågan att kunna reflektera över det man lär sig, och vidare att försöka förstå hur man lär sig, tror vi är en kunskap som andraspråkseleven inte har råd att klara sig utan. På olika håll har vi kommit i kontakt med aktivt lärande, ett pedagogiskt förhållningssätt som är upplevelsebaserat och elevaktivt - man lär sig utifrån gemensamma aktiviteter, kring vilka man reflekterar. Stommen i aktivt lärande bygger bl.a. på John Deweys klassiska tes ”learning by doing”. Vi blev nyfikna på vad som skulle hända om vi kopplade ihop teorier kring aktivt lärande med komponenterna reflektion och andraspråksinlärare. Syfte: Vi vill undersöka om praktiska simuleringsövningar sprungna ur aktivt lärande, och reflektioner kring dessa, kan medverka till att andraspråkselever på gymnasiets individuella program ökar sina möjligheter att nå de mål i Lpo-94, Lpf-94, kursplanen för SFI och i kursplanen i svenska som andraspråk för grundskolan, som ställer krav på reflektion över det egna lärandet. Metod och material: Undersökningen är kvalitativ, med den fenomenografiska ansatsen som medel för metod och analys. Vi har använt oss av flera olika tekniker för att samla in data. Resultat: Aktivt lärande som arbetssätt, med simuleringar som konkreta verktyg i klassrummet, skulle enligt vår undersökning kunna bidra till att skapa ett gemensamt inlärningsklimat, i vilket andraspråkseleven har möjlighet att utveckla sina förmågor och att bygga upp metakunskap om sitt lärande

A system study on the production department of fashion gift and accessories corporation

The Systems Study on the Production Department of Fashion Gift and Accessories (FGAC) focused on the documentation and analysis of the manufacturing of handbags from cutting, beading, attaching, beading, sewing, and packing. FGAC\u27s strength (S) is the capability, dexterity, and flexibility to manufacture an average of 35 bag styles per year. Its weaknesses (W) include: (1) actual production man-hours deviates from plan man-hours by 66.06%, (2) compliance to their delivery schedule of 85.71%, and (3) the system achieves only 98.46% quality conformance. Some opportunities (O) and threats (T) also surface. After prioritization of the WOT vis-a -vis their seriousness, urgency, resources and growth, evaluation of the weaknesses, deviation of actual man-hours from planned man-hours was found to be FGAC\u27s worst problem. There were six (6) causes identified, specifically: (1) lack of implementation of the Production Planning and Control (PPC) System of FGAC, (2) lack of time standards of handbags, (3) poor workers\u27 performance, (4) no time standards gathering during lean season, (5) inaccurate time standards gathered, and (6) use of gut feel in scheduling the jobs. Solutions for the major causes include improvements in the recruitment process, implementation of dummy run during lean months to gather time standards, training programs for regular and new workers, generating a database of time standards for common elements, earliest due date heuristic in scheduling jobs. In conclusion, the study provided viable solutions in minimizing the actual production man-hours and planned man-hours. The study shows that in order to achieve zero (0) or less deviation between actual and planned production schedule, FGAC should include transportation and delay activities to better forecast the manpower requirement, and train workers to eliminate reworks. The solution decreased the overtime which will amount a saving of Php41,687.50 for year 2005. The benefit is realized as a positive Net Present Value (NPV) of Php136,497.1 for a period of 5 years

Kollegialt Lärande i Örebros Skolor – KLÖS-projektet : Hur kan lärares kollegiala lärprocesser stödjas i syfte att skapa hållbara strukturer för utvecklingsarbete?

Projektet KLÖS har undersökt hur lärares kollegiala lärprocesser kan stödjas i syfte att skapa hållbara strukturer för utvecklingsarbete. Målet var att skapa en Örebromodell för kollegialt lärande. En avslutande reflektion kring resultatet är att etableringen av denna modell kräver ett omfattande engagemang och tar tid att få på plats. Det är vår uppfattning att ett flertal aspekter återstår att undersöka. Bland annat är det intressant att undersöka hur arbetet med det kollegiala lärandet fortskrider på pilotskolan. Frågor som är intressanta är: Vilka faktorer har betydelse för att arbetet med kollegialt lärande ska bli permanent och fungera som ett naturligt sätt att arbeta med utveckling av praktiken? Vad blir resultatet av de utvecklingsomgångar som genomförts? Hur följs detta resultat upp och leder det till bestående gynnsamma förändringar? Frågorna handlar om hållbarhet och därmed om hur projektet går från att vara ett projekt som avslutas och glöms bort till att bli ett levande verktyg för utvecklingsarbete som kan göra en verklig skillnad i och för praktiken över tid. Eftersom mycket tid och resurser används till utvecklingsarbete i skolan är det viktigt att det arbete som görs verkligen leder till en konkret och för verksamheten gynnsam förändring. Det innebär att frågan om utvecklings- arbetets hållbarhet är en av de viktigaste frågorna. Det verktyg som utvecklats i projektet och som kommit att symbolisera det kollegiala arbetet på pilotskolan är KLÖS-hjulet. Frågan om hur KLÖS-hjulet 2.0 kan utvecklas och anpassas så att det verkligen blir ett flexibelt och användbart verktyg för att stötta det kollegiala lärandet är kanske den alla viktigaste konkreta frågan. Frågor som är besläktade med frågan om hållbarhet är de som syftar till att undersöka hur det kollegiala lärandet kan bli mer robust. Till dessa hör frågor om hur lärledarens roll kan förstärkas, hur verktyg som stöttar lärares observation och analys av den egna verksamheten kan designas, hur ansvar och engagemang på alla nivåer kan förstärkas och bli synligt samt hur arbetet med kollegialt lärande kan utvärderas. Vi har under projektets gång sett hur lärare behöver stöd i arbetet med att systematiskt identifiera behov i verksamheten för att sedan utforska möjligheter att utveckla och förändra praktiken. Medverkan från forskare som ställt frågor, problematiserat och belyst olika perspektiv har i flera fall varit avgörande för hur ett utvecklingsbehov har identifierats, avgränsats och formulerats som en undersökningsbar fråga. Det är av avgörande betydelse att utvecklingsarbetet inte står och faller med denna medverkan. Verksamheten måste själv ta fram strukturer för hur lärare och lärledare får ett tillfredsställande stöd i sitt utvecklingsarbete så att de har möjlighet att göra kollegialt lärande till en naturlig del av sitt arbete där de känner sig så bekanta med KLÖS-hjulet att de själva kan ställa de frågor som krävs. Således behöver många funktioner, både centralt och lokalt samverka för att vidareutveckla och stötta kollegialt lärande för att utveckla undervisningen i Örebro skolor.

Kollegialt Lärande i Örebros Skolor – KLÖS-projektet : Hur kan lärares kollegiala lärprocesser stödjas i syfte att skapa hållbara strukturer för utvecklingsarbete?

Projektet KLÖS har undersökt hur lärares kollegiala lärprocesser kan stödjas i syfte att skapa hållbara strukturer för utvecklingsarbete. Målet var att skapa en Örebromodell för kollegialt lärande. En avslutande reflektion kring resultatet är att etableringen av denna modell kräver ett omfattande engagemang och tar tid att få på plats. Det är vår uppfattning att ett flertal aspekter återstår att undersöka. Bland annat är det intressant att undersöka hur arbetet med det kollegiala lärandet fortskrider på pilotskolan. Frågor som är intressanta är: Vilka faktorer har betydelse för att arbetet med kollegialt lärande ska bli permanent och fungera som ett naturligt sätt att arbeta med utveckling av praktiken? Vad blir resultatet av de utvecklingsomgångar som genomförts? Hur följs detta resultat upp och leder det till bestående gynnsamma förändringar? Frågorna handlar om hållbarhet och därmed om hur projektet går från att vara ett projekt som avslutas och glöms bort till att bli ett levande verktyg för utvecklingsarbete som kan göra en verklig skillnad i och för praktiken över tid. Eftersom mycket tid och resurser används till utvecklingsarbete i skolan är det viktigt att det arbete som görs verkligen leder till en konkret och för verksamheten gynnsam förändring. Det innebär att frågan om utvecklings- arbetets hållbarhet är en av de viktigaste frågorna. Det verktyg som utvecklats i projektet och som kommit att symbolisera det kollegiala arbetet på pilotskolan är KLÖS-hjulet. Frågan om hur KLÖS-hjulet 2.0 kan utvecklas och anpassas så att det verkligen blir ett flexibelt och användbart verktyg för att stötta det kollegiala lärandet är kanske den alla viktigaste konkreta frågan. Frågor som är besläktade med frågan om hållbarhet är de som syftar till att undersöka hur det kollegiala lärandet kan bli mer robust. Till dessa hör frågor om hur lärledarens roll kan förstärkas, hur verktyg som stöttar lärares observation och analys av den egna verksamheten kan designas, hur ansvar och engagemang på alla nivåer kan förstärkas och bli synligt samt hur arbetet med kollegialt lärande kan utvärderas. Vi har under projektets gång sett hur lärare behöver stöd i arbetet med att systematiskt identifiera behov i verksamheten för att sedan utforska möjligheter att utveckla och förändra praktiken. Medverkan från forskare som ställt frågor, problematiserat och belyst olika perspektiv har i flera fall varit avgörande för hur ett utvecklingsbehov har identifierats, avgränsats och formulerats som en undersökningsbar fråga. Det är av avgörande betydelse att utvecklingsarbetet inte står och faller med denna medverkan. Verksamheten måste själv ta fram strukturer för hur lärare och lärledare får ett tillfredsställande stöd i sitt utvecklingsarbete så att de har möjlighet att göra kollegialt lärande till en naturlig del av sitt arbete där de känner sig så bekanta med KLÖS-hjulet att de själva kan ställa de frågor som krävs. Således behöver många funktioner, både centralt och lokalt samverka för att vidareutveckla och stötta kollegialt lärande för att utveckla undervisningen i Örebro skolor.